I några olika tidningar har jag de senaste dagarna haft en debattartikel i vilken riksdagsledamoten Sven-Erik Bucht (S) får beröm. När jag talat med honom är han dock en smula tudelad inför de vänliga ord som nu kommer från M-håll. Man får kanske se upp, konstaterar han.
Utgångspunkten är att Sven-Erik Bucht uttalat sig mycket klart för att Finland borde se till att en av de nya kärnkraftsanläggningar som skall byggas uppförs ett par mil från Haparanda. Med placering i Simo skulle Tornedalen kunna dra nytta av denna viktiga energipolitiska satsning i vårt östra grannland. Jag delar Sven-Erik Buchts uppfattning. Det pikanta i sammanhanget är ju att hans parti socialdemokraterna i grunden låst sig för en fortsatt avveckling och sommaren 2010 röstade emot Alliansregeringens förslag till ny klimat- och energipolitik. Kanske kan Bucht visa vägen för S. Bland annat noterade jag:
”Finland har tagit ytterligare steg mot byggandet av nya kärnkraftverk. För några dagar sedan gavs nödvändiga klartecken. Redan sommaren 2010 röstade riksdagen för, med stor uppslutning även med ledamöter från S och C.
Det handlar om att trygga goda och säkra energileveranser till den tunga industrin. Precis som Sverige utgör skog, massa och metall något av exportnäringarnas ryggrad. Till det kommer visst beroende av elleveranser från Ryssland. Egenproduktion i nya anläggningar har därför anförts som ett viktigt argument.
Frågan är nu var de nya anläggningarna hamnar. Ett förslag är Simo, endast några mil från den svenska gränsen och Haparanda. I området finns den stora metallanläggningen utanför Kemi som ägs av Outokumpu. Det är en betydande arbetsplats även för boende på den västra sidan av Tornedalsälven.
Att Haparandas tidigare kommunalråd, nuvarande riksdagsledamoten, Sven-Erik Bucht (S) förordar en placering i Simo är fullt begripligt. Ytterst handlar det om att säkra viktiga jobb i regionen. Det är bra för hela norra Finland såväl som för norra Sverige. Bucht talar om tillväxt och att människor på ett enkelt och naturligt sätt tar sig över gränsen. Även i andra sammanhang har han visat sig vara en god uttolkare av vad folk tycker. Trots en relativt låg placering på socialdemokraternas valsedel i Norrbotten lyckades han med ett formidabelt starkt stöd ta sig in i riksdagen med över 17 000 kryss/…/
Från den svenska industrins sida uttrycks starka önskemål om tydlighet i fråga om energipolitiken. Av den anledningen vore det bra om socialdemokraternas förnyelsearbete även skulle nå detta område. Och att den linje Sven-Erik Bucht representerar i Haparanda skulle gälla hela landet. För om det finns ett samband mellan att det byggs en anläggning i Simo och nya jobb och god tillväxt gäller ju detta rimligtvis även Sverige. Ifall en eller flera äldre reaktorer kan ersättas av nya med ökad effekt är detta positivt. Att länder som Finland och Sverige tryggar energileveranser för lång tid framåt är dessutom bra för hela Norden.”
Smålandsposten har på ledarplats uppmärksammat mitt beröm till Bucht och har skrivit: ”Undrar hur länge det dröjer innan Socialdemokraterna byter kurs i energipolitiken. Haparandas tidigare kommunalråd Sven-Erik Bucht (S) som numera sitter i riksdagen förordar när Finland planerar ytterligare ett kärnkraftsverk en placering nära Tornedalen. I en historiskt och kulturellt gränslös region är en gemensam energiförsörjning ett måste. Riksdagsledamoten Hans Wallmark (M) från Ängelholm, med rötterna i just Norrbotten uppmärksammar det hela. Saken är ju den att inga företag lär investera i ny kärnkraft i Sverige så länge det saknas en blocköverskridande överenskommelse. Den insikten kommer att spridas i de industri- och skogslän där man liksom Bucht är väl medveten om behovet av kraftförsörjning för tillväxten och sysselsättningen.”
Min debattartikel finns i sin helhet bland annat i Kristianstadsbladet:
http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article1362125/Lyssna-paring-Sven-Erik-Bucht.html#
Visar inlägg med etikett Tornedalen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tornedalen. Visa alla inlägg
tisdag 25 januari 2011
onsdag 23 juni 2010
Riksdagsexamen
I riksdagen har det varit något av examensstämning. Det märktes då moderata ledamöter tillsammans med regeringsvänner träffades för vårfest och statsminister Fredrik Reinfeldt summerade åren som gått och tackade ett antal personer som med säkerhet inte återkommer efter valet. Även i kammaren har det varit många vänliga och berömmande ord.
En av de sista debatterna kom att handla om Norden. Trots ett enigt betänkande från utrikesutskottet fanns över drygt dussinet anmälda talare. Dels är det ett tecken på ett djupt nordiskt engagemang och dels att det finns ledamöter som gärna vill berätta om det arbete de utfört i Nordiska rådet det senaste året. Så var det för egen del. Jag använde tiden till att beröra några av de områden jag kommit att intressera mig för. Självfallet har det handlat om att göra något åt de gränshinder som finns. Men det har även varit fråga om den fria rörligheten och konstiga avgifter då det skickas pengar mellan bankkonton i olika länder. Vid Nordiska rådets session i Stockholm var det opinionsarbete för en fast förbindelse mellan Helsingborg-Helsingör samt markering mot drogliberala tongångar i framför allt Danmark.
Varför är då Norden så viktigt? I mitt anförande försökte jag ge någon förklaring: ”25 miljoner människor som har en gemensam historia, som bär på gemensamma traditioner och delar det öppna samhällets värderingar har bara genom detta en enorm tillgång. Att vi dessutom kan förstå varandras språk är något som imponerar på personer utifrån. Sedan vet vi själva att när det gäller det nordiska kan det vara lite si och så med språkkunskaperna. Norden är en av svenskt näringslivs viktigaste marknader, och det omvända gäller för våra nordiska grannar. Det är något av all denna potential Gunnar Wetterberg visade på möjligheten att frigöra genom sina omtalade artiklar i Dagens Nyheter om en ny nordisk union. Utan att fördjupa sig för mycket i den konstitutionella debatten och utan att dras med för mycket av det faktum att det finns en drottning Margrethe att tillgå kan man fånga upp några av grundtankarna. Det är genom samverkan och samarbete vi tillsammans kan bli starkare. Det handlar om en gemensam arbetsmarknad. Det handlar om att samordna forskningsresurser och kraftsamla vid de universitet som finns så att dessa kan bli världsledande.”
För människor boende i gränsbygder kan det därför kännas främmande att Nordenfrågor betraktas som utrikesärenden. Även detta kommenterade jag: ”Ärligt talat tror jag inte att människor i Tornedalen tycker att människorna eller myggen på andra sidan älven är utlandet. För ålänningar på väg till Norrtälje är det inte utlandet som siktas. De som lever på gränsen mellan Norge och Sverige befinner sig inte i utlandet, och vi som bor i Öresundsområdet har svårt att se vilken del av alla kontakter mellan Skåne och Själland som har med utlandet att göra. Det handlar i den djupaste meningen om vår vardag, om medborgarnas vardag. Just därför ska det bli enklare och lättare.”
Även jag avslutade med att rikta några varma tack. Först till ordföranden och vice ordföranden i Nordiska rådets svenska delegation, Sinikka Bohlin (M) och Kent Olsson (S). De kan ju liknas vid Muminmamman och Muminpappan och själv får man väl aspirera på rollen som Snusmumriken eller Lilla My. Dessutom gavs möjlighet att tacka Jan Björkman (S) för hans fina insatser som vice talman. Han har alltid varit mycket korrekt vid de debatter han vakat över och fördelat ordet vid. En mycket värdig och representativ företrädare för Sveriges riksdag som nu avslutar sin gärning som ledamot.
En av de sista debatterna kom att handla om Norden. Trots ett enigt betänkande från utrikesutskottet fanns över drygt dussinet anmälda talare. Dels är det ett tecken på ett djupt nordiskt engagemang och dels att det finns ledamöter som gärna vill berätta om det arbete de utfört i Nordiska rådet det senaste året. Så var det för egen del. Jag använde tiden till att beröra några av de områden jag kommit att intressera mig för. Självfallet har det handlat om att göra något åt de gränshinder som finns. Men det har även varit fråga om den fria rörligheten och konstiga avgifter då det skickas pengar mellan bankkonton i olika länder. Vid Nordiska rådets session i Stockholm var det opinionsarbete för en fast förbindelse mellan Helsingborg-Helsingör samt markering mot drogliberala tongångar i framför allt Danmark.
Varför är då Norden så viktigt? I mitt anförande försökte jag ge någon förklaring: ”25 miljoner människor som har en gemensam historia, som bär på gemensamma traditioner och delar det öppna samhällets värderingar har bara genom detta en enorm tillgång. Att vi dessutom kan förstå varandras språk är något som imponerar på personer utifrån. Sedan vet vi själva att när det gäller det nordiska kan det vara lite si och så med språkkunskaperna. Norden är en av svenskt näringslivs viktigaste marknader, och det omvända gäller för våra nordiska grannar. Det är något av all denna potential Gunnar Wetterberg visade på möjligheten att frigöra genom sina omtalade artiklar i Dagens Nyheter om en ny nordisk union. Utan att fördjupa sig för mycket i den konstitutionella debatten och utan att dras med för mycket av det faktum att det finns en drottning Margrethe att tillgå kan man fånga upp några av grundtankarna. Det är genom samverkan och samarbete vi tillsammans kan bli starkare. Det handlar om en gemensam arbetsmarknad. Det handlar om att samordna forskningsresurser och kraftsamla vid de universitet som finns så att dessa kan bli världsledande.”
För människor boende i gränsbygder kan det därför kännas främmande att Nordenfrågor betraktas som utrikesärenden. Även detta kommenterade jag: ”Ärligt talat tror jag inte att människor i Tornedalen tycker att människorna eller myggen på andra sidan älven är utlandet. För ålänningar på väg till Norrtälje är det inte utlandet som siktas. De som lever på gränsen mellan Norge och Sverige befinner sig inte i utlandet, och vi som bor i Öresundsområdet har svårt att se vilken del av alla kontakter mellan Skåne och Själland som har med utlandet att göra. Det handlar i den djupaste meningen om vår vardag, om medborgarnas vardag. Just därför ska det bli enklare och lättare.”
Även jag avslutade med att rikta några varma tack. Först till ordföranden och vice ordföranden i Nordiska rådets svenska delegation, Sinikka Bohlin (M) och Kent Olsson (S). De kan ju liknas vid Muminmamman och Muminpappan och själv får man väl aspirera på rollen som Snusmumriken eller Lilla My. Dessutom gavs möjlighet att tacka Jan Björkman (S) för hans fina insatser som vice talman. Han har alltid varit mycket korrekt vid de debatter han vakat över och fördelat ordet vid. En mycket värdig och representativ företrädare för Sveriges riksdag som nu avslutar sin gärning som ledamot.
torsdag 10 juni 2010
Danska utvisningar
Ett av de områden medborgar- och konsumentutskottet i Nordiska rådet valt att prioritera för 2010 är nordbornas rättigheter. Det handlar bland annat om minoritetsgruppernas ställning, som samerna. Men det är också fråga om hur enskilda behandlas.
Långt före EU fanns passfrihet och fri rörlighet i Norden. Det är något att vara stolt över och inget inom det nordiska samarbetet kan sedan dess mäta sig med detta. I Tornedalen har det ju länge fungerat bra att ta sig mellan de båda sidorna av älven. Beroende på valutakurser och nationella stödsystem och subventioner har det ibland lönat sig att handla socker, smör, kaffe och kött på ena sidan och ibland på den andra. Det har onekligen varit omväxlande. Även om det finns problem och svårigheter har det inte varit ovanligt att finska medborgare exempelvis bott på den svenska sidan.
Med Öresundsbron för tio år sedan kom det verkliga uppsvinget i utbytet mellan Skåne och Själland. I dag finns ett växande antal pendlare. Bra bostäder finns på den svenska sidan och många ungdomar hittar jobb i butiker och på restauranger på den danska.
Som EU-medborgare (och för de som kommer från Island och Norge som EES-länder) finns särskilda rättigheter. Till det kommer de konventioner som följer med det nordiska utbytet. När medborgar- och konsumentutskottet började rota i frågan upptäcktes att Danmark som enda land mer återkommande utvisar nordbor beroende på sociala skäl. Enligt gällande överenskommelser har alla rätt till det men Danmark gör det i större och påtagligare utsträckning. Från början talades om knappt tiotalet fall. Nu är vi uppe i 46.
Visst är det viktigaste att angripa roten till utanförskap. Det kan handla om arbetslöshet och det kan vara fråga om missbruk. I båda fallen finns möjligheter att erbjuda vägar till självhjälp. Trots det har danska myndigheter valt att skicka tillbaka personer till Sverige, Norge och Island därför att de varit i behov av socialhjälp. Liknande strömmar tillbaka till Danmark kan inte noteras.
De senaste dagarna har detta varit en stor fråga i vårt södra grannland. Det började med en artikel i Politiken (som väl kan liknas vid Dagens Nyheter fast något mer socialliberal). Och sedan har det följts på av andra media, även i Sverige.
Jag har som medlem av medborgar- och konsumentutskottet uttalat mig. Det är viktigt att slå vakt om den fria rörligheten i Norden. Även om knappt 50 fall kan tyckas få så är det ju desto viktigare att slå vakt om principen. I ett fall handlade det om att en gravid islänning utvisades trots att hon hade pojkvän och en fyraåring i Danmark. Politiken noterade: ”På den anden side af Øresund ryster Hans Wallmark, der er det liberal-konservative svenske parti Moderaternes medlem af Medborger- og Forbrugerudvalget, på hovedet over Danmarks enegang over for den nordiske konvention om borgernes frie bevægelighed.
»Jeg kan bare se, at der er en helt anden tolkning af praksis i Sverige og Norge. Vi kan lære af hinanden. Vi skal lære af best practise, og i det her tilfælde er Danmark altså worst practise«, siger Hans Wallmark.”
Hittills visar Danmark inga tecken på att ändra praxis så att den överensstämmer med den som finns i resten av de nordiska länderna. Utan Nordiska rådet hade fingret aldrig satts på denna ömma punkt! Det visar betydelsen av samarbete. Låt oss nu hellre se goda exempel än dåliga.
Här finns en artikel i Politiken: http://politiken.dk/indland/article988622.ece
Här finns en annan i Politiken: http://politiken.dk/indland/article988796.ece
Dansk radio: http://www.dr.dk/Nyheder/Indland/2010/06/07/074234.htm
Dansk TV: http://nyhederne.tv2.dk/article/31035299/
Nordiska rådet: http://www.norden.org/en/news-and-events/news/politiken-danmark-kastar-ut-nordiska-medborgare?set_language=en
Och rent av Dagens Nyheter: http://www.dn.se/nyheter/varlden/danmark-utvisar-socialbidragstagare-1.1117428
Långt före EU fanns passfrihet och fri rörlighet i Norden. Det är något att vara stolt över och inget inom det nordiska samarbetet kan sedan dess mäta sig med detta. I Tornedalen har det ju länge fungerat bra att ta sig mellan de båda sidorna av älven. Beroende på valutakurser och nationella stödsystem och subventioner har det ibland lönat sig att handla socker, smör, kaffe och kött på ena sidan och ibland på den andra. Det har onekligen varit omväxlande. Även om det finns problem och svårigheter har det inte varit ovanligt att finska medborgare exempelvis bott på den svenska sidan.
Med Öresundsbron för tio år sedan kom det verkliga uppsvinget i utbytet mellan Skåne och Själland. I dag finns ett växande antal pendlare. Bra bostäder finns på den svenska sidan och många ungdomar hittar jobb i butiker och på restauranger på den danska.
Som EU-medborgare (och för de som kommer från Island och Norge som EES-länder) finns särskilda rättigheter. Till det kommer de konventioner som följer med det nordiska utbytet. När medborgar- och konsumentutskottet började rota i frågan upptäcktes att Danmark som enda land mer återkommande utvisar nordbor beroende på sociala skäl. Enligt gällande överenskommelser har alla rätt till det men Danmark gör det i större och påtagligare utsträckning. Från början talades om knappt tiotalet fall. Nu är vi uppe i 46.
Visst är det viktigaste att angripa roten till utanförskap. Det kan handla om arbetslöshet och det kan vara fråga om missbruk. I båda fallen finns möjligheter att erbjuda vägar till självhjälp. Trots det har danska myndigheter valt att skicka tillbaka personer till Sverige, Norge och Island därför att de varit i behov av socialhjälp. Liknande strömmar tillbaka till Danmark kan inte noteras.
De senaste dagarna har detta varit en stor fråga i vårt södra grannland. Det började med en artikel i Politiken (som väl kan liknas vid Dagens Nyheter fast något mer socialliberal). Och sedan har det följts på av andra media, även i Sverige.
Jag har som medlem av medborgar- och konsumentutskottet uttalat mig. Det är viktigt att slå vakt om den fria rörligheten i Norden. Även om knappt 50 fall kan tyckas få så är det ju desto viktigare att slå vakt om principen. I ett fall handlade det om att en gravid islänning utvisades trots att hon hade pojkvän och en fyraåring i Danmark. Politiken noterade: ”På den anden side af Øresund ryster Hans Wallmark, der er det liberal-konservative svenske parti Moderaternes medlem af Medborger- og Forbrugerudvalget, på hovedet over Danmarks enegang over for den nordiske konvention om borgernes frie bevægelighed.
»Jeg kan bare se, at der er en helt anden tolkning af praksis i Sverige og Norge. Vi kan lære af hinanden. Vi skal lære af best practise, og i det her tilfælde er Danmark altså worst practise«, siger Hans Wallmark.”
Hittills visar Danmark inga tecken på att ändra praxis så att den överensstämmer med den som finns i resten av de nordiska länderna. Utan Nordiska rådet hade fingret aldrig satts på denna ömma punkt! Det visar betydelsen av samarbete. Låt oss nu hellre se goda exempel än dåliga.
Här finns en artikel i Politiken: http://politiken.dk/indland/article988622.ece
Här finns en annan i Politiken: http://politiken.dk/indland/article988796.ece
Dansk radio: http://www.dr.dk/Nyheder/Indland/2010/06/07/074234.htm
Dansk TV: http://nyhederne.tv2.dk/article/31035299/
Nordiska rådet: http://www.norden.org/en/news-and-events/news/politiken-danmark-kastar-ut-nordiska-medborgare?set_language=en
Och rent av Dagens Nyheter: http://www.dn.se/nyheter/varlden/danmark-utvisar-socialbidragstagare-1.1117428
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
