Från Asien till Europa via Nato

Rätt snart utanför huvudstaden Tbilisi kan Kaukasus väldiga snöhöljda bergstoppar skönjas. Det är mäktigt. Landskapet är starkt kuperat vilket indikerar att det bakåt i tiden skänkt skydd men också i sina lägre delar fungerat som transportleder. Rent geografiskt befinner sig Georgien i Asien – mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Men det är på många sätt en del av den västerländska kulturkretsen och tillsammans med Armenien ett av de första länder att kristnas. Det är inte förvånande att en befolkning stolt över sitt arv önskar visa upp kyrkor och kloster med mellan 1000 och 1500 år på nacken. Ibland ger de nästan intryck av att de vill presentera bokstavligen talat samtliga byggnader...

 

Sedan tidigt 2000-tal har funnits en tydlig ambition att närma sig väst. Få känner sig som en del av en asiatisk kulturkrets. Det mycket speciella, närmast Indienliknande skriftspråket, fick behålls under decennierna av Sovjetunionens dominans som redan ett par år efter 1917 stängde ett fönster av demokrati och frihet som öppnats med utropad självständighet. Samhället har tydligt demokratiserat även om det senaste parlamentsvalet i början av oktober visar på ett starkt polariserat politiskt klimat.

 

På väldigt kort tid ryckte nämligen multimiljardären Ivanishvili fram som en samlande symbol för en brokig skara som utgjort opposition till den sittande presidenten. Att förmögenheten byggts upp med ryska pengar och att han kan beskrivas som oligark råder det inte någon större tvekan om. Frågan är vad hans allians – Georgiens dröm – verkligen representerar. Landets självklara ledare de senaste 7-8 åren, president Saakashvili har slagit vakt om den västorienterade politiken. Illavarslande var det då Ivanishvili direkt efter parlamentsvalet gav uttryck för att presidenten borde avgå som konsekvens av resultatet. I dagarna har den tillträdande regeringsalliansen uttryckt sig mer positivt om både EU som Nato. Saakashvili har talat med Natos generalsekreterare och är inbjuden som huvudtalare till senhöstens stormöte i den kretsen. För ett land som upplevt rysk aggression är detta naturligtvis en avgörande fråga. Och Moskva har markerat sin syn att den nya regeringen ska vara mer mjuk i förhållande till sin stora granne i norr som att inse att Nato-medlemskap uppfattas som en provokation. Ytterst har Ryssland ytterligare ett par hållhakar på Georgien då vissa delar av landet utropat ”självständighet” och människor där utrustats med pass från federationen – Abchazien och Nordossetien.

 

Inte minst därför är det viktigt att Georgiens västvänliga hållning besvaras positivt. Sverige har numera ambassad i landet. Och ett besök visar att det mesta snarare påminner om Europa än Asien. Nato-orienteringen är det som sedan ska leda till EU-medlemskap. Och nog har Georgien att göra i det sällskapet!

 

Ett av de områden som det fokuserats på för att stimulera ekonomin men också understryka den västliga dimensionen genom utbyte är turismen. För närvarande handlar det om cirka två miljoner besökare utifrån som kommer till detta land med strax över fyra miljoner medborgare. Det får sägas vara en bra start. Och visst finns potential! 6000 vingårdar markerar att det är ett gammalt vinodlande land. I Armenien finns berget Ararat som sägs vara där Noak landade med sin ark. Och alla som kan sin Bellman vet att den gamle gubben som första åtgärd såg till att plantera vin på marken. Kvaliteterna lämnar dock tyvärr fortfarande en del att önska. I likhet med en del annan produktion förstörd under sovjetisk tid handlar det om alldeles för mycket sötma och för lite lagring på ekfat. Glada tullare överlämnar på flygplatsen en liten flaska efter att ha stämplat i passet!

 

Trafiken kan också beskrivas som besvärlig. Folk korsar motorvägarna litet hur som helst. Det tutas och körs om på vad som kan beskrivas som ett ”oplanerat sätt”. På väg till en kyrka i bergen körde busschauffören förbi samma vattenkraftverk från 1927. När det passerats i olika riktningar både fyra och fem gånger ändrades strategi. Plötsligt befann sig fordonet på ett vägavsnitt ovanför där trafiken tidigare flutit fram. En annan motorväg månne? Men det verkade finnas risk för omfattande poliskontroller för alla bilar blinkade med helljuset. Sedan blev det uppenbart att han helt enkelt körde emot trafiken. I 100 kilometer i timmen. Han tvingades vända och köra med trafikströmmen, inte mot den! Här kan möjligtvis mer göras för en mer turistvänlig profil. Så är det även när det gäller den totala frånvaron av postkontor. Det går helt enkelt inte att köpa frimärken. Det säljs vykort men man får inte samtidigt erbjuda frimärken. Ingen saluför dessa. Till slut valde jag att ta taxi till det postkontor som utlovades finnas. Chauffören ropade och hojtade i sitt radiosystem. Det var alldeles uppenbart att ingen visste var det fanns. En stund senare stannade han bilen och sa: Här är det. Jag vacklade ur, gick in genom ett par väldiga portar för att upptäcka vad som var nedlagda och nedsläckta lokaler. Fortfarande är frimärken i Tbilisi en förborgad hemlighet.