Min vän Meta

Vill du pussa Skånes nya landshövding, undrade min riksdagskollega Margareta Pålsson. Det var förvisso torsdag och skulle som vanligt hållas regeringssammanträde om någon timme. Men inte tänkte jag att frågan om efterträdare till Göran Tunhammar skulle avgöras just denna dag. Och vem av alla de kandidater som förekommit i förhandsspekulationerna skulle nu föräras en puss? Jag var milt uttryckt tveksam. Frågan upprepades nu med ett brett leende avfyrat av Margareta (eller Meta som vi alla kallar henne). Det tog en stund från misstro över tvivel till genuin glädje.

Nu är jag rädd att mitt beteende kommer att användas av Skånes nya landshövding som exempel på den reaktion hennes utnämnande fick. Därför tänkte jag förekomma med att skriva en del om Meta Pålsson!

Vi har varit riksdagsledamöter från samma valkrets sedan 2006. Och före det har hon varit verksam som kommunstyrelsens ordförande hemma i Åstorp, ordförande i Kommunförbundet Skåne och som ordförande både för moderaterna i dåvarande Kristianstads län som senare i hela det nybilade Skånemoderaterna. Jag har känt henne som kollega men också från min tid som tidningsman.

Få personer är så genomärliga och oegennyttiga som Margareta Pålsson. Och det är varken överord eller dåliga egenskaper! Hon har alltid haft en förmåga att sätta andra före sig själv. Hon har alltid lojalt tjänat de organ hon verkar för, oberoende om det varit ett parti, en kommun, ett riksdagsutskott eller något annat.

Dessutom är hon en fantastisk kampanjmänniska. Det har blivit några valrörelser tillsammans. Medan en del andra drar sig åt sidan för rast och kaffe då det är skralt med besöken ägnar sig Meta åt uppsökande verksamhet. Hon lyssnar och tar folks argument på allvar utan att för den skulle sticka under stol med vad hon själv tycker.

Och både i valrörelserna 2006 som 2010 har jag cyklat omkring på rätt okända vägar i vår gemensamma valkrets för att dela ut foldrar i brevlådorna och har då noterat att Margareta Pålsson redan varit där!

Lika engagerad kommer hon säkert att bli som Skånes landshövding. Jag såg också att hon i någon intervju sagt att hon besökt länets alla 33 kommuner och vet var kommunhusen ligger. Det är absolut sant. Och en tillgång! För även om en landshövding formellt ska tillvarata statens intressen så är ju en del av uppgiften numera också företrädarskapet. Då är det en stor tillgång att veta hur Skåne ser ut, hur det resoneras och att det också finns skillnader mellan norr och söder, öster och väster!

Att tillhöra samma parti och valkrets kan nog för en del vara slitsamt. Det finns ett ganska stort mått av rivalitet. Jag är övertygad om att Margareta Pålsson och jag aldrig känt av detta. Och kring det har vi också talat en hel del. För närvarande har moderaterna fyra mandat från Skåne läns Norra och Östra - så det finns plats för många. Men det är också viktigt att man kan komplettera varandra. Med förtroende kommer trygghet vilket kan vara mycket viktigt att känna som förtroendevald. Ärligt talat så kan politik på hög nivå i sig vara tillräckligt ensamt.

I moderaternas interna provval inför fastställandet av riksdagsvalsedlarna 2006 och 2010 har Margareta Pålsson vunnit nomineringarna. Och jag har både gångerna haft flest kryss. Jag uppfattar att vi båda varit lika ärligt glada åt den andras framgångar. När listan för det senaste valet skulle fastställas vid en stämma satt vi båda och höll varandras händer som stöd och jag var den första att då pussa listettan grattis! Och när alla kryssen var räknade i september var Meta den första att både per SMS och e-post höra av sig med glada tillrop.

Margareta Pålsson tycker jag på alla sätt medverkat till värdighet inom politiken! Att hon dessutom blir landshövding efter en lång gärning både som lärare och politisk ledare med tunga uppdrag i riksdagen visar att hårt arbete lönar sig. Och hon har aldrig skämts för sin bakgrund vilket fördomsfullt kanske skulle anses borde ha gjort henne till socialdemokrat. Att tvingas vända på samma slant tre gånger för att få det att räcka till en stor och god egenskap. Och bara den som vet varifrån man kommer förstår styrkan i ett gott utbildningssystem. Forskning och kunskap är onekligen några av de styrkebälten en landshövding ska förmå Skåne att bruka sig av ännu mer!

Okej, jag tvekade när erbjudandet kom att pussa Skånes nya landshövding. Å andra sidan brukar jag påminna Meta om att första gången hon fick träffa vårt nyfödda barn skrek det oavbrutet så fort det blev tilltalat av henne. När hon drog sig undan tystnade det lilla knytet för att strax gallskrika vid ett steg framåt från Pålssons sida. Barnen har växt upp och någon snällare mot sitt eget barnbarn än Meta finns inte. Och jag lovar att pussa Skånes landshövding nästa gång jag

Här finns pengar att söka!

Svensk-Danska Kulturfonden bildades 1953. Pengar flöt in tack vare ett upprop inom näringslivet. För något år sedan noterades att ett par miljoner kronor i förvaltat kapital inte räckte långt. Dåvarande S-regeringen sköt till tio miljoner. Det gör att för 2012 kommer 350 000-400 000 kronor att kunna delas ut till olika projekt. 15 februari öppnades på nätet den fondportal som kan användas av den som är intresserad av att söka. Där står att läsa om vilka sorts projekt som kan räkna med uppbackning, hur man går till väga samt återredovisar. De senaste åren har inkommit runt 20-30 ansökningar. Drygt hälften har bifallits (eller för att vara helt exakt 64 procent av alla inkomna ansökningar 2010, 35 procent året före samt 43 procent 2008). Den vanligaste orsaken att säga nej är att de formella kriterierna inte uppfyllts. Så det finns goda möjligheter att få pengar för den som har bra idéer. Det går att söka fram till sista mars. Många utdelade summor ligger vanligtvis på mellan 15 000 till 25 000. Styrelsen har dock för kommande prövningar sagt att man gärna ser något slags ”elitprojekt” till vilket kan anslås väsentligen mer, kanske 150 000. Ambitionen är också att pengarna ska medverka till att göra skillnad, det vill säga utan utdelning hade det hela kanske inte kunnat genomföras eller realiseras.

För 2011 fick Föreningen Norden ett projektbidrag för att göra det möjligt för Kulturfonden att synas på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Fokus för 2012 är ju Norden. Även Nordiska rådet kommer att storsatsa. Förhoppningsvis kommer detta initiativ att följas av att fler kulturfonder också är på plats. Det handlar både om att synliggöra det nordiska samarbetet som att locka potentiella stipendiesökare för kommande år.

För någon dag sedan genomförde Danmarks ambassadör Kirsten Malling Biering i Stockholm och undertecknad som Kulturfondens ordförande ett mindre pressmöte där vi slog ett slag både för möjligheterna att söka som glädjen i kulturbroar mellan Sverige och Danmark. Även om en hel del av utbytet naturligt sker i Öresundsregionen med allt närmare kontakter mellan Skåne och Själland så är det ju viktigt att även andra delar av de båda länderna berörs. För det ändamålet bistod Svensk-Danska Kulturfonden med hjälp till Danmarks ambassad för att ta fram en liten skrift med intervjuer med några personer verksamma i Sverige som har dansk bakgrund. Allt från en präst i norra Sverige till en röd riksdagskollega från Värmland. Det häftet finns på ambassaden i Stockholm men också på alla 30 danska konsulat i Sverige.

Fondens prioriteringar är förmedling och samarbete kring olika former av utställningar, konserter och författarträffar. Journalistresor samt forskningsstudier särskilt när det gäller språkförståelse, historia och kultur. Det kan gå till förstudier och kartläggningar för att belysa likheter och olikheter mellan de båda länderna. Det kan också handla om lärarfortbildning. Det finns en förhoppning för kommande år att man kanske kan delfinansiera projekt med pengar både från Svensk-Danska Kulturfonden och systerfonden i Danmark. Det hade varit nordisk samverkan på många plan!

Sök nu!

Här är adressen: http://www.nordiskafonder.se

Tips från kocken

Rikard Nilsson är en av landets mer kända kockar. Det verkliga genombrottet kom via TV. För många var han intimt förknippad med Torekov och den restaurangverksamhet som drevs där under några år. Det är alltid ett sant nöje att tala om mat och smaker med Rikard Nilsson. Han är kunnig och drivs av passion.

Matkultur uppmärksammas allt oftare som den tillgång det är för en region eller ett land. Sverige avancerar mot en stadig topposition. Och Skåne med sina råvaror är svårt att tänka sig utan mycket mat, god mat och mat i rättan tid!

Samtidigt kläms restaurangbranschen mellan tuffa krav och mångas misstänksamhet om svarta pengar och annat mygel. Marginalerna är många gånger små. Folk blir förbannade då en restaurang en vacker sommarkväll inte kan ta emot fler gäster medan samma lokal gapar tom en kulen höstdag. Restaurangerna är viktiga både för vår matkultur men också som arbetsplatser. Inte minst många unga kan här hitta sin första anställning. Det jobb som gör att man tjänar egna pengar och känner sig nyttig. Nu sänks restaurangmomsen. Det är bra. Mer kan göras! I Kvällsposten slår just kocken Rikard Nilsson och jag ett slag för denna viktiga bransch. Bland annat skriver vi:

”Låt oss ta ett exempel: Ett företag ställer ut på en mässa, besätter sin monter med personal och utrustning. De anställda bor på hotell. Låt oss säga att man lägger en halv miljon kronor i allt som har med mässan att göra. Allt är avdragsgillt Så fort någon i personalen går ut i mässgången och drar in en kund i montern för att visa hur bra produkter de har, händer nått! Wow vilka fina produkter ni har, säger kunden. Och personalen i montern säger, låt oss träffas i kväll över en middag och diskutera upplägget för affären. I samma ögonblick som de kommer in i restaurangen så ändras förutsättningarna och företaget får helt plötsligt bara dra av 90 kronor per person. Är inte det att diskriminera en hel bransch! Och så nu kritiken mot den sänkta momsen!

Det är dags att se att restaurangnäringen är en viktig del i Sveriges utveckling! Olika tävlingar visar att vi är världsmästare på mat, europeiska mästare i matlagning, nordiska mästare i matlagning och svenska mästare i matlagning. Årets Kock i snart 30 år har varit stilbildande världen över när det gäller gastronomi och att ligga i framkant!

Det finns behov av fler reformer.”

Hela vår debattartikel finns här: http://kvp.expressen.se/ledare/1.2657958/debatt-en-rejal-portion-momssankning

Elområden sliter sönder

Energi är något som väcker intresse. Den senaste tiden har det varit ett antal telefonsamtal och en hel del e-post med frågor och funderingar. Allt är inte så enkelt att förklara. I södra Sverige börjar kunskapen om att landet nu är indelat i olika elområden att sprida sig. Plötsligt blir det uppenbart att priserna är olika och att den som bor och är verksam i söder betalar mest.

Det har heller inte varit en fråga för riksdagen. Ansvarig myndighet har gjort denna indelning. Delvis efter krav från Danmark och delvis för att undvika vad som kunde ha blivit ett högt och kännbart skadestånd till EU.

Problemen har till stod del sin grund i den snabbavveckling av kärnkraften socialdemokraterna inledde med vänster- och miljöpartiet. De båda reaktorerna i Barsebäck stängdes av utan att det investerades i förbättrade överföringsmöjligheter från andra håll. Dessutom i ett Sydsverige som befolkningsmässigt fortsätter att växa. Svenska Kraftnät försöker nu satsa på nya ledningar, men det tar tid. Det hela kan vara klart till 2014-15, sägs det.

Vi är några stycken moderata riksdagsledamöter i Nordvästskåne som engagerat oss. Jonas Jacobsson Gjörtler, duktig kollega från Helsingborg och ledamot av Näringsutskottet, tog initiativ till en debattartikel i NST/HD. Bland annat skrev vi om indelningen av Sverige i fyra elprisområden:

”De flesta är överens om att vi är på väg mot först en nordisk och därefter en europeisk elmarknad. Med den nya indelningen tas i stället ett stort steg i andra riktningen genom en kvasiregional indelning som saknar all förankring hos medborgarna/…/

Det största problemet är att reformen riskerar att slita sönder Sverige genom att den skapar konstlade motsättningar mellan nord och syd. I Sverige har vi länge ansett att förutsättningarna beträffande viktig infrastruktur bör vara så likvärdiga som möjligt i hela landet. I och med elområdesreformen gäller inte denna princip längre.

Störst är problemet för den elintensiva industrin. Den handlar upp el till fast pris på lång sikt och gynnas således inte av årets varma väder. Nu tvingas den, till följd av reformen, att betala merkostnader på över 20 procent för sin viktigaste basvara. Så stora merkostnader i verksamheter där marginalerna ofta är små gör att företag vi talat med nu överväger nedläggning eller flytt utomlands.

Grundproblemet är nedläggningen av Barsebäck och att inte kraftöverföringen byggdes ut i samband med den. På lång sikt löses detta genom att såväl elproduktion som ledningskapacitet byggs ut, men det tar tyvärr tid.”

Vi ger också förslag på en möjlig lösning i avvaktan på förbättrad kapacitet: ”En sådan indelning – i två områden i stället för fyra – skulle jämna ut prisskillnaderna avsevärt och dämpa problemen i södra Sverige.”

Här finns artikeln i sin helhet: http://hd.se/ledare/2011/12/14/riv-upp-indelning-av-elomraden/

Flyget behövs i hela landet!

Att Bromma kommer att vara kvar som flygplats under lång tid är väldigt positivt. Därmed går det att upprätthålla konkurrens både mellan de olika bolagen som platserna. För Nordvästskåne har det betytt mycket att kunderna kunnat välja mellan Kullaflyg och SAS som opererar på Arlanda. Ytterst handlar det om att både pressa priserna som att ha god turtäthet. För exempelvis Skåne, Blekinge och Kronoberg är detta av stor vikt!

Tillsammans med några andra M- och S-politiker samt näringslivsföreträdare - som Michael Juniwik, VD för Sverigeflyg, Bo Frank, kommunstyrelsens ordförande i Växjö (M), Gustaf Hoffstedt, riksdagsledamot (M) från Gotland, Christer Engelhardt, riksdagsledamot (S) från Gotland, Johan Persson, kommunstyrelsens ordförande (S) i Kalmar, Pia Kinhult, regionstyrelsens ordförande (M) i Region Skåne, Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande (M) i Helsingborgs, samt Göte Brännwall, Peab - har vi på Brännpunkt i Svenska Dagbladet gett uttryck för vår oro över hur statliga Swedavia hanterar de i dag miljömässigt intressanta propellerplanen.

Bland annat skriver vi: ”Med ny prissättning på Bromma flygplats ökar startkostnaderna med nästan det tredubbla för små, lätta flygplan med miljövänlig propellerdrift. En flygplanstyp som är helt avgörande för regioner som inte har tillräckligt med resenärer för att fylla större plan.

Enligt lagstiftat EU-direktiv från 2007 (att införas senast 2009) gällande höjda startavgifter för större flygplatser är kostnadsökningen tvingande enbart för Arlanda och Landvetter i Sverige. Swedavia inkluderar trots det Bromma, där mer än hälften av trafiken sköts med små propellerflygplan. Under 2010 gav Swedavia rabatt på avgifterna från Bromma, eftersom de var tveksamma till sitt beslut och ville diskutera den nya prissättningen.

Utan förvarning eller vidare förklaring togs rabatten sedan bort 2011. Detta samtidigt som tyngre jetflygplan med fler än 100 säten inte får några kostnadsökningar alls/…/

Det är naturligtvis fel att statligt ägda Swedavia kan tillåtas påverka de regionala utvecklingsmöjligheterna i regioner så som Kronoberg, Kalmar, Blekinge eller Gotland.

Med omotiverade kostnadsökningar tar sig Swedavia friheter som inte kan vara rimliga när det kommer till konsekvensen av beslutet. Kostnadsökningen för Sverigeflygs verksamhet på en liten ort blir så hög att det inte går att få täckning genom prishöjningar och verksamheten kan tvingas stänga till följd av onödig och felaktig prissättning.”

Jag gillar flyget och har absolut inget emot Swedavia. Därför är det viktigt att just se till att det råder regler som säkrar flyget i hela landet!

Hela artikeln på Brännpunkt i Svenska Dagbladet finns här:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/swedavias-prishojningar-drabbar-sma-flygbolag_6282080.svd

Passa sig för Danmark?

Både media på den svenska som danska sidan av Öresund har den senaste tiden uppmärksammat de personer från Skåne som tvingats visa pass då de varit på väg till Köpenhamn Danska myndigheter har uppenbarligen ändrat rutinerna.

Det finns åtminstone ett par allvarliga problem förknippade med detta. För det första riskerar gruppen som avkrävs att visa pass att bli personer som uteslutande väljs ut på grund av hud- eller hårfärg. Det andra är att man helt bortser från de grundläggande idéerna bakom den nordiska passunionen från 1950-talet - en reform som av nordbor brukar lyftas fram som något av det mest positiva som de nordiska länderna har uträttat sig emellan. Det tredje är att det endast är Danmark som har en hårdnande hållning - så frågan som kan ställas är vad det landet ser som inte andra länder ser?

För alla som bor i Öresundsområdet är tågen mellan Skåne och Själland lokala transporter. Folk skall till sina jobb eller studier, de skall handla eller umgås. Att i det läget avkrävas pass är lika besynnerligt som att polisen skulle stoppa flanörer på gågatan i Ängelholm och avkräva dem identitetshandlingar. Inrikespasset är avskaffat. Och för alla som bor i Skåne är det mindre dramatiskt att ta sig till Köpenhamn än till Stockholm!

Jag har ställt tre frågor till Danmarks regering och den har en skyldighet att besvara dessa då jag är medlem av Nordiska rådet. Intressant är också att Sydsvenskan redan rapporterar om att myndigheterna på den danska sidan nu börjar inse att de är fel ute och antyder att förändringar kan vara på väg.

Mina tre frågor är: 1)På vilket sätt är gränspolisens agerande förenligt med den nordiska passunionen? 2)Vilka andra regler gäller i Danmark angående nordiska medborgares frihet från att vara försedd med pass eller annan reselegitimationshandling vid resa inom Norden? 3) Har den danska regeringen för avsikt att med danska myndigheter säkra en fortsatt efterlevnad av den nordiska passunionen?

Artikel i Sydsvenskan finns här:

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1429242/Dansk-polis-Att-krava-pass-ar-fel.html

Frågorna till Danmarks regering:

http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/fraaga-till-danmarks-regering

Intervju med mig finns här:

http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/den-nordiska-motorvaegen-har-faatt-ett-farthinder

Ylva är negativ. Jag är positiv.

Det är viktigt att frågan om gårdsförsäljning måste hållas levande. Ifall det inte drivs opinion är det lätt hänt att de starka krafter som är emot lyckas lägga locket på. För närvarande påstås en massa saker både om Systembolagets ställning som vad som strider och eventuellt är tillåtet enligt EUs regelverk. Visst finns snåriga detaljer men det är också viktigt att markera en grundhållning. För mig handlar det om att se positivt på de möjligheter som öppnas. Inte minst är detta en chans för mindre företag på landet kopplade till turism- och besöksnäringen. Bara i Skåne handlar det om över hundratalet vinodlare. En av de engagerade i branschen som jag träffade för någon dag sedan i Bromölla menade att de för närvarande är 156 och dessutom en växande skara. Under åren har det blivit ett antal debattartiklar och inlägg i frågan. Nu senast i Kristianstadsbladet. Ylva Johansson (S) valde att besvara min text. Och sedan kommenterade jag hennes.

Bland annat skrev jag: ” Runt om i Europa är gårdsförsäljning en viktig del av det lokala näringslivet och bidrar i hög grad till en levande och livskraftig landsbygd. Guidade turer med provsmakning och inköp av traktens produkter är ett naturligt inslag. Småskalig alkoholproduktion betyder mycket för turismen och besöksnäringen.

Sverige och inte minst Skåne har en stor potential. Men samtidigt är också Sverige ett stort undantag. Med dagens regler kan en svensk vinproducent endast sälja sina produkter via Systembolaget. Dessvärre gör Systembolagets storskalighet det svårt att nå lönsamhet för mindre producenter, och både näringsliv och lokal turism går miste om utvecklingspotential.

Riksdagen har sedan en tid på sitt bord ett förslag till ny alkohollag. Där föreslås flera och viktiga regelförenklingar. Allt är förberett för svensk gårdsförsäljning. I propositionen står att läsa: ’Möjligheten att tillåta gårdsförsäljning av alkoholdrycker bör analyseras ytterligare. En utredning kommer därför att tillsätts för att ta fram förslag till hur gårdsförsäljning av alkoholdrycker kan ske på ett sätt som är förenligt med EU-rätten liksom detaljhandelsmonopolet och utan att det leder till negativa konsekvenser för folkhälsan.’

Ifråga om provsmakning på gårdar går regeringen i förslaget emot en tidigare utredning genom att nu öppna för denna möjlighet. Det är bra! Det är också viktigt att med den regelförbättring som föreslås inte införa några begränsningar ifråga om produktens volymprocent för att därmed möjliggöra för allt från lokala öl-, till vin-, starkare fruktvins- och spritproducenter. Därtill skulle modernare regler för marknadsföring av lokalproducerad alkohol vara positivt.”

Mitt svar till Ylva Johansson: ” Kategoriskt avfärdas tankarna på gårdsförsäljning av alkohol i Sverige. Beskedet är lika tydligt som förväntat.

För egen del tycker jag att det är bra ifall det nu undersöks huruvida Sveriges undantag med monopol går att förena med en reform som är till nytta för landsbygden, inte minst här i Skåne. Varken Ylva Johansson eller jag är EU-jurister. Som i många andra sammanhang finns utrymme för tolkningar. Statsstöd till företag är exempelvis förbjudet inom EU men ändå har vårt land, efter vissa justeringar, fått presstödsreglerna godkända. I och för sig kan man beklaga att 500 miljoner kronor årligen tillåts användas på detta sätt som bidrag till några mediebolag men det strider inte mot det gemensamma regelverket.

Jag hoppas därför att den av regeringen tillsatta utredaren skall finna ett sätt som gör att gårdsförsäljning går att kombinera med Systembolaget/…/

Med en tillverkning på i bästa fall några tusen liter och fortfarande många prövande steg från alla som investerar och vågar satsa är Systembolaget inte realistiskt. För de allra flesta är det svårt att uppfylla reglerna som gäller för försäljning utan att det blir en ren förlustaffär.

För oss som bor i Skåne är det en glädje att se små butiker även i mindre orter. Det ökar intresset från besökare och turister. För personer som kommer söder om Öresund är det alldeles naturligt att det utöver frukt, grönt, ägg, ost och kött även går att finna vin och annat på gårdarna att köpa. I Sverige och Skåne skulle det handla om någon promilles försäljning av den totala mängden alkohol Systembolaget ansvarar för. Men för den enskilde handlar det om stora möjligheter! En chans att kunna utveckla en egen affärsidé eller skapa sysselsättning utan bidrag.

Går allt detta att kombinera med EUs regelverk är jag i grunden positiv. Där finns skillnaden. Ylva Johansson och socialdemokraterna är i grunden negativa.”

Nationell traditionell konst?

Sverigedemokraterna försöker profilera sig som ett bredare parti än det i själva verket är. För det är ju övertydligt att SD-folket även om de talar om sjukvård eller företag brinner för frågor kring invandrare och det man ser som det ”främmande”. Åtminstone i Skåne lanserar man sig som ett kulturbärande parti. Det blir faktiskt oavsiktligt lustigt. I en debattartikel respektive en insändare i NST/HD har jag den senaste tiden försökt visa på partiets haltande kultursyn. Det ges uttryck för en inskränkthetens politik i ett Skåne som historiskt präglats av utbyte och kontakter. Och i Ängelholm vill man ha vad som sägs vara traditionell bebyggelse med röda stugor:

”För någon dag sedan var det dags för sverigedemokraterna att granskas i NST/HDs artikelserie inför regionvalet. Bland annat sades att kulturen har en central roll i partiets regionpolitik. Ja, det vill säga inslaget är inte tungt utan lätt. Det ställs krav på nedskärningar och avvecklingar.

Kultur har ett värde i sig. Musik, konst och litteratur kan ge nya insikter, förmedla starka känslor eller också vara något lustfyllt för stunden. Utöver det så kan kultur ytterligare tillföra ett antal dimensioner. Just Skåne är ett försöksområde där det nu arbetas med projekt kring kultur och hälsa. Tabletter och rena medicinska ingrepp har tidigare kombinerats med motion på recept. Nu prövas nya vägar där teater och annat skapande kan visa sig framgångsrikt. Sedan tidigare vet man att musikbesök på äldreboenden har en mycket positiv effekt.

Skåne är dessutom en intressant region för besökare och turister. Självfallet lockar många kulturinstitutioner och platser. I Nordvästskåne finns allt från Hembygdsparken i Ängelholm till Sofiero och Dunkers i Helsingborg. Det handlar om olika saker som kompletterar varandra.

Sverigedemokraterna riskerar därför i sin ideologiska nit att såga av ett par viktiga grenar som Region Skåne redan sitter på. Kultur är inte en belastning utan en tillgång och medverkar till att göra Skåne attraktivt. I förlängningen betyder det jobb och skatteintäkter. Alldeles oberoende av just upplevelsernas egenvärde/…/

Ett Sverige och ett Skåne utan påverkan av stora utländska mästare som Shakespeare inom litteraturen, Goya inom konsten eller Mozart inom musiken vore platt och trist. Hela antiken som är grundläggande för vårt moderna västerländska tänkande och våra rättsregler formades av filosofer och lärde i områden som i dag är Grekland, Turkiet, Syrien och Mindre Asien.

Visst kan det tyckas vara en klämkäck formulering om att slå vakt om det svenska kulturarvet och i det nationella budgetförslag SD presenterat driva krav på minskade anslag till de delar av kultursektorn där dimensionen på verksamheten inte står i rimlig proportion till det folkliga intresset. Men vad döljer sig bakom de orden, för det handlar ju ingalunda om endast en vettig önskan om mer sponsring? I själva verket är det en systematisk brist på insikt om kulturens betydelse.

Sillen var en gång i tiden med och skapande rikedom och välstånd i Skåne. Skepp från främmande länder kom inte bara med silver och guld utan även med nya tankar och impulser. Det bör inspirera även fortsättningsvis. Det är inte ett stängt och tyst Skåne eller Sverige som är framtiden.”

Och apropå det ”nationella kulturarvet” och behovet av röda stugor i Ängelholm skrev jag:

”Det ’nationella’ kulturarvet skall lyftas fram och betonas. För egen del är jag glad över att det över parti- och blockgränserna funnits ett sådant engagemang att just framhäva det lokala och regionala i Ängelholm. Patrik Ohlsson (SD) vill inte ha konst med sexuella anspelningar utan pekar istället på Carl Larsson och Anders Zorn som sägs vara ’exempel på traditionell och nationell konst’. Då måste han ha missat ett antal avklädda dalkullor som med rikliga mängder färg fångades i olika situationer av bland annat just Anders Zorn!

Att låta teori gå före praktiken kan skapa problem. Sverigedemokraterna betonar det nationella i ett Ängelholm och Skåne starkt påverkat av just impulser och inslag från andra områden. Fram till 1658 var detta rent av ’utlandet’ i form av Danmark och staden fick sina rättigheter av en ’utländsk’ kung. SD säger sig vilja prioritera ’historiskt förankrade byggnadsmiljöer’ genom att skattebetalarnas pengar kan användas som stöd till personer som bygger ’faluröda hus med vita knutar’. Verkligen? Hur traditionellt är detta i ett Skåne präglat av sin landsbygd och sina fiskarlängor?

För egen del föredrar jag mångfald och att det kan se olika ut. Både när det gäller individer som byggnader. Det är för mig mycket mer Skåne och Ängelholm!”

Danska utvisningar

Ett av de områden medborgar- och konsumentutskottet i Nordiska rådet valt att prioritera för 2010 är nordbornas rättigheter. Det handlar bland annat om minoritetsgruppernas ställning, som samerna. Men det är också fråga om hur enskilda behandlas.

Långt före EU fanns passfrihet och fri rörlighet i Norden. Det är något att vara stolt över och inget inom det nordiska samarbetet kan sedan dess mäta sig med detta. I Tornedalen har det ju länge fungerat bra att ta sig mellan de båda sidorna av älven. Beroende på valutakurser och nationella stödsystem och subventioner har det ibland lönat sig att handla socker, smör, kaffe och kött på ena sidan och ibland på den andra. Det har onekligen varit omväxlande. Även om det finns problem och svårigheter har det inte varit ovanligt att finska medborgare exempelvis bott på den svenska sidan.

Med Öresundsbron för tio år sedan kom det verkliga uppsvinget i utbytet mellan Skåne och Själland. I dag finns ett växande antal pendlare. Bra bostäder finns på den svenska sidan och många ungdomar hittar jobb i butiker och på restauranger på den danska.

Som EU-medborgare (och för de som kommer från Island och Norge som EES-länder) finns särskilda rättigheter. Till det kommer de konventioner som följer med det nordiska utbytet. När medborgar- och konsumentutskottet började rota i frågan upptäcktes att Danmark som enda land mer återkommande utvisar nordbor beroende på sociala skäl. Enligt gällande överenskommelser har alla rätt till det men Danmark gör det i större och påtagligare utsträckning. Från början talades om knappt tiotalet fall. Nu är vi uppe i 46.

Visst är det viktigaste att angripa roten till utanförskap. Det kan handla om arbetslöshet och det kan vara fråga om missbruk. I båda fallen finns möjligheter att erbjuda vägar till självhjälp. Trots det har danska myndigheter valt att skicka tillbaka personer till Sverige, Norge och Island därför att de varit i behov av socialhjälp. Liknande strömmar tillbaka till Danmark kan inte noteras.

De senaste dagarna har detta varit en stor fråga i vårt södra grannland. Det började med en artikel i Politiken (som väl kan liknas vid Dagens Nyheter fast något mer socialliberal). Och sedan har det följts på av andra media, även i Sverige.

Jag har som medlem av medborgar- och konsumentutskottet uttalat mig. Det är viktigt att slå vakt om den fria rörligheten i Norden. Även om knappt 50 fall kan tyckas få så är det ju desto viktigare att slå vakt om principen. I ett fall handlade det om att en gravid islänning utvisades trots att hon hade pojkvän och en fyraåring i Danmark. Politiken noterade: ”På den anden side af Øresund ryster Hans Wallmark, der er det liberal-konservative svenske parti Moderaternes medlem af Medborger- og Forbrugerudvalget, på hovedet over Danmarks enegang over for den nordiske konvention om borgernes frie bevægelighed.
»Jeg kan bare se, at der er en helt anden tolkning af praksis i Sverige og Norge. Vi kan lære af hinanden. Vi skal lære af best practise, og i det her tilfælde er Danmark altså worst practise«, siger Hans Wallmark.”

Hittills visar Danmark inga tecken på att ändra praxis så att den överensstämmer med den som finns i resten av de nordiska länderna. Utan Nordiska rådet hade fingret aldrig satts på denna ömma punkt! Det visar betydelsen av samarbete. Låt oss nu hellre se goda exempel än dåliga.


Här finns en artikel i Politiken: http://politiken.dk/indland/article988622.ece

Här finns en annan i Politiken: http://politiken.dk/indland/article988796.ece

Dansk radio: http://www.dr.dk/Nyheder/Indland/2010/06/07/074234.htm

Dansk TV: http://nyhederne.tv2.dk/article/31035299/

Nordiska rådet: http://www.norden.org/en/news-and-events/news/politiken-danmark-kastar-ut-nordiska-medborgare?set_language=en

Och rent av Dagens Nyheter: http://www.dn.se/nyheter/varlden/danmark-utvisar-socialbidragstagare-1.1117428

Kastrup i kammaren

Det är sällan jag är överens med Luciano Astudillo (S). Och omvänt, han håller inte med mig överdrivet ofta. Men ibland finns det saker som förenar. För någon dag sedan debatterades i riksdagen den satsning Region Skåne och några kommuner tänker göra på Kastrup. Från Stockholmsområdet har hörts kritiska röster om att detta är slantar som går utomlands. Frågan prövas också juridiskt enligt ”lokaliseringsprincipen” – det vill säga att kommuner inte får använda skattemedel utanför det egna geografiska området. Jag tycker det är viktigt att medborgarna visas respekt genom att pengarna används med stor försiktighet och eftertänksamhet. Men det som förenar Luciano Astudillo och många andra förtroendevalda från Skåne är att vi ser den systematiska oförmågan norr om Hallandsås att begripa att Öresundsregionen består av både Skåne och Själland och därmed av Sverige och Danmark. Kastrup och Köpenhamn är inte utland i den meningen att det ligger långt bort och är främmande. Tvärtom är det en del av vår gemensamma vardag. I sammanhanget kan påminnas om att Stockholm är betydligt längre härifrån! Går det bra och sker utveckling i Köpenhamnsområdet påverkar det Skåne positivt. Det innebär nya arbetstillfällen och möjligheter. Och omvänt så har Danmark stor nytta av att det går bra i Malmö, Helsingborg, Ängelholm, Hässleholm och Kristianstad.

I fredagens interpellationsdebatt påminde jag bland annat om att Kastrup inte bara är en storflygplats utan även svarar för svensk inrikestrafik! Och det är inte ovanligt att kommuner och regioner kan stödja den egna flygplatsen, så sker exempelvis med Kristianstad Airport. Jag sa bland annat: ” Jag bad riksdagens utredningstjänst att undersöka hur många svenskar som använder sig av Kastrup för inrikes trafik, det vill säga som tar sig från Skåne, Blekinge eller till och med Småland ned till Kastrup för att sedan ta sig vidare till Sverige. Tyvärr kan man inte ta fram den uppgiften. Däremot kan jag meddela att det i dag är 318 avgångar från Kastrup under detta dygn. 32 av dem går till Sverige: 16 Arlanda, 6 Göteborg, 3 Örebro och Linköping, 2 Jönköping, 3 Karlstad och 2 Norrköping. Många åker nämligen från Ängelholm, Hässleholm eller Karlskrona ned till Kastrup för att sedan ta sig till Karlstad, Örebro eller Norrköping/…/

Jag tror också att det är bra att vi i Skåne har en inrikesflygplats i form av Kastrup. Om det skulle bli en rödgrön majoritet vet man aldrig om det kommer en flygskatt, och man vet heller aldrig om det på olika sätt kommer att försvåra för inrikesflyg söder om Sundsvall. Och då, herr talman, är det bra att människor från Karlskrona och Ängelholm kan ta sig till Stockholm via en flygplats även om den råkar ligga i Danmark/.../

Därför är det viktigt att vi försöker se Kastrup lite mer som en inrikesangelägenhet och som en del i en dynamisk och växande Öresundsregion som finns på båda sidor om just Öresund. Låt lokala och regionala politiker ta ansvar för den eventuella Kastrupsatsningen. Sedan kan statliga pengar användas i till exempel infrastrukturplanen, för utredningen om den önskade fasta förbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör. ”

Skåne har blivit lite mer Skåne

Regionalt utvecklingsansvar i vissa län, löd rubriken på betänkandet. I själva verket dolde sig bakom denna formulering krav och önskemål från Skåne om att dagens regioner i Sverige skall permanentas. Så har nu skett och dessutom har Halland och Gotland pekats ut.

Under riksdagsdebatten avslöjades den rödgröna oklarheten. Exakt vad önskar och vill man?

För egen del lyfte jag fram Skåne som ett gott exempel på hur stödet bakom en region bör samlas. Inom moderaterna finns olika åsikter och därför är det viktigt att betona mångfalden och rätten att vara olik. Bland annat sa jag:

”De steg som tas är ju i en europeisk omgivning föga dramatiska eller konstiga. Tvärtom finns på många håll en insikt om värdet av mångfald och att olika lösningar kan användas på olika håll. Sverige ser inte likadant ut och möter inte samma typ av utmaningar, och då är det också viktigt att olika lösningar och svar finns att tillgå. Det som är rätt för dem som bor i Malmö, Helsingborg, Ängelholm och Kristianstad kan vara fel för dem i Umeå, Luleå, Kiruna och Haparanda. Och tvärtom! Men med större regionalt ansvar går det att forma lösningar som är mer anpassade efter respektive område. Och det är viktigt att understryka betydelsen av samverkan, att det ska komma underifrån. Det handlar inte bara om politik och politiska beslut utan om medborgarperspektiv men också samverkan med näringsliv, det civila samhället, universitet och högskolor samt rent av andra länder.”

Och vidare: ” Det får aldrig handla om abstrakta teorier eller att man i en utredning eller via en förhandlingsman kommit fram till en slutsats. Det måste växa fram underifrån. Det måste finnas intresse från lokala företrädare, från näringsliv och från andra aktörer. Skåne som region hade aldrig kunnat bli ett faktum utan att exempelvis Sydsvenska Industri- och Handelskammaren varit tydlig, utan att lokala medieföreträdare som Kvällsposten och på sin tid Nordvästra Skånes Tidningar varit tydliga och absolut inte utan att alla partier av betydelse med de två stora i spetsen, Moderaterna och Socialdemokraterna, varit tydliga.
Även om jag ser dagens beslut som att ännu ett vallöfte kan bockas av vet jag att det finns en hel del andra skånska riksdagsmän från både Alliansen och utanför som faktiskt tycker samma sak.
Låt mig nämna några viktiga händelser. År 1997 slogs Malmöhus läns landsting och Kristianstads län samman till Skåne län. År 1999 för Regionförbundet Skåne över sitt uppdrag som regionens företrädare till ett direktvalt regionfullmäktige. Valet skedde i september 1998. Därmed fick Region Skåne ansvar för regional utveckling, hälso- och sjukvård, tandvård, kollektivtrafik, näringsliv, kultur och planeringsfrågor.
Det är detta som permanentas i och med dagens beslut. För egen del tror jag att regionalismen kommit för att stanna och tycker därför inte att det för framtiden kan uteslutas en breddning och fördjupning av mandaten när de regioner som så önskar och visat sig ha förmåga kan peka på fördelarna med detta att vilja gå vidare. Samtidigt ska det understrykas att detta inte är något krav på att andra delar av landet måste ta steg i samma riktning eller i samma tempo. Tvärtom borde vi inom ramen för ett Sverige tillsammans charmas av och uppskatta mångfaldens rikedom.
Med den nuvarande ordningen med landstingen som ansvariga för sjuk- och hälsovården är det också viktigt att slå fast att regiondiskussioner aldrig får bli en ursäkt för att rymma från det som i dag till stor del är huvuduppdraget. Perspektivet måste vara att utveckla hälso- och sjukvården så att köer tas bort och patienter därmed erbjuds den vård och behandling de behöver, om inte i det egna området så någon annanstans i Sverige eller utomlands. I Skåne är det ju rätt självklart att se samverkansmöjligheterna även inom detta område med Danmark och i förlängningen Tyskland och Polen.”

Slutsatsen som kan dras lyder: ”Att permanentas som region innebär att ansvar och uppdrag flyttas från Stockholm till bland annat Skåne. Ambitionen måste vara att leva upp till detta både i kärnuppdragen om sjuk- och hälsovård som när det gäller att medverka till förutsättningar för jobb, skapande och utbildning. Med riksdagens beslut blir Skåne lite mer Skåne!”

Abraham Chu i Skåne

I formell mening har Republic of China (Taiwan) ingen ambassad i Sverige. 1913 upprättades diplomatiskt utbyte. 1950 avbröts kontakterna då Folkrepubliken Kina istället erkändes. Och Peking betraktar ö-nationen som en utbrytarregion och ägnar betydande tid och kraft åt att internationellt trakassera ett land med 24 miljoner invånare. Det är en viktig ekonomi och handelsnation. Därför var det mycket trevligt att vi några riksdagsledamöter med kollegan Mats Sander som huvudorganisatör kunde ta emot Abraham Wen-shang Chu och hans hustru Milly Sing-mei Chu Wang på besök i Skåne.

Abraham Chu är chef för Taipei Mission i Stockholm som är det handelskontor Taiwan får använda sig av i de länder likt Sverige med vilka man inte längre har något officiellt utbyte. Det är en del av landets utrikesförvaltning. Abraham Chu och hustrun Milly är mycket trevliga och goda representanter. De har tidigare varit verksamma som företrädare i bland annat Florida och Skottland.

Taiwan är en utpräglad kunskapsnation som kompenserar avsaknaden av råvaror och ett utsatt läge med förmågan att omsätta innovationer i tillverkning samt bedriva handel. Det räknas som en av världens starkaste ekonomier. Därför var det bra att Abraham Chu erbjöds möjligheten att se något av vad Skåne har ett komma med. Dagen började med ett besök på BioTech, Ideon i Lund. Särskilt intresse hade uttryckts för att studera grön teknik. Till skillnad från Folkrepubliken Kina som medvetet var med och saboterade de internationella klimatförhandlingarna i Köpenhamn förra året finns i Taiwan en större medvetenhet om miljöutmaningarna. Sedan gäller det att gå från ord till handling. Själva ön är mycket bergig vilket gör att folktätheten är hög i de beboliga delarna. Att få ned utsläppen är därför viktigt, så även att göra något åt soporna. På programmet fanns också den nordvästskånska renhållningsanläggningen NSR. Här beskrevs fördelarna av både återvinning som framställandet av biogas. Idéer som verkade locka. Frågor ställdes till och med ifall NSR försökte sälja sin kunskap och sitt miljötänkande utomlands.

En visning av västra hamnen i Malmö avrundades med en lunchträff med Per Tryding, vice VD på Sydsvenska Industri- och Handelskammaren. Han visade statistik över hur Skåne klarat sig igenom den nu rasande finansiella krisen förhållandevis bra. Tio år med Öresundsbron har betytt mycket för integrationen och nyligen genomförda undersökningar visar att personer anställda i kunskapsföretag är mer välbetalda i Skåne än i resten av Sverige inklusive Stockholm. Det tyder på en attraktivitet men också ett fungerande utbyte med Köpenhamn. Arbetsmarknaderna glider in i varandra vilket innebär nya möjligheter då Danmark har en snabbt åldrande befolkning och folk kommer att behöva anställas i huvudstadsregionen en tågresa bort från Malmö, Helsingborg eller Ängelholm.

Abraham och Milly Chu verkade både nöjda och imponerade av snabbintroduktionen i Skånes villkor. Förhoppningsvis återvänder de. Jag har för egen del bjudit ned dem att studera hur en svensk valrörelse fungerar. För vi är exotiska. Att förtroendevalda från olika partier kan vara starkt kritiska i sak och samtidigt vara trevliga mot varandra som personer kan nog uppfattas som en smula udda i ett land vars TV ibland visar bilder från det egna parlamentet där ledamöter skriker svordomar mot sina opponenter, anklagar dem för att ljuga och rent av ibland kan vara beredda att slåss. Där finns något att stolt visa upp som svensk riksdagsledamot: Politisk stabilitet och ekonomisk utveckling.

Låt Absolut sälja tröjor i Åhus

Med propositionen En ny alkohollag (2009/10:125) föreslås flera och betydelsefulla steg för regelförenklingar men också för att underlätta för viktiga näringar och branscher i Sverige. Alla inser dock att det är en kompromiss. För det behöver dock förslaget inte vara dåligt, även om det innebär att steg i rätt riktning tas försiktigt istället för önskvärt snabbt! Det märks exempelvis i skrivningen om gårdsförsäljning: ”Möjligheten att tillåta gårdsförsäljning av alkoholdrycker bör analyseras ytterligare. Regeringen har därför beslutat att tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram ett förslag till hur gårdsförsäljning av alkoholdrycker kan ske på ett sätt som är förenligt med EU-rätten liksom detaljhandelsmonopolet och utan att det leder till negativa konsekvenser för folkhälsan. Om det under utredningen visar sig att det inte är möjligt ska utredaren informera regeringen.”

De senaste åren har ju kommit att innebära en framväxt av olika vin- och sprittillverkare. Det handlar om att förvalta gamla traditioner men också om nya förutsättningar på grund av förändrat odlingsklimat. Mindre bryggerier uppstår i skuggan av de stora. Vinstockar planteras för fullt på olika hålla i framför allt Skåne där de första försöksskördarna om några år kan resultera i allt större och bättre kvantiteter. Frukter och bär som äpplen, päron och körsbär kan utgöra grund både för viner som ytterligare förädlas till spritdrycker. Absolut i Åhus är ett varumärke byggt på att vara helt producerad i Sverige - från flaska till innehåll - och kan i dag antas ensamt svara för cirka tio procent av landets samlade livsmedelsexport. Att tillverka whiskey eller exempelvis vodka som Karlssons gjord på potatis från Bjärehalvön blir allt vanligare.

Regeringens proposition tar fasta på denna utveckling. Det finns anledning att särskilt framhålla de konstateranden som görs från Jordbruksverkets och Tillväxtverkets sida: ”Med fortsatt ökade krav på marknadsanpassning och sannolikt lägre stöd till jordbruket behöver dessutom särskilt mindre jordbruksföretag, som av olika begränsade skäl inte kan storleksrationalisera sin verksamhet, fler ben att stå på för att fortsatt kunna producera, hålla landskapet öppet och bevara och kanske även öka antalet arbetstillfällen på landsbygden. Gårdsförsäljning skulle också kunna ha gynnande effekter för andra branscher, t. ex. för turismen för vilken av upplevelsen av mat och dryck spelar en viktig roll.”

Det finns skäl att se hela spännvidden av företag. Det handlar dels om små entreprenörer som experimenterar med vinstockar och prövar sig fram på nya jordar. Men det handlar också om etablerade företag och varumärken vilka skapar arbetstillfällen vid sina anläggningar, lockar besökare till bygden och innebär avsättning för lokala jordbrukare och odlare.

När det gäller gårdsförsäljning resoneras i den svenska debatten ibland kring ”det finska exemplet”. Finland precis som Sverige har detaljhandelsmonopol med tillåter gårdsförsäljning av frukt- och bärviner med en alkoholhalt av högst 13 volymprocent. I Finland pågår nu förberedelser att utöka gårdsförsäljning av produkter upp till en alkoholhalt av 22 procent. Med tanke på att det i Sverige finns både vin- som sprittillverkare är det viktigt att inte införa en begränsning i antalet volymprocent. För besöksnäringen är det lika viktigt att kunna locka intresserade både till svenska vingårdar som brännerier. I dag motsvarar gårdsförsäljningen en promille av den totala alkoholförsäljningen i Finland. Det finns inga skäl att tro att någon dramatisk skillnad skulle ske ifall även försäljning av produkter starkare än 13 volymprocent tilläts.

Ifråga om provsmakning på gårdar går regeringen i sin proposition emot utredningens förslag genom att öppna för denna möjlighet. Det är bra! Det hävdas vara ett sätt att ”få sina produkter kända och efterfrågade på Systembolaget”. Det är viktigt att med den regelförbättring som nu föreslås inte införa några begränsningar ifråga om produktens volymprocent för att möjliggöra för allt från lokala öl-, till vin-, starkare fruktvins- och spritproducenter.

Jag har dock följdmotionerat på regeringens proposition. Det jag framför allt fäster uppmärksamheten kring är marknadsföringen. I dag ett område präglat av visst godtycke och en hel del förbudsivrare. När det gäller marknadsföring sägs i propositionen att vad som innehållsmässigt gäller för framställning i bild vid kommersiell annonsering så utvidgas nu lagen att bli generellt tillämplig oavsett val av medium, det handlar således bland annat om webbsidor via Internet. Samtidigt är det viktigt att slå fast att för många mindre producenter är just egna hemsidor en av få ekonomiskt möjliga kanaler att nu ut med information. En sådan regelförändring bör således inte tolkas snävt utan extensivt.

Det finns anledning att också efterlysa nya modernare regler ifråga om marknadsföring för att tillåta för producenter att med hjälp av tröjor, prydnadssaker och andra former av varor sprida kännedom om eget varumärke men också kommersiellt kunna tjäna pengar på det. I Skottland är det exempelvis på inget sätt ovanligt att den stora vinsten vid destilleriers presentbutiker inte görs på själva whiskeyn utan allt annat som kan köpas där. Den möjligheten borde även svenska tillverkare ha, typ Absolut i Åhus.

När det gäller kryddning av snaps ges i propositionen möjlighet för detta för exempelvis restauranger. Också det väldigt bra. I propositionen förs ett resonemang om begreppet ”brännvin” som sägs vara ”främmande för den EU-rättsliga nomenklaturen”. Det gör att ordet ”snaps” används i lagtexten. En annan möjlighet hade varit att bruka det i Skandinavien använda och internationellt förstådda ordet ”akvavit”. Försök görs ju också att regionalt säkra detta begrepp i likhet med vad som gäller för andra regionalt producerade spritdrycker på andra håll i Europa. Akvavittraditionen finns ju huvudsakligen i Sverige, Norge, Danmark och Finland.
Propositionen är steg i rätt riktning. Men det är möjligt att gå vidare.

Öresundsintegration

I fredags debatterades ett antal interpellationer i kammaren. En av dem var ställd av Hillevi Larsson (S) och handlade om Öresundsintegration. Vidare mycket nytt hade hon inte att komma med. Samtidigt är det ju alltid bra att frågeställningar om läget kring Skåne och Själland dryftas.

En av hennes huvudteser var att det nuvarande skatteavtalet mellan Sverige och Danmark är dåligt. Det finns all anledning att hålla med. Danska medborgare som bor i Sverige men arbetar på andra sidan Öresund betalar skatt där de jobbar. Det innebär att ett antal kommuner går miste om intäkter samtidigt som alla kan nyttja den lokala servicen. Regeringen har slitit med frågan men tyvärr inte lyckats förmå motparten att tänka om. Visst försökte Hillevi Larsson lägga skulden på Alliansen. Jag tillhörde dock dem som påminde om att den nuvarande överenskommelsen tecknades 2003. Kanske kunde hon istället fråga hur dåvarande finansminister Bosse Ringholm (S) tänkte - eller mer korrekt inte tänkte!

Jag tycker regeringen har varit ambitiös i försöken att riva gränshinder. Ett stort problem är dock att skatter och ersättningssystem är länkade till varandra. Görs en förändring inom ett område finns risken att det kan få oönskade konsekvenser inom en helt annan sektor. Inom ramen för det nordiska arbetet har tillsatts en Gränshinderskommission. Runt 30 mer eller mindre stora och små förtretligheter har hittills avskaffats.

I debatten påminde jag om att utgångspunkten måste vara individen. Vad kan göras för att underlätta vardagen? ”Det centrala när det gäller Öresundsintegration men även när det gäller andra gränsregioner som mellan Värmland och Norge och i Tornedalen är att man hela tiden ska ha medborgarperspektivet. Hur kan vi göra vardagen enklare? Hur kan vi bo på den ena sidan, arbeta på den andra, studera på den tredje och njuta av kultur på den fjärde? Det är vad integration handlar om oavsett om vi har Öresundsperspektivet som i den här interpellationen eller ett bredare nordiskt perspektiv.
Den slutsats som man framför allt kan dra i ministerns svar är att det också på en annan nivå, nämligen EU-nivån, sker stora regelförändringar. Det gäller till exempel mobiltelefoner och också när det gäller bank- och kreditkort. Där kan mer göras i Norden. Jag ser att ministern nickar instämmande.
Jag brukar återkomma till frågan att det finns rätt fåniga kort- och bankavgifter för transaktioner nordiska länder emellan. Det är frustrerande att stå i Helsingborg och göra en transaktion till Helsingör där man kan vinka till varandra och det blir dyrare än om man skulle göra samma typ av transaktion från Helsingborg till Pajala. Det finns skäl att göra något åt det.”

Men det finns samtidigt fler konstigheter: ”Om du exempelvis som svensk boende i Sverige jobbar i Danmark och dessutom har ett extraknäck i Sverige ska din danska arbetsgivare betala svensk arbetsgivaravgift för dig. Detta problem trodde man att man hade löst i och med att Danmark tillät skattereduktion med motsvarande belopp om den svenska arbetstagaren betalade in arbetsgivaravgiften. Detta går inte rent praktiskt. En privatperson kan tydligen inte betala in arbetsgivaravgift i Sverige.
Detta är en av många detaljer som för den enskilda är frustrerande och irriterande och som det är viktigt att vi försöker på olika sätt politiskt lösa.”

Avslutningsvis så berättade jag om den motion som jag skrivit som undertecknats av de moderata riksdagsledamöterna från Skåne om ett gemensamt porto: ”Nu när det danska och det svenska postväsendet har gått samman skulle idén om ett svensk-danskt eller kanske, i all ödmjukhet, skånsk-själländskt porto vara bra. Det är rätt konstigt att det tar längre tid och är dubbelt så dyrt att skicka ett brev från Ängelholm till Köpenhamn än från Ängelholm till Kiruna. Det uppfattas som lite märkligt.”

Om det inte kommer fler interpellationer på detta tema ges dock alla förutsättningar att fortsätta debatten då skrivelserna om det nordiska frågorna skall behandlas den 22 juni. Jag tänker i vart fall skriva upp mig på talarlistan!

Knölar från Skåne

Vädret på Bjäre är i det närmaste idealiskt för närvarande. Rätt varmt och soligt på dagarna. Natten mellan måndag och tisdag kom det litet regn som rensade luften och gjorde gott för de torra jordarna.

Och nu kommer potatisen. Riksmedia har rapporterat om det första som plockats upp. Det handlar om ett fantasipris per kilo. Men på ett par dagar går det från hundralappar, till tior över till enkronor. Färskpotatisen är en delikatess. Den kan användas till mycket även om den just nu förgyller vilket sillabord som helst. Stekt med flingsalt är något jag upptäckte förra året som verkligen blev uppskattat.

Den potatiskultur som finns i Nordvästskåne är ett av många bidrag till den mångfald som är Europas styrka. Det handlar om olika språk, kulturer och traditioner. Hit hör sannerligen även maten. Det närproducerade och genuina har framtiden för sig. Det finns en vilja och intresse av att betala för det som har en berättelse och historia att förmedla. På Bjäre går det att tala om många år av hårt slit på de fält som gett bland annat potatis och rovor.

När nu färskpotatisen uppmärksammas finns det anledning att just påminna om den goda matkulturen.