För någon dag sedan stod det klart att en majoritet i riksdagens socialutskott blivit överens om en uppmaning till regeringen om att frågan om surrogatmödraskap grundligt och förutsättningslöst ska utredas. Några, både i riksdagshuset som utanför, har tolkat det som att lagförändringar nu automatiskt kommer. Så behöver det alls inte bli! Hela poängen med något som ska utredas grundligt och förutsättningslöst är väl att svaret på inget sätt är givet!
Det går att närma sig den här svåra frågan utifrån olika perspektiv. För egen del har jag på debattplats i Expressen lyft fram en aspekt. Sveriges tydliga lagstiftning mot sexköp bygger på det faktum att människor inte kan förvandlas till handelsvaror. Hur ska det synsättet tolkas i ljuset av att det kan öppnas för surrogatmödraskap? Bland annat skriver jag:
”För något år sedan var jag på en konferens i Bryssel för att diskutera det arbete som sker i norra Europa för att förhindra människohandel. En kvinna aktiv i en brittisk hjälporganisation förklarade högt och tydligt att det är länder som Sverige vilka förstår grunderna till att människor kan vara beredda att handla med andra människor. Ett effektivt sätt att bekämpa människohandel är att förhindra prostitution.
När den svenska sexköpslagen infördes var ett av huvudargumenten att en medmänniska aldrig får bli en handelsvara. Individen blev ett objekt. Någon och något att använda av den betalande.
Det är rätt svårt att se surrogatmödraskap utan alla former av ersättning. Det är ingen orimlig tanke att den som blir gravid för att själv aldrig ha barnet nära sig kan tänkas göra anspråk på någon form av kompensation. Och den som önskar en surrogatmoder kan ju också tänkas ställa vissa krav och anspråk. Med betalning kan det bli lättare att få det som önskas.
Jag är medveten om att både förespråkarna som motståndarna inser att det finns ytterligare en mängd komplicerade utmaningar och gränsdragningar att göra. Åtskilliga erkänner att det är svårt. Bara det avtal som får antas reglera förhållandet mellan kvinnan som ska föda och den som önskar få ett barn kan bli mycket knivig rättsmateria att hantera. Vid förra årets partistämma ställde sig moderaterna bakom att det görs en grundlig och förutsättningslös utredning. Partistyrelsen ville inte bifalla de motioner som väckts.
Ett av de resonemang som fördes löd: ’En näraliggande fråga är om ett avtal om surrogatmödraskap ska få innehålla ekonomisk ersättning till surrogatmamman. Å ena sidan kan de te sig naturligt att den som genomgår ett havandeskap och en förlossning för någon annans räkning ska kunna ersättas för detta. Särskilt mot bakgrund av att alla graviditeter innebär vissa hälsorisker för kvinnan. Å andra sidan innebär det en påfallande risk för att utsatta kvinnor ingår sådana avtal av ekonomiska skäl. Någonting som i sin tur innebär ett utnyttjande av en svag part som befinner sig i en beroendeställning.’
Kan ett land med en tydlig sexköpslag öppna för surrogatmödraskap? En utredning som verkligen ska vara grundlig och förutsättningslös kan inte undvika den frågeställningen utöver alla andra svåra och komplicerade överväganden som måste göras.”
Här finns hela min artikel i Expressen: http://www.expressen.se/debatt/gravida-kvinnor-ar-inga-handelsvaror/
Visar inlägg med etikett Expressen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Expressen. Visa alla inlägg
tisdag 20 mars 2012
måndag 5 mars 2012
Två omnämnanden
Göran Greider och en del andra vänstermänniskor brukar återkommande hävda att svensk media är borgerligt styrd och kontrollerad. Som bevis för sitt påstående lyfts fram det faktum att de flesta av de papperstidningar som är kvar och ges ut har någon slags icke-socialistisk profil på sina ledarsidor. En första rimlig invändning är att dessa politiska redaktioner inte precis alltid är så vänliga mot Alliansen i allmänhet och en mer borgerlig livs- och samhällssyn bortom den snäva partipolitiken i synnerhet. Till det kommer alla kommentarer, paneler och så kallade analyser i radio, TV och i avisernas nyhetsrapportering som svårligen kan beskrivas som högerorienterade! Och som att det inte skulle räcka finns alla landets kultursidor vilka verkligen fungerar som bastioner för kulturradikalism och vänsterpositioneringar med några få undantag som författaren Bengt Ohlssons uppfriskande artikel i Dagens Nyheter för en tid sedan som i sin tur fått en del rödmärkta att fullständigt krevera och bolmande spruta ut en het lavaström av fördömanden likt en exploderande vulkan!
Själv har jag i förra veckan fått två hedersomnämnanden i var sin kvällstidning. Självfallet på kultursidorna! Skribenterna kanske inte hade för avsikt att jag skulle se så positivt på saken men jag gläder mig både åt frågorna som sällskapet. Först är det naturligtvis den kungliga födseln och alla de monarkistiska jubelropen som fått det att stocka sig i halsen på den republikanska sidan. Inte av rörelse och glädje utan av förtrytelse. Lokaltidningen NST/HD med den radikale chefen Gunnar Bergdahl har utropat kultursidorna till monarkifri zon. Och Expressen har brett på ännu mer med uppslag flera dagar i rad om en republiks förtjänster och det fördärvliga att behålla det statsskick som tjänat oss väl i med- som motgångar under lång tid. Pikant är det ju att de redaktörer som känner sig moderna och avantgardiska får en del av sin lön betald tack vare att samma tidningar gett ut extranummer och jubileumsbilagor med anledning av kronprinsparets familjelycka. Vad den ena delen av redaktionen spottar på tar den andra betalt för!
I Expressen 25 februari får chefsrepublikanen Peter Ahltin (tidigare KD-riksdagsledamot) två sidor. Där intervjuas vad som sägs vara en ny generation politiker som tar strid för ett förändrat statsskick. Bland annat hävdas från denna krets att de har ett ”brett folkligt stöd”. Mig veterligen finns det ingen opinionsmätning som visar att så är fallet. Trots upp- och nedgångar är det ett klart folkflertal som önskar behålla den nuvarande ordningen. Och republikanska föreningen kan ju inte precis medlemsmässigt beskrivas som någon folkfront. Själv blir jag omnämnd i denna artikel av socialdemokraten Hillevi Larsson från Malmö som i riksdagen tagit upp den tidigare grundlagsutredningen. Hon säger att jag anklagade henne för att vilja avskaffa monarkin. Tja, med tanke på vad hon tycker och att hon vill införa republik är det ju svårt att göra annorlunda. Till tidningen säger hon: ”Det var som jag var anklagad för ett brott.” Själv slår hon ett slag för en folkomröstning. Varför inte? Den tanken gör i vart fall inte mig rädd. Tvärtom.
I Aftonbladet 26 februari var det två kultursidor om jobben och vad som hävdas vara en ”smaklös allians mellan borgare och burgare”. McDonalds, för många själva ursymbolen för USA, finns i blickfånget. Surt konstateras att många moderater med glädje berättat om de företag som både sänker priser och nyanställer som resultat av den sänkta restaurangmomsen. McDonalds är i det sammanhanget ett bra exempel. Det finns fler! Särskilt positivt är det då många unga får sitt första jobb på snabbmatställen. Viktiga erfarenheter och en första lön. S-ledaren Håkan Juholt talade ju också på sin tid föraktfullt om McDonaldsbidrag. Att Aftonbladets vänsterradikaler fortsätter längs det spåret är kanske inte förvånande. Själv nämns jag därför att jag berömt en av alla entreprenörer som har fem restauranger för hennes insatser. ”Sverige behöver fler som henne”, citeras jag. Det är korrekt. Mer fel är att beskriva mig som EU-parlamentariker. Den faktagranskningen säger nog en del om materialet i övrigt. Jag har fler goda exempel. För någon dag sedan talade jag med ett företagarpar i Ängelholm. Med löfte om att inte avslöja kommande koncept och planer berättade de om kommande expansion och hur ett par personer ska nyanställas just tack vare att man nu kan satsa genom den sänkta momsen. Aftonbladet får gärna citera mig: ”Nordvästskåne behöver fler som dem!” Notabelt är tondövheten för de jobb som uppstår och har uppstått. Det säger faktiskt väldigt mycket om dagens socialister!
Själv har jag i förra veckan fått två hedersomnämnanden i var sin kvällstidning. Självfallet på kultursidorna! Skribenterna kanske inte hade för avsikt att jag skulle se så positivt på saken men jag gläder mig både åt frågorna som sällskapet. Först är det naturligtvis den kungliga födseln och alla de monarkistiska jubelropen som fått det att stocka sig i halsen på den republikanska sidan. Inte av rörelse och glädje utan av förtrytelse. Lokaltidningen NST/HD med den radikale chefen Gunnar Bergdahl har utropat kultursidorna till monarkifri zon. Och Expressen har brett på ännu mer med uppslag flera dagar i rad om en republiks förtjänster och det fördärvliga att behålla det statsskick som tjänat oss väl i med- som motgångar under lång tid. Pikant är det ju att de redaktörer som känner sig moderna och avantgardiska får en del av sin lön betald tack vare att samma tidningar gett ut extranummer och jubileumsbilagor med anledning av kronprinsparets familjelycka. Vad den ena delen av redaktionen spottar på tar den andra betalt för!
I Expressen 25 februari får chefsrepublikanen Peter Ahltin (tidigare KD-riksdagsledamot) två sidor. Där intervjuas vad som sägs vara en ny generation politiker som tar strid för ett förändrat statsskick. Bland annat hävdas från denna krets att de har ett ”brett folkligt stöd”. Mig veterligen finns det ingen opinionsmätning som visar att så är fallet. Trots upp- och nedgångar är det ett klart folkflertal som önskar behålla den nuvarande ordningen. Och republikanska föreningen kan ju inte precis medlemsmässigt beskrivas som någon folkfront. Själv blir jag omnämnd i denna artikel av socialdemokraten Hillevi Larsson från Malmö som i riksdagen tagit upp den tidigare grundlagsutredningen. Hon säger att jag anklagade henne för att vilja avskaffa monarkin. Tja, med tanke på vad hon tycker och att hon vill införa republik är det ju svårt att göra annorlunda. Till tidningen säger hon: ”Det var som jag var anklagad för ett brott.” Själv slår hon ett slag för en folkomröstning. Varför inte? Den tanken gör i vart fall inte mig rädd. Tvärtom.
I Aftonbladet 26 februari var det två kultursidor om jobben och vad som hävdas vara en ”smaklös allians mellan borgare och burgare”. McDonalds, för många själva ursymbolen för USA, finns i blickfånget. Surt konstateras att många moderater med glädje berättat om de företag som både sänker priser och nyanställer som resultat av den sänkta restaurangmomsen. McDonalds är i det sammanhanget ett bra exempel. Det finns fler! Särskilt positivt är det då många unga får sitt första jobb på snabbmatställen. Viktiga erfarenheter och en första lön. S-ledaren Håkan Juholt talade ju också på sin tid föraktfullt om McDonaldsbidrag. Att Aftonbladets vänsterradikaler fortsätter längs det spåret är kanske inte förvånande. Själv nämns jag därför att jag berömt en av alla entreprenörer som har fem restauranger för hennes insatser. ”Sverige behöver fler som henne”, citeras jag. Det är korrekt. Mer fel är att beskriva mig som EU-parlamentariker. Den faktagranskningen säger nog en del om materialet i övrigt. Jag har fler goda exempel. För någon dag sedan talade jag med ett företagarpar i Ängelholm. Med löfte om att inte avslöja kommande koncept och planer berättade de om kommande expansion och hur ett par personer ska nyanställas just tack vare att man nu kan satsa genom den sänkta momsen. Aftonbladet får gärna citera mig: ”Nordvästskåne behöver fler som dem!” Notabelt är tondövheten för de jobb som uppstår och har uppstått. Det säger faktiskt väldigt mycket om dagens socialister!
torsdag 8 september 2011
M om Mp själv får välja...
Jag sprang på Gustav Fridolin i dag. Under en visning av riksdagshuset för en grupp från Skåne råkade vi på det gröna språkröret. Och självfallet stannade han till för att tala och argumentera. Han är mycket duktig på att hantera människor. Man kan inte annat än att gilla honom! Självfallet berördes också tidningen Dagens Samhälles rundringning till ett antal gröna lokala politiker. Tre av fyra tycker att miljöpartiet borde kunna bilda regering med moderaterna. Precis det jag skrev om i en debattartikel i Expressen i juli. Fridolin höll med om att hans folk var resultatorienterat. Men han trodde ändå inte på något slags anslutning till Alliansen. Ingen har heller talat om villkorslös kapitulation! Jag tror han är mer avigt inställd än nödvändigt. Och undersökningen är väldigt intressant. På flera håll landet runt finns nämligen goda exempel där M och Mp funnit varandra och där ett fungerande Allianssamarbete byggts ut med ett femte parti.
Jag tog min utgångspunkt i Finland när jag skrev debattartikeln i Expressen där det pläderades för att regeringen skulle kunna breddas med deltagande från Mp. I vårt östra grannland sitter de gröna med i en ministär som nu leds av moderaternas systerparti. Det verkar fungera bra. De grönas partiledare och nuvarande miljöminister Ville Niinistö känner jag väl sedan vi under ett antal år arbetat tillsammans i Nordiska rådet. Om det går där, varför går det inte här? Frågan är hur kompromiss- och samarbetsvilligt miljöpartiet i Sverige är? Gustav Fridolins avståndstagande tyder på att det är svårare för Mp än M att bryta ny mark!
Jag tror att de uppgifter Dagens Samhälle presenterar med tre av fyra miljöpartister villiga att söka sig mot moderaterna ger en rättvisande bild. Jag har dessutom alltid uppfattat miljöpartiets väljarbas som mer borgerlig än partiets riksdagsgrupp. Samtidigt ska erkännas att Alliansen genom åren gjort flera breda uppgörelser med Mp. Och hemma i Skåne bildar Alliansen regionledning med miljöpartiet.
En förklaring till den positiva attityden är att lokalt har gröna politiker säkert upptäckt hur pragmatiska och konstruktiva moderata kommunpolitiker kan vara, det slår igenom i undersökningen. Socialdemokraterna under Håkan Juholts ledning har också fått en ganska vinglig start med motstridiga besked, då är det bra med en Allians som är tydlig, ansvarstagande och konsekvent.
Jag tycker faktiskt att frågan om regeringssamverkan seriöst borde prövas. Samtidigt innebär det ett stort ansvar för Mp som aldrig axlat regeringsmakt i Sverige. Det är långt från populism och lova allt till alla. Kanske är det därför Gustav Fridolin tvekar…
Att Mp och moderaterna kan samverka förutsätter ett antal saker: Samarbetsförmåga. Tillitt. Och vilja. Men Finland är i denna fråga ett gott exempel. Ibland handlar det också om att våga.
Jag tog min utgångspunkt i Finland när jag skrev debattartikeln i Expressen där det pläderades för att regeringen skulle kunna breddas med deltagande från Mp. I vårt östra grannland sitter de gröna med i en ministär som nu leds av moderaternas systerparti. Det verkar fungera bra. De grönas partiledare och nuvarande miljöminister Ville Niinistö känner jag väl sedan vi under ett antal år arbetat tillsammans i Nordiska rådet. Om det går där, varför går det inte här? Frågan är hur kompromiss- och samarbetsvilligt miljöpartiet i Sverige är? Gustav Fridolins avståndstagande tyder på att det är svårare för Mp än M att bryta ny mark!
Jag tror att de uppgifter Dagens Samhälle presenterar med tre av fyra miljöpartister villiga att söka sig mot moderaterna ger en rättvisande bild. Jag har dessutom alltid uppfattat miljöpartiets väljarbas som mer borgerlig än partiets riksdagsgrupp. Samtidigt ska erkännas att Alliansen genom åren gjort flera breda uppgörelser med Mp. Och hemma i Skåne bildar Alliansen regionledning med miljöpartiet.
En förklaring till den positiva attityden är att lokalt har gröna politiker säkert upptäckt hur pragmatiska och konstruktiva moderata kommunpolitiker kan vara, det slår igenom i undersökningen. Socialdemokraterna under Håkan Juholts ledning har också fått en ganska vinglig start med motstridiga besked, då är det bra med en Allians som är tydlig, ansvarstagande och konsekvent.
Jag tycker faktiskt att frågan om regeringssamverkan seriöst borde prövas. Samtidigt innebär det ett stort ansvar för Mp som aldrig axlat regeringsmakt i Sverige. Det är långt från populism och lova allt till alla. Kanske är det därför Gustav Fridolin tvekar…
Att Mp och moderaterna kan samverka förutsätter ett antal saker: Samarbetsförmåga. Tillitt. Och vilja. Men Finland är i denna fråga ett gott exempel. Ibland handlar det också om att våga.
måndag 4 juli 2011
Skriver i Expressen
På debattplats i Expressen har jag haft en text om den kommande politiska hösten och dess vägval både för socialdemokraterna som Allianspartierna. Möjligheterna finns att S, V och MP gör gemensam sak med SD och fäller bärande inslag i regeringspolitiken. Då kan man tala om problem. Ett självklart alternativ är nyval. För egen del tycker jag inte att man ska vara rädd för att möta väljarna med det visade ansvarstagandet för svensk ekonomi och en tydlig jobbpolitik. Samtidigt kan det vara rimligt att också pröva förutsättningarna för ett breddat regeringsunderlag. Då är det vettigt att tala med miljöpartiet. De gröna i Finland är ju nu inne på sin andra mandatperiod tillsammans med moderaternas systerparti samlingspartiet.
Mitt inlägg i Expressen har uppenbarligen rönt intresse att döma av e-post och ledarkommentarer. Jag har i dag också intervjuats av Aktuellt som sannolikt kommer att göra något till kvällen med röster från Almedalen.
Bland annat skrev jag: ” Ibland är det lätt att glömma bort att skillnaden mellan Alliansen och de tre rödgröna partierna är större efter valet 2010 än efter valsegern och regeringsskiftet 2006! M, FP, C och KD har 17 fler mandat än S, V och MP. Det som komplicerar läget är sverigdemokraterna med sina 20 riksdagsplatser.
Det finns ett starkt stöd för den förda politiken. Moderaterna som enskilt parti fortsatte att öka i valet 2010 och skillnaden gentemot socialdemokraterna är blygsamma 0,6 procentenheter – 30,06 mot 30,66 procent.
I internationell jämförelse står sig Sverige starkt. Ekonomin imponerar. Utländska betraktare har liknat landet vid Pippi Långstrump och det har talats om en ö av ordning och stabilitet omgivet av ett oroligt hav. Många är det som vill ta åt sig äran men i skarpa voteringar i riksdagen och i de debatter som föregått besluten har skillnaderna mellan Alliansen och oppositionen, mellan moderaterna och socialdemokraterna, varit tydlig. Det var för att fortsätta längs den inslagna vägen mandat begärdes i valet 2010. Det är nämligen genom att politiken genomsyras av ambitionen att skapa förutsättningar för arbete och sunda finanser som Sverige kommit att utmärka sig.
Ifall arbetslinjen och inriktningen mot fortsatta skattelättnader för medborgare med vanliga jobb som lärare, sjuksköterskor, poliser, hemtjänstpersonal, butiksbiträden med flera faller genom att röstas ned i riksdagen har också ett helt nytt parlamentariskt läge uppstått. Då utmanar nej-sägandets koalition Alliansen. Avvisas bärande inslag är det rimligt att också träda tillbaka. Problemet för S-ledaren är att han möjligen kan fälla den sittande regeringen tillsammans med sverigedemokraterna men att Håkan Juholt inte vill forma en ny ministär tillsammans med SD. Och då återstår det faktum att M, FP, C och KD stadigt har 17 fler mandat även om det saknas tre för att uppnå egen majoritet.
Alliansen ska varken utesluta eller rädas att möta medborgarna i ett extra val kring den ekonomiska politiken och det faktum att breda grupper numera kan räkna med motsvarande en extra månadslön om året genom det utrymme skattesänkningarna skapat. Samtidigt är nyval en extraordinär händelse i Sverige. Det borde därför finnas anledning att seriöst pröva förutsättningarna att bredda regeringsunderlaget.”
http://www.expressen.se/debatt/1.2487633/lat-oss-valkomna-mp-till-regeringen
Mitt inlägg i Expressen har uppenbarligen rönt intresse att döma av e-post och ledarkommentarer. Jag har i dag också intervjuats av Aktuellt som sannolikt kommer att göra något till kvällen med röster från Almedalen.
Bland annat skrev jag: ” Ibland är det lätt att glömma bort att skillnaden mellan Alliansen och de tre rödgröna partierna är större efter valet 2010 än efter valsegern och regeringsskiftet 2006! M, FP, C och KD har 17 fler mandat än S, V och MP. Det som komplicerar läget är sverigdemokraterna med sina 20 riksdagsplatser.
Det finns ett starkt stöd för den förda politiken. Moderaterna som enskilt parti fortsatte att öka i valet 2010 och skillnaden gentemot socialdemokraterna är blygsamma 0,6 procentenheter – 30,06 mot 30,66 procent.
I internationell jämförelse står sig Sverige starkt. Ekonomin imponerar. Utländska betraktare har liknat landet vid Pippi Långstrump och det har talats om en ö av ordning och stabilitet omgivet av ett oroligt hav. Många är det som vill ta åt sig äran men i skarpa voteringar i riksdagen och i de debatter som föregått besluten har skillnaderna mellan Alliansen och oppositionen, mellan moderaterna och socialdemokraterna, varit tydlig. Det var för att fortsätta längs den inslagna vägen mandat begärdes i valet 2010. Det är nämligen genom att politiken genomsyras av ambitionen att skapa förutsättningar för arbete och sunda finanser som Sverige kommit att utmärka sig.
Ifall arbetslinjen och inriktningen mot fortsatta skattelättnader för medborgare med vanliga jobb som lärare, sjuksköterskor, poliser, hemtjänstpersonal, butiksbiträden med flera faller genom att röstas ned i riksdagen har också ett helt nytt parlamentariskt läge uppstått. Då utmanar nej-sägandets koalition Alliansen. Avvisas bärande inslag är det rimligt att också träda tillbaka. Problemet för S-ledaren är att han möjligen kan fälla den sittande regeringen tillsammans med sverigedemokraterna men att Håkan Juholt inte vill forma en ny ministär tillsammans med SD. Och då återstår det faktum att M, FP, C och KD stadigt har 17 fler mandat även om det saknas tre för att uppnå egen majoritet.
Alliansen ska varken utesluta eller rädas att möta medborgarna i ett extra val kring den ekonomiska politiken och det faktum att breda grupper numera kan räkna med motsvarande en extra månadslön om året genom det utrymme skattesänkningarna skapat. Samtidigt är nyval en extraordinär händelse i Sverige. Det borde därför finnas anledning att seriöst pröva förutsättningarna att bredda regeringsunderlaget.”
http://www.expressen.se/debatt/1.2487633/lat-oss-valkomna-mp-till-regeringen
måndag 18 januari 2010
Pensionsmöte planeras
För några dagar sedan hade Ängelholmsmoderaterna ett välbesökt möte där olika politiska frågor berördes. Pensionerna kom också på tal. Därför var det bra att kunna meddela att 8 februari arrangerar de moderata seniorerna i Ängelholm ett särskilt möte kring detta med start klockan 14 i Stadsbibliotekets lokaler. Riksdagskollegan Mats G Nilsson kommer at medverka för att berätta om hur systemet är uppbyggt och vad Alliansregeringen tänker göra ifall den får fortsatt förtroende efter höstens riksdagsval. Socialdemokraterna ”lovar” lika skatt för alla vilket torde innebära höjd skatt för alla! När sänkte socialdemokraterna en skatt för vanligt folk?
Det finns synpunkter på det faktum att den så kallade bromsen slagit till i systemet. Det innebär minskad pension för i år vilket många i dagarna fått besked om. Samtidigt gynnas de allra flesta av de skattesänkningar riksdagen fattade beslut om för några månader sedan. Det intressanta är socialdemokraternas försök att ducka och slingra i den här frågan. Partiet var med om den stora pensionsöverenskommelsen men försöker nu med bland annat hänvisning till jobbskatteavdraget markera distans. Samtidigt kom ju inte partierna överens om skattenivåer. Och Alliansen har ju medverkat till sänkt skatt för de allra flesta och inte höjd skatt. Expressen hade för några dagar sedan en smart ledarkommentar kring detta som kan gälla som ett bra grundackord inför Ängelholmsmoderaternas möte 8 februari:
”Efterlyses: Socialdemokrater som vågar försvara och förklara det nya pensionssystemet. Det ska inte bara vara regeringens och myndigheternas ansvar/…/
Man kan säga att Thalén tillsammans med folkpartisten Bo Könberg var chefsingenjörerna bakom dagens system, vars principer beslutades av riksdagen i juni 1994. Därefter fortsatte Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna att kompromissa om konstruktionen i den gemensamma genomförandegruppen. Och i egenskapen av socialförsäkringsminister putsade Thalén vidare på ’balanseringen’ och den så kallade broms som trätt i kraft i år/…/
I dag noterar många socialdemokrater tacksamt hur pensionärernas ilska över sänkta pensioner riktas mot regeringen. Trots att Socialdemokraterna alltså i högsta grad är delansvarig för att pensionerna nu sänks.”
Det finns synpunkter på det faktum att den så kallade bromsen slagit till i systemet. Det innebär minskad pension för i år vilket många i dagarna fått besked om. Samtidigt gynnas de allra flesta av de skattesänkningar riksdagen fattade beslut om för några månader sedan. Det intressanta är socialdemokraternas försök att ducka och slingra i den här frågan. Partiet var med om den stora pensionsöverenskommelsen men försöker nu med bland annat hänvisning till jobbskatteavdraget markera distans. Samtidigt kom ju inte partierna överens om skattenivåer. Och Alliansen har ju medverkat till sänkt skatt för de allra flesta och inte höjd skatt. Expressen hade för några dagar sedan en smart ledarkommentar kring detta som kan gälla som ett bra grundackord inför Ängelholmsmoderaternas möte 8 februari:
”Efterlyses: Socialdemokrater som vågar försvara och förklara det nya pensionssystemet. Det ska inte bara vara regeringens och myndigheternas ansvar/…/
Man kan säga att Thalén tillsammans med folkpartisten Bo Könberg var chefsingenjörerna bakom dagens system, vars principer beslutades av riksdagen i juni 1994. Därefter fortsatte Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna att kompromissa om konstruktionen i den gemensamma genomförandegruppen. Och i egenskapen av socialförsäkringsminister putsade Thalén vidare på ’balanseringen’ och den så kallade broms som trätt i kraft i år/…/
I dag noterar många socialdemokrater tacksamt hur pensionärernas ilska över sänkta pensioner riktas mot regeringen. Trots att Socialdemokraterna alltså i högsta grad är delansvarig för att pensionerna nu sänks.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
