Nu börjar det

Med två veckors distans till valet 19 september går det nu att börja sammanfatta och dra slutsatser för framtiden. I dag kom också beskedet om Per Schlingmanns avgång som moderaternas partisekreterare. Precis som för fyra år sedan fick jag reda på det under pågående Kyrkomöte. Under dagen har det varit möte med partistyrelsen per telefon. Sofia Arkelsten som ny partisekreterare och Gunilla Sjöberg som biträdande är en mycket lyckad kombination. Sofia Arkelsten har som talesperson i miljö- och klimatfrågor visat på ett starkt engagemang och stor entusiasm. Humöret är alltid på topp! Gunilla Sjöberg har varit ansvarig för ”fältet” med bland annat alla ombudsmän. Att inrätta tjänsten som biträdande partisekreterare är ett sätt att markera ökad vikt av själva partiorganisationen i ett nu fortsatt växande parti. Med Sofia i mer externa sammanhang och Gunilla i mer interna finns förutsättningar att hantera utmaningar som det faktum att samma moderata parti kan nå knappt en procent av väljarna i Arjeplog medan det landar på runt 50 procent i Lomma!

På flera ställen lanseras idén om att Per Schlingmann går till statsrådsberedningen och fungerar som samarbetsman inom Alliansen medan dagens innehavare statssekretare H G Wessberg lämnar samma uppdrag och Rosenbad för att istället som nybliven riksdagsman ta hand om den 107 personer starka moderata gruppen på Helgeandsholmen. Smart och elegant samt en tydlig markering om riksdagens ökade betydelse – det är här många uppgörelser kommer att snickras och förhandlas fram.

Dagen har annars präglats av olika besked om talmansposten. Morgonen inleddes med att tidningarna kunde berätta att de rödgröna och Alliansen var överens om att endast Per Westerberg (M) skulle nomineras. På eftermiddagen kom så uppgifter om att Kent Härstedt (S) skulle motnomineras. Det kan finnas anledning att ta allt med en smula salt. Kent Härstedt tillhör ju inte precis socialdemokratins innersta cirkel och är dessutom förslagen som kommunalråd hemma i Helsingborg. Troligtvis mer förhandlingsspel än genuint menat!

För egen del väntar nu en helg och kommande vecka med mycket arbete i Stockholm. Ny mandatperiod innebär både förändrade rutiner som nya lokaler. Så det blir dagar av nedpackning följt av uppackning. I sammanhanget är det dock gott att resa upp till huvudstaden som en av de mest kryssade riksdagsledamöterna i Skåne. 3238 kryss gav 5,31 procent. Det känns både ansvarsfullt och värmande att så pass många människor velat ge mig en extra uppmuntrande klapp på axeln genom att med pennan markera mitt namn på valsedeln. Med dagens regler får dock detta inte någon som helst praktisk betydelse. Det behövs åtta procent på av partiet avgivna röster i valkretsen för att kryssa sig förbi. Vanligtvis en tuff uppgift. Men riksdagen har en vilande grundlagsförändring. Ifall den bifalls nu en andra gång under innevarande mandatperiod ändras reglerna till 2014. Och då sänks gränsen för att bli personvald till fem procent. 3238 hade då varit alldeles tillräckligt.

Dagens debatter

I dag har det varit konstitutionsutskottets ärenden i kammaren. Ett av de intressantare ärendena var förslaget till reformerad grundlag. Efter ett antal års utredande tas nu ett förslag i bred enighet. Fördelen är att stora konstitutionella förändringar sker i samverkan över parti- och blockgränserna, nackdelen är att viktiga principiella skillnader och olikheter i svensk politik sopas under matten. Bitvis var argumenten intressanta och bortom de traditionella ställningsstriderna i kammaren. Ett inlägg av Peter Eriksson (MP) fick rent av ett instämmande av mig till andra ledamöters muntra tillrop.

Morgan Johansson anförde socialdemokraterna och gjorde det på sedvanligt klasskampsretoriskt vis. I målandet av sina bilder väljer han inte pensel utan sopkvast! Han hoppades nu att den framlagda kompromissen innebär att förslag om exempelvis konstitutionsdomstol eller ytterligare sänkt personvalsgräns inte kommer att läggas fram på 30-40 år. Menar han därmed att S också kommer att avstå från andra förslag om ändrad grundlag som avskaffad monarki? Tror inte det!

För egen del hoppas jag på debatt och diskussion. Bland annat sa jag: ”En konstitution, en grundlag, kan ses som ett lapptäcke av olika lösningar, principer och idétraditioner. Det ena landet är inte det andra likt, även om vi tittar på så nära grannar som Finland, Danmark, Tyskland och Storbritannien som alla kan beskrivas som öppna demokratiska samhällen med tydliga välfärdsambitioner.
Vi väver inte en ny grundlagsmatta i dag, men möjligtvis läggs några nya tankemässiga trådar i varpen som kan vara bra för framtiden om mattfransarna kammas ordentligt.
Ett ärende som handlar om en reformerad grundlag hade i många andra länder väckt större uppståndelse och debatt än som – detta är tråkigt – nu skett i Sverige. Även om konstitutionella frågor naturligtvis inte kan mätas med vardagens utmaningar i form av frågor om jobb, om familjens ekonomi, om vad som händer med barnens förskola eller om den cancersjuka vännens vård är en grundlag någonting viktigt. Detta är också så betydelsefullt att det krävs två riksdagsbeslut med val emellan.
Kanske kan det här bli frågor för kommande valrörelse. Och kanske kan det bli frågor som väcker ett nytt intresse och nya utredningar längre fram.”

Dagens andra stora debatt gällde förslaget om förändringar av presstödet. Tyvärr innebär det att dagens ordning består med endast vissa begränsningar av stödet till storstadstidningar. Min analys var följande: ” Den fråga man rimligtvis kan ställa är om inte pengarna hade kunnat användas bättre. Stödet till dagspressen kostar årligen ungefär 500 miljoner kronor. Hur många fler områden inom kultur och medier hade inte kunnat stödjas med hjälp av hela eller delar av den summan? Det hade kunnat handla om både den fria radions koncessionsavgifter som reklamskattens avskaffande.
Presstödet infördes för ungefär 40 år sedan för att förhindra den så kallade tidningsdöden. Då på 1950- och 1960-talet fanns ofta två eller rent av tre tidningar på större orter. I dag har i praktiken alla tredjetidningar försvunnit och så även många andratidningar. Så lustigt är det att på sina håll har förstatidningen köpt sin konkurrent och fortsatt att ge ut den samtidigt som man tar ut presstöd för att ge ut andratidningen.
Kanske har presstödet rent av medverkat till utslagningen av tidningar. Man har vant sig vid intäkter i stället för att genomföra ordentliga och genomgripande förändringar av tidningens material, ledning, organisation eller utformning. Stödet kan ha medverkat till att sakta kväva, samtidigt som konkurrenter på andra sidan gatan på förstatidningens redaktion har fått se hur samma typ av nyhetsbevakning, samma typ av grävande journalistik eller kulturanalyser belönats med återkommande överföringar av statliga pengar till andratidningen mitt över gatan.
I dag har också konkurrensen ökat för papperstidningarna. Det finns så många fler nyhetskanaler i dag jämfört med för 20–30 år sedan. Den fråga som ständigt måste ställas är om 500 miljoner till dagspressen med dagens presstöd inte kan användas bättre och mer effektivt till nytta för medier, kultur och opinionsbildning.”