I riksdagen har det varit ett heldagsseminarium om gränshinder. Nordiska rådet var medarrangör. På plats fanns parlamentariker från Sverige, Norge, Finland och Åland. Det fanns tjänstemän från olika nivåer och ett par olika nordiska ministrar. Således en bra samling. Några dagar dessförinnan hade arbetsmarknadsministrarna träffats för att tala om vilka barriärer som kan tas bort. Och Jan Björklund hade tillkännagett att Sverige satsar en årlig miljon på att stärka finskans ställning i Sverige. Ifråga om ambitioner råder ingen tvekan om den önskade färdriktningen!
En av föreläsarna fäste uppmärksamheten på det faktum att Norden kommit långt i att knyta samman länderna. Och det är ett perspektiv som ibland saknas i debatten! De senaste åren har det politiska arbetet prioriterats på att försöka ta bort gränshinder. Och då blir det gärna så att man vältrar sig i historier och berättelser kring allt som inte fungerar. Sådana exempel finns! För varje drabbad är detta allvarligt. Men när Norden jämförs med andra områden i Europa där det existerar ett mer omfattande samarbete så skiljer vi oss ut på ett positivt sätt. Några sådana delregioner är UK/Irland, Belgien/Tyskland/Frankrike/Luxemburg samt Österrike/Schweiz/Tyskland/Italien. I fråga om handel ligger vi på samma nivå medan Norden skiljer ut sig genom en högre grad av integration ifråga om service och investeringar.
Trots det finns mer som kan göras. Det gäller att underlätta för pendling, service, handel och investeringar. Kan den gemensamma potentialen frigöras blir Norden mer attraktivt i utomståendes ögon vilket i sig kan locka ytterligare kompetens och kapital. Och omvänt, ju mer splittringen framhävs desto mer kan andra dra sig för att göra affärer med Norden.
Strömstad användes som ett konkret exempel. Med en och en halv timmas avstånd till Oslo och två timmars färdväg till Göteborg finns en hel del som arbetspendlar. I dag drygt 140 till Oslo och ungefär 120 till Göteborg i en kommun med drygt 10 000 invånare. Den generellt högre lönenivån i Norges huvudstad och det något kortare avståndet borde dock göra att ännu fler sökte sig dit än i dag. För Strömstads del borde det handla om 20-30 personer till. Det finns således saker som lägger hinder vägen. Kan dagens trögheter tas bort handlar det om att öka andelen pendlare i Norden från dagens 60 000 med bortåt tio procent. Den samlade vinsten beräknas till mellan en halv och en miljard danska kronor. Skulle dessutom alla som börjar jobba komma från arbetslöshet sparas fyra miljarder danska kronor i minskade ersättningar!
Utifrån ett arbetstagarperspektiv berättade en svensk som jobbat i Danmark och som skadats där om sina svårigheter både att få ut sjukersättningar som att få adekvat rehabilitering. Han sändes mellan olika system i de båda länderna. En bisarr labyrintliknande situation beskrevs. Och vid ett besök jag tidigare gjort hos ett svensk byggbolag som haft danska arbetare på den svenska sidan redogörs för en liknande situation. Ansvarig sade att han skämdes. Av detta kan en viktig slutsats dras att myndigheter som Försäkringskassan i de olika länderna borde ha någon som är ”Nordenspecialist” och som kan göras ansvarig för samordningen. För det är sällan viljan brister utan snarare förmågan att få omfattande välfärdssystem att bli kompatibla!
En företagare beskrev hur olika standards och auktoriseringar förhindrar för byggjobbare, elektriker och andra att ta sig mellan länderna. I Danmark får ett trähus endast vara fyra våningar högt medan den tillåtna höjden i Sverige är 7-8 våningar. Låt oss bli mer nordiska genom samordning löd hans kloka sammanfattande råd! Här är det viktigt att varje lagstiftningsprocess följs av den givna och goda följdfrågan ifall man tänkt igenom konsekvenserna av nya regler utifrån ett nordiskt perspektiv. Kommer samarbetet att underlättas eller försvåras? När det svenska socialförsäkringssystemet nu granskas så har en remiss av den senaste delrapporten sänts till de andra länderna. De är bra och steg i rätt riktning!
Det är viktigt att alla tokiga gränshinder uppmärksammas – oavsett om det handlar om enskilda som har problem med föräldraförsäkring, a-kassa eller Malmtågen som måste byta lokförare då gränsen mellan Sverige och Norge passeras – men samtidigt är det också av stor betydelse att de goda exemplen lyfts fram. Det finns ett omfattande samarbete i Norden. Tack vare det Gränshindersforum som inrättats av regeringarna avskaffas nu 10-14 gränshinder om året. Och dagens svårigheter beror inte på att folkvalda eller tjänstemän önskar att det ska finnas barriärer. Istället finns en genuin och delad vilja att göra något åt dem!
Visar inlägg med etikett gränshinder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gränshinder. Visa alla inlägg
torsdag 1 december 2011
tisdag 17 maj 2011
Budgetsamtal blev gränskontroll
Danmark har aviserat skärpta gränskontroller mot Sverige respektive Tyskland. I grunden är det naturligtvis bra med tydlig kamp mot brottsligheten och kriminella ligor. Vapen, droger och människohandel är en del av den europeiska vardagen. De danska åtgärderna skulle kanske kunna förstås bättre ifall de varit resultatet av fakta om reella hot men tycks huvudsakligen bero på den borgerliga regeringens rädsla för dansk folkeparti. I många år har skett en anpassningens politik. Detta kan noteras med sorg då Danmark är ett land att uppskatta i så många andra sammanhang. Tyvärr har dansk folkeparti fått medverka till att sätta agendan och det har påverkat alla, inklusive socialdemokraterna!
Vännen Olle Schmidt, europaparlamentariker (FP), och jag har i ett inlägg på Brännpunkt (Svenska dagbladets debattsida) i nätupplagan resonerat både kring konsekvenserna av skärpt gränskontroll men också vad det säger om den politiska utvecklingen i vårt södra grannland:
”För många i Öresundsområdet är inte resandet mellan Skåne och Själland en färd mellan två länder utan det sker i en och samma region samt inom en allt mer gemensam arbetsmarknad. De flesta finner tanken absurd att det skulle ske något slags myndighetskontroller med risk att få visa pass på tågen mellan Uppsala och Stockholm. Den som åker från Ängelholm, Helsingborg eller Malmö till Köpenhamn kan dock numera löpa risken att stoppas, kontrolleras och utfrågas.
Det som sker i Danmark följer dessvärre en inskränkthetens trend som kan iakttas runt om i hela Europa. De nya reglerna beror knappast på en radikal omvärdering av trycket från kriminella och smugglare utan är en del av dansk folkepartis krav på regeringen i samband med förhandlingar om budget och ekonomi. Det gör försvararnas argument, även i Sverige, ihåliga/…/
För det första bör aldrig i något sammanhang tanken på fri rörlighet och passlöshet i Norden och vårt närområde ifrågasättas. Istället behövs ett fördjupat och förbättrat samarbete i regionen. I Öresundsområdet precis som i exempelvis Tornedalen handlar det mycket mindre om två länder och mycket mer om en delad verklighet och vardag. Det lokala perspektivet får inte glömmas bort i Stockholm eller Bryssel! Och för det andra bör Alliansens partier aldrig ge sverigedemokraterna några möjligheter till inflytande då just dansk folkepartis framgångar vid förhandlingsbordet i Köpenhamn är ett varnande exempel. Det handlade från början om budgetdiskussioner och slutade med gränskontroller.
Inlägget i sin helhet finns här:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/danmark-foljer-inskrankhetens-trend_6170649.svd
Vännen Olle Schmidt, europaparlamentariker (FP), och jag har i ett inlägg på Brännpunkt (Svenska dagbladets debattsida) i nätupplagan resonerat både kring konsekvenserna av skärpt gränskontroll men också vad det säger om den politiska utvecklingen i vårt södra grannland:
”För många i Öresundsområdet är inte resandet mellan Skåne och Själland en färd mellan två länder utan det sker i en och samma region samt inom en allt mer gemensam arbetsmarknad. De flesta finner tanken absurd att det skulle ske något slags myndighetskontroller med risk att få visa pass på tågen mellan Uppsala och Stockholm. Den som åker från Ängelholm, Helsingborg eller Malmö till Köpenhamn kan dock numera löpa risken att stoppas, kontrolleras och utfrågas.
Det som sker i Danmark följer dessvärre en inskränkthetens trend som kan iakttas runt om i hela Europa. De nya reglerna beror knappast på en radikal omvärdering av trycket från kriminella och smugglare utan är en del av dansk folkepartis krav på regeringen i samband med förhandlingar om budget och ekonomi. Det gör försvararnas argument, även i Sverige, ihåliga/…/
För det första bör aldrig i något sammanhang tanken på fri rörlighet och passlöshet i Norden och vårt närområde ifrågasättas. Istället behövs ett fördjupat och förbättrat samarbete i regionen. I Öresundsområdet precis som i exempelvis Tornedalen handlar det mycket mindre om två länder och mycket mer om en delad verklighet och vardag. Det lokala perspektivet får inte glömmas bort i Stockholm eller Bryssel! Och för det andra bör Alliansens partier aldrig ge sverigedemokraterna några möjligheter till inflytande då just dansk folkepartis framgångar vid förhandlingsbordet i Köpenhamn är ett varnande exempel. Det handlade från början om budgetdiskussioner och slutade med gränskontroller.
Inlägget i sin helhet finns här:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/danmark-foljer-inskrankhetens-trend_6170649.svd
söndag 3 april 2011
Passa sig för Danmark?
Både media på den svenska som danska sidan av Öresund har den senaste tiden uppmärksammat de personer från Skåne som tvingats visa pass då de varit på väg till Köpenhamn Danska myndigheter har uppenbarligen ändrat rutinerna.
Det finns åtminstone ett par allvarliga problem förknippade med detta. För det första riskerar gruppen som avkrävs att visa pass att bli personer som uteslutande väljs ut på grund av hud- eller hårfärg. Det andra är att man helt bortser från de grundläggande idéerna bakom den nordiska passunionen från 1950-talet - en reform som av nordbor brukar lyftas fram som något av det mest positiva som de nordiska länderna har uträttat sig emellan. Det tredje är att det endast är Danmark som har en hårdnande hållning - så frågan som kan ställas är vad det landet ser som inte andra länder ser?
För alla som bor i Öresundsområdet är tågen mellan Skåne och Själland lokala transporter. Folk skall till sina jobb eller studier, de skall handla eller umgås. Att i det läget avkrävas pass är lika besynnerligt som att polisen skulle stoppa flanörer på gågatan i Ängelholm och avkräva dem identitetshandlingar. Inrikespasset är avskaffat. Och för alla som bor i Skåne är det mindre dramatiskt att ta sig till Köpenhamn än till Stockholm!
Jag har ställt tre frågor till Danmarks regering och den har en skyldighet att besvara dessa då jag är medlem av Nordiska rådet. Intressant är också att Sydsvenskan redan rapporterar om att myndigheterna på den danska sidan nu börjar inse att de är fel ute och antyder att förändringar kan vara på väg.
Mina tre frågor är: 1)På vilket sätt är gränspolisens agerande förenligt med den nordiska passunionen? 2)Vilka andra regler gäller i Danmark angående nordiska medborgares frihet från att vara försedd med pass eller annan reselegitimationshandling vid resa inom Norden? 3) Har den danska regeringen för avsikt att med danska myndigheter säkra en fortsatt efterlevnad av den nordiska passunionen?
Artikel i Sydsvenskan finns här:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1429242/Dansk-polis-Att-krava-pass-ar-fel.html
Frågorna till Danmarks regering:
http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/fraaga-till-danmarks-regering
Intervju med mig finns här:
http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/den-nordiska-motorvaegen-har-faatt-ett-farthinder
Det finns åtminstone ett par allvarliga problem förknippade med detta. För det första riskerar gruppen som avkrävs att visa pass att bli personer som uteslutande väljs ut på grund av hud- eller hårfärg. Det andra är att man helt bortser från de grundläggande idéerna bakom den nordiska passunionen från 1950-talet - en reform som av nordbor brukar lyftas fram som något av det mest positiva som de nordiska länderna har uträttat sig emellan. Det tredje är att det endast är Danmark som har en hårdnande hållning - så frågan som kan ställas är vad det landet ser som inte andra länder ser?
För alla som bor i Öresundsområdet är tågen mellan Skåne och Själland lokala transporter. Folk skall till sina jobb eller studier, de skall handla eller umgås. Att i det läget avkrävas pass är lika besynnerligt som att polisen skulle stoppa flanörer på gågatan i Ängelholm och avkräva dem identitetshandlingar. Inrikespasset är avskaffat. Och för alla som bor i Skåne är det mindre dramatiskt att ta sig till Köpenhamn än till Stockholm!
Jag har ställt tre frågor till Danmarks regering och den har en skyldighet att besvara dessa då jag är medlem av Nordiska rådet. Intressant är också att Sydsvenskan redan rapporterar om att myndigheterna på den danska sidan nu börjar inse att de är fel ute och antyder att förändringar kan vara på väg.
Mina tre frågor är: 1)På vilket sätt är gränspolisens agerande förenligt med den nordiska passunionen? 2)Vilka andra regler gäller i Danmark angående nordiska medborgares frihet från att vara försedd med pass eller annan reselegitimationshandling vid resa inom Norden? 3) Har den danska regeringen för avsikt att med danska myndigheter säkra en fortsatt efterlevnad av den nordiska passunionen?
Artikel i Sydsvenskan finns här:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1429242/Dansk-polis-Att-krava-pass-ar-fel.html
Frågorna till Danmarks regering:
http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/fraaga-till-danmarks-regering
Intervju med mig finns här:
http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/den-nordiska-motorvaegen-har-faatt-ett-farthinder
onsdag 5 maj 2010
Mer Öresundsintegration!
I P1-programmet Plånboken har Hillevi Larsson (S) och jag diskuterat Öresundsintegration. Före sändningen gavs vi uppmaningen att inte låta samtalet endast bli en historieskrivning över vilken regering som misslyckats med vad. Och vi skötte oss genom att gemensamt lyfta fram problem och svårigheter som fortfarande präglar utbytet mellan Skåne och Själland trots att det är tio år sedan bron invigdes. Det är viktigt att konstruktivt och gärna över parti- och blockgränser peka på vad som kan förbättras. Naturligtvis är det också riktigt bra när riksmedia uppmärksammar en del av de stolligheter som präglar vardagen för dem som bor på ena sidan men arbetar på den andra. Ibland när gränshindersdiskussioner förs i talarstolen brukar andra riksdagsledamöter anse att de från Skåne, Värmland eller Tornedalen talar i egen sak när olika svårigheter beskrivs.
Plånboken kastade ljus över vad som kan kallas ”extraknäcksförbudet”. Enkelt uttryckt: Den som bor i Sverige, har arbete i Danmark kan inte tjäna extra pengar i Sverige utan att den danska arbetsgivaren måste betala svenska arbetsgivaravgifter. Från regeringshåll arbetas med frågan. Tyvärr är det ju så många gånger att det är lättare att identifiera problemen än komma med lösningarna då systemen i respektive land inte är fullt jämförbara. Debatt och granskning kan dock lättare leda saker framåt.
Samtidigt finns ändå politiska skillnader väl värda att lyfta fram. Alliansregeringen har helt klart ökat tempot i gränshindersarbetet ivrigt påhejad av oss ledamöter i Nordiska rådet. Ett Gränshindersforum har bildats med en företrädare för varje nordiskt land. Hittills har 27 olika sorters barriärer och svårigheter tagits bort. Fler är att vänta. Det kan jämföras med nio under ungefär samma tidsperiod då socialdemokraterna hade makten. Det är allt från möjligheten att förnya danskt taxikort om man bor i Sverige till lättare för utländska medborgare att få ett svensk ID-kort, långtidssjukskrivna pendlare att få A-kassa samt att deltidsarbete med kompletterande arbetslöshetsförsäkring nu är möjligt i Öresundsregionen.
En viktig förklaring till den ökade integrationen och rörligheten är Öresundsbron. Det har blivit enklare att arbetspendla och studera. Därför behövs en ny fast förbindelse. Den behövs för att öka trafikkapaciteten vilket är bra inför det helt nya läge som uppstår med en bro mellan Själland och Tyskland någonstans runt 2016. Därmed är det en stor fördel för hela den svenska västkusten inklusive Osloregionen. Men det handlar också om att knyta Helsingborgsområdet närmare Helsingör och resten av Själland. Alliansregeringen har öppnat för att utreda frågan. Märkligt nog har den rödgröna oppositionen inte sagt någonting trots att den utlovar 100 miljarder mer i infrastruktursatsningar fram till 2021. Här hade den borgerliga stafettpinnen kunnat tas över av S, V och MP med ännu skarpare förslag som underlättat för Allianspolitiker att kräva mer av sina partiledningar. Nu är det tyst från de rödgröna om HH. Ett allvarligt misstag!
För det tredje kommer vi att behöva Öresundsintegration ifall det blir maktskifte. Redan i dag är det många yngre som arbetar inom serviceyrken i Danmark. Från S, V och MP föreslås en dubblering av arbetsgivaravgiften för dem under 26 år. Det kommer att leda till större svårigheter för denna grupp att komma ut på den svenska arbetsmarknaden. Då behövs Öresundståg som kan ta de yngre till Köpenhamn. 10 miljarder i ökad beskattning för de unga som jobbar är att vänta vid regeringsskifte!
I en vetenskaplig rapport från januari 2009 beställd av EU-kommissionen har pendling mellan de 27 medlemsländerna granskats. Rörelserna mellan Sverige och Danmark antas öka kraftigt. Fjärde mest av ett trettiotal gränsregioner i Europa. Och de danskar som kommer till Sverige antas vara bland de grupper som har minst utträngningseffekt på dem som redan arbetar i landet (ingen kommer hit och ”tar” jobben). Intressant är dock att socialförsäkringssystemen sägs utgöra ett mindre problem i förhållandet mellan Finland och Sverige medan just mellan Danmark och Sverige så visar denna mätning att det är ett påtagligt större problem. Därför är det viktigt med opinionsbildning. Och därför är det viktigt med fortsatta förhandlingar mellan den svenska och danska regeringen. För det handlar om vår vardag, vi ungefär 3,6 miljoner som bor i Öresundsområdet!
P1-programmet Plånboken går att lyssna på här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2778
Plånboken kastade ljus över vad som kan kallas ”extraknäcksförbudet”. Enkelt uttryckt: Den som bor i Sverige, har arbete i Danmark kan inte tjäna extra pengar i Sverige utan att den danska arbetsgivaren måste betala svenska arbetsgivaravgifter. Från regeringshåll arbetas med frågan. Tyvärr är det ju så många gånger att det är lättare att identifiera problemen än komma med lösningarna då systemen i respektive land inte är fullt jämförbara. Debatt och granskning kan dock lättare leda saker framåt.
Samtidigt finns ändå politiska skillnader väl värda att lyfta fram. Alliansregeringen har helt klart ökat tempot i gränshindersarbetet ivrigt påhejad av oss ledamöter i Nordiska rådet. Ett Gränshindersforum har bildats med en företrädare för varje nordiskt land. Hittills har 27 olika sorters barriärer och svårigheter tagits bort. Fler är att vänta. Det kan jämföras med nio under ungefär samma tidsperiod då socialdemokraterna hade makten. Det är allt från möjligheten att förnya danskt taxikort om man bor i Sverige till lättare för utländska medborgare att få ett svensk ID-kort, långtidssjukskrivna pendlare att få A-kassa samt att deltidsarbete med kompletterande arbetslöshetsförsäkring nu är möjligt i Öresundsregionen.
En viktig förklaring till den ökade integrationen och rörligheten är Öresundsbron. Det har blivit enklare att arbetspendla och studera. Därför behövs en ny fast förbindelse. Den behövs för att öka trafikkapaciteten vilket är bra inför det helt nya läge som uppstår med en bro mellan Själland och Tyskland någonstans runt 2016. Därmed är det en stor fördel för hela den svenska västkusten inklusive Osloregionen. Men det handlar också om att knyta Helsingborgsområdet närmare Helsingör och resten av Själland. Alliansregeringen har öppnat för att utreda frågan. Märkligt nog har den rödgröna oppositionen inte sagt någonting trots att den utlovar 100 miljarder mer i infrastruktursatsningar fram till 2021. Här hade den borgerliga stafettpinnen kunnat tas över av S, V och MP med ännu skarpare förslag som underlättat för Allianspolitiker att kräva mer av sina partiledningar. Nu är det tyst från de rödgröna om HH. Ett allvarligt misstag!
För det tredje kommer vi att behöva Öresundsintegration ifall det blir maktskifte. Redan i dag är det många yngre som arbetar inom serviceyrken i Danmark. Från S, V och MP föreslås en dubblering av arbetsgivaravgiften för dem under 26 år. Det kommer att leda till större svårigheter för denna grupp att komma ut på den svenska arbetsmarknaden. Då behövs Öresundståg som kan ta de yngre till Köpenhamn. 10 miljarder i ökad beskattning för de unga som jobbar är att vänta vid regeringsskifte!
I en vetenskaplig rapport från januari 2009 beställd av EU-kommissionen har pendling mellan de 27 medlemsländerna granskats. Rörelserna mellan Sverige och Danmark antas öka kraftigt. Fjärde mest av ett trettiotal gränsregioner i Europa. Och de danskar som kommer till Sverige antas vara bland de grupper som har minst utträngningseffekt på dem som redan arbetar i landet (ingen kommer hit och ”tar” jobben). Intressant är dock att socialförsäkringssystemen sägs utgöra ett mindre problem i förhållandet mellan Finland och Sverige medan just mellan Danmark och Sverige så visar denna mätning att det är ett påtagligt större problem. Därför är det viktigt med opinionsbildning. Och därför är det viktigt med fortsatta förhandlingar mellan den svenska och danska regeringen. För det handlar om vår vardag, vi ungefär 3,6 miljoner som bor i Öresundsområdet!
P1-programmet Plånboken går att lyssna på här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2778
fredag 26 juni 2009
Gränshinder och Krigsoperan
En synnerligen solig eftermiddag, med skrattande människor badande i älven, samlades åttiotalet företrädare och tjänstemän för Nordiska rådet i Joentalo strax utanför Tornio. Under några timmar skulle Märkesåret 1809-2009 uppmärksammas genom samtal kring aktuella nordiska frågor. Kvällen avslutades med den nyskrivna Krisoperan uppförd vid strandkanten i Haparanda. Texten, präglad av en stor portion allvar, några nävar pretentiösa litterära formuleringar samt ett par mått tornedalsk buskis, är skriven av Bengt Pohjanen som själv fanns på plats. Musiken, komponerad av finländaren Kaj Chydenius, imponerade mer på mig. Här finns ett tonspråk som lånat friskt från många genrer.
Politiskt har de senaste åren intresse och fokus visats de gränshinder som finns i Norden. Det handlar inte alltid om stora och allvarliga utmaningar, men många vardagsbekymmer som kan vara nog så knepiga för de drabbade även om dessa i sig inte alltid till antal är vidare många. För knappt två år sedan inrättades ett särskilt Gränshindersforum. Olika nordbor har hört av sig med sina bekymmer. Dessa har sedan sammanställts och ärendena har benats ut - vad är skapat på politisk väg och genom lagstiftning? Ole Norrback, tidigare minister i Finland och respekterad person, är ordförande. Inför de i Joentalo församlade gav han muntligen och skriftligen exempel på både sådant som lösts och sådant som väntar på en lösning. I vissa fall kan det hela kanske rent av vara olösligt. Särskilt viktigt är det att komma vidare för boende i gränsbygder som Tornedalen och Öresundsområdet.
Det handlar exempelvis om konkurser. Då danska Sterling tvingades avveckla verksamheten behandlades anställda från de olika nordiska länderna på olikartat sätt, till nackdel för personal i Sverige och Norge.
Arbetsrehabilitering är svårt för en gränspendlare att få i ett annat land. Till 2010 kan det vara möjligt med en lösning. Danmark har öppnat för att tillåta finansiering i exempelvis Sverige.
Vaktbolag har inte kunnat få tillstånd att bedriva verksamhet i annat land vilket exempelvis omöjliggjort värdetransporter mellan Sverige och Finland fast Haparanda och Tornio i praktiken vuxit samman. Ändring är på gång! Bra för exempelvis Ikea.
Mellan länderna förs en hel del drycker i pantbelagt emballage. Frågan om gemensam nordisk pant utreds.
För egen del har jag många gånger uppmärksammat de bankavgifter som finns som ett speciellt och irriterande gränshinder i Öresundsområdet. Det noteras att bland annat Danmark har sina egna regler. Trist nog konstateras av Ole Norrback att det är svårt att bedöma möjligheten av en lösning till 2010.
Ytterligare ett tiotal områden listas, bland annat ifråga om utbildning samt skattefrågor. I vissa fall går det att räkna med en positionsförflyttning framåt, i andra fall att man står kvar på stället eller rent av backar.
Det är viktigt att kampen mot gränshinder inte bara får bli vackra men till intet förpliktigande formuleringar. Det handlar nu kanske mer om politisk vilja. Från parlamentarikerna i Nordiska rådet är budskapet klart och entydigt. Det gäller att de signalerna också fångas av respektive lands regering. Att ta bort hinder och riva barriärer måste vara politiskt prioriterade uppgifter. I Norden och inom EU!
Politiskt har de senaste åren intresse och fokus visats de gränshinder som finns i Norden. Det handlar inte alltid om stora och allvarliga utmaningar, men många vardagsbekymmer som kan vara nog så knepiga för de drabbade även om dessa i sig inte alltid till antal är vidare många. För knappt två år sedan inrättades ett särskilt Gränshindersforum. Olika nordbor har hört av sig med sina bekymmer. Dessa har sedan sammanställts och ärendena har benats ut - vad är skapat på politisk väg och genom lagstiftning? Ole Norrback, tidigare minister i Finland och respekterad person, är ordförande. Inför de i Joentalo församlade gav han muntligen och skriftligen exempel på både sådant som lösts och sådant som väntar på en lösning. I vissa fall kan det hela kanske rent av vara olösligt. Särskilt viktigt är det att komma vidare för boende i gränsbygder som Tornedalen och Öresundsområdet.
Det handlar exempelvis om konkurser. Då danska Sterling tvingades avveckla verksamheten behandlades anställda från de olika nordiska länderna på olikartat sätt, till nackdel för personal i Sverige och Norge.
Arbetsrehabilitering är svårt för en gränspendlare att få i ett annat land. Till 2010 kan det vara möjligt med en lösning. Danmark har öppnat för att tillåta finansiering i exempelvis Sverige.
Vaktbolag har inte kunnat få tillstånd att bedriva verksamhet i annat land vilket exempelvis omöjliggjort värdetransporter mellan Sverige och Finland fast Haparanda och Tornio i praktiken vuxit samman. Ändring är på gång! Bra för exempelvis Ikea.
Mellan länderna förs en hel del drycker i pantbelagt emballage. Frågan om gemensam nordisk pant utreds.
För egen del har jag många gånger uppmärksammat de bankavgifter som finns som ett speciellt och irriterande gränshinder i Öresundsområdet. Det noteras att bland annat Danmark har sina egna regler. Trist nog konstateras av Ole Norrback att det är svårt att bedöma möjligheten av en lösning till 2010.
Ytterligare ett tiotal områden listas, bland annat ifråga om utbildning samt skattefrågor. I vissa fall går det att räkna med en positionsförflyttning framåt, i andra fall att man står kvar på stället eller rent av backar.
Det är viktigt att kampen mot gränshinder inte bara får bli vackra men till intet förpliktigande formuleringar. Det handlar nu kanske mer om politisk vilja. Från parlamentarikerna i Nordiska rådet är budskapet klart och entydigt. Det gäller att de signalerna också fångas av respektive lands regering. Att ta bort hinder och riva barriärer måste vara politiskt prioriterade uppgifter. I Norden och inom EU!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
