Nog märktes det i riksdagen på onsdagen att valåret 2010 är här. Vid partiledardebatten var många inlägg ganska fräna. All elegans och polityr, som att vända sig till talmannen vid replikskiftet, var ersatt av en brutalitet med anklagande pekande fingrar och påståenden om att ”du vill rasera”. Samtidigt kan detta elektrifiera. I praktiken varje inlägg från någon av de deltagande sju applåderades. Inte alltid för att det var bra eller perfekt framfört men för att visa meningsmotståndare och media att alla är på hugget. Ibland sitter man över parti- och blockgränserna och småpratar i bänkarna. De första 30-40 minuterna var det mycket tyst då alla säkert insåg vikten av denna och kommande dagars debatter i radio och TV. Det handlar om att komma starkt ut inför den förvalrörelse som lär bedrivas i februari och mars.
Statsminister Fredrik Reinfeldt markerade tre viktiga områden i valrörelsen och det mandat moderaterna söker inför de kommande fyra årens regeringsutövning: 1) Full sysselsättning 2) Välfärdens kärna med bättre kvalitet och resultat 3) Starkare motståndskraft mot våld och droger.
Från alla av Alliansens företrädare kom befogade varningar för vad de tre vänsterpartierna egentligen representerar. Ifråga om ekonomi ges prov på stora oklarheter och otydligheter. ”Allt kan inte lovas till alla”, påmindes oppositionen om. Socialdemokraterna har gedigna erfarenheter av regeringsmakt. Men frågan är hur MP och V som ständigt befunnit sig i opposition skall hantera rollen av ansvarstagande ifall det blir regeringsskifte? Och hur många av särintressena och kostsamma småfrågor orkar Mona Sahlin i så fall hålla emot och hur mycket blir politik som måste finansieras genom nya notor att sända till skattebetalarna?
Även om Peter Eriksson och Lars Ohly kämpar med sin yttre fasad för att framstå som möjliga ministerämnen och regeringsbärare så bryter de gamla åsikterna igenom då och då. Då besvaras morgondagens energiutmaningar med en axelryckning och en varm förhoppning om ytterligare kärnkraftsavveckling eller rent kommunistiska resonemang om att välfärdens pengar slösas på bolagens vinster. Eriksson och Ohly står långt från företagandets och entreprenörskapets dynamik.
Fredrik Reinfeldt skyr ideologiska termer. Samtidigt betonar han pragmatism som arbetsmetod och avvisar tanken på ”perfekta lösningar”. I grunden handlar det om ett sunt förhållningssätt som vilar på en mogen människosyn. Till skillnad från revolutionärer och jakobiner är vi ett antal som menar att människan är ofullständig, i sig rymmer gott och ont och därmed kan göra rätt och fel. Utopister och visionärer tror att det finns en enda sanning och den skall pådyvlas alla andra. Pragmatikern inser att det handlar om att hantera olika sinsemellan stridande intressen. Gårdagens avvägning behöver inte vara rätt i morgon. Det är ett moget, lyssnande ledarskap som erbjuds i kontrast till den självsäkerhet S, V och MP uppvisar utan att de egentligen klarar av att säga vad som kan vara att vänta de kommande fyra åren och framför allt hur mycket allt kommer att kosta!
Visar inlägg med etikett vänsteroppositionen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vänsteroppositionen. Visa alla inlägg
onsdag 20 januari 2010
onsdag 29 april 2009
Nyhetsflödet denna onsdag
På resande fot hinner man läsa tidningarna mer noggrant än annars. Denna onsdag fanns det en hel det att reflektera kring.
Både Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet ställde debattsidan till förfogande för oppositionen. Det handlade om motförslag till regeringens vårbudget. Intressantast var texten i SvD, för där medverkade Thomas Östros (S) med Mikaela Valtersson (MP) och Ulla Andersson (V). Inledningsmeningen löd: ”Våra tre partier presenterar idag en gemensam syn på finanspolitiken för 2010.” Riktigt roligt blir det med enigheten när det sedan framkommer att de tre lagt sina egna skuggförslag. Fyra Allianspartier bakom en budget möter tre oppositionspartier med olika inriktningar. Inte så kraftfullt och förtroendeingivande från den röda sidan.
På ekonomisidorna framkommer det att Lennart Jeansson, med tung bakgrund i svenskt näringsliv, fått sparken som ordförande i pensionsbolaget AMF innan han ens tillträtt. Wanja Lundby-Wedin som ser 1 maj närma sig timme för timme och därmed stunden att konfronteras med breda medlemsgrupper genom att förklara sin syn på generösa bonusprogram har plötsligt fått någon att offra. En direktör dessutom, så lägligt. Lennart Jeansson straffas för att han skrivit ett brev om turordningsreglerna adresserat både till LO som arbetsmarknadsministern. Åsikterna kan man naturligtvis ha delade meningar om, men knappast ambitionen då författaren efterlyser en ordning som gör att ungdomar, kvinnor och invandrare kan behålla sina jobb. LOs upprördhet sägs bero på att han undertecknat sitt brev med att nämna några av sina nuvarande som tidigare uppdrag. Han kan inte tala för Sjätte AP-fonden, sägs det indignerat. Nä, lika litet som ett brev underskrivet av Mona Sahlin med titeln ”riksdagsledamot” innebär att hon talar för hela riksdagen! Men likväl kan hon avsluta vilken korrespondens som helst med det avsändarskapet.
Och på sportsidorna, speciellt hemma i Ängelholm i lokala NST/HD, uttrycks stor upprördhet över att Elitserien i hockey kan vara på väg att spricka. Frölunda, HV71 och Djurgården kan tillsammans med två till vara på väg att öppna eget tillsammans med lag från Ryssland eller Nordamerika. Kanske finns en slant att tjäna, å andra sidan kommer det nationella intresset att svalna högst påtagligt. I riksdagen smågnabbas det kring våra lag. Rögle, Södertälje, Skellefteå tillsammans med exempelvis Västerås och Växjö väcker känslor. Till och med hos ett sådant sportalbino som jag. Inte för att jag begriper alla finesser men det är kul att gå på hockey. Den gemenskapen kan några lag vara på väg att offra för sina supportrar. Och de är beredda att dela och urholka känslan för det gemensamma.
Rätt svenska nyheter i sinnet när jag nu skall ge mig ut på Warszawas soliga gator för att finna europeiska kongresskolleger då europaparlamentets största gruppering, EPP, är i stan idag.
Både Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet ställde debattsidan till förfogande för oppositionen. Det handlade om motförslag till regeringens vårbudget. Intressantast var texten i SvD, för där medverkade Thomas Östros (S) med Mikaela Valtersson (MP) och Ulla Andersson (V). Inledningsmeningen löd: ”Våra tre partier presenterar idag en gemensam syn på finanspolitiken för 2010.” Riktigt roligt blir det med enigheten när det sedan framkommer att de tre lagt sina egna skuggförslag. Fyra Allianspartier bakom en budget möter tre oppositionspartier med olika inriktningar. Inte så kraftfullt och förtroendeingivande från den röda sidan.
På ekonomisidorna framkommer det att Lennart Jeansson, med tung bakgrund i svenskt näringsliv, fått sparken som ordförande i pensionsbolaget AMF innan han ens tillträtt. Wanja Lundby-Wedin som ser 1 maj närma sig timme för timme och därmed stunden att konfronteras med breda medlemsgrupper genom att förklara sin syn på generösa bonusprogram har plötsligt fått någon att offra. En direktör dessutom, så lägligt. Lennart Jeansson straffas för att han skrivit ett brev om turordningsreglerna adresserat både till LO som arbetsmarknadsministern. Åsikterna kan man naturligtvis ha delade meningar om, men knappast ambitionen då författaren efterlyser en ordning som gör att ungdomar, kvinnor och invandrare kan behålla sina jobb. LOs upprördhet sägs bero på att han undertecknat sitt brev med att nämna några av sina nuvarande som tidigare uppdrag. Han kan inte tala för Sjätte AP-fonden, sägs det indignerat. Nä, lika litet som ett brev underskrivet av Mona Sahlin med titeln ”riksdagsledamot” innebär att hon talar för hela riksdagen! Men likväl kan hon avsluta vilken korrespondens som helst med det avsändarskapet.
Och på sportsidorna, speciellt hemma i Ängelholm i lokala NST/HD, uttrycks stor upprördhet över att Elitserien i hockey kan vara på väg att spricka. Frölunda, HV71 och Djurgården kan tillsammans med två till vara på väg att öppna eget tillsammans med lag från Ryssland eller Nordamerika. Kanske finns en slant att tjäna, å andra sidan kommer det nationella intresset att svalna högst påtagligt. I riksdagen smågnabbas det kring våra lag. Rögle, Södertälje, Skellefteå tillsammans med exempelvis Västerås och Växjö väcker känslor. Till och med hos ett sådant sportalbino som jag. Inte för att jag begriper alla finesser men det är kul att gå på hockey. Den gemenskapen kan några lag vara på väg att offra för sina supportrar. Och de är beredda att dela och urholka känslan för det gemensamma.
Rätt svenska nyheter i sinnet när jag nu skall ge mig ut på Warszawas soliga gator för att finna europeiska kongresskolleger då europaparlamentets största gruppering, EPP, är i stan idag.
lördag 18 april 2009
www.europabloggen.se
Sedan några dagar är jag en av två moderater, tillsammans med en del andra av partiernas kandidater, som skriver på www.europabloggen.se
Eva-Britt Svensson (V) har kommenterat ett tidigare inlägg av mig. Det har fått jag själv som Göran Färm (S) att reagera. Färm menar att Svensson ägnar sig åt skitsnack som jämför S med M.
För egen del lyfter jag fram en annan aspekt. Vänsterpartiets vilja att hela tiden markera distans till alla andra avslöjar verkligen oppositionens splittring. S, V och MP tycker verkligen olika. I centrala frågor!
Min slutsats: "Genom att Eva-Britt Svensson och andra vänsterpartister gläder sig åt att slippa rösta som S och M i europaparlamentet har de därmed undergrävt den svenska vänsteroppositionen. Nog så viktigt för en regering är ju att det finns en gemensam utrikes-, försvars-, säkerhets- och inte minst Europapolitik. Medborgarna har både 2009 som 2010 anledning att fråga partierna vilken politik de vill föra, tillsammans med vem och hur allt skall betalas."
Den som är intresserad hittar hela inlägget på: www.europabloggen.se
Eva-Britt Svensson (V) har kommenterat ett tidigare inlägg av mig. Det har fått jag själv som Göran Färm (S) att reagera. Färm menar att Svensson ägnar sig åt skitsnack som jämför S med M.
För egen del lyfter jag fram en annan aspekt. Vänsterpartiets vilja att hela tiden markera distans till alla andra avslöjar verkligen oppositionens splittring. S, V och MP tycker verkligen olika. I centrala frågor!
Min slutsats: "Genom att Eva-Britt Svensson och andra vänsterpartister gläder sig åt att slippa rösta som S och M i europaparlamentet har de därmed undergrävt den svenska vänsteroppositionen. Nog så viktigt för en regering är ju att det finns en gemensam utrikes-, försvars-, säkerhets- och inte minst Europapolitik. Medborgarna har både 2009 som 2010 anledning att fråga partierna vilken politik de vill föra, tillsammans med vem och hur allt skall betalas."
Den som är intresserad hittar hela inlägget på: www.europabloggen.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
