Det första Unckelstipendiet

Lördag 19 oktober 2013 delades för första gången Unckelstipendiet ut. Som företrädare för den beslutande kommittén höll jag ett litet anförande medan partiordförande Fredrik Reinfeldt överlämnade diplom, prissumma och blommor:

Vi befinner oss i Per Unckels Östergötland.

Per Unckel var en kär vän till många av oss.
Han var ett föredöme.
Han var idépolitikern som också visade tydlig handlingskraft.

Per Unckel var make och pappa. När vi nu för första gången delar ut ett minnesstipendium till hans ära och som bär hans namn är det väldigt fint att det kan ske i närvaro av Titti Unckel och sonen Carl-Gustav.

Per Unckel berörde och berikade. Han berörde människor och berikade debatterna.

20 september 2011 avled Per Unckel drygt 60 år gammal. Han gjorde det mitt i livet och mitt i steget. Just då som landshövding i Stockholm. Tidigare folkomröstningsgeneral, partisekreterare, utbildningsminister, ungdomsförbundsordförande och tongivande röst i Sveriges riksdag. Mellan 2003 och 2006 var han högste tjänsteman, generalsekreterare, vid Nordiska ministerrådet och koordinerade därmed samman politiken för de nordiska länderna. En naturlig utgångspunkt för honom var det nordiska och Östersjöperspektivet.

I samband med hans begravning skedde en insamling som utgjort grund för det stipendium som bär hans namn. I dag är första gången denna utmärkelse och 55 000 kronor kommer att delas ut. Så ska även ske framgent vid våra kommande arbetsstämmor vart fjärde år.

Syftet är att premiera och uppmuntra unga för att möjliggöra utveckling av samarbete med de nordiska och baltiska länderna. Förslag till stipendiat kan lämnas av medlem i Moderaterna eller någon av Moderaternas sidoorganisationer.

Av inkomna förslag har partistyrelsens arbetsutskott i egenskap av stipendiekommitté fastnat för ett.

Unckelstipendiet för 2013 Tilldelas
Moderata Ungdomsförbundet för att i Per Unckels anda, i tilltro till människor och deras självbestämmande, stärka arbetet och utöka samarbetet i Norden och Baltikum genom arrangerandet av ett idéseminarium med unga politiska företrädare från Östersjöregionen.

Det känns fullständigt naturligt att det ungdomsförbund som betytt så mycket för Per Unckel men som Per Unckel själv betytt så mycket för blir den första mottagaren.

Som MUFs ordförande Erik Bentzeboe själv skriver: ”Per Unckel lämnade ett permanent minne kvar bakom sig såväl inom Moderaterna som inom Moderata Ungdomsförbundet. Hans hängivenhet i sin tilltro till människor och deras självbestämmande kände inga gränser.”

MUF beskriver sitt projekt: ”Moderata Ungdomsförbundet ser möjligheten att använda stipendiet för att stärka vårt samarbete och våra relationer mellan de politiska center-höger organisationerna i Skandinavien samt runt om Östersjön. Året 2013 kommer att vara ett intensivt valår runt om i regionen. Att använda de valrörelser som sker för att knyta kontakter, tydliggöra en större tillhörighet internationellt och stärka relationerna samtidigt som en kunskapsöverföring möjliggörs är ett spännande sätt att utveckla relationerna.”

Per Unckel var idépolitiker och pragmatiker. Han var som minister friskolereformator. Den alltid självklara utgångspunkten för Per Unckel var människan. Dennes möjligheter och sfär. Politiken blev många gånger för honom att förenkla och förbättra. I synen på det nordiska och i samarbetet med de tre baltiska republikerna var det rivandet av hinder och barriärer som utgjorde det centrala. Att bygga tillit och att skapa en politisk samsyn förutsätter utbyte och kontakter. Ett sådant seminarium som MUF vill genomföra, och nu får ekonomiska möjligheter att realisera, känns således helt rätt.

I samband med att Per Unckel blev generalsekreterare för Nordiska ministerrådet markerade han ett antal av de områden som skulle prioriteras under hans ledning. Första utgångspunkten var medborgarnas Norden och just enkelheten att plugga, handla och arbeta mellan länderna: "Om man kan köra grävskopa i Finland, kan man göra det också i Sverige"

Det finns anledning att ständigt påminna om det perspektivet. Ingen kan göra det bättre än Moderata Ungdomsförbundet! Dags för i alla fall i politisk mening nordisk-baltisk grävskopsgrävning!

Sverige-Norge

Det är glädjande att den nordiska dimensionen inom försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiken allt oftare lyfts fram. Efter att ha varit verksam i drygt sex år i Nordiska rådet är mitt intryck att ett redan nära samarbete faktiskt fördjupats ytterligare. Mycket bra! Det är också något speciellt att komma samman med politiska företrädare från andra delar av Norden (och faktiskt allt som oftast även med dem från Baltikum). Samtal blir alltid både djupare och mer otvungna. Gemensamma referensramar och delade värderingar underlättar verkligen utbyte!

 

Försvarsberedningen har nyligen besökt Danmark och Norge. Synnerligen givande samtal. Extra pikant är ju att regeringarna i både Oslo och Köpenhamn är S-styrda men att försvarspolitiken så tydligt vilar på Nato-engagemang. Kontrasten till Sverige är monumental. Den glädje och öppenhet att definiera det egna landet i förhållande till samarbetet inom ramen för Nato möts ju av motsvarande betongtystnad i Sverige! Hos oss finns inte en endast ledande eller framträdande socialdemokrat som ens vågar sniffa på de resonemang som är helt självklara och naturliga för partivänner i andra delar av Norden.

 

Tillsammans med Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren och vår gemensamma partisyster Ine Eriksen Søreide (Höyre), ordförande i Stortingets Försvars- och utrikesutskott, har jag på debattplats i Göteborgs-Posten skrivit något om delade utmaningar. Därmed markeras närhet både mellan Sverige-Norge men också moderaterna som ett regeringsparti och Höyre som förhoppningsvis ett annat efter höstens val:

 

”För några år sedan gav de nordiska regeringarna förre norske utrikesministern Thorvald Stoltenberg uppdraget att ta fram en rapport om hur det går att samverka bredare och djupare. En hel del av förslagen är på väg att förverkligas. Frågorna kommer än mer att uppmärksammas i och med Nordiska rådets minisession som till våren ska hållas i Stockholm./…/

 

Morgondagens utmaningar ligger i de allt snabbare förändringar som globaliseringen medför. Dit hör den ekonomiska tyngdpunktsförskjutningen mot Asien, globala flöden som energi- och flyktingsströmmar, terrorhot, organiserad brottslighet, klimatförändringar till exempel issmältningen i Arktis och oförutsägbar politisk utveckling i vårt närområde, bland annat Ryssland. Den säkerhetspolitiska miljön är komplex, oförutsägbar och många problem är gränslösa.

 

Försvarsberedningen har redan genom öppen hearing i Stockholm granskat betydelsen av råvarutillgångar, inte minst olja och gas med hjälp av expertis från bland annat Norge. Det tragiska terrorangreppet i Algeriet mot en gasanläggning med fem döda norrmän som följd eller Kinas växande intresse för gruvdrift på Grönland visar hur råvarutillgångar är en viktig dimension av säkerhetspolitiken.

 

Intressemässigt växer Arktisregionen i rask takt. Issmältningar gör det lönsammare att utvinna naturresurser på nordliga breddgrader och på sikt kommer nya handelsvägar öppnas. Östersjöns betydelse för starkare ekonomiska handelsflöden ökar. Här finns cirka 2000 fartyg om dygnet och motsvarande 15 procent av den globala handeln beräkna ske över Östersjön!/…/

 

Det finns goda exempel att lyfta fram. Ett sådant är övningsverksamheten på flygsidan mellan Norge, Sverige och Finland som pågått sedan 2008 – Cross Border Training North. Genom den gemensamma övningsverksamheten får våra flygvapen möjlighet att öva i större enheter och testa sin materiel. Nu inleder Sverige och Danmark något liknande. Tillsammans har Norge och Sverige utvecklat det mobila artillerisystemet Archer. Genom samutvecklingen att samutvecklingen beräknas vi ha sparat 400 miljoner kronor.

 

Med nya och fördjupade relationer understryks den vänskap och närhet som finns mellan våra länder.”

 

Hela artikeln i Göteborgs-Posten finns här:

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1304433-vi-behover-samarbeta-mer-med-vara-grannar

Mina motioner 2012

En gång om året, i början av varje riksmöte, öppnas under några veckor en möjlighet för de 349 riksdagsledamöterna att väcka förslag inom snart sagt alla tänkbara områden. Den allmänna motionsperioden uppfattas nog som en lika tuff utmaning för handläggande tjänstemän som att den kan kittla valda ledamöter till både genomtänkta förslag som rena hugskott. För 2012/13 handlar det om över 3000 olika förslag. När dessa lite mer noggrant gåtts igenom visar sig rätt mycket vara upprepningar och dubbleringar av sådant som tidigare skrivits och föreslagits. Några av Alliansens ledamöter har därför för egen del bestämt att inte presentera en endaste egen text. De väljer att påverka på andra sätt - och ärligt talat kan det också vara nog så effektivt. Motioner kan dock även fungera rent opinionsbildande. Även i vetskap om att det inte just nu blir som man önskar gäller det att nöta in argumenten så att inte själva sakfrågan glöms bort. Gårdsförsäljning av alkohol är ett gott exempel!

 

Inom moderaterna har vi dessutom en gemensamt antagen policy som säger att man inte väcker motion i eget utskott. Som ledamot eller ersättare finns helt andra möjligheter att komma till tals med ansvarigt statsråd och statssekreterare än att behöva skriva till dem. För egen del innebär det att jag för arbetsåret 2012/13 inte skrivit något om försvarsfrågor. Inget heller om utrikespolitik då jag ska ta över som ordförande i Utrikesutskottet från mitten av november.

 

Tidigare år har jag försökt finna vissa teman kring mina motioner. Allt som oftast har det kretsat kring konstitutionella frågor som att exempelvis minska antalet riksdagsledamöter eller stärka statschefens ställning. Den här gången har det varit ett par saker kring ekonomi. Jag varnar exempelvis för det skuldberg ett antal av landets kommuner och landsting/regioner har framför sig. Har det inte gjorts några avsättningar eller fonderingar är läget allvarligt för skattebetalarna. Bland annat skriver jag:

 

”Från en del håll kan det nämligen komma att hävdas att skattehöjningarna eller neddragningar i servicen är oundvikliga för att parera de under ett antal år tillfälligt ökade utbetalningar som måste göras. Skattehöjningar slår hårdast mot dem med låga och medelstora inkomster, det slår mot pensionärer och innebär risken för indragen privat konsumtion som är särskilt allvarligt i lågkonjunktur. Försämrad service kan innebära att viktig verksamhet inom äldreomsorgen, utbildningen, vården och för handikappade kan hotas.

 

Kommande år kan krav resas på stöd eller hjälp till kommuner som har att brottas med kommande pensionsskulder. Ifall det handlar rent ekonomiskt stöd eller ändrade regler måste stor hänsyn tas till att några kommuner förutseende har försökt hantera detta medan andra struntat i varningssignalerna. En orättvis ordning får inte skapas där den som skött sig och agerat långsiktigt inte får någon fördel av detta medan den som agerat kortsiktigt får hjälp. Staten borde därför redan nu tillsammans med exempelvis en intresseorganisation som Sveriges kommuner och landsting (SKL) bistå med någon form av ekonomisk genomlysning där pensionsskulden och kommande utbetalningar för en kommande tioårsperiod gås igenom och möjliga intäkter, avsättningar och avyttringar identifieras som möjligheter att hantera det läge som uppkommer och därmed ett alternativ till ökat statligt stöd, skattehöjningar samt att välfärdens kärna urholkas.”

 

Ifråga om pensionerna har jag också motionerat om att redan avsatta medel bör säkras och inte användas till mer eller mindre vällovliga politiska projekt. Rör inte pensionärernas pengar!

 

”AP-fonderna uppges för närvarande ha ett samlat värde av runt 870 miljarder kronor. Ytterst är det en buffert och ett samlat kapital för att täcka nuvarande och framtida pensionsutbetalningar.

 

En sådan stor och imponerande summa väcker naturligtvis lystna blickar och intresse. I debatten har redan framförts tankar på att AP-fondernas pengar kan användas till olika projekt, allt från bostadsbyggande till klimatsatsningar. Varje enskild idé kan i sig vara vällovlig men riskerar att snabbt erodera respekten för AP-fondernas grundläggande syfte. Har ett undantag medgetts från principen att se till de kommande pensionärernas bästa är risken stor att fler undantag också kommer att accepteras. Därmed riskerar resurser att användas till annat än pensionsutbetalningar och som en pensionsbuffert. Den enda begränsning som kan vara rimlig är att investeringar och allokeringar sker inom ramen för ett etiskt ramverk.

 

Det finns anledning att se över de rättsliga förutsättningarna för att säkra att AP-fonderna inte brukas till annat än det som i förlängningen är bra för de kommande pensionsutbetalningarna. För det kan behövas ett uttryckligt stöd i lag att AP-fondernas pengar endast ska användas för investeringar och allokeringar så att pensionärernas långsiktiga intressen säkras.”

 

Några motioner blev det som även berör utbildningsområdet. Mer retorik i skolan genom bättre lärarutbildning:

 

”Retorik är ämnet som funnits väldigt länge. Inte minst förknippas den med den klassiska bildningen symboliserad av Athén och sedan rättsstat och demokrati i Rom. Retorik har i dagens svenska samhälle inte riktigt den ställning och plats ämnet borde tillmätas.

 

Eleverna ska ofta hålla i presentationer men får begränsad möjlighet att träna på det. Enligt en undersökning som Utbildningsradion gjort har var femte elev skolkat för att slippa hålla en redovisning inför klassen. Ytterligare en femtedel har på allvar funderat på att skolka, enbart för att slippa stå inför sina klasskamrater och prata. Det lär även finnas en undersökning där svensken fick lista sina största rädslor. På första plats kom att tala inför publik, på andra plats kom döden. Längre ner på listan kom rädslan för att bli allvarligt sjuk.

 

Rädslan är befogad, talaren ställs ensam inför en stor grupp och man känner sig lätt avklädd och granskad. Ska eleverna slippa rädas publika framträdanden måste de ges möjligheten att träna på retorik. Genom att ha retorik som ett återkommande inslag på skolschemat får eleverna en naturlig relation till att stå inför klassen och tala. Men också förstå ordens valörer och vikten av ett levande och varierat språk.”

 

Och slutligen har jag i en motion skrivit ned det jag i olika sammanhang efterlyst en längre tid, nämligen resurser för att seriöst granska och följa upp Stasis verksamheter i Sverige under ett antal decennier. Låt utomstående granskare försöka förstå och förklara det som hänt:

 

”I Sverige bedrivs ett projekt under professor Birgitta Almgrens ledning där diktaturens mekanismer undersöks. Hon har under 2009 och nu 2011 kommit ut med två genomarbetade böcker om den östtyska säkerhetstjänsten Stasi i Sverige som visar på kontaktvägar och hur människor inom en mängd samhällssektorer låtit sig påverkas. Inte minst skolan och kulturen användes som DDR-statens spjutspetsar. Den senare volymen bygger på uppgifter hon fått tillgång till efter en dom i regeringsrätten, dock med kraftiga inskränkningar och begränsningar/…/

 

Fri och oberoende forskning kan ta vid dit de rättsliga processerna inte når. Ett forskningsprojekt borde initieras från Utbildningsdepartementets sida där någon eller några institutioner tilldelas resurser och ges i uppdrag att brett och förutsättningslöst granska DDR-regimens förhållande och försök till påverkan i Sverige från 1950- 60- talet fram till Berlinmurens fall.”

Lokalt ledarskap

Turerna fortsätter med att finna ett nytt kommunalråd i Båstad efter Anette Åkesson som tar plats i riksdagen efter Margareta Pålsson som sedan 1 september är ny landshövding i Skåne. Jag ser mig huvudsakligen som en utomstående betraktare även om spridda informationer når mig. För närvarande verkar det hela mycket oklart, för att uttrycka det milt. I grunden uppfattar jag det som en rätt allvarlig utmaning mot bilden av Båstad.

 

För någon dag sedan hade jag en debattartikel i NST/HD som handlade om ifall en person kan tas utifrån till ett ledande politiskt uppdrag. Det tycker jag! Något liknande kan också vara på väg att hända i exempelvis Kalmar där intresse visas för Barometern-OTs förre politiske redaktör Per Dahl som nytt moderat oppositionsråd.

 

Själv har jag egna erfarenheter av att komma utifrån, både från en annan kommun som en annan profession. Jag tror dessutom att övergången i Ängelholm blev särskilt enkel och smärtfri genom min företrädare Else Ekbloms kloka och omtänksamma sätt. Hon gjorde som person övergången smidig. Månaderna före fullmäktige i juni utsåg mig användes till samtal och möten med de andra partierna (inklusive S!). Därmed gick det att bygga upp förtroende. På många sätt fanns i Ängelholm också en allians före Alliansen.

 

Av ett antal kommentarer att döma de senaste dagarna har mitt inlägg uppenbarligen blivit läst. Bland annat skrev jag:

 

”Från hemmet i Magnarp är det bara några kilometers cykeltur till Förslöv i Båstads kommun. Från hamnen går det att blicka ut över den vackra Kullahalvön medan de boende på andra sidan, huvudsakligen i Höganäs kommun, kan se Hallandsås och Bjäre.

 

Rätt korta avstånd och en vardag och ett näringsliv som blir allt mer integrerat kommuner emellan gör att administrativa gränser ibland uppfattas som både futtiga och ointressanta. Ett gott samarbetsklimat har präglat Nordvästskåne åtminstone de senaste 15-20 åren. Numera utgör i praktiken hela Skåne ett sysselsättningsområde där folk pendlar fram och tillbaka.

 

Det är i ljuset av alla dessa rörelser och utbyten de senaste dagarnas diskussion om valet av ny kommunstyrelseordförande i Båstad ska ses. Moderaterna lanserades en kandidat med gedigen politisk bakgrund. Hennes avgörande belastning ansågs vara att hon kom från en annan kommun. Bostaden hon hade före flytten till Båstad fanns någon mil söderut.

 

I juni 2001 valdes jag av fullmäktige i Ängelholm till kommunstyrelsens ordförande. I samband med skolavslutningen flyttade familjen, inklusive häst, från Landskrona. Det var en ganska okonventionell lösning som valdes. Vid den tidpunkten fanns mig veterligen endast ett annat liknade exempel och det var Lars Engqvist som lämnade dåvarande bostadsorten Vellinge för att bli oppositionsråd i Malmö/…/

 

Det bäst bärande argumentet mot rekryteringen utifrån är att den personen inte sitter i fullmäktigeförsamlingen. Rent praktiskt hanteras det enkelt då arbetsordningarna vanligtvis medger beredande nämnds ordförande möjligheten att yttra sig. Samtidigt hämtas förtroendet och stödet från ledamöter som i sin tur har röstats fram av medborgarna. Svenska regeringar har genom åren på motsvarande sätt haft ministrar som inte sitter eller ens suttit i riksdagen. Stor sak i det – det väsentliga har varit kompetensen.

 

I samband med valet 2002 kunde den lösning moderaterna valt i Ängelholm prövas. I vad som var att likna vid en katastrof i Sverige som helhet utgjorde kommunresultatet något av ett undantag.

 

Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg, har varit ansvarig för arbetet med att ta fram ett nytt kommunalpolitiskt handlingsprogram för M. Ett viktigt och väl genomarbetat dokument. En av de saker han tryckt på är det ’lokala ledarskapet’. Det är centralt!”

 

Hela min debattartikel kan hittas här:

http://hd.se/ledare/2012/08/31/kompetensen-ar-viktigast/

Europas utmaningar

De senaste dagarna har euron i förhållande till kronan nått sina lägsta nivåer någonsin. Det är nog frågan om samverkande faktorer: Dels en misstro mot hur vissa länder som Grekland och Frankrike hanteras inom euro-zonen och dels en stark tilltro till Sveriges sätt att sköta sin ekonomi. Och sådant var ju också beskedet i samband med folkomröstningen om en gemensam valuta. Står vi utanför är det viktigt att vi också axlar ett större ansvar och fiskal försiktighet.

2014 blir något av ett supervalår i Sverige. Utöver de tre allmänna valen i september ska dessutom ett nytt europaparlament utses. Hos oss är mandatperioderna fyra år mot EUs fem år. För att förbereda den valkampen men också för att fundera kring de många utmaningar Europa står inför har moderaterna tillsatt en arbetsgrupp med mig som ordförande som inför partistämman nästa år ska fundera en del kring dessa onekligen stora frågeområden. I en debattext tecknar jag konturerna kring några av dessa områden. Jag skriver:

”Det måste vara lika självklart att använda skattebetalarnas pengar på ett effektivt och ansvarsfullt sätt inom EU som vi har gjort och gör i Sverige! Svensk skattemoral med ett fungerande system som medborgarna hyser respekt för står också i stark kontrast till de villkor som gäller i ett antal andra länder. Svårigheterna att få ihop finanserna beror inte bara på utgifterna utan också på bristen på intäkter.

Sysselsättningsgraden är mycket högre hos oss tack vare kvinnornas delaktighet på arbetsmarknaden. Det finns bedömningar som visar att EUs bruttonationalprodukt skulle öka med cirka 25 procent om kvinnors sysselsättningsgrad var lika stor som männens.

En uppenbar risk med den senaste tidens ekonomiska utmaningar inom EU är att enskilda länder och kontinenten som helhet riskerar att slitas sönder av populistiska krafter och ytterkantselement. Nynazister tvekar inte att handgripligen ge sig på meningsmotståndare och på den andra sidan marscherar kommunister till ljudet av smattrande röda fanor. Nu behövs moderation och sammanhållning! Som kontrast till inskränkt nynationalism behövs ett förhållningssätt som ser att Europas styrka är dess mångfald.

Den internationella finanskrisen och den efterföljande skuldkrisen har såväl visat på EU-samarbetets styrka som på de omfattande utmaningar som nu väntar medlemsländerna och unionen som helhet. Ekonomisk ansvarslöshet utan säkerhetsmarginaler i statsfinanserna, överbudspolitik och brist på strukturella reformer har lett till en situation med stora underskott och hårda besparingsprogram i många medlemsländer. Nedskärningar i välfärden är mer regel än undantag. Oron och rädslan har ett politiskt pris.

Det är en utveckling som ställer höga krav på att vi gemensamt arbetar för att såväl lösa de akuta problemen som långsiktigt lägga grunden för ökad konkurrenskraft och tillväxt. Det skapar förutsättningar för nya jobb och trygga välfärdssystem. I detta arbete kan Sverige spela en viktig roll. Den ansvarsfulla ekonomiska politik med stabila överskottsmål och tydligt finansiellt ramverk som bidragit till att läget är ljusare i Sverige bör bli vägledande för fler. Den nordeuropeiska tillväxtkorridoren kan lyftas fram som ett gott exempel.”

Här kan artikeln läsas i sin helhet:

http://www.expressen.se/kvp/ledare/debatt-stora-politiska-utmaningar

EU-politik i en svår tid

Det blev en välbesökt pressträff i Stockholm då Fredrik Reinfeldt och jag presenterade partistyrelsens beslut om att tillsätta en arbetsgrupp för att ta fram en EU-plattform inför partistämman 2013 med vidare sikte på valen 2014. För egen del ska jag leda detta arbete. Och det finns anledning att understryka att utmaningarna är helt andra nu än i samband med de tidigare Europavalen 2009.

För egen del oroas jag över en politisk oförmåga som resulterat i ekonomisk oro i ett antal länder. Den riskerar nu att följas av framgångar för extremistiska krafter såsom både en populistisk vänster som nynazister i Grekland. Även andra stater hemsöks av de enkla lösningarnas män och kvinnor. Det finns grogrund för nynationalism. I det läget behövs tydliga krafter för moderation och återhållsamhet.

En bra EU-politik söker sin förankring i en bra politik för Sverige. Moderaterna har inom ramen för Alliansregeringen en tydlig ambition att hålla hela Sverige samman. Europa är också i behov av sammanhållning. Sverige har präglats av en ansvarstagande ekonomisk politik. Europa behöver sannerligen också en ekonomisk ansvarstagande politik.

Arbetslinjen i Sverige kompletteras nu med ansvarslinjen inom EU. Inledningen på TTs text från dagens pressträff säger rätt mycket: Inledningen på TT-texten från pressträffen: Moderaterna vill se Sverige bidra i EU med kunskap om reformer snarare än med mer pengar, enligt den kurs M slår in på i formandet av politiken inför EU-valet 2014. Riksdagsledamoten Hans Wallmark leder arbetet.

Några av de frågeställningar arbetsgruppen ska titta på enligt partistyrelsens direktiv:

Arbetet med att förbättra den ekonomiska koordineringen inom EU ska i största möjliga mån involvera samtliga EU:s 27 medlemsländer och präglas av öppenhet, insyn, uppföljning och möjlighet att utkräva ansvar. Hur kan detta arbete fortsatt stärkas?

Hur ser Moderaterna på Euro-samarbetet och dess utmaningar och möjligheter?

Vilka åtgärder är prioriterade i arbetet för att stärka den fria rörligheten inom nya sektorer, främja frihandel, minska regelbördan för företagande och reformera jordbrukspolitiken?

EU ska vara öppet för alla de europeiska länder som vill och förmår att leva upp till de krav som medlemskapet ställer. Skulle EU stänga dörren till dessa länder riskerar vi att få en ekonomisk nedgång och en destabiliserande utveckling i Europa. Samtidigt ser vi tendenser bland större medlemsländer att betrakta utvidgningsprocessen allt mer skeptiskt. Hur kan utvidgningsprocessen främjas och vara en naturlig motor i samarbetet?

Hur kan EUs förhållande till grannarna både österut som runt Medelhavet med Nordafrika och Mellanöstern utvecklas mot en mer värdedriven utrikespolitik för att bättre kunna verka för en god samhällsutveckling genom mediefrihet, rättsstat och stärkande av rättigheter för kvinnor, religiösa minoriteter och andra grupper?

Nya Moderaterna och Alliansen har en mycket ambitiös klimat- och miljöpolitik med tydliga mål om att minska utsläppen av växthusgaser och bryta fossilberoendet. Hur kan Sverige ännu tydligare driva på för en hållbar och ansvarsfull klimat- och miljöpolitik inom EU som kan lägga grunden för nya gröna jobb?

Vilka framtida försvars- och säkerhetspolitiska utmaningar kommer EU att behöva förhålla sig till och vilka krav ställer det på Sverige? Hur kan vi ytterligare stärka EU som ett fredsprojekt mellan länderna, men också i relation till vår omvärld?

Det finns bedömningar som visar att EU:s bruttonationalprodukt (BNP) skulle öka med cirka 25 procent om kvinnors sysselsättningsgrad var lika stor som männens. Hur kan vi öka kvinnligt deltagande i arbetslivet inom EU:s medlemsländer?

Hur utvecklar vi nya samarbetsformer för att bekämpa grov gränsöverskridande brottslighet och terrorism?

Hur kan EU, som Kinas viktigaste exportmarknad, tydligare använda sitt ekonomiska inflytande, för att främja mänskliga rättigheter, liberaliseringen av landets ekonomi och främjandet av en hållbar utveckling med miljö- och klimatansvar?

Moderaterna ska vara den självklara rösten för att EU:s skattepengar används på ett effektivt sätt. Vi driver att EU:s budget ska bli mer tillväxtorienterad och bidra till EU:s konkurrenskraft istället för att reflektera tidigare jordbruks- och industristrukturer. Vilka är de viktigaste reformerna och åtgärderna för att effektivisera och minska onödig byråkrati inom EU:s egna institutioner? En stor utmaning för många EU-länder är inte bara att man gör av med mer pengar än det finns intäkter utan också korruption och föråldrad byråkrati. Kan Sverige hjälpa till med att exportera skattemoral och regelförenklingar för företag och entreprenörer runtom i medlemsländerna?

Hur kan EU:s bestämmelser kring till exempel djurskydd, djurtransporter och konsumentupplysning kring främst livsmedel förbättras?

Min vän Meta

Vill du pussa Skånes nya landshövding, undrade min riksdagskollega Margareta Pålsson. Det var förvisso torsdag och skulle som vanligt hållas regeringssammanträde om någon timme. Men inte tänkte jag att frågan om efterträdare till Göran Tunhammar skulle avgöras just denna dag. Och vem av alla de kandidater som förekommit i förhandsspekulationerna skulle nu föräras en puss? Jag var milt uttryckt tveksam. Frågan upprepades nu med ett brett leende avfyrat av Margareta (eller Meta som vi alla kallar henne). Det tog en stund från misstro över tvivel till genuin glädje.

Nu är jag rädd att mitt beteende kommer att användas av Skånes nya landshövding som exempel på den reaktion hennes utnämnande fick. Därför tänkte jag förekomma med att skriva en del om Meta Pålsson!

Vi har varit riksdagsledamöter från samma valkrets sedan 2006. Och före det har hon varit verksam som kommunstyrelsens ordförande hemma i Åstorp, ordförande i Kommunförbundet Skåne och som ordförande både för moderaterna i dåvarande Kristianstads län som senare i hela det nybilade Skånemoderaterna. Jag har känt henne som kollega men också från min tid som tidningsman.

Få personer är så genomärliga och oegennyttiga som Margareta Pålsson. Och det är varken överord eller dåliga egenskaper! Hon har alltid haft en förmåga att sätta andra före sig själv. Hon har alltid lojalt tjänat de organ hon verkar för, oberoende om det varit ett parti, en kommun, ett riksdagsutskott eller något annat.

Dessutom är hon en fantastisk kampanjmänniska. Det har blivit några valrörelser tillsammans. Medan en del andra drar sig åt sidan för rast och kaffe då det är skralt med besöken ägnar sig Meta åt uppsökande verksamhet. Hon lyssnar och tar folks argument på allvar utan att för den skulle sticka under stol med vad hon själv tycker.

Och både i valrörelserna 2006 som 2010 har jag cyklat omkring på rätt okända vägar i vår gemensamma valkrets för att dela ut foldrar i brevlådorna och har då noterat att Margareta Pålsson redan varit där!

Lika engagerad kommer hon säkert att bli som Skånes landshövding. Jag såg också att hon i någon intervju sagt att hon besökt länets alla 33 kommuner och vet var kommunhusen ligger. Det är absolut sant. Och en tillgång! För även om en landshövding formellt ska tillvarata statens intressen så är ju en del av uppgiften numera också företrädarskapet. Då är det en stor tillgång att veta hur Skåne ser ut, hur det resoneras och att det också finns skillnader mellan norr och söder, öster och väster!

Att tillhöra samma parti och valkrets kan nog för en del vara slitsamt. Det finns ett ganska stort mått av rivalitet. Jag är övertygad om att Margareta Pålsson och jag aldrig känt av detta. Och kring det har vi också talat en hel del. För närvarande har moderaterna fyra mandat från Skåne läns Norra och Östra - så det finns plats för många. Men det är också viktigt att man kan komplettera varandra. Med förtroende kommer trygghet vilket kan vara mycket viktigt att känna som förtroendevald. Ärligt talat så kan politik på hög nivå i sig vara tillräckligt ensamt.

I moderaternas interna provval inför fastställandet av riksdagsvalsedlarna 2006 och 2010 har Margareta Pålsson vunnit nomineringarna. Och jag har både gångerna haft flest kryss. Jag uppfattar att vi båda varit lika ärligt glada åt den andras framgångar. När listan för det senaste valet skulle fastställas vid en stämma satt vi båda och höll varandras händer som stöd och jag var den första att då pussa listettan grattis! Och när alla kryssen var räknade i september var Meta den första att både per SMS och e-post höra av sig med glada tillrop.

Margareta Pålsson tycker jag på alla sätt medverkat till värdighet inom politiken! Att hon dessutom blir landshövding efter en lång gärning både som lärare och politisk ledare med tunga uppdrag i riksdagen visar att hårt arbete lönar sig. Och hon har aldrig skämts för sin bakgrund vilket fördomsfullt kanske skulle anses borde ha gjort henne till socialdemokrat. Att tvingas vända på samma slant tre gånger för att få det att räcka till en stor och god egenskap. Och bara den som vet varifrån man kommer förstår styrkan i ett gott utbildningssystem. Forskning och kunskap är onekligen några av de styrkebälten en landshövding ska förmå Skåne att bruka sig av ännu mer!

Okej, jag tvekade när erbjudandet kom att pussa Skånes nya landshövding. Å andra sidan brukar jag påminna Meta om att första gången hon fick träffa vårt nyfödda barn skrek det oavbrutet så fort det blev tilltalat av henne. När hon drog sig undan tystnade det lilla knytet för att strax gallskrika vid ett steg framåt från Pålssons sida. Barnen har växt upp och någon snällare mot sitt eget barnbarn än Meta finns inte. Och jag lovar att pussa Skånes landshövding nästa gång jag

Här ska skrivas handlingsprogram!

Partistyrelsen har utsett den grupp som ska ta fram ett nytt förslag till handlingsprogram att diskutera och fastställa vid partistämman 2013. Jag är en av åtta i denna grupp och den enda från Sydsverige. Tillsammans med idéprogrammet utgör dessa två dokument Moderaternas partiprogram.

I samband med partistämman förra året fastställdes det nya idéprogrammet. Därför känns det helt naturligt att arbetet med framtagande av ett nytt handlingsprogram nu påbörjas. Som ett av regeringspartierna - och med tanke på att siktet är inställt på framtiden och det som finns bortom denna mandatperiod - känns det verkligen som en intressant utmaning och ett framtidsspejande att medverka i denna arbetsgrupp.

Som ett lyssnande parti känns det helt naturligt att en av arbetsmetoderna ska vara öppna utfrågningar och möten. Det är viktigt att möjligheter finns att komma med förslag, goda idéer och tankar från en bred krets.

Handlingsprogrammet ska till utformning och innehåll präglas av vår samtid med det långsiktiga perspektivet för ögonen. Självfallet är det viktigt att lyfta fram de prioriteringar som måste göras och peka på avvägningar. Utgångspunkten måste självfallet vara hela landet, inte endast en del av Sverige! För egen del tror jag att det är viktigt att moderaterna kan medverka till formandet av den gemensamma framtidsberättelsen om Sverige. Vart är vi på väg? Det är något som endast kan besvara ifall man vet varifrån man kommer och var vi är just nu. Politik handlar för mig om att skapa möjligheter och se till att det finns förutsättningar för genuin mångfald. Det behövs ett land med plats för fantasi och eget initiativ. Här finns en frihetsfackla att bära under kommande år.

Arbetsgruppen leds av Martin Andreasson, Regionråd i Västra Götaland och nyvald kollega i partistyrelsen. Vice ordföranden är riksdagsledamoten Tomas Tobé från Gävle som dessutom är Arbetsmarknadsutskottets ordförande och Anna Wiklund, kommunstyrelsens ordförande i Enköping.

Till programgruppen adjungeras ordförandena i de fem centrala arbetsgrupper moderaternas partistyrelse tillsatt kring olika sakområden: Sofia Arkelsten, Beatrice Ask, Anders Borg, Margareta Pålsson och Filippa Reinfeldt. Dessa grupper handlar ju om: Ansvar för ekonomin och full sysselsättning, Välfärdens bästa skola, Bekämpa alla brott, Hälsosamma Sverige samt Företagsland för klimat och hållbarhet. På det sättet kan handlingsprogramgruppen koordinera sitt arbete med det viktiga som sker på andra håll inom partiet.

S plockar hem SD-väljare

Självfallet har den senaste partisympatiundersökningen från Sifo 19 februari väckt stor uppmärksamhet. Efter att ha dominerat nyhetsrapporteringen på söndagen kommer så måndagens alla ledarkommentarer med en svans av tjoande via bloggar och på Facebook. Nästan rörande är socialdemokraternas samfällda jubel över det kraftiga skuttet uppåt. Svältfödda på positiva nyheter blir det som när en landsman är den som först passerar mållinjen i någon internationell stortävling. Hurra! Mössan i vädret! Och 2011 var i allt väsentligt ett förlorat år för S. Desto angenämare att nu börja med en kraftig uppgång. Och det med en ny partiledare på plats endast under tre veckor. Eller så kanske det också är en del av förklaringen. Stefan Löfven har inte hunnit göra några stora utspel eller delta i debatter. Många människor reagerar därför på bilden av partiledaren. Och den handlar om en facklig resonabel förkämpe från IF Metall som själv svetsat och är beredd att göra upp i krislägen för att trygga svenskt näringsliv. Sämre kan man beskrivas.

Det finns ingen anledning att i onödan kyla av den socialdemokratiska glädjen. Det behöver oppositionen så väl. Men ändå måste det pekas på några saker som det kanske bortses en smula ifrån. Och det kan ha en dämpande effekt. Trots goda siffror för S tas det stöd både från vänster- och miljöpartiet. Verkligheten sprang ikapp Jonas Sjöstedt som ny V-ledare fortare än någon kunnat tro då han av media sagts ha förmåga att locka nya breda grupper. Den senaste mätningen från Sifo visar snarast på det omvända med en minskning på 2,1. Ökningen med 4,6 procent för S blir således blygsamma plus 1,2 till 46,4 för de rödgröna när allt räknats samman. Än mer irriterande för socialdemokraterna är att moderaterna inte tappar någonting alls från den höga nivån på 32,9 procent. En annars mycket möjlig tanke hade ju varit att de senast övertygade före detta socialdemokraterna är de vilka har lättast att återvända. I denna mätning fungerar inte de två stora som kommunicerande kärl. Ett starkt och populärt M-parti visar sig vara bra för hela Alliansen. För de fyra borgerliga partierna ökar också i denna mätning med 1,1 till 48,3. Att KD ligger runt småpartispärren på fyra procent kan säkert hanteras. Dessutom har partiet den senaste tiden inte fått alltigenom bra publicitet kring det extra riksting i januari med strid om partiledarposten.

Den riktigt stora och kännbara förlusten står Sverigedemokraterna för med minus 2,2 till 4,7 procent. Det handlar säkert om ett par samverkande faktorer där Stefan Löfven självfallet är en viktig sådan. Nu finns vad som uppfattas som en trygg och förankrad S-ledare. Att han redan vågat tala om energiuppgörelser som innehåller kärnkraft kan vara tecken på verklighetsanpassning. Det är tongångar som påminner om ett mer traditionellt S-parti. De väljare som har sökt sig mot SD av besvikelse och bitterhet över de etablerade partierna upptäcker kanske att de inte fått några speciellt profilerade politiker istället. Få framgångar kan skrivas på Sverigedemokraternas konto. Det verkar leda till att S hämtar tillbaka en del av dem som i valen 2006 och framför allt 2010 valt SD. På det hela taget är det bra! Mer match nu än tidigare!

22 X Ansvar

I riksdagen har jag plats nummer 65. Det är ganska precis mitt i kammaren. Därifrån går det väldigt bra att följa det som sker. Som nu senast i samband med det högtidliga öppnandet av Riksmötet 2011/12. Hela den kungliga familjen deltog och alla 349 ledamöter var på plats.

Jag tillhör dem som gillar att landets statschef av riksdagens talman hemställs om att öppna årets möte. Kungen är vår gemensamma symbol. Årets tal var tydligt där han underströk viktiga saker som familj och kampen mot våldet. Inte minst i orostider märks hur betydelsefullt det är att ha offentliga funktioner som står ovanför och bredvid den dagliga och mer snäva partipolitiken. En avdankad politiker som president kanske kan läsa bättre innantill men aldrig fungera lika samlande.

I efterhand har ett antal kommentatorer gjort sig lustiga över att statsminister Fredrik Reinfeldt i regeringsförklaringen använde sig av ordet ”ansvar” 19, 22 eller 26 gånger (varierar beroende på vem som räknat). För en politiker är det faktiskt ett riktigt bra värdeord. Ibland efterfrågas mindre partidisciplin och mer oförutsägbarhet. Sverige ska i det rådande läget vara glad över ett parlament som inte innehåller allt för många äventyrligheter och oklarheter. Tydliga och stabila beslut är vad som nu behövs. Det är att axla ansvar!

Som tidningsman inser jag också vikten av upprepning. Dels därför att TV visar 20-30 sekunder och dels därför att tidningarna citerar i bästa fall ett par meningar. Då gäller det att trumma in budskapet. Det gjorde Fredrik Reinfeldt. Jag kommer ihåg från min tid på Barometern-OT hur vi i veckor på ledarsidan bedrivit kampanj mot det dåvarande påfundet från S-C-håll om så kallat tvångssparande. I alla varianter och former hade vi framfört kritik och invändningar. Samma dag som alla landets inkomsttagare fick se hur pengar drogs från lönen för detta tvångssparande ringde en läsare till redaktionen i Kalmar. Han undrade varför vi aldrig varnat för denna regeringens senaste påfund. Ansvar 22 gånger är i det sammanhanget inte så dumt!

Jag tycker också att det var ett ideologiskt tal av statsministern där han försökte sätta alla de olika förslagen och reformerna i ett mer idébaserat sammanhang. Samhället är alltid större än staten, konstaterades det. Och sådan är ju Alliansens politik att inte endast jobben och arbetslinjen prioriteras utan också att mer pengar i plånboken, ökad valfrihet och fler aktörer inom välfärden just stärker det civila samhället. Det finns plats för fler.

Regeringsförklaringar kan ibland bli en lättare version av den kommande budgeten. Det blir siffror och kommatecken. Nu var det hela meningar och viktiga nyckelord. Friheten är ett sådant. Ansvar ett annat. Det handlar om idépolitisk förankring, i vart fall som jag ser det från bänkplats nummer 65!

M om Mp själv får välja...

Jag sprang på Gustav Fridolin i dag. Under en visning av riksdagshuset för en grupp från Skåne råkade vi på det gröna språkröret. Och självfallet stannade han till för att tala och argumentera. Han är mycket duktig på att hantera människor. Man kan inte annat än att gilla honom! Självfallet berördes också tidningen Dagens Samhälles rundringning till ett antal gröna lokala politiker. Tre av fyra tycker att miljöpartiet borde kunna bilda regering med moderaterna. Precis det jag skrev om i en debattartikel i Expressen i juli. Fridolin höll med om att hans folk var resultatorienterat. Men han trodde ändå inte på något slags anslutning till Alliansen. Ingen har heller talat om villkorslös kapitulation! Jag tror han är mer avigt inställd än nödvändigt. Och undersökningen är väldigt intressant. På flera håll landet runt finns nämligen goda exempel där M och Mp funnit varandra och där ett fungerande Allianssamarbete byggts ut med ett femte parti.

Jag tog min utgångspunkt i Finland när jag skrev debattartikeln i Expressen där det pläderades för att regeringen skulle kunna breddas med deltagande från Mp. I vårt östra grannland sitter de gröna med i en ministär som nu leds av moderaternas systerparti. Det verkar fungera bra. De grönas partiledare och nuvarande miljöminister Ville Niinistö känner jag väl sedan vi under ett antal år arbetat tillsammans i Nordiska rådet. Om det går där, varför går det inte här? Frågan är hur kompromiss- och samarbetsvilligt miljöpartiet i Sverige är? Gustav Fridolins avståndstagande tyder på att det är svårare för Mp än M att bryta ny mark!

Jag tror att de uppgifter Dagens Samhälle presenterar med tre av fyra miljöpartister villiga att söka sig mot moderaterna ger en rättvisande bild. Jag har dessutom alltid uppfattat miljöpartiets väljarbas som mer borgerlig än partiets riksdagsgrupp. Samtidigt ska erkännas att Alliansen genom åren gjort flera breda uppgörelser med Mp. Och hemma i Skåne bildar Alliansen regionledning med miljöpartiet.

En förklaring till den positiva attityden är att lokalt har gröna politiker säkert upptäckt hur pragmatiska och konstruktiva moderata kommunpolitiker kan vara, det slår igenom i undersökningen. Socialdemokraterna under Håkan Juholts ledning har också fått en ganska vinglig start med motstridiga besked, då är det bra med en Allians som är tydlig, ansvarstagande och konsekvent.

Jag tycker faktiskt att frågan om regeringssamverkan seriöst borde prövas. Samtidigt innebär det ett stort ansvar för Mp som aldrig axlat regeringsmakt i Sverige. Det är långt från populism och lova allt till alla. Kanske är det därför Gustav Fridolin tvekar…

Att Mp och moderaterna kan samverka förutsätter ett antal saker: Samarbetsförmåga. Tillitt. Och vilja. Men Finland är i denna fråga ett gott exempel. Ibland handlar det också om att våga.

Partier i Svenska kyrkan?

Det har väckt viss medial uppmärksamhet att den moderata partistyrelsen inför årets partistämma föreslår att M inte deltar under egen beteckning i de val som 2013 hålls till Kyrkomöte och stiftsfullmäktige. I vart fall kan man konstatera att det är en fråga som diskuterats ett antal år. Den var uppe till behandling vid stämman i Gävle 2007 men då fattades beslut, utan omröstning, att fortsätta samtidigt som läget i de andra partierna skulle sonderas.

För egen del tror jag att det är långsiktigt rimligt att de etablerade riksdagspartierna inte deltar som nomineringsgrupper. Samtidigt skall en omställning från hur det ser ut i dag, med moderaterna med, inte underskattas vad gäller de administrativa och praktiska konsekvenserna ifall det skall ske en städad avveckling. Det hade kunnat tala för ett beslut inför de kyrkliga valen 2017 istället för som nu 2013.

Det handlar kanske om den medlemsmässigt största organisationen i vårt land. Svenska kyrkan har för närvarande runt 70 procent av befolkningen som medlemmar. Kristen tradition har präglat och format samhället i över 1000 år. Kyrkorna har en stor roll att spela i ett öppet samhälle då människor där förenas genom sin tro som också kommer till uttryck genom socialt arbete exempelvis gentemot barn och ungdomar samt utsatta grupper men också som röster för att uppmärksamma vad som ses som orättvisor och förtryck. Som parti kan moderaterna glädja sig åt många aktiva, inte bara inom Svenska kyrkan utan också i andra kyrkor, församlingar och samfund. Ett starkt civilt samhälle bygger på engagerade medborgare.

Ordningen med en statskyrka har övergetts. Relationerna har förändrats. 1998 beslutade riksdagen att ändra i grundlagen och ett år senare beslutade kyrkomötet om en ny kyrkorodning. Den 1 januari 2000 ersattes den svenska statskyrkan av trossamfundet med samma namn. I kraft av historia och storlek intas dock en särställning genom av riksdagen stiftad lag om trossamfundet Svenska kyrkan.

När det nu gått mer än tio år sedan de förändrade relationerna mellan Svenska kyrkan och staten finns det också anledning för partierna att fundera huruvida dessa aktivt ska agera inom Svenska kyrkan eller istället dra sig tillbaka och tydligare markera skillnaden mellan det civila samhället å ena sidan och de politiska organisationerna å den andra. Det i sig hindrar inte politiskt aktiva personer att i kraft av eget engagemang, kunnande och vilja till delaktighet att verka inom Svenska kyrkan på samma sätt som det finns moderater inom andra församlingar eller exempelvis i föreningslivet och idrottsvärlden.

Det finns en historisk förklaring till engagemanget. 1936 genomfördes den nu gällande ordningen med partiernas delaktighet i valen inom Svenska kyrkan genom att gamla sockengränser ersattes i större utsträckning med de vanliga kommungränserna. De politiska partierna antogs förhindra små extrema grupper att ta över Svenska kyrkan i en då orolig tid.

Nya moderaterna har vågat förnya sin politik. Det gäller att förändra och ompröva för att finna både morgondagens frågor som dess lösningar. Det som kan vara rätt för en tid kan visa sig vara fel för en annan. Inom Svenska kyrkan har under många år förts ett inre samtal om partiernas deltagande som nomineringsgrupper. Ifall stämman nu beslutar att tiden är inne för M att ta detta steg är det viktigt att komma ihåg att det inte är för att på något sätt markera avstånd gentemot Svenska kyrkan utan av omtanke om trossamfundet. Med en friare och mer obunden ställning går det ännu tydligare att vara en opinionsbildande röst och en viktig del av det civila samhället. Även för framtiden kommer det att finnas politiskt aktiva, från många partier, inom Svenska kyrkan som kan bidra med sin kunskap och sitt engagemang som privatpersoner. För en levande och aktiv kyrka är det viktigt med mångfald och många olika sorters företrädare så att ett starkt lekmannainflytande säkras även för framtiden.

Om försvaret på Politikerbloggen

För någon dag sedan hade riksdagskollegan och vice ordföranden i Försvarsutskottet Cecilia Widegren och undertecknad ännu ett inlägg om försvarspolitiken. Den här gången på Politikerbloggen.

Allianspartierna i riksdag och regering har under de senaste åren mejslat ut en tydlig linje inom detta område. Det pågår en förnyelse och förändring som i grunden är bra både för det svenska försvaret som landet. Varje nytänkande leder dock lätt till att kritikerna står vid sidan av och pekar finger mot varje sak som kan ses som ett problem eller en svårighet. Sedan när dessa har lösts säger sig alla ha varit lika lojala och uppbackande. I all sin enkelhet visas denna dubbla bokföring nu i samband med firandet av 20 år av diplomatiska relationer med Baltikum. De som anklagade oss borgerliga både för att riskera nationens säkerhet som de baltiska folkens trygghet genom att högljutt angripa Sovjetunionens diktatur har nu bytt fot och säger sig alltid ha arbetat för Estlands, Lettlands och Litauens frihet som vi andra. Jo tjena!

I vår artikel konstaterar vi att socialdemokraterna gärna har hög svansföring när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken. De pekar gärna mot nya utgifter. Samtidigt har partiet hittills förespråkat rätt kraftiga besparingar. Hur går detta ihop?

Vi skriver:

”Vad vill egentligen socialdemokraterna inom försvars- och säkerhetspolitiken? Det blev ett bra beslut om fortsatta Libyeninsatser, men det först efter en rejäl åsiktsmässig berg-och-dalbanetur med Håkan Juholt som en av passagerarna. S-ledaren har också i efterhand beklagat den interna hanteringen av hela det ärendet.

I det senaste budgetförslaget där försvaret berördes föreslog S tillsammans med de rödgröna nya miljardbesparingar inför 2011. Då skulle tas 810 miljoner på förbandsverksamheten, 465 miljoner på materielanslagen och 540 miljoner på internationella insatser. Totalt två miljarder skulle kapas från försvarsanslaget. Sedan valet har inget annat presenterats eller sagts!”

Den slutsats vi drar lyder:

”Till hösten kommer Socialdemokraterna som det stora oppositionspartiet att lägga fram sitt budgetförslag. Kommer det denna gång stå något om försvaret? Vad vill Socialdemokraterna: Behålls de neddragningar som lades fram för ett år sedan eller är det dags för satsningar för att motsvara de önskemål S-företrädare ger uttryck för?”

Hela artikeln på Politikerbloggen finns här:
http://politikerbloggen.nyheterna.se/2011/08/11/46880/

Skriver i Expressen

På debattplats i Expressen har jag haft en text om den kommande politiska hösten och dess vägval både för socialdemokraterna som Allianspartierna. Möjligheterna finns att S, V och MP gör gemensam sak med SD och fäller bärande inslag i regeringspolitiken. Då kan man tala om problem. Ett självklart alternativ är nyval. För egen del tycker jag inte att man ska vara rädd för att möta väljarna med det visade ansvarstagandet för svensk ekonomi och en tydlig jobbpolitik. Samtidigt kan det vara rimligt att också pröva förutsättningarna för ett breddat regeringsunderlag. Då är det vettigt att tala med miljöpartiet. De gröna i Finland är ju nu inne på sin andra mandatperiod tillsammans med moderaternas systerparti samlingspartiet.

Mitt inlägg i Expressen har uppenbarligen rönt intresse att döma av e-post och ledarkommentarer. Jag har i dag också intervjuats av Aktuellt som sannolikt kommer att göra något till kvällen med röster från Almedalen.

Bland annat skrev jag: ” Ibland är det lätt att glömma bort att skillnaden mellan Alliansen och de tre rödgröna partierna är större efter valet 2010 än efter valsegern och regeringsskiftet 2006! M, FP, C och KD har 17 fler mandat än S, V och MP. Det som komplicerar läget är sverigdemokraterna med sina 20 riksdagsplatser.

Det finns ett starkt stöd för den förda politiken. Moderaterna som enskilt parti fortsatte att öka i valet 2010 och skillnaden gentemot socialdemokraterna är blygsamma 0,6 procentenheter – 30,06 mot 30,66 procent.

I internationell jämförelse står sig Sverige starkt. Ekonomin imponerar. Utländska betraktare har liknat landet vid Pippi Långstrump och det har talats om en ö av ordning och stabilitet omgivet av ett oroligt hav. Många är det som vill ta åt sig äran men i skarpa voteringar i riksdagen och i de debatter som föregått besluten har skillnaderna mellan Alliansen och oppositionen, mellan moderaterna och socialdemokraterna, varit tydlig. Det var för att fortsätta längs den inslagna vägen mandat begärdes i valet 2010. Det är nämligen genom att politiken genomsyras av ambitionen att skapa förutsättningar för arbete och sunda finanser som Sverige kommit att utmärka sig.

Ifall arbetslinjen och inriktningen mot fortsatta skattelättnader för medborgare med vanliga jobb som lärare, sjuksköterskor, poliser, hemtjänstpersonal, butiksbiträden med flera faller genom att röstas ned i riksdagen har också ett helt nytt parlamentariskt läge uppstått. Då utmanar nej-sägandets koalition Alliansen. Avvisas bärande inslag är det rimligt att också träda tillbaka. Problemet för S-ledaren är att han möjligen kan fälla den sittande regeringen tillsammans med sverigedemokraterna men att Håkan Juholt inte vill forma en ny ministär tillsammans med SD. Och då återstår det faktum att M, FP, C och KD stadigt har 17 fler mandat även om det saknas tre för att uppnå egen majoritet.

Alliansen ska varken utesluta eller rädas att möta medborgarna i ett extra val kring den ekonomiska politiken och det faktum att breda grupper numera kan räkna med motsvarande en extra månadslön om året genom det utrymme skattesänkningarna skapat. Samtidigt är nyval en extraordinär händelse i Sverige. Det borde därför finnas anledning att seriöst pröva förutsättningarna att bredda regeringsunderlaget.”

http://www.expressen.se/debatt/1.2487633/lat-oss-valkomna-mp-till-regeringen

Med Kubilius på kongress

HU-LCD (The Homeland Union - Lithuanian Christian Democrats) är det breda borgerliga partiet i Litauen. För närvarande axlas regeringsmakten under premiärminister Andrius Kubilius ledning. Landet har starkt påverkats av den internationella ekonomiska krisen med inledande kraftig nedgång. Den senaste tiden kan dock klara förbättringar iakttas. Det har emellertid skett genom en del smärtsamma och tuffa beslut som sänkta pensioner och andra försämringar.

De senaste åren har ett antal mindre konservativa och borgerliga partier slagit sig samman i den politiska alliansen HU-LCD. Själva grunden är demokratirörelsen Sajudis som brett samlade människor bakom kraven på att återupprätta republiken Litauen och göra sig av med den sovjetiska ockupationsmakten. För drygt 20 år sedan under den svåra omställningen 1990-91 var Sajudis den viktigaste förändringskraften.

Premiärminister Andrius Kubilius är kanske Litauens minst populäre politiker. I mätningar får han ett stöd på 2-3 procent. Men han sitter ändå kvar. Och HU-LCD behöll till allas förvåning, inklusive partiföreträdarnas egen, ett förhållandevis starkt stöd i de nyligen genomförda lokalvalen. Läget inför nästa års parlamentsval är således mer öppet än många tidigare trott. Medlemmarna i HU-LCD har före partikongressen lördag 18 juni genomfört ett internt val där partiordföranden utsetts. 55 procent ville behålla Kubilius medan ungefär 45 procent röstade på talmannen Irena Degutiene som är mer populär och beskrivs som en järnlady inte minst i värderingsfrågor som är viktiga i det katolska Litauen. Många inser dock att en öppen strid i partiet ett år före allmänna val inte skulle vara bra.

Kubilius anses vara stel och ha bristande karisma. Vid en lunch i Vilnius tillsammans med utrikesministern, Litauens EU-kommissionär, talmannen och några ytterligare ledande företrädare var han emellertid mycket avslappnad och skämtade.

- Vi här runt bordet har känt varandra i över 20 år, säger han och berättar om några av utrikesministerns practical jokes som han själv utsatts för.

Kubilius har sin bakgrund i Sajudis precis som den förre partiledaren och nestorn i Litauen Vytautas Landsbergis. Nu sitter han i Europaparlamentet efter att bland annat ha varit landets president i tio år. Vid kongressen talade han på sitt vanliga lågmälda och underfundiga sätt. Han betonade vikten av en politik som också bryr sig om samhällets fattiga, som ser till alla och hela landet. Även premiärministern underströk behovet av tillit och att respekt måste byggas för både samhällets institutioner som maktutövandet. Ingen kan anklaga HU-LCD för populism eller att välja de enklaste vägarna. Samtidigt kan det vara svårt att styra. På frågan om hur bred majoritet regeringen har i parlamentet svarade en småskrattande Kubilius:

- Vanligtvis saknar vi ett eller ett par mandat. Men vi får igenom mycket.

Precis som tidigare slås jag av hur avlägset Baltikum kan vara trots att det endast ligger en timmes flygresa bort. Det finns all anledning att fördjupa kontakterna över Östersjön. 15 augusti är det också dags för ett nytt Måndagsmöte i Stockholm för att uppmärksamma 20 år av diplomatiska relationer. Det är viktigt. Några runt lunchbordet berättar hur dåvarande ledaren för Sajudis, Vytautas Landsbergis, sände iväg dem till Stockholm då det var som mest oroligt i Litauen. Sovjetunionen ökade trycket i början av 1991 och 13 personer dödades vid TV-tornet i Vilnius.

- Vi fick åka för att inte Sovjetunionen skulle kunna döda oss alla i parlamentet. Några av oss hade ansvaret att bilda en exilregering ifall detta skulle ha blivit aktuellt.

Det var knappast någon tillfällighet att HU-LCDs partikongress inleddes med en tyst minut för de människor som deporterats i dagarna för 70 år sedan. Litauens nationalsång ljöd också mäktig i byggnaden då alla delegater tillsammans med kören sjöng samtidigt som det visades vackra naturbilder från olika delar av landet. På filmen fanns dock inte en endaste människa. Ingen som jobbade, gick till skolan eller tog hand om någon. I Sverige hade en sådan film varit otänkbar hos moderaterna. För så har vi formats olika av vår historia och våra traditioner: Litauen har naturligtvis den egna nationen som utgångspunkt då den så många gånger hotats medan det för Sverige handlar om att arbete är det som möjliggör alla de välfärdsambitioner som binder oss samman.

Nu börjar det

Med två veckors distans till valet 19 september går det nu att börja sammanfatta och dra slutsatser för framtiden. I dag kom också beskedet om Per Schlingmanns avgång som moderaternas partisekreterare. Precis som för fyra år sedan fick jag reda på det under pågående Kyrkomöte. Under dagen har det varit möte med partistyrelsen per telefon. Sofia Arkelsten som ny partisekreterare och Gunilla Sjöberg som biträdande är en mycket lyckad kombination. Sofia Arkelsten har som talesperson i miljö- och klimatfrågor visat på ett starkt engagemang och stor entusiasm. Humöret är alltid på topp! Gunilla Sjöberg har varit ansvarig för ”fältet” med bland annat alla ombudsmän. Att inrätta tjänsten som biträdande partisekreterare är ett sätt att markera ökad vikt av själva partiorganisationen i ett nu fortsatt växande parti. Med Sofia i mer externa sammanhang och Gunilla i mer interna finns förutsättningar att hantera utmaningar som det faktum att samma moderata parti kan nå knappt en procent av väljarna i Arjeplog medan det landar på runt 50 procent i Lomma!

På flera ställen lanseras idén om att Per Schlingmann går till statsrådsberedningen och fungerar som samarbetsman inom Alliansen medan dagens innehavare statssekretare H G Wessberg lämnar samma uppdrag och Rosenbad för att istället som nybliven riksdagsman ta hand om den 107 personer starka moderata gruppen på Helgeandsholmen. Smart och elegant samt en tydlig markering om riksdagens ökade betydelse – det är här många uppgörelser kommer att snickras och förhandlas fram.

Dagen har annars präglats av olika besked om talmansposten. Morgonen inleddes med att tidningarna kunde berätta att de rödgröna och Alliansen var överens om att endast Per Westerberg (M) skulle nomineras. På eftermiddagen kom så uppgifter om att Kent Härstedt (S) skulle motnomineras. Det kan finnas anledning att ta allt med en smula salt. Kent Härstedt tillhör ju inte precis socialdemokratins innersta cirkel och är dessutom förslagen som kommunalråd hemma i Helsingborg. Troligtvis mer förhandlingsspel än genuint menat!

För egen del väntar nu en helg och kommande vecka med mycket arbete i Stockholm. Ny mandatperiod innebär både förändrade rutiner som nya lokaler. Så det blir dagar av nedpackning följt av uppackning. I sammanhanget är det dock gott att resa upp till huvudstaden som en av de mest kryssade riksdagsledamöterna i Skåne. 3238 kryss gav 5,31 procent. Det känns både ansvarsfullt och värmande att så pass många människor velat ge mig en extra uppmuntrande klapp på axeln genom att med pennan markera mitt namn på valsedeln. Med dagens regler får dock detta inte någon som helst praktisk betydelse. Det behövs åtta procent på av partiet avgivna röster i valkretsen för att kryssa sig förbi. Vanligtvis en tuff uppgift. Men riksdagen har en vilande grundlagsförändring. Ifall den bifalls nu en andra gång under innevarande mandatperiod ändras reglerna till 2014. Och då sänks gränsen för att bli personvald till fem procent. 3238 hade då varit alldeles tillräckligt.

Är det bra att det är bra eller dåligt?

I går måndag 23 augusti var det kommunfullmäktige i Ängelholm. Det märktes att några oppositionspartier och politiker tog chansen till valprofilering genom interpellationsdebatter. En dryg timme tog det sammanlagt utan retoriska höjdare. Alla övriga ärenden tog ungefär lika lång tid. Roligast under den andra sessionen var Lars-Olle Tuvesson (S) som hänvisade till sådant som han läst i Ängelholmsmoderaternas valtidning Nya Blå Ängeln (http://www.blaangeln.se). Hans kommentar väckte stor munterhet bland de moderata ledamöterna, inte minst Daniel Jönsson som satt vid min sida och som varit ansvarig för publikationen.

Patrik Ohlsson (SD) inledde den valinspirerade debattomgången. Föga förvånande handlade det naturligtvis om invandrare. För även om sverigedemokraterna säger sig ha intresse för andra frågor är det ju endast detta man brinner för. I korthet gick hans funderingar ut på att Ängelholms kommun uttalat sig att mottagningen fungerar bra, ett konstaterande som inte räckte för hans del. Vad fungerar dåligt? Tja, för Åsa Herbst som kommunstyrelsens ordförande var det ju en smula svårt att ta upp det dåliga om det faktiskt just är bra! Den intressanta fråga som Patrik Ohlsson för egen del aldrig besvarade är om han tycker att det är bra att mottagningen fungerar bra eller om just det är dåligt för honom och sverigedemokraterna!

Sedan gav han sig in i ett snårigt resonemang om att asylsökande inte är detsamma som flyktingar. Men hela poängen med människor som önskar stanna i Sverige är väl att deras asylskäl först skall prövas. Man måste väl vara sökande innan ett beviljande kan bli klart!

En av de frågor Åsa Herbst fick var hur bostadsmarknaden i Ängelholm påverkats av kommunens avtal med Migrationsverket. Det sakliga svaret löd: Inte alls! När socialförvaltningen söker lägenheter till flyktingar placeras de i bostadskö som alla andra. Ett svar Patrik Ohlsson inte uppskattade. Han verkar tro på något slags utträngningseffekt. Men tillgången på bostäder är inte statisk – just därför är det viktigt med fortsatt byggande i Ängelholm. Och rimligtvis har väl sverigedemokraterna inget emot att folk flyttar hit från exempelvis Laholm, Halmstad, Göteborg eller Härnösand? Alltså är det någon annanstans skon klämmer!

Avslutningsvis pratades det kring hur stor del av kommunens kostnader för mottagandet som staten täcker. Från SD hävdades att det endast är fråga om 22 procent. Åsa Herbst tillbakavisade detta och meddelade att organisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) menar att det handlar om 70-90 procent. För Ängelholms del är det full kostnadstäckning. Patrik Ohlsson vill inte ge sig. Han hänvisade till en artikel i Dagens Nyheter där Ilmar Reepalu (S) uttalat sig. Då verkar onekligen Åsa Herbst luta sig mot en mycket mer trovärdig källa!

Så det kan vara i valtider!

Massuppsägningar? Megafel!

Valtemperaturen stiger. Det innebär att en del blir ännu tydligare med sina budskap – som att vi moderater önskar fortsätta en ansvarstagandets politik när det gäller den offentliga ekonomin. Andra blir mer otydliga – som miljöpartiets Maria Wetterstrand som i dag intervjuas i Sydsvenskan. På frågan om kärnkraftsavveckling avvisar hon att det finns någon tidtabell. Hon menar att det inte finns någon rödgrön överenskommelse och därför kommer besked ”först senare under mandatperioden”. För tveksamma socialdemokrater är det ju vanskligt. Ifall de tycker att en stabil energipolitik är viktig för svensk industri skall de undvika att rösta på S, V och MP för annars kan de plötsligt efter ett regeringsskifte få se just de tre partierna ställa sig bakom att ytterligare reaktorer stängs utöver de två i Barsebäck partierna tidigare avvecklat!

Socialdemokraterna känns däremot igen. Det negativa kampanjandet fortsätter. Enligt Aftonbladet distribueras nu en rapport till de trogna supportrarna i vilken hävdas att var tionde offentliganställd som arbetar inom välfärden kan komma att sägas upp om Alliansen fortsätter styra. Ifall någon S-märkt riksdagsledamot påstår något liknande de närmaste dagarna vet man att det utgått partidirektiv att sprida sådant tankemässigt snömos. För det är ju självfallet inte sant!

Däremot borde S fundera kring sitt förhållande till andra partier. Tidigare har hävdats att Mona Sahlin attackeras på ett oschysst sätt. Men att skrämmas med att var tionde kan tvingas gå eller att man låter LO klistra upp affischer med bilder av Alliansföreträdare med uttryck som ”megafel och dunderdumt” är tydligen helt OK!

NST/HD har haft någon insändare där just den personliga attacken är huvudmålet. I dagens tidning reagerar jag på insändarplats med följande:

”Vi ska vara stolta över möjligheten att ordna allmänna och fria val. Demokrati och frihet är inga självklarheter för världens alla folk. Det finns människor som är beredda att riskera sina liv för rättigheter vi tar för självklara.

Val innebär möjligheten att jämföra alternativ och väga olika politiska förslag mot varandra. Ambitionen borde vara att diskutera sakfrågor och undvika rena personangrepp. Bertil Ernegards insändare är en provkarta på just sådant som vi borde hålla oss borta ifrån!

Inga egna förslag framförs. Allt vad Alliansen gjort avfärdas raljant. Och personangrepp, även om inte namnen nämns, staplas på varandra. Personer beskrivs som skattesmitare, berusade, cyniska och bluffmakare.

Jag tycker det är bra med olika åsikter och uppskattar tydliga meningsmotståndare. Och självfallet går det att ha olika åsikter om skatter, offentlig ekonomi och huruvida genomförda reformer ska avskaffas eller inte. Men någonstans måste en gräns dras! Bertil Ernegards insändare följer dessvärre en trend med rena personangrepp på borgerliga företrädare. För något år sedan sände LO ut ett brev till mina grannar där jag nämndes vid namn. Och för 24 miljoner kronor kastar sig nu LO direkt in i valkampen med affischer på Alliansministrar och uttryck som megafel, helsjukt, dunderdumt och dumsnålt.

Politik borde handla om idéer och förslag! Ren valkamp är bättre än verbal gyttjebrottning!”

Ett sommarbrev i lådan

På Facebook gjorde jag tidigare i dag ett inlägg som gillades av ett antal vänner och bekanta. Tummen upp fick följande: ”S vill ha en butler i T-banan. Den rödgröna oppositionen har ju fler frågor att driva: Den skånske greven vill kanske ha en T-bana till sin butler.”

Annars har dagen bland annat använts för att under några morgon- och förmiddagstimmar cykla omkring och i brevlådor dela ut det sommarbrev kommunstyrelsens ordförande Åsa Herbst och jag skrivit. Vi resonerar kring moderaterna som ett lyssnande och lärande parti och anger några i vår mening goda skäl för att välja M i årets val. För mig som riksdagsledamot är det av stor vikt att ha goda kontakter med lokala företrädare, inte bara i Ängelholm och grannkommuner som Båstad, Örkelljunga och Klippan utan moderater i alla riksdagsvalkretsens 13 kommuner! Som tidigare kommunalråd vet jag också att det är bra att alltid ha någon att kunna ringa till i riksdagshuset.

Ett par tusen hushåll har nåtts eller kommer att nås av vårt sommarbrev. Tyvärr blir det inte till alla i Ängelholm. Så här har vi skrivit:

”Efter ett par underbara sommarveckor som för många fyllts av sol, bad, jordgubbar och förhoppningsvis många skratt drar nu nya aktiviteter i gång. För oss politiskt aktiva närmar sig valdagen 19 september. Vi hoppas att många utnyttjar sin rättighet att rösta.

Valet handlar om att söka förnyat mandat för de kommande fyra åren. Vi önskar se Ängelholm som en föregångskommun och Sverige som ett föregångsland. När vi jämför är det mycket som är bra hos oss. Under våren och sommaren har moderaterna knackat dörr runt om i kommunen och en ganska vanlig kommentar har varit att man är nöjd. För oss är det dock viktigt att gå vidare. Vi får aldrig slå oss till ro. Ska vi ha utbildning, sjukvård och ett företagsklimat som är av världsklass krävs fortsatt hårt arbete och att vi är beredda att vidareutveckla. Det är också viktigt att vi som förtroendevalda lyssnar och är beredda att lära av andra.

För Ängelholm gäller fortsatt höga ambitioner. Det handlar om ordning på kommunens ekonomi. Låg skatt är bra för alla då mer av den egna inkomsten och pensionen får behållas. Unga och äldre ska känna stolthet över att bo i Ängelholms kommun.

Ängelholm är en utbildningskommun. Föräldrar ska känna trygghet över att ha sina barn på förskola och i skolan. Eleverna ska veta att de lär sig och utvecklas. Med kunskap och fantasi ska de få verktyg för att gå vidare i livet.

Ängelholm ska vara en kommun för alla generationer. Det handlar om att alla kommundelar ska leva och att möjligheter finns till service. Det handlar om bra hemvård och hemsjukvård. Maten på våra särskilda boenden ska vara varm och god. En kunnig och uppskattad personal är med och formar en god tillvaro.

I våra samtal med ängelholmarna märks ett tydligt och brett intresse för Pyttebron, Stortorget, Kronoskogen och badhuset. Allt detta är viktigt även för oss. Vi ställer oss bakom tankarna på Hälsostaden och det positiva som det utvecklingsarbetet kan medföra för Ängelholms sjukhus.

För Sverige handlar det om att fortsätta längst den inslagna vägen. Medan andra europeiska länder kämpar med fortsatt stigande arbetslöshet och stora underskott i den offentliga ekonomin har Sverige hanterat den senaste krisen på ett ansvarstagande och lugnt sätt. Det gör att vi har mycket goda förutsättningar när nu konjunkturen vänder. Tankar på att införa kilometerskatt, höjd bensinskatt, avskaffat ROT-avdrag för hushållsnära tjänster samt att dubblera arbetsgivaravgiften för unga leder inte till fler jobb och ökad tillväxt. Det vi istället erbjuder är ordning på landets finanser och fortsatt uppslutning bakom arbetslinjen.

Vi tror att Ängelholm, Skåne och Sverige vinner på politiker som är lyhörda och kan samarbeta. För oss är Alliansen viktig. Det är också en styrka att som kommunalråd och riksdagsman ha goda kontakter med varandra. Närheten mellan det som sker lokalt och nationellt är till nytta för Ängelholm. Därför hoppas vi på Din röst och fortsatt förtroende i det kommande valet.”

LOs metoder och många miljoner

De senaste dagarna har ett antal borgerliga sympatisörer varit upprörda över LOs inblandning i den nu pågående valrörelsen. Stora affischer visar bilder av Alliansministrar upp och ned och över deras porträtt står ord som megafel, helsjukt, dunderdumt och dumsnålt. Allt som allt uppges den här kampanjen kosta 24 miljoner och totalt kommer fackförbunden att bidra med 77 miljoner kronor.

I ett inlägg på Politikerbloggen i dag ställer jag några frågor och framför ett par funderingar kring LO och det socialdemokratiska partiet. Mina rader har resulterat i ett par kommentarer. Kritikerna hävdar genomgående att moderaterna på något sätt döljer det stöd partiet tar emot. Med tanke på att M avstår från att ta emot pengar från juridiska personer är det svårt att sopa något under mattan som inte finns. De som kräver redovisning kanske skall berätta vem som gett vad under valet 2010 som man är missnöjd med!

Däremot finns det en frivillig ordning som innebär att partierna utväxlar årsredovisningar med varandra. Socialdemokraterna har för 2009 tagit upp 14 miljoner kronor i stöd från fackförbunden. Pengar ingen annan får. Frågan blir dock hur mycket av de 77 miljoner kronor LO och de andra nu satsar som kommer att anges i årsredovisningen för 2010. Allt eller endast en spottstyver?

S tillsammans med M och de andra partierna berättar också hur många personer som gett hur mycket pengar i insamling. Från socialdemokratiskt håll finns önskemål om att namnen skall offentliggöras. I mindre samhällen finns ibland en stor rädsla för att utåt visa vilket parti man sympatiserar med, allra helst i riktigt röda områden. Dessutom berör grundlagen den här frågan. I Regeringsformens andra kapitel, andra paragraf står: ”Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende.” Ifall en bestämmelse införs om att den som skänker en slant till ett parti skall tvingas ge sin åskådning till känna krockar det onekligen med grundlagen. Knappast en detalj eller liten fråga.

Intressant är också att få verkar försvara personangreppen som LO gör sig skyldig till men att ingen heller öppet markerar. Var det inte en ren valrörelse som skulle eftersträvas? Hur schysst är det att trumpeta ut megafel, helsjukt, dunderdumt och dumsnålt?

Bland annat skrev jag på Politikerbloggen: ”Sedan LO lanserat sin kampanj med personangrepp har jag i samband med torgmöten fått ett antal frågor kring just detta. Inte minst borgerliga sympatisörer känner sig kränkta och illa till mods över att valet nu tydligen skall präglas av smutskastning. Ledande socialdemokrater som önskar rent spel har möjlighet att markera distans och ta avstånd.

Fredag 13 augusti hade vi moderat partistyrelse. Sedan tidigare har det tagits fram en etisk policy och det finns kandidatförsäkran. Detta kompletterades nu genom beslut om etiska riktlinjer för valrörelsen 2010. Det vi gör skall baseras på att vi driver en positiv kampanj, vi angriper sak och inte person samt vi använder enbart öppna informationskällor.

LO och socialdemokraterna kan mycket väl få en kopia för kännedom att själva försöka leva efter under de veckor som återstår av valrörelsen!

I en kommun som Ängelholm har moderaterna runt 40 procent av rösterna och M är sedan fler val tillbaka största parti. Det innebär också att ett antal LO-medlemmar röstar på och känner en naturlig koppling till moderaterna. Däremot kan de ju som fackligt ansluta fundera på vad deras pengar används till och hur deras politiska ställningstagande respekteras.

Jag tycker det är bra med olika åsikter och uppskattar tydliga meningsmotståndare. Och självfallet går det att ha olika åsikter om skatter, offentlig ekonomi och huruvida genomförda reformer ska avskaffas eller inte. Men någonstans måste en gräns dras!”

Hela inlägget på Politikerbloggen finns här: http://www.politikerbloggen.se/2010/08/16/34996/