Vänsterns val av hjältar

11 september är ett datum förknippat med många tragiska händelser. Det handlar bland annat om att det är tio år sedan de fruktansvärda attackerna i USA och något år därefter mördades Sveriges utrikesminister Anna Lindh. 1973 skedde kuppen i Chile och presidentpalatset i Santiago angreps. Salvador Allende beslöt att begå självmord framför att tillfångatas för att sedan spärras in eller landsförvisas. Han följde därmed en tradition efter en annan president i Chile som 1891 också tog sitt liv som en sista moralisk handling.

På Newsmill har jag skrivit om vänsterns val av hjältar. Jag har länge förundrats över att unga marxister klär sig i fula tröjor med bild av gerillaledaren Che Guevara. Nog borde det finnas mer passande symboler? Personer som valt den demokratiska vägen istället för vapenmakt och terror?

En del undrar varför en borgerlig person ger rekommendationer till vänsterns anhängare. En förklaring är just att peka på den revolutionsromantik som hela tiden ligger där latent. Det är faktiskt talande att Che Guevara föredras framför exempelvis president Salvador Allende! Ifall jag nu själv skulle ha en tröja med motiv av någon politisk förebild blev det ju ingen av de två. Jag skulle nog föredra Tjeckiens förre president Vaclav Havel eller Winston Churchill. En tröja med den senare har dessutom fördelen av att jag har en kropp som kan göra bilden rättvisa!

På Newsmill skrev jag bland annat:

”Även om försök görs att gå vidare är kuppen och åren före 1973 fortfarande politiskt inflammerat. Att högerpartiernas kandidat Sebastian Piñera vann förra årets presidentval är ett tecken på att tidigare polariseringar kan vara på väg att släppa sitt grepp i Chile. Fortfarande återstår mycket för historiker att göra både när det gäller att beskriva de motsättningar som fanns i samhället före 1973 som att berätta de fruktansvärda öden som väntade människor i tortyrläger och de många tusen personer som kom att försvinna, mördade och där kropparna om natten flögs ut över havet för att sedan dumpas i vattnets namnlösa grav.

Salvador Allende var socialist. För egen del som borgerlig förundras jag över att han så dåligt används som förebild av dagens vänster. Han förtjänar långt bättre idolstatus än diverse andra marxister med mängder av blod på sina händer. Hans politiska program var inte okontroversiellt i Chile. Men han valde den demokratiska vägen. Och självmordet blev en sista moralisk handling där han hellre offrade sig själv än inledde något slags förhandlande eller diskuterande med kuppmakarna. Han följde dessutom en annan liberal chilensk president i spåren. José Manuel Balmaceda hamnade i konflikt med parlamentet och på randen till inbördeskrig 1891 begick han självmord just som ett sista politiskt ställningstagande.

Dagens vänster borde byta ut gerillakämpen Che Guevara mot Allende! Kommunisten som stred med vapen i hand och bedrev terror kan allt som oftast dyka upp på tröjor och affischer. I och för sig ett ödets ironi att ett antal företag säkert gör sig en ordentlig slant på hans namn och myten kring honom. Men i likhet med bröderna Castro på Kuba företräder de alla en socialism som genom sin terror och sina övergrepp med tiden kommer att förmultna på historiens skräphög. Våldets väg visade sig just leda till diktatur. Allende utgör en kontrast. Och nog är det talande att så många inom vänstern hellre tycks föredra bilden av den ena framför den andra. Tydligare kan det inte avslöjas att revolutionsromantiken lever.”

Hela artikeln på Newsmill finns här:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/08/11-september-skrota-che-guevara-anv-nd-allende#millings

Sydamerika och Nordafrika

Statsminister Fredrik Reinfeldt har besökt Sydamerika. Det blev både Brasilien och Chile. Jag tycker att det är en viktig markering. Kontinenten växer i betydelse rent ekonomiskt. Presidentskiftet i Chile visar att det också till viss del blåser högervindar i en region som annars i rätt stor utsträckning uppfattats som röd de senaste åren. I en artikel på Newsmill uppmärksammar jag Reinfeldts val av besöksmål men gör också en jämförelse mellan Sydamerika och Nordafrika. Bland annat noterar jag:

”Det är dags för oss i Sverige att se förändringarna. Inte bara i Chile utan i hela Sydamerika. En förklaring till svårigheterna att skapa och underhålla kontakter är naturligtvis de geografiska avstånden. En annan viktig faktor är språkförbistringen där många politikers och medieföreträdares oförmåga att tillgodogöra sig spanska sätter sina begränsningar. Utan Spanien och Portugal skulle EU ha än mer inskränkta uppfattningar om vad som sker på denna kontinent. På liknande sätt är det med ett annat område satt under stora förändringar, nämligen Arabvärlden. Få kan tala och läsa arabiska. Samtidigt är det viktigt att Sverige inte upprepar misstagen och intar en lika avvaktande hållning gentemot förändringarnas Nordafrika som nu varit fallet i årtionden gentemot Sydamerika. Reinfeldts besök i Brasilien och Chile är mycket bra och välkommet. Det kommer förhoppningsvis att följas av inte bara vitalare Sydamerikakontakter utan också kommande samtal på plats i södra Medelhavsregionen som exempelvis Marocko, Algeriet och Egypten.

Sydamerika och Nordafrika är två områden av växande betydelse för Sverige. Efter åratal av diktatur och regimer som plundrat sina befolkningar vänds det nu blad. Det handlar om affärsmöjligheter men också att vi har en väldig potential i alla de svenskar som har bakgrund i dessa länder genom att föräldrar eller farföräldrar kommit hit genom decennierna som flyktingar och asylsökande. Sydamerika är inte längre något vänsterprojekt och Nordafrika ska förhoppningsvis inte bli det nu när äntligen den arabiska socialismen faller samman.”

Artikeln på Newsmill finns här:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/12/sverige-m-ste-ka-kontakterna-med-h-gervindens-sydamerika