Mina motioner 2012

En gång om året, i början av varje riksmöte, öppnas under några veckor en möjlighet för de 349 riksdagsledamöterna att väcka förslag inom snart sagt alla tänkbara områden. Den allmänna motionsperioden uppfattas nog som en lika tuff utmaning för handläggande tjänstemän som att den kan kittla valda ledamöter till både genomtänkta förslag som rena hugskott. För 2012/13 handlar det om över 3000 olika förslag. När dessa lite mer noggrant gåtts igenom visar sig rätt mycket vara upprepningar och dubbleringar av sådant som tidigare skrivits och föreslagits. Några av Alliansens ledamöter har därför för egen del bestämt att inte presentera en endaste egen text. De väljer att påverka på andra sätt - och ärligt talat kan det också vara nog så effektivt. Motioner kan dock även fungera rent opinionsbildande. Även i vetskap om att det inte just nu blir som man önskar gäller det att nöta in argumenten så att inte själva sakfrågan glöms bort. Gårdsförsäljning av alkohol är ett gott exempel!

 

Inom moderaterna har vi dessutom en gemensamt antagen policy som säger att man inte väcker motion i eget utskott. Som ledamot eller ersättare finns helt andra möjligheter att komma till tals med ansvarigt statsråd och statssekreterare än att behöva skriva till dem. För egen del innebär det att jag för arbetsåret 2012/13 inte skrivit något om försvarsfrågor. Inget heller om utrikespolitik då jag ska ta över som ordförande i Utrikesutskottet från mitten av november.

 

Tidigare år har jag försökt finna vissa teman kring mina motioner. Allt som oftast har det kretsat kring konstitutionella frågor som att exempelvis minska antalet riksdagsledamöter eller stärka statschefens ställning. Den här gången har det varit ett par saker kring ekonomi. Jag varnar exempelvis för det skuldberg ett antal av landets kommuner och landsting/regioner har framför sig. Har det inte gjorts några avsättningar eller fonderingar är läget allvarligt för skattebetalarna. Bland annat skriver jag:

 

”Från en del håll kan det nämligen komma att hävdas att skattehöjningarna eller neddragningar i servicen är oundvikliga för att parera de under ett antal år tillfälligt ökade utbetalningar som måste göras. Skattehöjningar slår hårdast mot dem med låga och medelstora inkomster, det slår mot pensionärer och innebär risken för indragen privat konsumtion som är särskilt allvarligt i lågkonjunktur. Försämrad service kan innebära att viktig verksamhet inom äldreomsorgen, utbildningen, vården och för handikappade kan hotas.

 

Kommande år kan krav resas på stöd eller hjälp till kommuner som har att brottas med kommande pensionsskulder. Ifall det handlar rent ekonomiskt stöd eller ändrade regler måste stor hänsyn tas till att några kommuner förutseende har försökt hantera detta medan andra struntat i varningssignalerna. En orättvis ordning får inte skapas där den som skött sig och agerat långsiktigt inte får någon fördel av detta medan den som agerat kortsiktigt får hjälp. Staten borde därför redan nu tillsammans med exempelvis en intresseorganisation som Sveriges kommuner och landsting (SKL) bistå med någon form av ekonomisk genomlysning där pensionsskulden och kommande utbetalningar för en kommande tioårsperiod gås igenom och möjliga intäkter, avsättningar och avyttringar identifieras som möjligheter att hantera det läge som uppkommer och därmed ett alternativ till ökat statligt stöd, skattehöjningar samt att välfärdens kärna urholkas.”

 

Ifråga om pensionerna har jag också motionerat om att redan avsatta medel bör säkras och inte användas till mer eller mindre vällovliga politiska projekt. Rör inte pensionärernas pengar!

 

”AP-fonderna uppges för närvarande ha ett samlat värde av runt 870 miljarder kronor. Ytterst är det en buffert och ett samlat kapital för att täcka nuvarande och framtida pensionsutbetalningar.

 

En sådan stor och imponerande summa väcker naturligtvis lystna blickar och intresse. I debatten har redan framförts tankar på att AP-fondernas pengar kan användas till olika projekt, allt från bostadsbyggande till klimatsatsningar. Varje enskild idé kan i sig vara vällovlig men riskerar att snabbt erodera respekten för AP-fondernas grundläggande syfte. Har ett undantag medgetts från principen att se till de kommande pensionärernas bästa är risken stor att fler undantag också kommer att accepteras. Därmed riskerar resurser att användas till annat än pensionsutbetalningar och som en pensionsbuffert. Den enda begränsning som kan vara rimlig är att investeringar och allokeringar sker inom ramen för ett etiskt ramverk.

 

Det finns anledning att se över de rättsliga förutsättningarna för att säkra att AP-fonderna inte brukas till annat än det som i förlängningen är bra för de kommande pensionsutbetalningarna. För det kan behövas ett uttryckligt stöd i lag att AP-fondernas pengar endast ska användas för investeringar och allokeringar så att pensionärernas långsiktiga intressen säkras.”

 

Några motioner blev det som även berör utbildningsområdet. Mer retorik i skolan genom bättre lärarutbildning:

 

”Retorik är ämnet som funnits väldigt länge. Inte minst förknippas den med den klassiska bildningen symboliserad av Athén och sedan rättsstat och demokrati i Rom. Retorik har i dagens svenska samhälle inte riktigt den ställning och plats ämnet borde tillmätas.

 

Eleverna ska ofta hålla i presentationer men får begränsad möjlighet att träna på det. Enligt en undersökning som Utbildningsradion gjort har var femte elev skolkat för att slippa hålla en redovisning inför klassen. Ytterligare en femtedel har på allvar funderat på att skolka, enbart för att slippa stå inför sina klasskamrater och prata. Det lär även finnas en undersökning där svensken fick lista sina största rädslor. På första plats kom att tala inför publik, på andra plats kom döden. Längre ner på listan kom rädslan för att bli allvarligt sjuk.

 

Rädslan är befogad, talaren ställs ensam inför en stor grupp och man känner sig lätt avklädd och granskad. Ska eleverna slippa rädas publika framträdanden måste de ges möjligheten att träna på retorik. Genom att ha retorik som ett återkommande inslag på skolschemat får eleverna en naturlig relation till att stå inför klassen och tala. Men också förstå ordens valörer och vikten av ett levande och varierat språk.”

 

Och slutligen har jag i en motion skrivit ned det jag i olika sammanhang efterlyst en längre tid, nämligen resurser för att seriöst granska och följa upp Stasis verksamheter i Sverige under ett antal decennier. Låt utomstående granskare försöka förstå och förklara det som hänt:

 

”I Sverige bedrivs ett projekt under professor Birgitta Almgrens ledning där diktaturens mekanismer undersöks. Hon har under 2009 och nu 2011 kommit ut med två genomarbetade böcker om den östtyska säkerhetstjänsten Stasi i Sverige som visar på kontaktvägar och hur människor inom en mängd samhällssektorer låtit sig påverkas. Inte minst skolan och kulturen användes som DDR-statens spjutspetsar. Den senare volymen bygger på uppgifter hon fått tillgång till efter en dom i regeringsrätten, dock med kraftiga inskränkningar och begränsningar/…/

 

Fri och oberoende forskning kan ta vid dit de rättsliga processerna inte når. Ett forskningsprojekt borde initieras från Utbildningsdepartementets sida där någon eller några institutioner tilldelas resurser och ges i uppdrag att brett och förutsättningslöst granska DDR-regimens förhållande och försök till påverkan i Sverige från 1950- 60- talet fram till Berlinmurens fall.”