Svensk-Danska Kulturfonden bildades 1953. Pengar flöt in tack vare ett upprop inom näringslivet. För något år sedan noterades att ett par miljoner kronor i förvaltat kapital inte räckte långt. Dåvarande S-regeringen sköt till tio miljoner. Det gör att för 2012 kommer 350 000-400 000 kronor att kunna delas ut till olika projekt. 15 februari öppnades på nätet den fondportal som kan användas av den som är intresserad av att söka. Där står att läsa om vilka sorts projekt som kan räkna med uppbackning, hur man går till väga samt återredovisar. De senaste åren har inkommit runt 20-30 ansökningar. Drygt hälften har bifallits (eller för att vara helt exakt 64 procent av alla inkomna ansökningar 2010, 35 procent året före samt 43 procent 2008). Den vanligaste orsaken att säga nej är att de formella kriterierna inte uppfyllts. Så det finns goda möjligheter att få pengar för den som har bra idéer. Det går att söka fram till sista mars. Många utdelade summor ligger vanligtvis på mellan 15 000 till 25 000. Styrelsen har dock för kommande prövningar sagt att man gärna ser något slags ”elitprojekt” till vilket kan anslås väsentligen mer, kanske 150 000. Ambitionen är också att pengarna ska medverka till att göra skillnad, det vill säga utan utdelning hade det hela kanske inte kunnat genomföras eller realiseras.
För 2011 fick Föreningen Norden ett projektbidrag för att göra det möjligt för Kulturfonden att synas på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Fokus för 2012 är ju Norden. Även Nordiska rådet kommer att storsatsa. Förhoppningsvis kommer detta initiativ att följas av att fler kulturfonder också är på plats. Det handlar både om att synliggöra det nordiska samarbetet som att locka potentiella stipendiesökare för kommande år.
För någon dag sedan genomförde Danmarks ambassadör Kirsten Malling Biering i Stockholm och undertecknad som Kulturfondens ordförande ett mindre pressmöte där vi slog ett slag både för möjligheterna att söka som glädjen i kulturbroar mellan Sverige och Danmark. Även om en hel del av utbytet naturligt sker i Öresundsregionen med allt närmare kontakter mellan Skåne och Själland så är det ju viktigt att även andra delar av de båda länderna berörs. För det ändamålet bistod Svensk-Danska Kulturfonden med hjälp till Danmarks ambassad för att ta fram en liten skrift med intervjuer med några personer verksamma i Sverige som har dansk bakgrund. Allt från en präst i norra Sverige till en röd riksdagskollega från Värmland. Det häftet finns på ambassaden i Stockholm men också på alla 30 danska konsulat i Sverige.
Fondens prioriteringar är förmedling och samarbete kring olika former av utställningar, konserter och författarträffar. Journalistresor samt forskningsstudier särskilt när det gäller språkförståelse, historia och kultur. Det kan gå till förstudier och kartläggningar för att belysa likheter och olikheter mellan de båda länderna. Det kan också handla om lärarfortbildning. Det finns en förhoppning för kommande år att man kanske kan delfinansiera projekt med pengar både från Svensk-Danska Kulturfonden och systerfonden i Danmark. Det hade varit nordisk samverkan på många plan!
Sök nu!
Här är adressen: http://www.nordiskafonder.se
Visar inlägg med etikett Själland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Själland. Visa alla inlägg
lördag 18 februari 2012
tisdag 4 oktober 2011
Om Öresundsintegration
Scandlines stod måndag 3 oktober värd för ett möte om Öresund på nyrenoverad färjan Hamlet. Ett bra initiativ där svenska och danska företrädare samlades på det som av VD Henrik Rörbaek betecknas som en flytande bro mellan Skåne och Själland. I färjans fräscha lokaler finns numera exempelvis en särskild avdelning för de många pendlare som dagligen tar sig mellan Helsingborg och Helsingör. Ett konkret exempel på hur både sidor av vattnet alltmer knyts närmare varandra.
För egen del talade jag under rubriken: Är integrationen mellan Danmark och Sverige förlorad? Och på det kan avges ett entydigt Ja – och ett entydigt Nej! Det finns nämligen både saker som går i rätt riktning som i fel.
Efter att ha bott i Öresundsområdet i över tjugo år tycker jag att man kan säga att Danmark på ett sätt blivit mer inåtvänt. Det talas mer om vad ”danskhet” innebär. En effekt av det förändrade klimatet var också de nya regler om tull- och gränskontroller som blev resultatet av tidigare budgetförhandlingar. Både Tyskland som EU-kommissionen har starkt reagerat mot talet om permanenta kontroller.
Diskussionen om förändrade passrutiner fortsätter också. Redan i våras kom uppgifter om skärpta kontroller. Själv ställde jag en skriftlig fråga till den danska regeringen och väntar fortfarande på svar. Verkar underligt! Det är lika konstigt att behöva visa pass på resan mellan Ängelholm, Helsingborg och Malmö till Köpenhamn eller Helsingör som att visa pass på tåg mellan Stockholm och Uppsala. Visionen måste vara fri rörlighet. Det ska vara enkelt att bo på ena sidan och arbeta, handla eller njuta av kultur på den andra. En Scandlines-färja som stadigt åker fram och tillbaka mellan Helsingborg och Helsingör är väl också något av själva sinnebilden för en sådan rörlighet!
En växande barriär i Öresund tror jag språket är på väg att bli. Det är därför viktigt att vi på alla sätt personligen gör vad vi kan för att öka förståelsen. Hemma i Skåne brukar jag lyssna en hel del på dansk radio, musiken är densamma men det är gott att få mellansnacket på danska! De skandinaviska språken är en nordisk tillgång och inte ett problem!
Ibland tar vi också våra länder för självklara. Danmark är en av Sveriges viktigaste exportmarknader. Det säljs för runt 30 miljarder om året. Det gör Danmark till femte land. Kina som alla talar om som en viktig marknad är ungefär hälften på 16 miljarder. Vi har också mer att göra med varandra än någonsin. Företagen har här på många sätt gått före och det har bildats gemensamma nordiska koncerner.
Till det kommer så också det Gränshinderforum som arbetar sedan några år tillbaka. Olika barriärer försöker identifieras och lösningar tas fram. Ett av de problem Scandlines VD lade fram var det så kallade ”extraknäcksförbudet” som innebär att en svensk som arbetar i Danmark inte kan ta något jobb i Sverige utan att den danska arbetsgivaren måste betala arbetsgivaravgift för hela den svenska lönen. Verkligen stötande! Samtidigt så har förhandlingar pågått mellan de båda länderna i åratal för att finna en fungerande lösning. När det handlar om juridik och omfattande välfärdssamhällen är det ibland mycket enklare att se svårigheterna än finna fungerande lösningar som håller på båda sidor.
Samarbetet de senaste åren har också varit mycket nära regeringarna emellan. Det ska bli intressant att se om det fortsätter med Helle Thorning-Schmidt som ny statsminister i Köpenhamn. Hon har i vart fall haft goda kontakter med svenska S, särskilt då förra partiledaren Mona Sahlin.
För egen del är jag glad över att se Henrik Dam Kristensen som ny transportminister (S). Det är en god nordisk vän som förstår integrationens betydelse. Jag känner Henrik Dam Kristensen väl sedan många år i Nordiska rådet. Vi har tidigare suttit i samma utskott och han har det senaste året varit president i Nordiska rådet. Bakom sig har han en lång karriär som partisekreterare, europaparlamentariker och minister i tidigare regeringar. Tidigare har vi tillsammans arbetat för ökad öppenhet och rörlighet bland annat i Öresundsregionen. Det ska bli ett sant nöje att följa upp tidigare gemensamma förslag med frågor till Henrik Dam Kristensen som transportminister och företrädare för den danska regeringen.
Är integrationen förlorad. Alls icke! Men den behöver sina bärare! Några av dem fanns på plats på färjan Hamlet mellan Helsingborg och Helsingör.
För egen del talade jag under rubriken: Är integrationen mellan Danmark och Sverige förlorad? Och på det kan avges ett entydigt Ja – och ett entydigt Nej! Det finns nämligen både saker som går i rätt riktning som i fel.
Efter att ha bott i Öresundsområdet i över tjugo år tycker jag att man kan säga att Danmark på ett sätt blivit mer inåtvänt. Det talas mer om vad ”danskhet” innebär. En effekt av det förändrade klimatet var också de nya regler om tull- och gränskontroller som blev resultatet av tidigare budgetförhandlingar. Både Tyskland som EU-kommissionen har starkt reagerat mot talet om permanenta kontroller.
Diskussionen om förändrade passrutiner fortsätter också. Redan i våras kom uppgifter om skärpta kontroller. Själv ställde jag en skriftlig fråga till den danska regeringen och väntar fortfarande på svar. Verkar underligt! Det är lika konstigt att behöva visa pass på resan mellan Ängelholm, Helsingborg och Malmö till Köpenhamn eller Helsingör som att visa pass på tåg mellan Stockholm och Uppsala. Visionen måste vara fri rörlighet. Det ska vara enkelt att bo på ena sidan och arbeta, handla eller njuta av kultur på den andra. En Scandlines-färja som stadigt åker fram och tillbaka mellan Helsingborg och Helsingör är väl också något av själva sinnebilden för en sådan rörlighet!
En växande barriär i Öresund tror jag språket är på väg att bli. Det är därför viktigt att vi på alla sätt personligen gör vad vi kan för att öka förståelsen. Hemma i Skåne brukar jag lyssna en hel del på dansk radio, musiken är densamma men det är gott att få mellansnacket på danska! De skandinaviska språken är en nordisk tillgång och inte ett problem!
Ibland tar vi också våra länder för självklara. Danmark är en av Sveriges viktigaste exportmarknader. Det säljs för runt 30 miljarder om året. Det gör Danmark till femte land. Kina som alla talar om som en viktig marknad är ungefär hälften på 16 miljarder. Vi har också mer att göra med varandra än någonsin. Företagen har här på många sätt gått före och det har bildats gemensamma nordiska koncerner.
Till det kommer så också det Gränshinderforum som arbetar sedan några år tillbaka. Olika barriärer försöker identifieras och lösningar tas fram. Ett av de problem Scandlines VD lade fram var det så kallade ”extraknäcksförbudet” som innebär att en svensk som arbetar i Danmark inte kan ta något jobb i Sverige utan att den danska arbetsgivaren måste betala arbetsgivaravgift för hela den svenska lönen. Verkligen stötande! Samtidigt så har förhandlingar pågått mellan de båda länderna i åratal för att finna en fungerande lösning. När det handlar om juridik och omfattande välfärdssamhällen är det ibland mycket enklare att se svårigheterna än finna fungerande lösningar som håller på båda sidor.
Samarbetet de senaste åren har också varit mycket nära regeringarna emellan. Det ska bli intressant att se om det fortsätter med Helle Thorning-Schmidt som ny statsminister i Köpenhamn. Hon har i vart fall haft goda kontakter med svenska S, särskilt då förra partiledaren Mona Sahlin.
För egen del är jag glad över att se Henrik Dam Kristensen som ny transportminister (S). Det är en god nordisk vän som förstår integrationens betydelse. Jag känner Henrik Dam Kristensen väl sedan många år i Nordiska rådet. Vi har tidigare suttit i samma utskott och han har det senaste året varit president i Nordiska rådet. Bakom sig har han en lång karriär som partisekreterare, europaparlamentariker och minister i tidigare regeringar. Tidigare har vi tillsammans arbetat för ökad öppenhet och rörlighet bland annat i Öresundsregionen. Det ska bli ett sant nöje att följa upp tidigare gemensamma förslag med frågor till Henrik Dam Kristensen som transportminister och företrädare för den danska regeringen.
Är integrationen förlorad. Alls icke! Men den behöver sina bärare! Några av dem fanns på plats på färjan Hamlet mellan Helsingborg och Helsingör.
söndag 3 april 2011
Passa sig för Danmark?
Både media på den svenska som danska sidan av Öresund har den senaste tiden uppmärksammat de personer från Skåne som tvingats visa pass då de varit på väg till Köpenhamn Danska myndigheter har uppenbarligen ändrat rutinerna.
Det finns åtminstone ett par allvarliga problem förknippade med detta. För det första riskerar gruppen som avkrävs att visa pass att bli personer som uteslutande väljs ut på grund av hud- eller hårfärg. Det andra är att man helt bortser från de grundläggande idéerna bakom den nordiska passunionen från 1950-talet - en reform som av nordbor brukar lyftas fram som något av det mest positiva som de nordiska länderna har uträttat sig emellan. Det tredje är att det endast är Danmark som har en hårdnande hållning - så frågan som kan ställas är vad det landet ser som inte andra länder ser?
För alla som bor i Öresundsområdet är tågen mellan Skåne och Själland lokala transporter. Folk skall till sina jobb eller studier, de skall handla eller umgås. Att i det läget avkrävas pass är lika besynnerligt som att polisen skulle stoppa flanörer på gågatan i Ängelholm och avkräva dem identitetshandlingar. Inrikespasset är avskaffat. Och för alla som bor i Skåne är det mindre dramatiskt att ta sig till Köpenhamn än till Stockholm!
Jag har ställt tre frågor till Danmarks regering och den har en skyldighet att besvara dessa då jag är medlem av Nordiska rådet. Intressant är också att Sydsvenskan redan rapporterar om att myndigheterna på den danska sidan nu börjar inse att de är fel ute och antyder att förändringar kan vara på väg.
Mina tre frågor är: 1)På vilket sätt är gränspolisens agerande förenligt med den nordiska passunionen? 2)Vilka andra regler gäller i Danmark angående nordiska medborgares frihet från att vara försedd med pass eller annan reselegitimationshandling vid resa inom Norden? 3) Har den danska regeringen för avsikt att med danska myndigheter säkra en fortsatt efterlevnad av den nordiska passunionen?
Artikel i Sydsvenskan finns här:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1429242/Dansk-polis-Att-krava-pass-ar-fel.html
Frågorna till Danmarks regering:
http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/fraaga-till-danmarks-regering
Intervju med mig finns här:
http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/den-nordiska-motorvaegen-har-faatt-ett-farthinder
Det finns åtminstone ett par allvarliga problem förknippade med detta. För det första riskerar gruppen som avkrävs att visa pass att bli personer som uteslutande väljs ut på grund av hud- eller hårfärg. Det andra är att man helt bortser från de grundläggande idéerna bakom den nordiska passunionen från 1950-talet - en reform som av nordbor brukar lyftas fram som något av det mest positiva som de nordiska länderna har uträttat sig emellan. Det tredje är att det endast är Danmark som har en hårdnande hållning - så frågan som kan ställas är vad det landet ser som inte andra länder ser?
För alla som bor i Öresundsområdet är tågen mellan Skåne och Själland lokala transporter. Folk skall till sina jobb eller studier, de skall handla eller umgås. Att i det läget avkrävas pass är lika besynnerligt som att polisen skulle stoppa flanörer på gågatan i Ängelholm och avkräva dem identitetshandlingar. Inrikespasset är avskaffat. Och för alla som bor i Skåne är det mindre dramatiskt att ta sig till Köpenhamn än till Stockholm!
Jag har ställt tre frågor till Danmarks regering och den har en skyldighet att besvara dessa då jag är medlem av Nordiska rådet. Intressant är också att Sydsvenskan redan rapporterar om att myndigheterna på den danska sidan nu börjar inse att de är fel ute och antyder att förändringar kan vara på väg.
Mina tre frågor är: 1)På vilket sätt är gränspolisens agerande förenligt med den nordiska passunionen? 2)Vilka andra regler gäller i Danmark angående nordiska medborgares frihet från att vara försedd med pass eller annan reselegitimationshandling vid resa inom Norden? 3) Har den danska regeringen för avsikt att med danska myndigheter säkra en fortsatt efterlevnad av den nordiska passunionen?
Artikel i Sydsvenskan finns här:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1429242/Dansk-polis-Att-krava-pass-ar-fel.html
Frågorna till Danmarks regering:
http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/fraaga-till-danmarks-regering
Intervju med mig finns här:
http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/den-nordiska-motorvaegen-har-faatt-ett-farthinder
söndag 11 april 2010
Öresundsintegration
I fredags debatterades ett antal interpellationer i kammaren. En av dem var ställd av Hillevi Larsson (S) och handlade om Öresundsintegration. Vidare mycket nytt hade hon inte att komma med. Samtidigt är det ju alltid bra att frågeställningar om läget kring Skåne och Själland dryftas.
En av hennes huvudteser var att det nuvarande skatteavtalet mellan Sverige och Danmark är dåligt. Det finns all anledning att hålla med. Danska medborgare som bor i Sverige men arbetar på andra sidan Öresund betalar skatt där de jobbar. Det innebär att ett antal kommuner går miste om intäkter samtidigt som alla kan nyttja den lokala servicen. Regeringen har slitit med frågan men tyvärr inte lyckats förmå motparten att tänka om. Visst försökte Hillevi Larsson lägga skulden på Alliansen. Jag tillhörde dock dem som påminde om att den nuvarande överenskommelsen tecknades 2003. Kanske kunde hon istället fråga hur dåvarande finansminister Bosse Ringholm (S) tänkte - eller mer korrekt inte tänkte!
Jag tycker regeringen har varit ambitiös i försöken att riva gränshinder. Ett stort problem är dock att skatter och ersättningssystem är länkade till varandra. Görs en förändring inom ett område finns risken att det kan få oönskade konsekvenser inom en helt annan sektor. Inom ramen för det nordiska arbetet har tillsatts en Gränshinderskommission. Runt 30 mer eller mindre stora och små förtretligheter har hittills avskaffats.
I debatten påminde jag om att utgångspunkten måste vara individen. Vad kan göras för att underlätta vardagen? ”Det centrala när det gäller Öresundsintegration men även när det gäller andra gränsregioner som mellan Värmland och Norge och i Tornedalen är att man hela tiden ska ha medborgarperspektivet. Hur kan vi göra vardagen enklare? Hur kan vi bo på den ena sidan, arbeta på den andra, studera på den tredje och njuta av kultur på den fjärde? Det är vad integration handlar om oavsett om vi har Öresundsperspektivet som i den här interpellationen eller ett bredare nordiskt perspektiv.
Den slutsats som man framför allt kan dra i ministerns svar är att det också på en annan nivå, nämligen EU-nivån, sker stora regelförändringar. Det gäller till exempel mobiltelefoner och också när det gäller bank- och kreditkort. Där kan mer göras i Norden. Jag ser att ministern nickar instämmande.
Jag brukar återkomma till frågan att det finns rätt fåniga kort- och bankavgifter för transaktioner nordiska länder emellan. Det är frustrerande att stå i Helsingborg och göra en transaktion till Helsingör där man kan vinka till varandra och det blir dyrare än om man skulle göra samma typ av transaktion från Helsingborg till Pajala. Det finns skäl att göra något åt det.”
Men det finns samtidigt fler konstigheter: ”Om du exempelvis som svensk boende i Sverige jobbar i Danmark och dessutom har ett extraknäck i Sverige ska din danska arbetsgivare betala svensk arbetsgivaravgift för dig. Detta problem trodde man att man hade löst i och med att Danmark tillät skattereduktion med motsvarande belopp om den svenska arbetstagaren betalade in arbetsgivaravgiften. Detta går inte rent praktiskt. En privatperson kan tydligen inte betala in arbetsgivaravgift i Sverige.
Detta är en av många detaljer som för den enskilda är frustrerande och irriterande och som det är viktigt att vi försöker på olika sätt politiskt lösa.”
Avslutningsvis så berättade jag om den motion som jag skrivit som undertecknats av de moderata riksdagsledamöterna från Skåne om ett gemensamt porto: ”Nu när det danska och det svenska postväsendet har gått samman skulle idén om ett svensk-danskt eller kanske, i all ödmjukhet, skånsk-själländskt porto vara bra. Det är rätt konstigt att det tar längre tid och är dubbelt så dyrt att skicka ett brev från Ängelholm till Köpenhamn än från Ängelholm till Kiruna. Det uppfattas som lite märkligt.”
Om det inte kommer fler interpellationer på detta tema ges dock alla förutsättningar att fortsätta debatten då skrivelserna om det nordiska frågorna skall behandlas den 22 juni. Jag tänker i vart fall skriva upp mig på talarlistan!
En av hennes huvudteser var att det nuvarande skatteavtalet mellan Sverige och Danmark är dåligt. Det finns all anledning att hålla med. Danska medborgare som bor i Sverige men arbetar på andra sidan Öresund betalar skatt där de jobbar. Det innebär att ett antal kommuner går miste om intäkter samtidigt som alla kan nyttja den lokala servicen. Regeringen har slitit med frågan men tyvärr inte lyckats förmå motparten att tänka om. Visst försökte Hillevi Larsson lägga skulden på Alliansen. Jag tillhörde dock dem som påminde om att den nuvarande överenskommelsen tecknades 2003. Kanske kunde hon istället fråga hur dåvarande finansminister Bosse Ringholm (S) tänkte - eller mer korrekt inte tänkte!
Jag tycker regeringen har varit ambitiös i försöken att riva gränshinder. Ett stort problem är dock att skatter och ersättningssystem är länkade till varandra. Görs en förändring inom ett område finns risken att det kan få oönskade konsekvenser inom en helt annan sektor. Inom ramen för det nordiska arbetet har tillsatts en Gränshinderskommission. Runt 30 mer eller mindre stora och små förtretligheter har hittills avskaffats.
I debatten påminde jag om att utgångspunkten måste vara individen. Vad kan göras för att underlätta vardagen? ”Det centrala när det gäller Öresundsintegration men även när det gäller andra gränsregioner som mellan Värmland och Norge och i Tornedalen är att man hela tiden ska ha medborgarperspektivet. Hur kan vi göra vardagen enklare? Hur kan vi bo på den ena sidan, arbeta på den andra, studera på den tredje och njuta av kultur på den fjärde? Det är vad integration handlar om oavsett om vi har Öresundsperspektivet som i den här interpellationen eller ett bredare nordiskt perspektiv.
Den slutsats som man framför allt kan dra i ministerns svar är att det också på en annan nivå, nämligen EU-nivån, sker stora regelförändringar. Det gäller till exempel mobiltelefoner och också när det gäller bank- och kreditkort. Där kan mer göras i Norden. Jag ser att ministern nickar instämmande.
Jag brukar återkomma till frågan att det finns rätt fåniga kort- och bankavgifter för transaktioner nordiska länder emellan. Det är frustrerande att stå i Helsingborg och göra en transaktion till Helsingör där man kan vinka till varandra och det blir dyrare än om man skulle göra samma typ av transaktion från Helsingborg till Pajala. Det finns skäl att göra något åt det.”
Men det finns samtidigt fler konstigheter: ”Om du exempelvis som svensk boende i Sverige jobbar i Danmark och dessutom har ett extraknäck i Sverige ska din danska arbetsgivare betala svensk arbetsgivaravgift för dig. Detta problem trodde man att man hade löst i och med att Danmark tillät skattereduktion med motsvarande belopp om den svenska arbetstagaren betalade in arbetsgivaravgiften. Detta går inte rent praktiskt. En privatperson kan tydligen inte betala in arbetsgivaravgift i Sverige.
Detta är en av många detaljer som för den enskilda är frustrerande och irriterande och som det är viktigt att vi försöker på olika sätt politiskt lösa.”
Avslutningsvis så berättade jag om den motion som jag skrivit som undertecknats av de moderata riksdagsledamöterna från Skåne om ett gemensamt porto: ”Nu när det danska och det svenska postväsendet har gått samman skulle idén om ett svensk-danskt eller kanske, i all ödmjukhet, skånsk-själländskt porto vara bra. Det är rätt konstigt att det tar längre tid och är dubbelt så dyrt att skicka ett brev från Ängelholm till Köpenhamn än från Ängelholm till Kiruna. Det uppfattas som lite märkligt.”
Om det inte kommer fler interpellationer på detta tema ges dock alla förutsättningar att fortsätta debatten då skrivelserna om det nordiska frågorna skall behandlas den 22 juni. Jag tänker i vart fall skriva upp mig på talarlistan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
