Det första Unckelstipendiet

Lördag 19 oktober 2013 delades för första gången Unckelstipendiet ut. Som företrädare för den beslutande kommittén höll jag ett litet anförande medan partiordförande Fredrik Reinfeldt överlämnade diplom, prissumma och blommor:

Vi befinner oss i Per Unckels Östergötland.

Per Unckel var en kär vän till många av oss.
Han var ett föredöme.
Han var idépolitikern som också visade tydlig handlingskraft.

Per Unckel var make och pappa. När vi nu för första gången delar ut ett minnesstipendium till hans ära och som bär hans namn är det väldigt fint att det kan ske i närvaro av Titti Unckel och sonen Carl-Gustav.

Per Unckel berörde och berikade. Han berörde människor och berikade debatterna.

20 september 2011 avled Per Unckel drygt 60 år gammal. Han gjorde det mitt i livet och mitt i steget. Just då som landshövding i Stockholm. Tidigare folkomröstningsgeneral, partisekreterare, utbildningsminister, ungdomsförbundsordförande och tongivande röst i Sveriges riksdag. Mellan 2003 och 2006 var han högste tjänsteman, generalsekreterare, vid Nordiska ministerrådet och koordinerade därmed samman politiken för de nordiska länderna. En naturlig utgångspunkt för honom var det nordiska och Östersjöperspektivet.

I samband med hans begravning skedde en insamling som utgjort grund för det stipendium som bär hans namn. I dag är första gången denna utmärkelse och 55 000 kronor kommer att delas ut. Så ska även ske framgent vid våra kommande arbetsstämmor vart fjärde år.

Syftet är att premiera och uppmuntra unga för att möjliggöra utveckling av samarbete med de nordiska och baltiska länderna. Förslag till stipendiat kan lämnas av medlem i Moderaterna eller någon av Moderaternas sidoorganisationer.

Av inkomna förslag har partistyrelsens arbetsutskott i egenskap av stipendiekommitté fastnat för ett.

Unckelstipendiet för 2013 Tilldelas
Moderata Ungdomsförbundet för att i Per Unckels anda, i tilltro till människor och deras självbestämmande, stärka arbetet och utöka samarbetet i Norden och Baltikum genom arrangerandet av ett idéseminarium med unga politiska företrädare från Östersjöregionen.

Det känns fullständigt naturligt att det ungdomsförbund som betytt så mycket för Per Unckel men som Per Unckel själv betytt så mycket för blir den första mottagaren.

Som MUFs ordförande Erik Bentzeboe själv skriver: ”Per Unckel lämnade ett permanent minne kvar bakom sig såväl inom Moderaterna som inom Moderata Ungdomsförbundet. Hans hängivenhet i sin tilltro till människor och deras självbestämmande kände inga gränser.”

MUF beskriver sitt projekt: ”Moderata Ungdomsförbundet ser möjligheten att använda stipendiet för att stärka vårt samarbete och våra relationer mellan de politiska center-höger organisationerna i Skandinavien samt runt om Östersjön. Året 2013 kommer att vara ett intensivt valår runt om i regionen. Att använda de valrörelser som sker för att knyta kontakter, tydliggöra en större tillhörighet internationellt och stärka relationerna samtidigt som en kunskapsöverföring möjliggörs är ett spännande sätt att utveckla relationerna.”

Per Unckel var idépolitiker och pragmatiker. Han var som minister friskolereformator. Den alltid självklara utgångspunkten för Per Unckel var människan. Dennes möjligheter och sfär. Politiken blev många gånger för honom att förenkla och förbättra. I synen på det nordiska och i samarbetet med de tre baltiska republikerna var det rivandet av hinder och barriärer som utgjorde det centrala. Att bygga tillit och att skapa en politisk samsyn förutsätter utbyte och kontakter. Ett sådant seminarium som MUF vill genomföra, och nu får ekonomiska möjligheter att realisera, känns således helt rätt.

I samband med att Per Unckel blev generalsekreterare för Nordiska ministerrådet markerade han ett antal av de områden som skulle prioriteras under hans ledning. Första utgångspunkten var medborgarnas Norden och just enkelheten att plugga, handla och arbeta mellan länderna: "Om man kan köra grävskopa i Finland, kan man göra det också i Sverige"

Det finns anledning att ständigt påminna om det perspektivet. Ingen kan göra det bättre än Moderata Ungdomsförbundet! Dags för i alla fall i politisk mening nordisk-baltisk grävskopsgrävning!

EU-politik i en svår tid

Det blev en välbesökt pressträff i Stockholm då Fredrik Reinfeldt och jag presenterade partistyrelsens beslut om att tillsätta en arbetsgrupp för att ta fram en EU-plattform inför partistämman 2013 med vidare sikte på valen 2014. För egen del ska jag leda detta arbete. Och det finns anledning att understryka att utmaningarna är helt andra nu än i samband med de tidigare Europavalen 2009.

För egen del oroas jag över en politisk oförmåga som resulterat i ekonomisk oro i ett antal länder. Den riskerar nu att följas av framgångar för extremistiska krafter såsom både en populistisk vänster som nynazister i Grekland. Även andra stater hemsöks av de enkla lösningarnas män och kvinnor. Det finns grogrund för nynationalism. I det läget behövs tydliga krafter för moderation och återhållsamhet.

En bra EU-politik söker sin förankring i en bra politik för Sverige. Moderaterna har inom ramen för Alliansregeringen en tydlig ambition att hålla hela Sverige samman. Europa är också i behov av sammanhållning. Sverige har präglats av en ansvarstagande ekonomisk politik. Europa behöver sannerligen också en ekonomisk ansvarstagande politik.

Arbetslinjen i Sverige kompletteras nu med ansvarslinjen inom EU. Inledningen på TTs text från dagens pressträff säger rätt mycket: Inledningen på TT-texten från pressträffen: Moderaterna vill se Sverige bidra i EU med kunskap om reformer snarare än med mer pengar, enligt den kurs M slår in på i formandet av politiken inför EU-valet 2014. Riksdagsledamoten Hans Wallmark leder arbetet.

Några av de frågeställningar arbetsgruppen ska titta på enligt partistyrelsens direktiv:

Arbetet med att förbättra den ekonomiska koordineringen inom EU ska i största möjliga mån involvera samtliga EU:s 27 medlemsländer och präglas av öppenhet, insyn, uppföljning och möjlighet att utkräva ansvar. Hur kan detta arbete fortsatt stärkas?

Hur ser Moderaterna på Euro-samarbetet och dess utmaningar och möjligheter?

Vilka åtgärder är prioriterade i arbetet för att stärka den fria rörligheten inom nya sektorer, främja frihandel, minska regelbördan för företagande och reformera jordbrukspolitiken?

EU ska vara öppet för alla de europeiska länder som vill och förmår att leva upp till de krav som medlemskapet ställer. Skulle EU stänga dörren till dessa länder riskerar vi att få en ekonomisk nedgång och en destabiliserande utveckling i Europa. Samtidigt ser vi tendenser bland större medlemsländer att betrakta utvidgningsprocessen allt mer skeptiskt. Hur kan utvidgningsprocessen främjas och vara en naturlig motor i samarbetet?

Hur kan EUs förhållande till grannarna både österut som runt Medelhavet med Nordafrika och Mellanöstern utvecklas mot en mer värdedriven utrikespolitik för att bättre kunna verka för en god samhällsutveckling genom mediefrihet, rättsstat och stärkande av rättigheter för kvinnor, religiösa minoriteter och andra grupper?

Nya Moderaterna och Alliansen har en mycket ambitiös klimat- och miljöpolitik med tydliga mål om att minska utsläppen av växthusgaser och bryta fossilberoendet. Hur kan Sverige ännu tydligare driva på för en hållbar och ansvarsfull klimat- och miljöpolitik inom EU som kan lägga grunden för nya gröna jobb?

Vilka framtida försvars- och säkerhetspolitiska utmaningar kommer EU att behöva förhålla sig till och vilka krav ställer det på Sverige? Hur kan vi ytterligare stärka EU som ett fredsprojekt mellan länderna, men också i relation till vår omvärld?

Det finns bedömningar som visar att EU:s bruttonationalprodukt (BNP) skulle öka med cirka 25 procent om kvinnors sysselsättningsgrad var lika stor som männens. Hur kan vi öka kvinnligt deltagande i arbetslivet inom EU:s medlemsländer?

Hur utvecklar vi nya samarbetsformer för att bekämpa grov gränsöverskridande brottslighet och terrorism?

Hur kan EU, som Kinas viktigaste exportmarknad, tydligare använda sitt ekonomiska inflytande, för att främja mänskliga rättigheter, liberaliseringen av landets ekonomi och främjandet av en hållbar utveckling med miljö- och klimatansvar?

Moderaterna ska vara den självklara rösten för att EU:s skattepengar används på ett effektivt sätt. Vi driver att EU:s budget ska bli mer tillväxtorienterad och bidra till EU:s konkurrenskraft istället för att reflektera tidigare jordbruks- och industristrukturer. Vilka är de viktigaste reformerna och åtgärderna för att effektivisera och minska onödig byråkrati inom EU:s egna institutioner? En stor utmaning för många EU-länder är inte bara att man gör av med mer pengar än det finns intäkter utan också korruption och föråldrad byråkrati. Kan Sverige hjälpa till med att exportera skattemoral och regelförenklingar för företag och entreprenörer runtom i medlemsländerna?

Hur kan EU:s bestämmelser kring till exempel djurskydd, djurtransporter och konsumentupplysning kring främst livsmedel förbättras?

22 X Ansvar

I riksdagen har jag plats nummer 65. Det är ganska precis mitt i kammaren. Därifrån går det väldigt bra att följa det som sker. Som nu senast i samband med det högtidliga öppnandet av Riksmötet 2011/12. Hela den kungliga familjen deltog och alla 349 ledamöter var på plats.

Jag tillhör dem som gillar att landets statschef av riksdagens talman hemställs om att öppna årets möte. Kungen är vår gemensamma symbol. Årets tal var tydligt där han underströk viktiga saker som familj och kampen mot våldet. Inte minst i orostider märks hur betydelsefullt det är att ha offentliga funktioner som står ovanför och bredvid den dagliga och mer snäva partipolitiken. En avdankad politiker som president kanske kan läsa bättre innantill men aldrig fungera lika samlande.

I efterhand har ett antal kommentatorer gjort sig lustiga över att statsminister Fredrik Reinfeldt i regeringsförklaringen använde sig av ordet ”ansvar” 19, 22 eller 26 gånger (varierar beroende på vem som räknat). För en politiker är det faktiskt ett riktigt bra värdeord. Ibland efterfrågas mindre partidisciplin och mer oförutsägbarhet. Sverige ska i det rådande läget vara glad över ett parlament som inte innehåller allt för många äventyrligheter och oklarheter. Tydliga och stabila beslut är vad som nu behövs. Det är att axla ansvar!

Som tidningsman inser jag också vikten av upprepning. Dels därför att TV visar 20-30 sekunder och dels därför att tidningarna citerar i bästa fall ett par meningar. Då gäller det att trumma in budskapet. Det gjorde Fredrik Reinfeldt. Jag kommer ihåg från min tid på Barometern-OT hur vi i veckor på ledarsidan bedrivit kampanj mot det dåvarande påfundet från S-C-håll om så kallat tvångssparande. I alla varianter och former hade vi framfört kritik och invändningar. Samma dag som alla landets inkomsttagare fick se hur pengar drogs från lönen för detta tvångssparande ringde en läsare till redaktionen i Kalmar. Han undrade varför vi aldrig varnat för denna regeringens senaste påfund. Ansvar 22 gånger är i det sammanhanget inte så dumt!

Jag tycker också att det var ett ideologiskt tal av statsministern där han försökte sätta alla de olika förslagen och reformerna i ett mer idébaserat sammanhang. Samhället är alltid större än staten, konstaterades det. Och sådan är ju Alliansens politik att inte endast jobben och arbetslinjen prioriteras utan också att mer pengar i plånboken, ökad valfrihet och fler aktörer inom välfärden just stärker det civila samhället. Det finns plats för fler.

Regeringsförklaringar kan ibland bli en lättare version av den kommande budgeten. Det blir siffror och kommatecken. Nu var det hela meningar och viktiga nyckelord. Friheten är ett sådant. Ansvar ett annat. Det handlar om idépolitisk förankring, i vart fall som jag ser det från bänkplats nummer 65!

Sydamerika och Nordafrika

Statsminister Fredrik Reinfeldt har besökt Sydamerika. Det blev både Brasilien och Chile. Jag tycker att det är en viktig markering. Kontinenten växer i betydelse rent ekonomiskt. Presidentskiftet i Chile visar att det också till viss del blåser högervindar i en region som annars i rätt stor utsträckning uppfattats som röd de senaste åren. I en artikel på Newsmill uppmärksammar jag Reinfeldts val av besöksmål men gör också en jämförelse mellan Sydamerika och Nordafrika. Bland annat noterar jag:

”Det är dags för oss i Sverige att se förändringarna. Inte bara i Chile utan i hela Sydamerika. En förklaring till svårigheterna att skapa och underhålla kontakter är naturligtvis de geografiska avstånden. En annan viktig faktor är språkförbistringen där många politikers och medieföreträdares oförmåga att tillgodogöra sig spanska sätter sina begränsningar. Utan Spanien och Portugal skulle EU ha än mer inskränkta uppfattningar om vad som sker på denna kontinent. På liknande sätt är det med ett annat område satt under stora förändringar, nämligen Arabvärlden. Få kan tala och läsa arabiska. Samtidigt är det viktigt att Sverige inte upprepar misstagen och intar en lika avvaktande hållning gentemot förändringarnas Nordafrika som nu varit fallet i årtionden gentemot Sydamerika. Reinfeldts besök i Brasilien och Chile är mycket bra och välkommet. Det kommer förhoppningsvis att följas av inte bara vitalare Sydamerikakontakter utan också kommande samtal på plats i södra Medelhavsregionen som exempelvis Marocko, Algeriet och Egypten.

Sydamerika och Nordafrika är två områden av växande betydelse för Sverige. Efter åratal av diktatur och regimer som plundrat sina befolkningar vänds det nu blad. Det handlar om affärsmöjligheter men också att vi har en väldig potential i alla de svenskar som har bakgrund i dessa länder genom att föräldrar eller farföräldrar kommit hit genom decennierna som flyktingar och asylsökande. Sydamerika är inte längre något vänsterprojekt och Nordafrika ska förhoppningsvis inte bli det nu när äntligen den arabiska socialismen faller samman.”

Artikeln på Newsmill finns här:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/12/sverige-m-ste-ka-kontakterna-med-h-gervindens-sydamerika

Mona! Se upp för Maria!

Mandatperiodens sista partiledaredebatt i riksdagen har avhållits. När vi började i oktober 2006 möttes den nyvalde statsministern Fredrik Reinfeldt och oppositionsledaren Göran Persson. Då var rollerna en smula ovanliga för dem båda. Nu är det Mona Sahlin som anför det rödgröna blocket och hennes osäkerhet och stundens allvar märktes tydligt i denna viktiga urladdning inför valet. Fredrik Reinfeldt utstrålade däremot trygghet och kunde använda hela sitt register av debattekniker från lugnt resonerande, till bitsk och i något fall sylvass ilska. S-ledaren hade svårt att parera.

Tydligt markerades de politiska skillnaderna. Alliansens alla partier slår vakt om arbetslinjen och betonar hur skattesänkningar är bra för både enskilda och näringslivet. Maud Olofsson (C) påminde om hur kilometerskatt och energiskattehöjningar slår hårt mot landsbygden och inte minst de företag som finns där. Hur påverkas sammanhållningen i landet när folk tvingas flytta? Fredrik Reinfeldt drog upp faran med att dagens halverade arbetsgivaravgift för de under 26 år skall avskaffas av de rödgröna. Och Jan Björklund (FP) påminde om den brist på långsiktighet som energifrågorna hanteras med av S, V och MP.

När det påpekades att miljö- och vänsterpartiet på sina respektive kongresser ställt sig bakom idéer om kortare arbetsveckor och friår tvingades Mona Sahlin markera genom att hävda att ingen på den rödgröna sidan tar strid för arbetstidsförkortningar. Intressant, vad mer av det MP och V nyligen beslutat om skall man strunta i? För min del får det naturligtvis vara det mesta men hur förhåller man sig då till de interna demokratiska processerna inom oppositionen?

Riktigt besvärande är det för de rödgröna att bli påminda om att Sveriges offentliga finanser i en internationell jämförelse är riktigt bra. Andra brottas med stora budgetunderskott och hög statsskuld. Här har skulden betats av och landet har lägst underskott bland alla inom EU.

Två intressanta reflektioner kan göras efter dagens debatt. Den första är Mona Sahlins osäkerhet. Inledningsanförandet applåderades betydligt färre gånger än det gensvar som mötte Fredrik Reinfeldt då han talade. Alliansens ledamöter trivs mer med sin statsministerkandidat än vad de rödgröna gör med sin. Och sådant påverkar naturligtvis den interna stämningen. Det andra är Maria Wetterstrands brandtal till förmån för a-kassa. Hon kramade facket på ett varmare och innerligare sätt än socialdemokraterna. Knappast en politisk hållning som leder till att fler borgerliga väljare lockas men däremot något av en dolkstöt på socialdemokraterna i storstäderna. Hon markerar att MP är ett fräschare och piggare alternativ till S.

För socialdemokraterna kan detta bli ett besvärligt val. Alliansen visar skickligt på vad rödgrön politik får för konsekvenser för jobben och hushållens ekonomi medan MP försöker locka över ännu fler S-väljare.

Nyliberalt - nonsens!

På Facebook såg jag någon som liknade den Kommunala rikskonferensen i Göteborg vid ett Almedalen fast bara för moderater. Årets arrangemang var större än någonsin. Det talas om mellan 2300 och 2500 deltagare och cirka 40 från media. Från alla nivåer kommer man samman för att diskutera politik, utbyta erfarenheter och också gå igenom några av de viktigaste argumenten. Särskilt ett valår är sådana här sammankomster av betydelse. Stora partier som moderaterna har en gemensam identitet att slå vakt om oberoende om man är förtroendevald i en kommunal nämnd eller riksdagsledamot, oavsett om det handlar om en kommun med endast några få procents stöd eller som Ängelholm, Båstad, Höganäs, Lomma och andra starka M-fästen där uppgiften är att vara det största partiet med 40 procent eller mer av väljarna bakom sig!

Finansminister Anders Borg var onekligen en av Kommunala rikskonferensens populäraste personer. Han varnade för oppositionens jobbstoppspolitik och pekade på de åtgärder Alliansen gjort för att få fler i arbete. Värdefulla förändringar Sverige har nytta av när vi nu är på väg in i en konjunkturuppgång. Han påpekade också att hög arbetslöshet, även om tillväxten ökar. riskerar att permanenta regionala skillnader. Sammanhållningen betonades. Detta är ett viktigt påpekande och kan tyckas något oväntat för att komma från M-håll. Samtidigt går det att se att den internationella finanskrisen slagit olika hårt mot landsdelar och branscher. Ifall det ännu en gång blir bättre konjunkturer men utan fler jobb kommer utanförskap att permanentas.

Gemenskap och sammanhållning är onekligen viktiga positiva hållningar som av somliga kanske beskrivs som socialdemokratiska men snarast kan karaktäriseras som ideologiskt konservativa. Det intressanta med moderaterna är dessutom att partiet som sådant är ett exempel på just sammanhållning. Trots att många är varma anhängare av sin region eller del av Sverige, att det finns olika viljor och ideologiska utgångspunkter så är moderater internt väldigt överens om den politiska färdriktningen med fortsatt nästan 30 procents opinionsstöd!

Det tål också att påminna om att när Alliansen tog över 2006 var den svenska statsskulden cirka 46 procent av BNP. Den sänktes med tio procentenheter under två år och ligger nu på 41 procent 2010 efter den svåraste ekonomiska oron på 70 år! Andra länder, oftast socialdemokratiskt styrda, har att hantera 90 procent eller mer i statsskuld. Där finns inget reformutrymme. Där är det besparingar och budgetneddragningar att vänta!

Ifråga om välfärdssystemen påmindes också om att under de socialdemokratiska åren sjukförsäkrades 140 personer om dagen. Det var till skada för de enskilda och det var till skada för den gemensamma ekonomin. Nu har formats en politik som innebär trygga sjukförsäkringar, många vägar tillbaka samt att de svårast sjuka värnas. Den tidigare bristen på rehabiliteringsåtgärder har regeringen gjort något åt. En utredare konstaterade apropå den tidigare ordningen att sjukskrivingar och förtidspensioner var ett ”svart hål av väntan”. Nu är allt fler tillbaka till arbetsgemenskap och självkänsla!

Alliansen önskar göra det enklare och billigare att anställa. Det har handlat om nystartsjobb men även halverad arbetsgivaravgift för unga under 26 år. De rödgröna vill riva och slita i detta. De befogade frågor som skall ställas är om det skall löna sig bättre eller sämre att arbeta? Skall det bli billigare eller dyrare att anställa unga? Skall det bli mindre eller mer attraktivt att starta företag? Och hur är det med skolan? Skall det vara mer eller mindre kunskap i skolan? Och skall verkligen miljöpartiets och vänsterpartiets betygsförakt få genomslag? Hittills är 70 000 fler sysselsatta 2009 än jämför med 2006. 50 000 lyder prognosen för 2010 som resultat av den globala nedgången. Arbetslösheten är högre då fler nu kommit ut på arbetsmarknaden. Det viktiga är att nu vara förberedda på konjunkturuppgången och ta tillvara den fulla potentialen av den!

Fredrik Reinfeldt talade om föregångslandet. Varifrån kommer vi, var är vi och vart är vi på väg. Han satte Sverige i sitt rätta historiska sammanhang. För drygt 100 år sedan var det en fattig nation. Minnet av denna tid kan numera förvaltas endast genom kulturens avtryck i form av exempelvis romaner av Vilhelm Moberg eller Per Anders Fogelström. För egen del hade jag gärna velat att statsministern adderat Kjell Espmark till sin lista. Vid 1900-talets första år gällde det att trycka tillbaka fattigdomen. Och för oss i dag finns det anledning att fundera igenom de mekanismer som gjorde Sverige rikt, starkt och till ett föredöme i mångas ögon!

Ansvarstagandet parat med historisk medvetenhet kan ganska enkelt ges en ideologisk etikett. En sak är klar: Till dem som hävdar att moderaterna av i dag är ett nyliberalt parti går det att avfärda detta med enklast tänkbara argument, ”nonsens”!

Fyra år, tre frågeområden och två alternativ

Nog märktes det i riksdagen på onsdagen att valåret 2010 är här. Vid partiledardebatten var många inlägg ganska fräna. All elegans och polityr, som att vända sig till talmannen vid replikskiftet, var ersatt av en brutalitet med anklagande pekande fingrar och påståenden om att ”du vill rasera”. Samtidigt kan detta elektrifiera. I praktiken varje inlägg från någon av de deltagande sju applåderades. Inte alltid för att det var bra eller perfekt framfört men för att visa meningsmotståndare och media att alla är på hugget. Ibland sitter man över parti- och blockgränserna och småpratar i bänkarna. De första 30-40 minuterna var det mycket tyst då alla säkert insåg vikten av denna och kommande dagars debatter i radio och TV. Det handlar om att komma starkt ut inför den förvalrörelse som lär bedrivas i februari och mars.

Statsminister Fredrik Reinfeldt markerade tre viktiga områden i valrörelsen och det mandat moderaterna söker inför de kommande fyra årens regeringsutövning: 1) Full sysselsättning 2) Välfärdens kärna med bättre kvalitet och resultat 3) Starkare motståndskraft mot våld och droger.

Från alla av Alliansens företrädare kom befogade varningar för vad de tre vänsterpartierna egentligen representerar. Ifråga om ekonomi ges prov på stora oklarheter och otydligheter. ”Allt kan inte lovas till alla”, påmindes oppositionen om. Socialdemokraterna har gedigna erfarenheter av regeringsmakt. Men frågan är hur MP och V som ständigt befunnit sig i opposition skall hantera rollen av ansvarstagande ifall det blir regeringsskifte? Och hur många av särintressena och kostsamma småfrågor orkar Mona Sahlin i så fall hålla emot och hur mycket blir politik som måste finansieras genom nya notor att sända till skattebetalarna?

Även om Peter Eriksson och Lars Ohly kämpar med sin yttre fasad för att framstå som möjliga ministerämnen och regeringsbärare så bryter de gamla åsikterna igenom då och då. Då besvaras morgondagens energiutmaningar med en axelryckning och en varm förhoppning om ytterligare kärnkraftsavveckling eller rent kommunistiska resonemang om att välfärdens pengar slösas på bolagens vinster. Eriksson och Ohly står långt från företagandets och entreprenörskapets dynamik.

Fredrik Reinfeldt skyr ideologiska termer. Samtidigt betonar han pragmatism som arbetsmetod och avvisar tanken på ”perfekta lösningar”. I grunden handlar det om ett sunt förhållningssätt som vilar på en mogen människosyn. Till skillnad från revolutionärer och jakobiner är vi ett antal som menar att människan är ofullständig, i sig rymmer gott och ont och därmed kan göra rätt och fel. Utopister och visionärer tror att det finns en enda sanning och den skall pådyvlas alla andra. Pragmatikern inser att det handlar om att hantera olika sinsemellan stridande intressen. Gårdagens avvägning behöver inte vara rätt i morgon. Det är ett moget, lyssnande ledarskap som erbjuds i kontrast till den självsäkerhet S, V och MP uppvisar utan att de egentligen klarar av att säga vad som kan vara att vänta de kommande fyra åren och framför allt hur mycket allt kommer att kosta!