Mina motioner 2012

En gång om året, i början av varje riksmöte, öppnas under några veckor en möjlighet för de 349 riksdagsledamöterna att väcka förslag inom snart sagt alla tänkbara områden. Den allmänna motionsperioden uppfattas nog som en lika tuff utmaning för handläggande tjänstemän som att den kan kittla valda ledamöter till både genomtänkta förslag som rena hugskott. För 2012/13 handlar det om över 3000 olika förslag. När dessa lite mer noggrant gåtts igenom visar sig rätt mycket vara upprepningar och dubbleringar av sådant som tidigare skrivits och föreslagits. Några av Alliansens ledamöter har därför för egen del bestämt att inte presentera en endaste egen text. De väljer att påverka på andra sätt - och ärligt talat kan det också vara nog så effektivt. Motioner kan dock även fungera rent opinionsbildande. Även i vetskap om att det inte just nu blir som man önskar gäller det att nöta in argumenten så att inte själva sakfrågan glöms bort. Gårdsförsäljning av alkohol är ett gott exempel!

 

Inom moderaterna har vi dessutom en gemensamt antagen policy som säger att man inte väcker motion i eget utskott. Som ledamot eller ersättare finns helt andra möjligheter att komma till tals med ansvarigt statsråd och statssekreterare än att behöva skriva till dem. För egen del innebär det att jag för arbetsåret 2012/13 inte skrivit något om försvarsfrågor. Inget heller om utrikespolitik då jag ska ta över som ordförande i Utrikesutskottet från mitten av november.

 

Tidigare år har jag försökt finna vissa teman kring mina motioner. Allt som oftast har det kretsat kring konstitutionella frågor som att exempelvis minska antalet riksdagsledamöter eller stärka statschefens ställning. Den här gången har det varit ett par saker kring ekonomi. Jag varnar exempelvis för det skuldberg ett antal av landets kommuner och landsting/regioner har framför sig. Har det inte gjorts några avsättningar eller fonderingar är läget allvarligt för skattebetalarna. Bland annat skriver jag:

 

”Från en del håll kan det nämligen komma att hävdas att skattehöjningarna eller neddragningar i servicen är oundvikliga för att parera de under ett antal år tillfälligt ökade utbetalningar som måste göras. Skattehöjningar slår hårdast mot dem med låga och medelstora inkomster, det slår mot pensionärer och innebär risken för indragen privat konsumtion som är särskilt allvarligt i lågkonjunktur. Försämrad service kan innebära att viktig verksamhet inom äldreomsorgen, utbildningen, vården och för handikappade kan hotas.

 

Kommande år kan krav resas på stöd eller hjälp till kommuner som har att brottas med kommande pensionsskulder. Ifall det handlar rent ekonomiskt stöd eller ändrade regler måste stor hänsyn tas till att några kommuner förutseende har försökt hantera detta medan andra struntat i varningssignalerna. En orättvis ordning får inte skapas där den som skött sig och agerat långsiktigt inte får någon fördel av detta medan den som agerat kortsiktigt får hjälp. Staten borde därför redan nu tillsammans med exempelvis en intresseorganisation som Sveriges kommuner och landsting (SKL) bistå med någon form av ekonomisk genomlysning där pensionsskulden och kommande utbetalningar för en kommande tioårsperiod gås igenom och möjliga intäkter, avsättningar och avyttringar identifieras som möjligheter att hantera det läge som uppkommer och därmed ett alternativ till ökat statligt stöd, skattehöjningar samt att välfärdens kärna urholkas.”

 

Ifråga om pensionerna har jag också motionerat om att redan avsatta medel bör säkras och inte användas till mer eller mindre vällovliga politiska projekt. Rör inte pensionärernas pengar!

 

”AP-fonderna uppges för närvarande ha ett samlat värde av runt 870 miljarder kronor. Ytterst är det en buffert och ett samlat kapital för att täcka nuvarande och framtida pensionsutbetalningar.

 

En sådan stor och imponerande summa väcker naturligtvis lystna blickar och intresse. I debatten har redan framförts tankar på att AP-fondernas pengar kan användas till olika projekt, allt från bostadsbyggande till klimatsatsningar. Varje enskild idé kan i sig vara vällovlig men riskerar att snabbt erodera respekten för AP-fondernas grundläggande syfte. Har ett undantag medgetts från principen att se till de kommande pensionärernas bästa är risken stor att fler undantag också kommer att accepteras. Därmed riskerar resurser att användas till annat än pensionsutbetalningar och som en pensionsbuffert. Den enda begränsning som kan vara rimlig är att investeringar och allokeringar sker inom ramen för ett etiskt ramverk.

 

Det finns anledning att se över de rättsliga förutsättningarna för att säkra att AP-fonderna inte brukas till annat än det som i förlängningen är bra för de kommande pensionsutbetalningarna. För det kan behövas ett uttryckligt stöd i lag att AP-fondernas pengar endast ska användas för investeringar och allokeringar så att pensionärernas långsiktiga intressen säkras.”

 

Några motioner blev det som även berör utbildningsområdet. Mer retorik i skolan genom bättre lärarutbildning:

 

”Retorik är ämnet som funnits väldigt länge. Inte minst förknippas den med den klassiska bildningen symboliserad av Athén och sedan rättsstat och demokrati i Rom. Retorik har i dagens svenska samhälle inte riktigt den ställning och plats ämnet borde tillmätas.

 

Eleverna ska ofta hålla i presentationer men får begränsad möjlighet att träna på det. Enligt en undersökning som Utbildningsradion gjort har var femte elev skolkat för att slippa hålla en redovisning inför klassen. Ytterligare en femtedel har på allvar funderat på att skolka, enbart för att slippa stå inför sina klasskamrater och prata. Det lär även finnas en undersökning där svensken fick lista sina största rädslor. På första plats kom att tala inför publik, på andra plats kom döden. Längre ner på listan kom rädslan för att bli allvarligt sjuk.

 

Rädslan är befogad, talaren ställs ensam inför en stor grupp och man känner sig lätt avklädd och granskad. Ska eleverna slippa rädas publika framträdanden måste de ges möjligheten att träna på retorik. Genom att ha retorik som ett återkommande inslag på skolschemat får eleverna en naturlig relation till att stå inför klassen och tala. Men också förstå ordens valörer och vikten av ett levande och varierat språk.”

 

Och slutligen har jag i en motion skrivit ned det jag i olika sammanhang efterlyst en längre tid, nämligen resurser för att seriöst granska och följa upp Stasis verksamheter i Sverige under ett antal decennier. Låt utomstående granskare försöka förstå och förklara det som hänt:

 

”I Sverige bedrivs ett projekt under professor Birgitta Almgrens ledning där diktaturens mekanismer undersöks. Hon har under 2009 och nu 2011 kommit ut med två genomarbetade böcker om den östtyska säkerhetstjänsten Stasi i Sverige som visar på kontaktvägar och hur människor inom en mängd samhällssektorer låtit sig påverkas. Inte minst skolan och kulturen användes som DDR-statens spjutspetsar. Den senare volymen bygger på uppgifter hon fått tillgång till efter en dom i regeringsrätten, dock med kraftiga inskränkningar och begränsningar/…/

 

Fri och oberoende forskning kan ta vid dit de rättsliga processerna inte når. Ett forskningsprojekt borde initieras från Utbildningsdepartementets sida där någon eller några institutioner tilldelas resurser och ges i uppdrag att brett och förutsättningslöst granska DDR-regimens förhållande och försök till påverkan i Sverige från 1950- 60- talet fram till Berlinmurens fall.”

Lokalt ledarskap

Turerna fortsätter med att finna ett nytt kommunalråd i Båstad efter Anette Åkesson som tar plats i riksdagen efter Margareta Pålsson som sedan 1 september är ny landshövding i Skåne. Jag ser mig huvudsakligen som en utomstående betraktare även om spridda informationer når mig. För närvarande verkar det hela mycket oklart, för att uttrycka det milt. I grunden uppfattar jag det som en rätt allvarlig utmaning mot bilden av Båstad.

 

För någon dag sedan hade jag en debattartikel i NST/HD som handlade om ifall en person kan tas utifrån till ett ledande politiskt uppdrag. Det tycker jag! Något liknande kan också vara på väg att hända i exempelvis Kalmar där intresse visas för Barometern-OTs förre politiske redaktör Per Dahl som nytt moderat oppositionsråd.

 

Själv har jag egna erfarenheter av att komma utifrån, både från en annan kommun som en annan profession. Jag tror dessutom att övergången i Ängelholm blev särskilt enkel och smärtfri genom min företrädare Else Ekbloms kloka och omtänksamma sätt. Hon gjorde som person övergången smidig. Månaderna före fullmäktige i juni utsåg mig användes till samtal och möten med de andra partierna (inklusive S!). Därmed gick det att bygga upp förtroende. På många sätt fanns i Ängelholm också en allians före Alliansen.

 

Av ett antal kommentarer att döma de senaste dagarna har mitt inlägg uppenbarligen blivit läst. Bland annat skrev jag:

 

”Från hemmet i Magnarp är det bara några kilometers cykeltur till Förslöv i Båstads kommun. Från hamnen går det att blicka ut över den vackra Kullahalvön medan de boende på andra sidan, huvudsakligen i Höganäs kommun, kan se Hallandsås och Bjäre.

 

Rätt korta avstånd och en vardag och ett näringsliv som blir allt mer integrerat kommuner emellan gör att administrativa gränser ibland uppfattas som både futtiga och ointressanta. Ett gott samarbetsklimat har präglat Nordvästskåne åtminstone de senaste 15-20 åren. Numera utgör i praktiken hela Skåne ett sysselsättningsområde där folk pendlar fram och tillbaka.

 

Det är i ljuset av alla dessa rörelser och utbyten de senaste dagarnas diskussion om valet av ny kommunstyrelseordförande i Båstad ska ses. Moderaterna lanserades en kandidat med gedigen politisk bakgrund. Hennes avgörande belastning ansågs vara att hon kom från en annan kommun. Bostaden hon hade före flytten till Båstad fanns någon mil söderut.

 

I juni 2001 valdes jag av fullmäktige i Ängelholm till kommunstyrelsens ordförande. I samband med skolavslutningen flyttade familjen, inklusive häst, från Landskrona. Det var en ganska okonventionell lösning som valdes. Vid den tidpunkten fanns mig veterligen endast ett annat liknade exempel och det var Lars Engqvist som lämnade dåvarande bostadsorten Vellinge för att bli oppositionsråd i Malmö/…/

 

Det bäst bärande argumentet mot rekryteringen utifrån är att den personen inte sitter i fullmäktigeförsamlingen. Rent praktiskt hanteras det enkelt då arbetsordningarna vanligtvis medger beredande nämnds ordförande möjligheten att yttra sig. Samtidigt hämtas förtroendet och stödet från ledamöter som i sin tur har röstats fram av medborgarna. Svenska regeringar har genom åren på motsvarande sätt haft ministrar som inte sitter eller ens suttit i riksdagen. Stor sak i det – det väsentliga har varit kompetensen.

 

I samband med valet 2002 kunde den lösning moderaterna valt i Ängelholm prövas. I vad som var att likna vid en katastrof i Sverige som helhet utgjorde kommunresultatet något av ett undantag.

 

Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg, har varit ansvarig för arbetet med att ta fram ett nytt kommunalpolitiskt handlingsprogram för M. Ett viktigt och väl genomarbetat dokument. En av de saker han tryckt på är det ’lokala ledarskapet’. Det är centralt!”

 

Hela min debattartikel kan hittas här:

http://hd.se/ledare/2012/08/31/kompetensen-ar-viktigast/

Bristande närvaro? Nonchalans?

Dagens Nyheter har granskat vilka riksdagsledamöter som samtidigt är förtroendevalda lokalt eller regionalt. Protokoll från fullmäktigemöten från 1 januari 2009 till 1 augusti 2010 har gåtts igenom för att kolla upp närvaron. För egen del hamnade jag på 39 procent som ledamot av Ängelholms kommunfullmäktige. Hade å andra sidan mätperioden sträckts ut med ytterligare ett par veckor in i augusti hade ännu ett sammanträde hunnits med på vilket jag deltog och därmed hade det blivit en annan procentsiffra. Med möten relativt sällan kan frånvaro ett par gånger plötsligt bli rätt stora procenttal. Och det drabbar ju alla i fullmäktigeförsamlingarna alldeles oavsett om de är riksdagsledamöter eller inte.

Är då detta ett problem? Är det nonchalans? Inte nödvändigtvis!

För det första är man lokalpolitiskt aktiv mer än bara genom att besöka ett fullmäktigesammanträde en gång i månaden. Företrädarskap handlar om närvaro. Det innebär att man finns tillhands för medborgare som har synpunkter och tankar. Både genom att fånga upp goda idéer som att förklara och förankra.

För det andra finns tydliga kopplingar mellan nationell nivå och den lokala. Vi har ett långtgående kommunalt självstyre i Sverige – det är bra! Det innebär att många beslut som berör medborgarnas vardag fattas i fullmäktige snarare än i riksdagen. Däremot utformas generella regelverk genom lag. Även här finns ett företrädarskap: Att fånga tankar lokalt som sedan kan användas i den nationella debatten men också att försöka förklara hur nya bestämmelser påverkar vardagen i den egna kommunen.

Under mina år som kommunalråd i Ängelholm brukade vi i den moderata gruppen diskutera närvaron. För även om man som enskild ledamot har högt ställda ambitioner kan annat komma i vägen. Det kan handla om jobbet, studier, sjukdom, personliga orsaker eller den omtumlande verklighet småbarnsföräldrar kan hamna i. Även om det finns egna regler om att 50 till 75 procents närvaro är önskvärd kan det alltid göras undantag.

NST/HD slog mig en signal och bad mig kommentera min 39 procentiga närvaro. När jag bad dem kolla i protokollen även från tidigare år fick de skriva upp talet till 53 procent. Även det kan tyckas lågt men inom de gränser som tillämpats på andra. Till det skall komma en mycket intensiv europavalrörelse 2009.

Det finns också alltid en risk att som tidigare kommunalråd vara för aktiv i den lokala debatten. Det kan nämligen endast finnas en chef i taget! Under den första tiden som nyvald riksdagsledamot och just avgången ordförande för kommunstyrelsen var det självklart att följa några av de ärenden som jag fullt ut varit med om att bereda. I dag är däremot Åsa Herbst duktigt kommunalråd i Ängelholm och skall om några dagar för första gången möta väljarna som den främsta ansvariga. Då känns det också naturligt för mig att stå sist på den moderata valsedeln till kommunfullmäktige.

Jag tror och hoppas att de väljare som röstade fram moderaterna i valet 2006 var rätt införstådda med situationen. Som den mest inkryssade i Ängelholms fullmäktige med runt 1 200 personliga röster (12-13 procent) känner jag att det finns ett personligt mandat att förvalta. För mig innebär det närvaro i debatten, regionen och kommunen om än inte alltid på fullmäktiges möten. Det tror jag att folk som kryssade begrep.

Nolltolerans mot narkotika!

Vid sextiden på morgonen var det dags för promenad i Magnarpsskogen. Vackert och nästan vindstilla. Inte en människa mötte jag, men desto fler fåglar kunde höras. Annars är det rätt vanligt att folk rör sig i område, både med som utan stavar och både med som utan cykel.

Hemma blev det genomläsning av tidning och koll på nätet. Igår lade jag ut en ny text på Europabloggen om svenska språket, EU och Norden. Ingen kommentar som behövde hanteras. Jag tycker att det är bra att regeringen och kulturdepartementet lagt fram ett förslag till språklag. Därmed får vi svenska utöver våra minoritetsspråk. Och visst är EUs institutioner också en miljö för att värna språket. Men det är samtidigt viktigt att vi fortsätter att använda det i våra nordiska kontakter. Inte minst när det gäller universitet och högre utbildning! Läs gärna hela texten: www.europabloggen.se

På debattplats i dagens NST/HD resonerar Jessica Polfjärd, Kent Olsson och undertecknad kring narkotikaliberala tendenser i Europa med Danmark som exempel. Från moderat håll är budskapet enkelt och kristallklart: Nolltolerans mot narkotika! Jag tror också att just det polisiära samarbetet inom EU är något som blir allt viktigare och som också uppskattas av medborgarna: http://hd.se/ledare/2009/04/24/danska-knarkliberaler-oroar/

Väskan är packad och senare idag bär det av mot Örebro och moderaternas årliga jätteevenemang Kommunala rikskonferensen. Det skall bli väldigt stimulerande att träffa vänner och bekanta från hela landet som gör strålande insatser genom att vara verksamma i kommuner, landsting och regioner. Ibland en otacksam uppgift där medborgare och media inte alltid vill förstå de svåra avvägningar och krockande principer som kan vara vardagen. Tillvaron kan förenklas men är ofta komplex. Att träffas, utbyta tankar och må gott ger energi!

Med start nu vid tiotiden är det Företagardag i Ängelholm. Spännande program som jag skall leda i egenskap av konferencier. Bland annat kommer Årets företag som Årets företagare att utses. Det blir mingel, bra föredrag och mässområde. Den fest som lockat så många att den är överbokad får jag dessvärre avstå ifrån. När förrätten bärs in sitter jag i bil på väg mot Örebro.