Lyssna på Sven-Erik Bucht!

I några olika tidningar har jag de senaste dagarna haft en debattartikel i vilken riksdagsledamoten Sven-Erik Bucht (S) får beröm. När jag talat med honom är han dock en smula tudelad inför de vänliga ord som nu kommer från M-håll. Man får kanske se upp, konstaterar han.

Utgångspunkten är att Sven-Erik Bucht uttalat sig mycket klart för att Finland borde se till att en av de nya kärnkraftsanläggningar som skall byggas uppförs ett par mil från Haparanda. Med placering i Simo skulle Tornedalen kunna dra nytta av denna viktiga energipolitiska satsning i vårt östra grannland. Jag delar Sven-Erik Buchts uppfattning. Det pikanta i sammanhanget är ju att hans parti socialdemokraterna i grunden låst sig för en fortsatt avveckling och sommaren 2010 röstade emot Alliansregeringens förslag till ny klimat- och energipolitik. Kanske kan Bucht visa vägen för S. Bland annat noterade jag:

”Finland har tagit ytterligare steg mot byggandet av nya kärnkraftverk. För några dagar sedan gavs nödvändiga klartecken. Redan sommaren 2010 röstade riksdagen för, med stor uppslutning även med ledamöter från S och C.

Det handlar om att trygga goda och säkra energileveranser till den tunga industrin. Precis som Sverige utgör skog, massa och metall något av exportnäringarnas ryggrad. Till det kommer visst beroende av elleveranser från Ryssland. Egenproduktion i nya anläggningar har därför anförts som ett viktigt argument.

Frågan är nu var de nya anläggningarna hamnar. Ett förslag är Simo, endast några mil från den svenska gränsen och Haparanda. I området finns den stora metallanläggningen utanför Kemi som ägs av Outokumpu. Det är en betydande arbetsplats även för boende på den västra sidan av Tornedalsälven.

Att Haparandas tidigare kommunalråd, nuvarande riksdagsledamoten, Sven-Erik Bucht (S) förordar en placering i Simo är fullt begripligt. Ytterst handlar det om att säkra viktiga jobb i regionen. Det är bra för hela norra Finland såväl som för norra Sverige. Bucht talar om tillväxt och att människor på ett enkelt och naturligt sätt tar sig över gränsen. Även i andra sammanhang har han visat sig vara en god uttolkare av vad folk tycker. Trots en relativt låg placering på socialdemokraternas valsedel i Norrbotten lyckades han med ett formidabelt starkt stöd ta sig in i riksdagen med över 17 000 kryss/…/

Från den svenska industrins sida uttrycks starka önskemål om tydlighet i fråga om energipolitiken. Av den anledningen vore det bra om socialdemokraternas förnyelsearbete även skulle nå detta område. Och att den linje Sven-Erik Bucht representerar i Haparanda skulle gälla hela landet. För om det finns ett samband mellan att det byggs en anläggning i Simo och nya jobb och god tillväxt gäller ju detta rimligtvis även Sverige. Ifall en eller flera äldre reaktorer kan ersättas av nya med ökad effekt är detta positivt. Att länder som Finland och Sverige tryggar energileveranser för lång tid framåt är dessutom bra för hela Norden.”

Smålandsposten har på ledarplats uppmärksammat mitt beröm till Bucht och har skrivit: ”Undrar hur länge det dröjer innan Socialdemokraterna byter kurs i energipolitiken. Haparandas tidigare kommunalråd Sven-Erik Bucht (S) som numera sitter i riksdagen förordar när Finland planerar ytterligare ett kärnkraftsverk en placering nära Tornedalen. I en historiskt och kulturellt gränslös region är en gemensam energiförsörjning ett måste. Riksdagsledamoten Hans Wallmark (M) från Ängelholm, med rötterna i just Norrbotten uppmärksammar det hela. Saken är ju den att inga företag lär investera i ny kärnkraft i Sverige så länge det saknas en blocköverskridande överenskommelse. Den insikten kommer att spridas i de industri- och skogslän där man liksom Bucht är väl medveten om behovet av kraftförsörjning för tillväxten och sysselsättningen.”

Min debattartikel finns i sin helhet bland annat i Kristianstadsbladet:

http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article1362125/Lyssna-paring-Sven-Erik-Bucht.html#

Gränshinder och Krigsoperan

En synnerligen solig eftermiddag, med skrattande människor badande i älven, samlades åttiotalet företrädare och tjänstemän för Nordiska rådet i Joentalo strax utanför Tornio. Under några timmar skulle Märkesåret 1809-2009 uppmärksammas genom samtal kring aktuella nordiska frågor. Kvällen avslutades med den nyskrivna Krisoperan uppförd vid strandkanten i Haparanda. Texten, präglad av en stor portion allvar, några nävar pretentiösa litterära formuleringar samt ett par mått tornedalsk buskis, är skriven av Bengt Pohjanen som själv fanns på plats. Musiken, komponerad av finländaren Kaj Chydenius, imponerade mer på mig. Här finns ett tonspråk som lånat friskt från många genrer.

Politiskt har de senaste åren intresse och fokus visats de gränshinder som finns i Norden. Det handlar inte alltid om stora och allvarliga utmaningar, men många vardagsbekymmer som kan vara nog så knepiga för de drabbade även om dessa i sig inte alltid till antal är vidare många. För knappt två år sedan inrättades ett särskilt Gränshindersforum. Olika nordbor har hört av sig med sina bekymmer. Dessa har sedan sammanställts och ärendena har benats ut - vad är skapat på politisk väg och genom lagstiftning? Ole Norrback, tidigare minister i Finland och respekterad person, är ordförande. Inför de i Joentalo församlade gav han muntligen och skriftligen exempel på både sådant som lösts och sådant som väntar på en lösning. I vissa fall kan det hela kanske rent av vara olösligt. Särskilt viktigt är det att komma vidare för boende i gränsbygder som Tornedalen och Öresundsområdet.

Det handlar exempelvis om konkurser. Då danska Sterling tvingades avveckla verksamheten behandlades anställda från de olika nordiska länderna på olikartat sätt, till nackdel för personal i Sverige och Norge.

Arbetsrehabilitering är svårt för en gränspendlare att få i ett annat land. Till 2010 kan det vara möjligt med en lösning. Danmark har öppnat för att tillåta finansiering i exempelvis Sverige.

Vaktbolag har inte kunnat få tillstånd att bedriva verksamhet i annat land vilket exempelvis omöjliggjort värdetransporter mellan Sverige och Finland fast Haparanda och Tornio i praktiken vuxit samman. Ändring är på gång! Bra för exempelvis Ikea.

Mellan länderna förs en hel del drycker i pantbelagt emballage. Frågan om gemensam nordisk pant utreds.

För egen del har jag många gånger uppmärksammat de bankavgifter som finns som ett speciellt och irriterande gränshinder i Öresundsområdet. Det noteras att bland annat Danmark har sina egna regler. Trist nog konstateras av Ole Norrback att det är svårt att bedöma möjligheten av en lösning till 2010.

Ytterligare ett tiotal områden listas, bland annat ifråga om utbildning samt skattefrågor. I vissa fall går det att räkna med en positionsförflyttning framåt, i andra fall att man står kvar på stället eller rent av backar.

Det är viktigt att kampen mot gränshinder inte bara får bli vackra men till intet förpliktigande formuleringar. Det handlar nu kanske mer om politisk vilja. Från parlamentarikerna i Nordiska rådet är budskapet klart och entydigt. Det gäller att de signalerna också fångas av respektive lands regering. Att ta bort hinder och riva barriärer måste vara politiskt prioriterade uppgifter. I Norden och inom EU!

Hyss i Haparanda

Rätt ofta är jag i Uppsala. Blir det en stund över vandrar jag gärna längs gator som trampades under studenttiden. Förbi nationshus och studentlägenheter. En minnets promenad har det nu även blivit i Haparanda. Efter att ha talat europapolitik och en del annat med lokala moderater på kvällen kunde jag en skön frisk morgon vandra iväg mot Vetevägen 11 där vi bodde under många år. Huset stod kvar.

Gränsskolan är förknippad med högstadietiden och gymnasiet hette Tornedalsskolan och låg bredvid. Jag kommer fortfarande ihåg det fönster vi under MUFs valvaka 1979 öppnade och skrek ut i natten över det då osäkra resultatet. Först några dagar senare när alla röster räknats visade det sig att riksdagen fortsatt hade borgerlig majoritet.

Vid järnvägsbron kommer en man i min egen ålder med stor hund. Han stannar och frågar om jag inte är jag. Och det är jag ju! Vi brukade leka tillsammans för drygt 30 år sedan, kommer jag ihåg det? Nu håller du på med politik, konstaterar han. Kanske ska han rösta i europavalet.

Ja, ja – en del hyss blev det i Haparanda. Så även i Uppsala.

Men just här vid gränsen blir också samarbetet så påtagligt. Haparanda och Tornio är två städer som allt mer växt samman. Tidigare var den finska kommunen storebror, både genom storlek som historia. Med Ikea och all handel på den svenska sidan har relationerna blivit mer jämlika.

Samarbete och samverkan för att riva gränshinder och ta bort barriärer. Det är vad europavalet handlar om. Det förstår moderaterna i Haparanda. Förhoppningsvis även en hel del av mina gamla skolkamrater. Till frukost läser jag Marita Ulvskog som skriver i Norrländska Socialdemokraten (NSD): ”Vi var 46 procent som röstade nej till svenskt EU-medlemskap för femton år sedan.” Gamla takter sitter i, Marita!