S plockar hem SD-väljare

Självfallet har den senaste partisympatiundersökningen från Sifo 19 februari väckt stor uppmärksamhet. Efter att ha dominerat nyhetsrapporteringen på söndagen kommer så måndagens alla ledarkommentarer med en svans av tjoande via bloggar och på Facebook. Nästan rörande är socialdemokraternas samfällda jubel över det kraftiga skuttet uppåt. Svältfödda på positiva nyheter blir det som när en landsman är den som först passerar mållinjen i någon internationell stortävling. Hurra! Mössan i vädret! Och 2011 var i allt väsentligt ett förlorat år för S. Desto angenämare att nu börja med en kraftig uppgång. Och det med en ny partiledare på plats endast under tre veckor. Eller så kanske det också är en del av förklaringen. Stefan Löfven har inte hunnit göra några stora utspel eller delta i debatter. Många människor reagerar därför på bilden av partiledaren. Och den handlar om en facklig resonabel förkämpe från IF Metall som själv svetsat och är beredd att göra upp i krislägen för att trygga svenskt näringsliv. Sämre kan man beskrivas.

Det finns ingen anledning att i onödan kyla av den socialdemokratiska glädjen. Det behöver oppositionen så väl. Men ändå måste det pekas på några saker som det kanske bortses en smula ifrån. Och det kan ha en dämpande effekt. Trots goda siffror för S tas det stöd både från vänster- och miljöpartiet. Verkligheten sprang ikapp Jonas Sjöstedt som ny V-ledare fortare än någon kunnat tro då han av media sagts ha förmåga att locka nya breda grupper. Den senaste mätningen från Sifo visar snarast på det omvända med en minskning på 2,1. Ökningen med 4,6 procent för S blir således blygsamma plus 1,2 till 46,4 för de rödgröna när allt räknats samman. Än mer irriterande för socialdemokraterna är att moderaterna inte tappar någonting alls från den höga nivån på 32,9 procent. En annars mycket möjlig tanke hade ju varit att de senast övertygade före detta socialdemokraterna är de vilka har lättast att återvända. I denna mätning fungerar inte de två stora som kommunicerande kärl. Ett starkt och populärt M-parti visar sig vara bra för hela Alliansen. För de fyra borgerliga partierna ökar också i denna mätning med 1,1 till 48,3. Att KD ligger runt småpartispärren på fyra procent kan säkert hanteras. Dessutom har partiet den senaste tiden inte fått alltigenom bra publicitet kring det extra riksting i januari med strid om partiledarposten.

Den riktigt stora och kännbara förlusten står Sverigedemokraterna för med minus 2,2 till 4,7 procent. Det handlar säkert om ett par samverkande faktorer där Stefan Löfven självfallet är en viktig sådan. Nu finns vad som uppfattas som en trygg och förankrad S-ledare. Att han redan vågat tala om energiuppgörelser som innehåller kärnkraft kan vara tecken på verklighetsanpassning. Det är tongångar som påminner om ett mer traditionellt S-parti. De väljare som har sökt sig mot SD av besvikelse och bitterhet över de etablerade partierna upptäcker kanske att de inte fått några speciellt profilerade politiker istället. Få framgångar kan skrivas på Sverigedemokraternas konto. Det verkar leda till att S hämtar tillbaka en del av dem som i valen 2006 och framför allt 2010 valt SD. På det hela taget är det bra! Mer match nu än tidigare!

Ge oss egen majoritet!

De kommande dagarna lär olika opinionsmätningar skölja över svenska folket. Så har det ju redan varit en tid. Alldeles oavsett vad man anser om mätmetoder, hur instituten viktar rösterna eller ifall det är meningsfullt med alla gallupar så har dessa kommit för att stanna. I Sverige i likhet med en del andra länder finns vissa spridda röster som önskar ett förbud mot att publicera partisympatiundersökningar ett visst antal dagar före valdagen. För egen del tycker jag det är fel på två mycket goda grunder. För det första den starka yttrande- och tryckfrihet vi har i Sverige. Inget material skall förhandsgranskas. Att skriva och publicera fritt är en viktig rättighet som på inget sätt skall urholkas. För det andra kan ett förbud enkelt kringgås genom att Sifo de sista dagarna publicerar sina uppgifter i danska eller åländska tidningar som enkelt kan läsas via nätet och där det omöjligtvis kan förhindras att svenska medier sedan återrapporterar om vad de tagit del av på annat håll. Det går ju knappast att införa ett nyhetsförbud.

Vissa mätningar visar nu att de två stora partierna, moderaterna och socialdemokraterna, stabiliserats på respektive nivå. En förklaring är att det så kallade stödröstandet har börjat. För att försäkra att inget av de etablerade partierna rasar under fyra procent antas ett antal lojala personer överge det parti som gillas mest till förmån för ett annat. På ett sätt en sympatisk hållning. Både de rödgröna som Alliansen måste naturligtvis ha alla partier med i respektive koalition. Å andra sidan tror jag att alla dagens sju riksdagspartier gynnas av den kraftmätning som nu utkämpas mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin som statsministeraspiranter. Det skapar utrymme för båda sidor men minskar högst märkbart intresset för FI, piratpartiet och sverigedemokraterna. En risk med stödröstning är ju att plötsligt kan något av de mindre partierna få en ordentlig skjuts i valets slutskede som sedan i efterhand kan tolkas som ett starkt stöd för en enskild fråga snarare än som just en hjälpande hand. Den röstande kan då få en politisk inriktning som inte var den riktigt tänkta.

En del av debatten har också kommit att handla om sverigedemokraterna. Därmed ges detta parti oproportionerligt stort utrymme i den politiska debatten. Det finns ett enkelt råd att ge alla som oroar sig för att SD kan nå inflytande: Hjälp till att ge Alliansen egen majoritet! De flesta opinionsmätningar visar att M, C, FP och KD tillsammans har ett ordentligt försprång framför S, V och MP. Ifall man som rödgrön supporter nu anser att sverigedemokrater i riksdagen är bland det värsta som kan hända kan en logisk konsekvens vara att stödja Alliansen så att den får egen majoritet.

Förvisso är det problematiskt att Sverige i olika sammanhang kommer att ha SD-folk som företrädare för landets högsta beslutande organ. Å andra sidan har ett antal uttalade kommunister också genom åren både internationellt som här hemma fått representera riksdagen. Med Alliansmajoritet förhindras dock sverigedemokraterna att nå några framgångar i utskotten eller kammaren. Tvärtom får partiet under fyra år visa upp sina tillkortakommanden och ofullständiga politik.

Så den som vill ta ansvar för Sverige och förhindra att sverigedemokraterna ges något som helst inflytande gör bäst i att medverka till att Alliansen får egen majoritet i riksdagen 19 september!