Operation Atalanta

Sveriges riksdag har diskuterat fortsatt deltagande i Operation Atalanta i Adenviken och Indiska oceanen. För egen del har jag haft förmånen att sitta ordförande för det sammansatta Utrikes- och Försvarsutskott som haft att bereda ärendet. Vänsterpartiet som reserverat sig fick inleda i kammaren onsdag 6 mars. Därefter följde jag som företrädare för alla de partier som står bakom. I mitt anförande försökte jag lyfta fram argumenten för och vårt ansvar:

 

Det handlar om att säkra humanitära hjälpsändningar som transporteras via fartyg men också att förhindra det sjöröveri som är ett hot mot internationell handel och som hjälper till att trasa sönder länder och samhällen i regionen. EU har genom sina deltagande medlemsländer axlat sin del av det internationella ansvaret sedan 8 december 2008. Sverige har varit på plats tidigare, både genom Försvarsmaktens försorg som genom Kustbevakningen.

 

Rapsodiskt kan bilden tecknas av de senaste årens händelser i Somalia med politiskt sönderfall, våld och övergrepp. Under lång tid, vi talar om över två decennier, har det saknats fungerande regering. Människor har plågats av inbördeskrig och nyhetsrapporteringen har präglats av rapportering om Al Shababs övergrepp. Nu har våldsgrupperna sedan 2011 drivits ut ur huvudstaden Mogadishu och det finns tecken på växande politisk stabilitet, om än från tidigare låga nivåer.

 

Den humanitära situationen i Somalia är en av de svåraste i världen med cirka 3,8 miljoner människor i behov av hjälp. Av dessa är runt 2 miljoner direkt beroende av humanitära insatser utifrån för sin överlevnad. Det finns 1,1 miljoner internflyktingar i Somalia och 1 miljon somaliska flyktingar i regionen. 236 000 barn uppskattas vara akut undernärda. Svälten i vissa områden har krävt tiotusentals dödsoffer.

 

Det är i ljuset av detta Sveriges och EUs närvaro ska ses!

 

Livlinan har varit mattransporter och andra förnödenheter i FNs regi. Från och med november 2007 har FNs livsmedelsprogram transporterat mer än 800 000 ton mat till Somalia. Behovet av att skicka humanitär hjälp med sjötransporter till Somalia 2013 bedöms förbli fortsatt omfattande med tanke på läget. Sjövägen är det mest effektiva sättet att nå de hjälpbehövande. Varje kapat fartyg kan innebära tragik för alla dem som väntar på lasten.

 

Det goda med insatser som Operation Atalanta är att sedan 2008 har inga fartyg med förnödenheter från FNs livsmedelsprogram attackerats! Vi är med och gör nytta. Vi är med och gör skillnad!

 

Utöver Operation Atalanta deltar även Sverige på andra sätt för att mildra nöden: Sverige har under 2012 bidragit med betydande belopp i humanitärt stöd till Somalia. Stöd som går via FN, Rödakors- och röda halvmånerörelsen och enskilda organisationer. Under 2011 bidrog Sverige med 438 miljoner kronor i humanitärt stöd till Somalia. Av dessa gick 74 miljoner kronor till FNs livsmedelsprogram.

 

Utöver de viktiga mattransporterna handlar det också om att säkra ett av de mest trafikerade fartygsområdena i världen. Via Adenviken går fartygen på väg till och från Suezkanalen. Det handlar om 33 000 handelsfartyg per år. Under 2012 noterades en minskning av piraternas framgångar till havs. I jämförelse med 2011 reducerades både antalet attacker (från 317 till 89) och antalet framgångsrika kapningar (från 25 till 13). Minskningarna kan bero på en kombination av åtgärder. Dels internationell närvaro som exempelvis Operation Atalanta men också att ett växande antal länder tillåter beväpning ombord på den egna handelsflottan. Fartygen utrustas också med taggtråd, vattenkanoner, höga fribord, registrering och anmälan inför passage i högriskområden. Till allt detta kommer också ett illegalt och oreglerat fiske som hotar både fiskbeståndet som inkomstmöjligheterna för somaliska fiskare.

 

Genom avtal med olika länder som Seychellerna, Mauritius och Kenya finns möjligheter att döma och hålla i fängelse de pirater och sjörövare som fångas in. Det sammansatta Utrikes- och Försvarsutskottet, vars betänkande vi behandlar, påminner om att en till annat land överförd person ska behandlas humant och inte utsättas för tortyr eller andra övergrepp. Personerna ska inte utsättas för inhuman behandling och den rättsliga prövningen ska vara rättvis och öppen och göras av en kompetent, oberoende och opartisk instans. Utskottet påminner också om att det i regeringens proposition saknas hänvisningar till FNs säkerhetsrådsresolutioner 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, 1612 om barn i väpnade konflikter och 1820 om sexuellt våld i väpnade konflikter. De utgör självklara beståndsdelar i det viktiga freds- och säkerhetsfrämjande arbete som sker inom ramen för Operation Atalanta.

 

Det svenska bidraget utgörs av HMS Carlskrona med ombordbaserad helikopter, säkrings- och bordningsstyrka samt med förberedda utrymmen för sjukvård och kirurgi. Totalt sett handlar det om att ställa till förfogande en väpnad styrka bestående av högst 260 personer. Det handlar om högst fyra månader från den 6 april i år.

 

HMS Carlskrona återvänder till Adenviken efter att ha varit där tidigare. HMS Malmö och Stockholm samt stödfartyget HMS Trossö var på plats maj till september 2009. Maj j till november 2010var som nämnts HMS Carlskrona där med bland annat en säkrings- och bordningsstyrka. Sverige har också haft ledningsansvaret för Operation Atalantas styrkehögkvarter och bidragit med en helikopterenhet. Sverige har också vid två tillfällen, under perioderna mars till juni 2010 och oktober 2012 till februari 2013 bidragit med ett sjöövervaknings-flygplan från Kustbevakningen.

 

Avslutningsvis: Insatserna medverkar till att göra skillnad! Det handlar om vårt bidrag för att försöka skapa något drägligare och bättre villkor för hårt utsatta och plågade människor. Samtidigt så ska vi alltid vara medvetna om att den här typen av uppdrag också är förenade med risker. Det kan handla om fredsfrämjande uppdrag och krishanteringsinsatser. Det kan bli skarpt läge. Vi har som landets främsta politiska företrädare i Riksdagen genom vårt bifall axlat ansvar för insatsen. Och den utförs av duktiga kvinnor och män. Sveriges insats i Operation Atalanta är i de nödlidandes intresse. Är i vårt lands intresse. Och en del av det internationella ansvar som visas inom ramen för EUs gemensamma insatser.

Från försvarspolitikens "säljorganisation"

Jag tycker att den pågående försvarsdebatten har sina uppförs- som nedförsbackar. Den som pläderar för sans och balans riskerar att beskrivas som en del av regeringens hejarklack och säljorganisation. Stor sak i det ifall det handlar om att medverka i formandet av en ny bättre organisation. De flesta seriösa bedömare är helt överens om att Sverige under lång tid levde på en myt om den egna förmågan. Från både politiskt- som försvarshåll fanns en genuin önskan om att forma något modernt och flexibelt. Det är den nyorientering vi sedan något år tillbaka befinner oss mitt uppe i. Bortåt 2017-19 ska den nya organisationen finnas på plats. Den som tar del av Försvarsmaktens årsredovisning eller de dragningar som görs finner inget annat presenterat material än att arbetet stadigt fortlöper framåt. Självfallet kommer det under vägen att finnas problem och svårigheter. Så är det med alla reformer.

 

Parlamentariskt reser socialdemokraterna en del invändningar. Somliga av dem fullt rimliga. Men det finns inga som helst konturer av ett seriöst alternativ till den försvarspolitik som förs idag. Det är i närtid S också lämnat den tidigare uppfattningen från det rödgröna valmanifestet från 2010 om neddragningar på två miljarder. Kvar i den mer kritiska hållningen är dock V och MP – mig veterligen de samarbetspartners socialdemokraterna trots allt önskar luta sig emot ifall det skulle bli regeringsskifte…

 

Så om kritik och invändningar riktas mot Alliansen är det fortfarande tunt med förslag och idéer i den parlamentariska miljön som kan beskrivas som bättre eller mer trovärdiga. Det är en god anledning att kyla av känslorna en smula. I själva verket är nog avståndet inte så förskräckligt långt mellan kritiker som mer regelbundet dyker upp i Svenska Dagbladet respektive Dagens Nyheter och vi i ”säljorganisationen”. Det finns all anledning att seriöst och brett analysera både den faktiska som kommande förmågan, liksom det som händer i vårt närområde. Självfallet måste särskilt intresse visas utvecklingen i Ryssland - ett land jag själv på många sätt kritiskt berört i ett antal inlägg och texter. Men det gäller också att sätta saker och ting i ett större sammanhang. Otvivelaktigt sker en modernisering av den ryska försvarsmakten, men följs den av en förändrad och försämrad attityd mot länder som Sverige? Alla är överens om att den globala upprustningen just nu har sin tyngdpunkt i Asien och Stillahavsområdet med Folkrepubliken Kina som den drivande kraften. Hur mycket måste Ryssland låsa upp österut? Allt detta är också dimensioner som bör lyftas fram i ett seriöst samtal. Ingen kan på allvar hävda sig ha svaren - just därför inleds snart försvarsberedningens arbete.

 

För någon dag sedan hade jag på Brännpunkt en artikel som tog sin utgångspunkt i regeringens och Allianspartiernas besked om att det nu blir köp av en uppgraderad version av Jas Gripen:

 

”En viktigt pusselbit i ett starkt svenskt försvar är våra flygstridskrafter. Ett modernt flygsystem ger Sverige möjligheten att snabbt vara på plats i och utanför vårt territorium. Vi är en till yta stor och central Östersjönation. Flyg och luftvärn är vitala delar av vårt försvar. Det är därför alliansregeringen nu föreslår riksdagen att följa Försvarsmaktens behov om att uppgradera till nästa generations Jas Gripen. Det handlar om att även i framtiden kunna upprätthålla en god förmåga enligt de behov Försvarsmakten anfört. Detta är helt i enligt med de analyser som gjordes i samband med det senaste stora försvarsbeslutet 2009.

 

Det handlar om en lång process som förtjänar respekt. För tre år sedan fattade riksdagen beslut om försvarets inriktning, vilket inkluderade behovet av kvalificerad stridsflygförmåga. Försvarsmakten har förordat en uppgradering av Gripen givet att det finns en partner att dela kostnader med i ett livscykelperspektiv. Nu har Sverige ett utmärkt tillfälle när Schweiz fattat beslut om att bli en strategisk allierad med Sverige för en ny generation Gripen. Till det kommer även intresse från ett antal andra länder på flera kontinenter som nu för samtal med Saab. Den rådande ekonomiska och finansiella oron gör att det tas fasta på den samlade kostnadsbilden inklusive exempelvis underhåll.

 

Finansieringen av nästa generation Jas Gripen görs dels med redan avsatta medel i den materielplan som räknat med ett svenskt flygvapen långt bortom 2025, och dels ger regeringen i budgetpropositionen ett långsiktigt tillskott till Försvarsmakten. Att Schweiz nu har beslutat om köp av den nya versionen gör att det går att pressa priset ytterligare. Det har spekulerats i att kostnaderna för att anskaffa nästa generations Jas Gripen skulle försvåra finansieringen av andra försvarsgrenar. Så blir det inte. Med regeringens förslag till upplägg går det att undvika att det sker på bekostnad av övriga delar av försvaret. Därmed skapar vi förutsättningar för att fortsatt ha ett försvar i balans.”

 

Här finns hela mitt inlägg på Brännpunkt:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-jas-plan-gar-inte-ut-over-ovriga-forsvaret_7464092.svd

ÖB talar - sedan darrar det till

Inte utan vissa mediala talanger är landets Överbefälhavare. Med TV-intervju och allvarsbudskap lyckades han skickligt sätta agendan för inledningen på Almedalsveckan. Och redaktioner som sänt reportrar och annan personal till Gotland för dyra pengar måste ha något att rapportera om hem. Antydan om att marinen eller flygvapnet långsiktigt av besparingsskäl kan tvingas skrotas är onekligen tillräckligt kittlande. Och försvarsminister Karin Enström har fått förklara och lägga ut texten. Jag lyssnade via webben då Niklas Svensson från Expressen intervjuade henne direkt från Visby. Den balanserade och resonerande ton hon väljer retar naturligtvis en del och tas som intäkt för osäkerhet eller bristande förmåga att stå upp mot finansminister Anders Borg. Jag tycker hon agerar helt rätt och riktigt.

Alla som sysslat med budgetfrågor i exempelvis en kommun vet att förvaltningar återkommande levererar beskrivning av vad som är det värsta som kan ske. Blir det inte mer pengar, eller slantar i den utsträckning som krävs, sägs bibliotek och fritidsgårdar behöva stängas. Hela vårdavdelningar måste avvecklas. Under beredningstiden upptäcks att läget inte var fullt så allvarligt. Det går att moderera och hantera.

Därför är det fascinerande att personer som i andra sammanhang säger sig vara skattebetalarnas bästa bundsförvanter som är villiga att syna alla offentliga utgifter plötsligt darrar till så fort en ledande militär uttalar sig. Som försvarspolitiker har jag självfallet den största respekten för sakkunskapen. Men alla politiska beslut måste avvägas och det ska göras en prioritering. Därmed inte sagt att det kan ligga relevans och substans bakom framförda önskemål.

Det är inte heller första gången ÖB går ut med den här varningen. På liknande sätt var det när Folk och Försvar samlades till den årliga konferensen i Sälen januari 2011. Men även då talades det om sådant som ligger bortom 2015. Fram till dess har Försvarsmakten i sina underlag och redovisningar till riksdag och regering talat om en budget i balans. Det finns säkert både dem i media och oppositionen som vill få detta till en konflikt som gäller just nu. Så är det inte! Trist att även mer garvade folkvalda faller i den fällan.

Min uppfattning är att de "svarta hålen" är både mindre och inte fullt lika mörka som för några år sedan då det talades om felräkning på 1,5 miljard. Visst finns det anledning att reflektera kring ÖBs inlägg - väl värt att tänka på är att det inte är helt ovanligt att den offentliga verksamhetens företrädare kräver mer resurser via media oberoende om det gäller exempelvis sjukvård, äldreomsorg, missbruksvård eller försvaret. Det är knappast konstruktivt för någon att sedan samtala via pressmeddelanden. Jag har full respekt för dem som anser att Sveriges försvar behöver mer pengar, men det är hyggligt om de också anvisar varifrån. Antar att det är få departementschefer som frivilligt vill lämna en del av sina medel till Karin Enström. Det är alltid enklare att säga ja än nej. Men då är det också viktigt att antyda om hur det hela ska finansieras. Just nu har vi värnat oförändrad budget med sedvanlig uppräkning. Bara det i sig skiljer oss åt från ett antal länder. Se på Finland som nu har att hantera neddragningar på ungefär motsvarande åtta miljarder kronor.

Som försvarsintresserad drar jag mig till minnes vad debatten handlade om runt 1998 till 2004 - förbandsnedläggningar och underskott. Sedan 2006 har varken det ena eller andra precis dominerat försvaret. Ifråga om försvarsmateriel finns en puckel av beställningar och önskemål som skjutits på framtiden – ett inte oväsentligt arv från tidigare S-regeringar.

Sammanfattningsvis: ÖBs inlägg är intressant. Det ska inte avvisas. Men det måste vägas samman mot alla andra önskemål som kan finnas på statliga satsningar, från infrastruktur över till hälso- och sjukvård till skola. Låt försvarsberedningen inleda sitt arbete där både en långsiktig analys kan göras och avvägningar hanteras utan att ledamöterna behöver tala till varandra via debattartiklar och pressmeddelanden. Under 2014 är det dags för ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Och den som föreslår mer pengar till nya offentliga utgifter, inklusive det svenska försvaret, och anger trovärdig finansiering tycker jag förtjänar att lyssnas på - hittills rätt skralt av den varan. Det gäller att inte darra till. Försvaret är långt viktigare än 30 sekunders TV-tid.

Löfven och miljarderna

Stefan Löfven har till slut börja ta till orda som socialdemokraternas partiledare. Även om han utstrålar trygghet är svaren inte alltid kristallklara. I radions lördagsintervju blev det problematiskt både kring synen på kärnkraft som hur partiets föreslagna skatte- och avgiftshöjningar på 20 miljarder slår mot näringslivet. Självfallet innebär ökade kostnader också ökade utmaningar. I vissa branscher kan det vara mycket tufft och svårt att skjuta detta vidare.

För några dagar sedan ställde jag också på debattplats frågor till S om hur den dubblerade arbetsgivaravgiften slår mot försvaret som är på väg att nyanställa. Hittills ingen kommentar eller svarsartikel!

”Alliansregeringen förstärker i år Försvarsmaktens förbandsverksamhet med nära en kvarts miljard kronor. Regeringen har även lagt ett särskilt förslag till riksdagen om effektiviseringar i försvarets logistik som ska ge över 700 miljoner till förbandsverksamheten kommande år. Pengar som behövs för att förverkliga den nya insatsorganisationen för att nå ett flexibelt, tillgängligt och användbart försvar.

S föreslår återigen en dubblering av arbetsgivaravgifterna för unga under 26 år. I takt med att Försvarsmakten nu anställer soldater blir myndigheten en av Sveriges största ungdomsarbetsgivare. Förslaget slår hårt mot försvaret vars lönekostnader kan komma att öka med drygt 300 miljoner kronor per år. Det motsvarar kostnaden för 450 heltidssoldater och 2200 tidvis tjänstgörande.

Allianregeringen har tillsammans med ansvarig myndighet skapat ordning i försvarets ekonomi. Medan flera europeiska länder tvingas till nedskärningar kan Sverige i stället stärka försvarsförmågan tack vare stabila statsfinanser.

Med det nya försvaret får vi fler soldater, som är bättre utrustade och övade än idag, och som mycket snabbare kan användas om Sverige hotas. Intresset är stort och de frivilligt sökande har gjort bättre ifrån sig i tester och utvärderingar än de senaste årens värnpliktiga.

Revingehed i Skåne är en av de förbandsorter som gynnas mest av det nya försvaret. Enligt Försvarsmaktens planering ska omkring 400 soldater anställas på heltid och 900 för tidvis tjänstgöring. Men allt detta förutsatt att försvarets finansiering inte urholkas!”

Hela debattartikeln finns exempelvis här: http://hd.se/ledare/2012/05/08/revinge-heds-framtid/

Text om Tolgfors

Sten Tolgfors har avgått. Därmed slutar en vän och kollega som försvarsminister. På Facebook konstaterade jag att det säkert kommer elaka kommentarer riktade mot honom. Därför är det viktigt att komma ihåg att det alltid finns en människa av kött och blod bakom varje förtroendevald oberoende av parti! Något av en styrkeuppvisning har det varit att över 160 vänner gillade den kommentaren. Det visar på förståelse och respekt. Till det kommer också runt 40 olika inlägg på mina rader. Alla absolut inte snälla och förstående mot Sten Tolgfors. Särskilt värdesätter jag dock Sven-Otto Littorin som skrivit mycket medkännande och som själv har erfarenheter av hur det kan vara att komma till den punkt då det får räcka och avgång ur regeringen känns som det enda rätta. Precis som Littorin gjort viktiga saker både för moderaterna som landets Alliansregering i egenskap av arbetsmarknadsminister har Tolgfors gjort det. Och då gäller det att komma ihåg och påminna om det. Det gör jag gärna!

Alldeles oavsett den senaste tidens turer kring FOI och Saudiarabien finns det anledning att lyfta fram den reformagenda Sten Tolgfors haft som försvarsminister. Just av det skälet bör man också tro honom då han hävdar att uppdragets slutförande är en av huvudanledningarna till avgången. Han har gjort mycket och i och med att soldatpropositionen om tillfälligt tjänstgörande nu är på väg att behandlas av riksdagen är en av de sista pusselbitarna på plats när det gäller den nya organisationen.

I en debattartikel listar jag några av de synliga och mycket positiva spår Sten Tolgfors lämnar som försvarsminister:

”Han har på ett gediget sätt medverkat till en nödvändig reformering och renovering. För några år sedan präglades debatten mycket av budgetunderskott och förbandsnedläggningar. Så är verkligen inte fallet idag!

Överbefälhavaren har nyligen presenterat både Årsredovisning för 2011 som Försvarsmaktens budgetunderlag. Rutinerna har stramats upp och numera redovisas till och med överskott. Drygt 500 miljoner kronor kan föras över från 2011 till kommande år. Pengar som medverkar till ett välbehövligt manöverutrymme.

Parallellt med detta har uppbyggnaden av den nya insatsorganisationen fortsatt. Fullt införd, tränad och klar ska den vara runt 2019/…/

Det finns inom Försvarsmakten en stor stolthet över vad som görs och hur utmaningarna hanteras. Sverige får väldigt mycket internationell erkänsla för de insatser som utförs av svenska män och kvinnor utomlands.

Trots en del förbehåll är Försvarsmaktens bild att budgeten kommer att hållas hela perioden fram till 2015. Det är i kontrast till hur det tidigare varit och låtit. Dessutom slipper det svenska försvaret de stora neddragningar som nu planeras i många länder i vårt närområde. I Finland pågår en svår debatt om konsekvenserna av de nedskärningar på motsvarande åtta miljarder kronor som nu planeras. Det är inte den svenska verkligheten! Sedan 2006 och Alliansregeringen tillträdde har det varit mycket lugnt på det området.

Materieplanen löper mellan 2013 och 2022. Det handlar om köp för 9-10 miljarder om året. Därför är det viktig med både statsfinansiell stabilitet och ordnade processer. Sverige har nytta av kostnadseffektiv försörjning för Försvarsmakten i egenskap av beställare men också vårt land som starkt exportberoende. Det handlar om att utveckla tillsammans. Glädjande är därför signalerna från exempelvis Schweiz om intresse för Jas Gripen. Även fler länder har planet i åtanke. Och tillsammans med goda grannar som Norge utvecklas nya lösningar där den gemensamma artilleripjäsen Archer beräknas ha inneburit 400 miljoner kronor i lägre kostnader.

Det finns en målmedvetenhet i att forma en ny insatsorganisation, framtidstro då kraftiga budgetneddragningar och förbandsnedläggningar undviks såsom sker på andra håll i Europa och det finns en långsiktig strategi på materielsidan. Sverige sticker av! Sten Tolgfors har medverkat till detta på ett avgörande sätt!”

Hela min debattartikel finns här:
http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/article1617431/Tolgfors-har-gjort-stora-insatser.html

De senaste turerna i försvarsdebatten

Ibland blir något som upprepas tillräckligt många gånger taget för en sanning. Lite slängigt sägs att det är ”något alla känner till”. Så påstås det nu exempelvis om försvaret och personalförsörjningen. Det talas om underfinansiering som om det vore ett faktum. När krav sedan ställs på faktaredovisning blir det tunnare. Någon hänvisar till en nyligen publicerad (i och för sig intressant) rapport från Officersförbundet. Andra till att det kan behövas mer pengar under nästa försvarsperiod från 2015 och framåt. Längst har kanske socialdemokrater gått de senaste dagarna som talat om ”kraschlandning”.

För egen del tycker jag att det är viktigt att landets försvarspolitiker har ett gediget underlag för ställningstaganden och beslut. Just nu finns inget från Försvarsmakten som inger omedelbar oro. Till de cirka 3 200 utbildningsplatserna har funnits ungefär 32 000 sökande. Försvarsmakten uppger att den rekryterar i tänkt takt med sikte på att hela den nya organisationen ska finnas på plats vid utgången av 2014 och vara fullt insatsberedd några år därefter. Till det kommer att Alliansen i budgeten för 2012 anslagit ytterligare 230 miljoner till just förbandsverksamhet och 700 miljoner för 2013.

Ett av de märkliga inslagen i de senaste dagarnas försvarsdebatt är Håkan Juholts kritik mot att statsminister Fredrik Reinfeldt drivit igenom det nya personalförsörjningssystemet med hjälp av SD. Rätt kvickt påmindes S om att sverigdemokraterna inte ens fanns i riksdagen då beslut fattades. Än mer pikant blir det då nu socialdemokraterna meddelar att man accepterar den nya ordningen och inte har för avsikt att ändra. Det är ett bra om än föga oväntat besked. Men då hade det ju varit bättre så tidigt som möjligt med en konstruktiv opposition som verkligen vill vara med och utveckla och säkra personalförsörjningen istället för att bara stå bredvid och klaga och hitta alla fel. För självfallet innebär varje stor reform att det under genomförandetiden kommer att finnas utmaningar och problem att lösa under vägen. Låt oss då göra det tillsammans!

Dessutom finns det anledning att jämföra den svenska debatten med hur det ser ut i andra länder. I Finland talas om stora neddragningar inom försvarsmakten på grund av det ekonomiska läget i landet. Till och med USA talar om besparingar. I Sverige används inte försvaret som något gummiband som kan dras fram och tillbaka av budgetskäl! I dagarna är också nya helikoptrar (Black Hawk) levererade insatsklara med förare, tekniker och utrustning cirka 1,5 år efter riksdagsbeslut. När vår verklighet är att diskutera utveckling är andras vardag avveckling!

På Politikerbloggen tar jag upp socialdemokraternas senaste utspel i försvarsdebatten. Bland annat påminner jag om att Alliansen kommit överens med socialdemokraterna den senaste tiden om flera viktiga saker såsom en nordisk försvarsgrupp, fortsatt närvaro i Afghanistan respektive Kosovo. Själv tycker jag det är bra med breda överenskommelser. Låt oss hedra dessa! På Politikerbloggen drar jag en slutsats: ”Men i så fall är Håkan Juholts förhandlingsinvit särskild bakvänd när han uppenbart helt felaktigt hävdar att en ny försvarspolitik drivs igenom med SD. Det är inte fel att närma sig förhandlingsparter med viss respekt. Det utgår jag ifrån att vi Alliansen gör.

Håkan Juholt är välkommen att berätta vad han är för.”


I Studio Ett, radions P1, tisdag 17 januari deltar jag i en debatt om försvarspolitiken. Det inslaget finns här:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1637

Hela mitt inlägg på Politikerbloggen finns här: http://politikerbloggen.nyheterna.se/2012/01/17/47514/

Uppdraget slutfört och väl utfört

Måndag 24 oktober var sista dag i riksdagens mandat för den så kallade Libyenmissionen. Över parti- och blockgränserna har den svenska insatsen haft ett brett stöd. Det har varit en styrka utåt med stor enighet och något i mitt tycke självklart inåt mot de kvinnor och män som ytterst med sina liv som insatser visat sin vilja att delta. Och det märks att vi har varit på plats. Få länder har fått så mycket beröm.

Sverige har inte bara bidragit med ord och glada tillrop utan högst påtagligt på plats. Därmed har vi varit mer lojala och ansvarstagande än ett antal Nato-länder. Internationella undersökningar visar också att svenska folket backat upp. Sverige har varit med och gjort skillnad. Spaningskapseln och fototolkarna har utfört uppgifterna snabbare och bättre än andra. Därför har svenska Jas Gripen-plan i luften prioriteras. För dem kritiska mot ett svenskt Nato-medlemskap kan det gjorda sägas visa att vi kan bidra, och det bra, även utanför alliansen. Anhängarna kan peka på att Sverige ännu kvickare hade kunnat få ta del av och ge information om landet varit fullvärdig medlem. Dessutom hade vi fått vara med runt de sammanträdesbord där de avgörande besluten fattats.

I Kvällsposten skriver jag om Libyeninsatsen och riktar ett varmt tack till de kvinnor och män som deltagit. Jag ser också en naturlig fortsättning i att Sverige axlar ansvar för den Nordiska stridsgruppen 2014:

”Sverige hörsammade snabbt önskemålen från Libyens plågade folk, landets grannar och ett antal ansvarsaxlande nationer i Medelhavsområdet att militärt göra något för att upprätthålla de beslut FN ställt sig bakom. Vi gjorde det tillsammans med nordiska vänner som Norge och Danmark/…/

Det kan konstateras: Uppdraget väl utfört och nu slutfört!

För en tid sedan hade jag möjligheten att med några andra ledamöter från riksdagens försvarsutskott besöka svenskarna stationerade på Sicilien för Libyeninsatserna. De var stolta över att vara på plats och med insikt om att de medverkade till att göra skillnad! Från en mängd olika håll har Sverige fått mycket beröm. Svenskar har uppträtt föredömligt. Gripenplanen har varit prioriterade i luften med den spaningskapsel som visat att svensk industriteknik är världsledande. Det handlar om cirka 2000 flygtimmar. De svenskar som deltagit i de internationella staberna har också tydligt tillfört kompetens.

Det finns anledning att vara stolt över den svenska Libyeninsatsen och de som varit på plats där nere. Inte minst har F17 i Blekinge bidragit på ett bra sätt. Mindre än ett dygn efter att riksdagen fattat sitt första beslut var planen på väg ned.

Det som använts är också delar av den nordiska stridsgruppen NBG11 som under svensk ledning ställdes i ordning för EU under årets första halvår. Det har rent praktiskt gått att dra nytta av den uppbyggnad som gjorts och kompetens har funnits på plats. Det har säkert medverkat både till snabbheten som en väl fungerande organisation.

Av den anledningen är det beklagligt att socialdemokraterna i sitt budgetförslag inte vill räkna med en nordisk stridsgrupp att ställas till förfogande 2014. Flera länder, exempelvis Östersjögrannarna Lettland och Litauen, har tydligt signalerat sitt starka önskemål att bidra till NBG14 under svensk ledning. På så sätt axlar vi både regionalt ledarskap som europeiskt ansvarstagande.”

För den som är intresserad finns hela artikeln här:

http://kvp.expressen.se/ledare/1.2600938/uppdraget-genomfort

Norden och Nato

För några dagar sedan arrangerade organisationen Folk och Försvar ett seminarium tillsammans med centerpartiet. Utgångspunkten var vem och vilka Sverige militärt kan samarbeta med. På sitt sätt en ältandets fråga som huvudsakligen hämtar kraft ur de förhållanden som rådde 30-40 år tillbaka i tiden. Då fanns en tydlig beröringsångest med Nato. Den formella militära alliansfriheten skulle upprätthållas till varje pris. Journalisten Mikael Holmströms nyligen utgivna tegelstenstunga bok om hur det officiella Sverige spelat under täcker är bara ett av många exempel på skillnaderna mellan verklighet och myt.

I dag finns möjligtvis en utmaning i att de hängivna Natovännerna är lika engagerade som motståndarna. För egen del och moderaterna är det inget dramatiskt i att peka ut medlemskap som det självklara naturliga steget att ta. Samtidigt gäller det att undvika överdrifter. De flesta håller i dag med om att Sverige är en av Natos närmaste allierade, det vi saknar är det fullständiga inflytandet. Det är viktigt att uppnå full delaktighet men samtidigt finns det också många andra politiska frågor som skall behandlas och strider att utkämpa. Och de som ständigt markerar emot Nato har svårt att se dagens realiteter.

Att centern tillsammans med Folk och Försvar arrangerar en övning kring detta tema och med önskemål om någon form av granskning tror jag ändå skall tolkas som positivt att partiet önskar för egen del ett fördjupat och brett material att använda för egna ställningstaganden. Och en sådan analys kan säkert göras på många sätt. Parlamentarisk utredning är ingalunda det enda.

I avvaktan på fullt Nato-medlemskap tycker jag att det är viktigt att Sverige är en drivande och ansvarstagande part i andra former av samverkan som gynnar landets intressen. Vi är engagerade i det som sker i Afghanistan och Libyen. Det finns vidare exempelvis NORDEFCO som under svenskt ordförandeskap handlar om gemensamma och gränsöverskridande övningar, utbildningar, kurser, logistik och materielbeställningar i Norden. Här finns MARSUNO som handlar om integrerad övervakning av de Nordeuropeiska havsområdena med den svenska Kustbevakningen som en viktig och drivande aktör. SUCBAS är ett utbyte av sjölägesinformation tillsammans med Finland, Estland, Lettland och Litauen.

Och före detta seminarium hade jag precis deltagit i ett möte där en engelsk forskare hyllat Sverige som ett av de länder som var långt kommet i arbetet mot cyberhot. Han sade att det kändes naturligt för UK att samverka med några spetsnationer varav vårt var ett.

Från centerhåll betonades vid det egna mötet att det sker neddragningar i ett antal europeiska länder som konsekvens av dåliga statsfinanser och svårt budgetläge. Så är inte fallet i Sverige. En av forskarna påminde också om vad regeringar tidigare beställt och vad som sedan funnits på papper respektive i verkligheten. En ledande militär citerades som hävdade ha sagt för ungefär tjugo år sedan att försvarsmakten då var, eller i vart fall var på väg att bli, krigsoduglig! Allt detta leder också till slutsatser och reflektioner om vikten av strategiska samarbeten.

Kerstin Lundgren och Staffan Danielsson talade för centerpartiet med Peter Rådberg (MP) och jag själv (M) som inbjudna gäster. Och den grundläggande fråga som det finns anledning att fundera vidare kring var den som formulerades av en ledarskribent från Aftonbladet: Vilket säkerhetspolitiskt problem är det vi försöker lösa?

På Folk och Försvars hemsida går det att hitta en websändning från seminariet: http://www.folkochforsvar.se/

Hästveda blir kvar!

I torsdags kom beskedet om att försvarets verksamhet i Hästveda utanför Hässleholm blir kvar. Under ett år har försvarsdepartementet granskat och prövat försvarsmaktens underlag. För några år sedan beslutades nämligen att ny anläggning skulle byggas utanför Bålsta. Av den anledningen skulle Hästveda avvecklas. Därefter kom beskedet att det inte blir något nybygge men att avvecklingsplanerna fortskrider. På goda grunder kunde frågor om kapacitet och sårbarhet ställas.

Beskedet är bra ur försvarspolitisk synvinkel. Två kan alltid göra mer än en. Och med tanke på otur, olyckor och direkt sabotage innebär två anläggningar extra säkerhet. Till det kommer möjligheten att rekrytera medarbetare. Allra helst som det handlar om kvalificerade jobb. Alla vill - konstigt nog kan tyckas - inte bo i Skåne och då är det bra med Bålsta och närheten till Enköping, Stockholm och Uppsala. Men alla vill inte heller bo uppåt landet och då är verksamhet i Hässleholms kommun alldeles utmärkt! På en timme kan många pendla från många håll i Skåne.

Det finns skäl att anta att förvarsmakten inte alldeles uppskattat att det nu från politiskt håll pekats med hela handen. I grunden skall också huvudsakligen styras med budget och vilka specificerade uppdrag och utmaningar som skall hanteras. Men ifråga om Hästveda har funnits så många frågetecken som aldrig rättats ut.

Urban Widmark, kommunstyrelsens ordförande (M) i Hässleholm, har pedagogiskt, sakligt och mycket målmedvetet lyft fram alla fördelar med anläggningen i den egna kommunen. Även om det handlat om att han slagits för lokala arbetsplatser har hela tiden funnits en bredare och djupare insikt om vad som också är bra för försvaret. För ifall verksamheten avvecklats i Hästveda hade försvarsmakten ändå stått där med själva anläggningen. Hur skulle den ha hanterats och med vilka underhållskostnader? I dag sköts dessutom härifrån en del andra bevakningsuppdrag vid mobiliseringsförråd och andra anläggningar. Kostnader som någon ändå tvingats täcka vid flytt och stängning.

För egen del är jag väldigt glad över att goda sakargument fått avgöra. Till de personer som slagits för Hästveda vill jag räkna utöver Urban Widmark min kollega i försvarsutskottet Allan Widman (FP). I den här frågan - liksom många andra - uppfattar jag verkligen att stå sida vid sida med honom. Det är en kunnig och påläst riksdagsman. Han visar ibland prov på detaljkunskaper som kan förvirra både honom som hans åhörare men ambitionen att forma ett användbart och bra svenskt försvar kan ingen ta ifrån honom. Och ifall med Hästveda har Allan Widman fått rätt. Han också!

Intervju med mig i Radio Kristianstad torsdag 7 april: http://sverigesradio.se/sida/arkiv.aspx?programid=101&date=2011-04-07

Urban Widmark och jag i Norra Skåne: http://www.nsk.se/apps/pbcs.dll/article?AID=%2F20110408%2FHASSLEHOLM%2F704089950%2F1170#

Dags för försvars- och utrikespolitisk debatt!

Håkan Juholt, socialdemokraternas nyvalde partiledare var sedan 2010 ordförande i Försvarsutskottet. Det finns anledning att tro att han behåller intresset för dessa frågor även efter sitt avancemang i den interna röda hierarkin.

Det är lika bra som önskvärt ifall ett större intresse visas dessa viktiga områden. Trots stora förändringar i vår omvärld och att det gamla, traditionella värnpliktsförsvaret övergetts i Sverige är debatten ganska loj.

Svensk Tidskrift som borgerligt sinnad oberoende mötesplats försöker göra något åt detta. Cecilia Widegren, Försvarsutskottets vice ordförande (M), har fått inleda en serie med artiklar och inlägg. Näst på tur står Karin Enström, Utrikesutskottets ordförande (M).

I samband med Svensk Tidskrifts artikelserie gjorde jag följande redaktionella notering:

”Med en artikel av Cecilia Widegren, Försvarsutskottets vice ordförande (M), inleder Svensk Tidskrift en serie om svensk försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik. Näst i tur står ett inlägg av Karin Enström, Utrikesutskottets ordförande (M).

Viktiga reformer har genomförts. Värnpliktsförsvaret har ersatts av en modernare och snabbare organisation som naturligtvis ställer nya krav. Andra länder tittar med intresse på det som sker i Sverige. Till det kommer den finansiella krisen som resulterat i panikbromsningar budgetmässigt i många EU-stater med Sverige som ett stort undantag. Där andra talar om nedskärningar och stora neddragningar talas hos oss om utveckling och konsolidering. Till det kommer Östersjöområdets betydelse med Ryssland i vår närhet. Här finns många gemensamma utmaningar, hot och möjligheter som delas mellan de nordiska och baltiska länderna. Allt detta medverkar till behovet av en lika bred som seriös diskussion om svensk försvars-, säkerhets- och utrikespolitik. Det vill Svensk Tidskrift medverka till att möjliggöra

Med Håkan Juholt har socialdemokraterna fått en ny partiledare samtidigt som S förlorat sin tyngste och mest respekterade försvarspolitiker. I de förändringar och den förnyelse som kan komma hos det största oppositionspartiet finns det anledning att tro att även dessa områden kan beröras. Uppgörelsen inför valet 2010 med MP och V kom ju att ha en tydlig slagsida vänsterut med krav på bland annat stängning av amerikanska baser utomlands. Förhoppningsvis kan även förnyelsen inom socialdemokraterna ge bränsle åt ett givande samtal kring försvars-, säkerhets- och utrikespolitiska frågor.”

Bland annat skriver Cecilia Widegren: ”I juni 2009 beslutade riksdagen Försvarsmaktens nya inriktning fram till år 2014. Inriktningen innebär att Försvarsmaktens förband ska vara redo att användas med mycket kort varsel i Sverige, i närområdet eller i mer traditionella fredsfrämjande operationer. Det kan låta som en självklarhet att Försvarsmaktens förband ska vara tillgängliga för insatser men så har inte varit fallet tidigare. Den tidigare inriktningen medförde att endast en tredjedel av Försvarsmaktens insatsorganisation, ca 12 000 människor, fanns tillgängliga – men då inom ett år. Oacceptabelt ansåg alliansregeringen.

Lösningen blev att den nya insatsorganisationen numer utgörs av två typer av förband, stående förband med anställda soldater samt kontrakterade förband med periodvis tjänstgörande soldater som de kombinerar med en civil karriär.”

Svensk Tidskrift hittas här:
http://www.svensktidskrift.se

Sälen: Både hot och möjligheter

Folk och Försvars årskonferens i Sälen är ett slags blandning av politikerveckan i Almedalen och en fackmässa i Älvsjö. För försvars- och säkerhetspolitiskt intresserade är det ett viktigt arrangemang då både mer eller mindre djupa tankar utbyts som visitkort utväxlas. Framfödda idéer och skapade kontakter som sedan kan komma till nytta längre fram under året.

Årets möte kanske inte har präglats av de stora avslöjandena eller utspelen. Försvarsutskottets ordförande Håkan Juholt (S) tycks dock ha representerat oppositionen i de flesta mediesammanhang. Så mycket eget har han inte kommit med men däremot har han i alla tonlägen kritiserat Alliansen och regeringen för dess under åren vidtagna åtgärder. Notabelt är att alla riksdagspartier funnits på plats i Sälen med ett undantag: Vänsterpartiet. V prioriterar uppenbarligen inte försvaret och då går det ju att strunta i en konferens arrangerad av organisationen Folk och Försvar. Det säger också en hel del om det sönderfallande rödgröna samarbetet, inte minst inom detta område. Frågan bör dock ställas till socialdemokraterna som det stora oppositionspartiet: Vad vill man och med vem? Urban Ahlin, utrikesansvarig för S, hukade då det vid ett seminariepass ställdes en direkt fråga till honom huruvida socialdemokraterna vill medverka till att dra ned på försvarets budget eller öka densamma. Han ville inte svara utan hänvisade till Juholt som dock inte var på plats utan antogs sköta mediekontakter enligt sin partikollega. Ifall man känt någon som helst stolthet över vad de rödgröna tidigare enats om kunde dock Ahlin ha berättat att i S, V och MPs gemensamma budgetförslag yrkades på en minskning med två miljarder kronor!

Svenska Dagbladet kom att prägla en del av debatten genom en artikel där det varnades för kommande personalförsörjningsproblem för Försvarsmakten. Intresset att utbilda sig är stort, däremot har heltidsanställda prioriterats framför de som på deltid skall arbeta inom försvaret. Det är naturligtvis viktigt att det inte får finnas ett A- respektive B-lag bland de anställda. Samtidigt förklarar ÖB att detta skall prioriteras och att organisationen skall vara på plats först om ett par år. Naturligtvis är det viktigt att ta oro och varningssignaler på allvar. Endast så kan korrekta korrigeringar genomföras i god tid!

Något som också fick öronen att spetsas på dem som lystrar efter potentiella konflikter och motsättningar var när ÖB pekade på behovet av mer resurser efter 2014. I dag finns inga svarta hål i ekonomin men för framtiden kan nytt material behöva införskaffas eller kapaciteten höjas på det befintliga. ÖB menar att materialkostnader i andra länder nu stiger snabbare än index och att detta också kan bli fallet för svensk del från 2014 och framåt.

De utmaningar och hot som nämnts under dagarna i Sälen är många och väldigt skiftande. Klimatförändringar har angetts av några. Den organiserade brottsligheten pekades ut av EU-kommissionären Cecilia Malmström. Det har talats om IT-attacker. Och från tidigare år finns funderingarna kring vad som sker i Ryssland. Ifråga om det stora landet på andra sidan Östersjön är väl sanningen den att det både går att iaktta positiva saker som kraftiga steg tillbaka. I den ena vågskålen kan läggas övergreppen i närtid mot grannländer som Georgien och Estland, hur mänskliga rättigheter sätts ur spel och vissa moderniseringar inom försvarsmakten. Samtidigt handlar det om ett land som sakta förstår att det är beroende av andra, råvaruekonomi till trots så är nivån låg och folk ställer allt mer berättigade krav att få del av resurserna istället för att de används till vapen. Försvarsminister Sten Tolgfors påminde om att i slutet av 1980-talet hade Sovjetunionen i vårt närområde 78 armédivisioner och 2 brigader, i dag har Ryssland en luftlandsättningsdivision och sju brigader. Då hade man 20 000 stridsvagnar, nu 300! Då hade man 120 större ytstridsfartyg, nu 15! Då 160 ubåtar, nu 24! Officerskåren skall minskas från 355 000 man till 156 000 man.

För oss i Sverige med vår nära relation till andra gäller det att svara upp mot detta. Tillsammans. Sverige bidrar där med ubåtar vilket en del av våra grannar saknar. Det svenska konventionella systemet räknas som ett av världens bästa. Vi har ett flygvapen som är ungefär dubbelt så stort som grannländernas med våra 100 Jas Gripen. Och med 50 000 soldater som är målet för omställningen kommer vi att ha normal storlek jämfört med grannländerna. Tyskland räknar med 165 000-180 000 man i ett befolkningsmässigt tio gånger så stort land. Polen 90 000 man med cirka 40 miljoner invånare.

Och det är väl detta en seriös försvars- och säkerhetspolitisk debatt borde handla om. Förmågan att använda båda ögonen för att på så sätt se reella hot likaväl som faktiska möjligheter och det som är bra!

Ja till NBG11!

I Kvällsposten skriver jag på debattplats om Nordisk stridsgrupp 2011 (NBG11). Det är ett viktigt beslut om samverkan med andra länder Sverige tar. Symptomatiskt står V och SD vid sidan av medan Allianspartierna tillsammans med S och MP är överens. I vart fall gäller långsiktigheten och det blocköverskridande fram till det är dags att diskutera uppdraget för 2014.

I Kvällsposten skriver jag bland annat: ”Nordiska stridsgruppen 2011 kommer att ledas av Sverige under sex månader med från vår sida 1600 kvinnor och män. Det innebär att vältränad trupp kan sättas in på EU-uppdrag för att i närområdet bidra till säkerhet. Det kan exempelvis handla om att förhindra humanitära katastrofer till följd av krig, uppror eller annan form av samhällskollaps. Då gäller det att snabbt säkra hamnar eller flygplatser för att på så sätt kunna få in mat och andra förnödenheter. En olycka kommer sällan ensam och vid stora påfrestningar är det många strukturer som kan falla samman samtidigt. Det är här soldaterna kommer in. Hela idén är att det skall gå väldigt fort – endast några dagar – från att behov uppstått till att beslut fattats och stridsgruppen är på väg.

I grunden är det också bra med samverkan tillsammans med våra närmaste länder. Sedan ett par år finns en solidaritetsförklaring där Sverige förklarar att svåra påfrestningar i vårt närområde inte kommer att mötas med armarna i kors. Även om vi är alliansfria är vi inte blinda och döva. Och vi hoppas naturligtvis att andra bistår oss vid stora problem och utmaningar. Den bärande insikten är att konflikter och katastrofer enkelt fortplantar sig. Flyktingströmmar, giftutsläpp och terrorgrupper känner inga gränser. Vår säkerhet bygger också på att andra känner sig säkra och trygga/.../

Det är inte första gången Sverige axlar huvudansvar för en Nordisk stridsgrupp. Så skedde också genom beslut 2004/05. Då bildades ett förband som var stridsklart 2008. Den gången skenade dock alla kostnader. Den miljard som det hela beräknades kosta visade sig i efterhand bli fyra! Riksrevisionen har i en granskning riktat skarp och berättigad kritik. Efter regeringsskiftet och med Sten Tolgfors som ny försvarsminister har förbättrade ekonomiska rutiner skapats inom försvarsmakten/…/

Även om motståndare till en Nordisk stridsgrupp 2011 anför ekonomiska skäl för sina invändningar så har ifrågasättandet sin grund i ovilja både mot EU som bristande insikt i att morgondagens säkerhet byggs tillsammans.”

Artikeln i sin helhet finns här:
http://kvp.expressen.se/ledare/1.2254240/hans-wallmark-ny-nordisk-stridsgrupp-i-dag

Högkvarteret och Hästveda

I januari var jag tillsammans med ett antal moderater från Hässleholm på besök i försvarsmaktens rätt stora anläggning i Hästveda. Av många benämns det hela som ”berget”. Tidigare ganska hemligt och omgärdat av besöksrestriktioner, i dag verksamhet som gärna visas upp. Både lokaler som de arbetsuppgifter som utförs i och kring Hästveda imponerar. Tyvärr har signalerna från Högkvarteret var oklara. Vad vill man för framtiden? Kommunledningen har gärna velat få till stånd ett möte med Överbefälhavaren. För en tid sedan kom besked: Ett sammanträffande bedöms som ointressant och Hästveda skall avvecklas.

Kommunstyrelsens ordförande Urban Widmark (M) tillsammans med Östra Göinges oppositionsråd Patric Åberg (M) har med mig haft en debattartikel införd i några tidningar:

Det är rätt vanligt att myndigheter, kommuner och ledande politiker får förfrågningar om uppvaktningar och besök. Särskilt när svåra och komplicerade beslut ska fattas. I grunden är det bra. Möjligheter finns att bredda underlaget med hjälp av nya fakta. Ibland gäller det att själv försöka förklara för att på så sätt förankra. Kommunalråd och riksdagsledamöter är rätt vana vid detta.

Därför uppfattas det som en smula märkligt att Överbefälhavaren inte vill ta emot en bred delegation över parti- och blockgränserna från Hässleholms kommun för att diskutera verksamheten i Hästveda. Istället meddelar myndigheten att ”berget” ska stängas.

Försvarsmakten har att inom tilldelad ekonomi lösa sina uppgifter. Självfallet handlar det om att göra avvägningar. Men då är det viktigt att dessa framstår som begripliga och att vidtagna åtgärder inte leder till ökade kostnader utan minskade. Är det verkligen så när det gäller ”berget”?

Ifall nu försvarsmakten avvecklar verksamheten i Hästveda vem tar då över uppgifterna? Och till vilka kostnader? De flesta arbetsmoment kvarstår ju även efter en nedläggning.

Personal måste föras till en annan stridsledningscentral. Vilken och finns där kapacitet? Det handlar om bevakning av anläggningar i regionen, insatsstyrka och plats för materiel. Varifrån skall detta ske och finns där kapacitet i dag? En stor fördel med Hästveda är den geografiska placeringen i de centrala delarna av Skåne. Anläggningen måste dessutom helt tömmas i annat fall kvarstår kostnader för uppvärmning, skötsel och säkerhet.

För Överbefälhavaren har kanske frågan huvudsakligen handlat om stridsledningscentralen och strilbataljonens verksamhet. Men det finns ju så mycket mer. Då krävs en helhetssyn både ifråga om vad som finns i Hästveda och de kostnader som uppstår då allt det andra måste hanteras någon annanstans inom ramen för Försvarsmaktens organisation.

Till detta kommer fördelarna med en väl skyddad anläggning. Dagens försvars- och säkerhetspolitiska läge kan förändras. Nya hotbilder kan uppstå. Hästveda har stora fördelar att kunna försvaras. Mycket talar för bibehållen förmåga även efter exempelvis en naturkatastrof. För terrorister eller utländska informatörer erbjuder också dagens anläggning rätt mycket motstånd. Att dela upp dagens verksamhet för att sedan flytta i olika riktningar och dessutom mycket ovan jord innebär ytterligare riskexponering.

Allt detta och ytterligare några argument hade kunnat framföras till Överbefälhavaren vid en uppvaktning. Nu ligger det ju väldigt mycket på myndigheten att själv för skattebetalarna förklara och visa hur en avveckling av Hästveda resulterar i att av riksdag och regering tilldelade arbetsuppgifter löses på ett lika bra sätt som tidigare till lägre kostnader.

Urban Widmark
Kommunstyrelsens ordförande (M), Hässleholm
Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Ängelholm
Patric Åberg
Oppositionsråd (M), Östra Göinge

Till stöd för våra soldater

Barkåkra kyrka i min hemförsamling strax utanför Ängelholm har genom åren varit plats för många gripande avsked. På tydligt hörbart avstånd från kyrkogården ligger flygplatsen och det område som i dag kallas Valhall Park och som bara fram till för några år sedan var Kungliga Skånska Flygflottiljen F10. Även i fredstid har anställda och värnpliktiga i försvarsmakten fått offra sina liv eller svårt skadats för att skydda vårt land. Inte minst har det gällt piloter. Dessvärre är detta en realitet även om mycket gjorts och görs för att minimera förluster och att människor drabbas.

Att befinna sig i strid eller rena konfliktzoner är naturligtvis ännu farligare. Oftast finns det ju grupper eller rent av fiender som inte vill se några andra soldater där. Det gäller även om dessa representerar ett land som kan se tillbaka på nästan 200 år av oavbruten fred och som kämpar för demokrati och mänsklig värdighet.

Självfallet är sorgen och förstämningen stor sedan besked kommit om att två svenska officerare och en tolk dödats i Afghanistan. Alla, utom möjligtvis V-ledaren Lars Ohly, vet att de inte befann sig där av misstag utan med ett bestämt syfte. Målet är att skapa förutsättningar för ett tryggt land med fria val, oberoende domstolar, granskande media och ett utbildningsväsende för både tjejer och killar. Så har det inte alltid varit i Afghanistan! Och så kommer det inte heller att bli ifall de utländska trupperna dras tillbaka. För bara några år sedan upplevde många människor den rena terrorn under talibanstyret. Folk förnekades sina mänskliga fri- och rättigheter. Kvinnor gömdes undan. Flickor som ville ha utbildning fick syra i ansiktet och i försök att utrota sin historia bokstavligen sprängdes gamla monument.

Den som tycker att de döda soldaterna varit på plats förgäves ställer krav på trupptillbakadragande. Alla andra som inser att det finns viktiga uppgifter att fylla begriper att det smärtsamma till trots gäller fortsatt närvaro. För Mona Sahlin som aspirerar på att bli Sveriges nya statsminister gäller det att tämligen omgående visa att de tre rödgröna partierna har en gemensam Afghanistanpolitik. Rimligtvis borde den som önskar utgöra ett trovärdigt alternativ bli överens om vad som skall gälla på samma sätt som Allianspartierna är det på sin sida.

För den svenska försvarsmaktens arbete i Afghanistan medverkar till att förhindra flyktingströmmar och nya masslaster av narkotika. Med stabilitet och ordning följer att medborgare stannar kvar i det egna landet och det går att ägna sig åt brottsbekämpning. Sönderfall och inre strider resulterar i det motsatta.

Samtidigt gäller det att också betänka de villkor svenska soldater verkar under. Jag har under min tid i riksdagen återkommande krävt en bättre ordning för veteraner och dem som skadats i tjänst. De senaste dagarna tycker jag tydligt visat behovet av förbättringar för både enskilda som efterlevande. Den senaste motionen, väckt under pågående riksmöte 2009/10, lyder som följer:

Fler och fler inom försvarsmakten tjänstgör utomlands. Det handlar både om att aktivt upprätthålla ordning och säkerhet och att på plats vaka och observera. Detta är något vi i Sverige skall vara stolta över, att så många är beredda att frivilligt göra en insats för freden. Det handlar om att hjälpa och bistå men också om vår egen säkerhet genom att förhindra att konflikter växer och sprider sig vidare. Syftet är således både oegennyttigt och i Sveriges eget intresse. Självklart är tjänstgöring utomlands förenad med risk för den enskilde soldaten eller officeren. Tyvärr såras varje år personer och ibland är skadorna av permanent natur eller med döden som följd.

Det finns en viss osäkerhet kring vilket skydd man har som soldat om man skadas i tjänst utomlands. Det finns fall då enskilda själva har tecknat försäkring med försäkringsbolag. Det kan kanske vara ett bra komplement men problem uppstår då dessa försäkringar inte täcker ”force majeur” till vilka skador i krig och strider kan räknas. Även om förhållandena har förbättrats under senare år och den så kallade Veteranutredningen har kommit med fler viktiga förbättringsförslag så kommer denna fråga att bli alltmer aktuell då fler och fler försvarsanställda kommer att tjänstgöra utomlands.

Inte minst när det gäller kostnader och ersättning för den som har skadats permanent på grund av sin utlandstjänstgöring finns det en del att göra. Det kan handla om kostnader för vård, nedsatt arbetsförmåga och efterlevandestöd till barn. Idag har försvarsmakten ett rehabiliteringsansvar för den som varit i utlandstjänst i tre till fem år men tiden därefter är det mer oklart vilket ansvar försvarsmakten och staten har.

Sverige har som ambition att bidra än mer aktivt till fredsbevarande insatser runt om i världen. Då är det av största vikt att staten erbjuder ett bra trygghetspaket för alla i utlandstjänst.

Hästveda imorgon

Försvaret har en anläggning i Hästveda, Hässleholms kommun, som ibland brukar omnämnas "Berget". I morgon skall jag för första gången besöka denna stridsledningscentral och på plats få information om både verksamheten som morgondagens utmaningar.

Det är ju ingen hemlighet att Hästveda ibland dyker upp i diskussionen över försvarsverksamhet som kan komma att läggas ned eller förändras. I grunden är ju detta operativa frågor som skall hanteras av den egna organisationen. För någon vecka sedan meddelade också Överbefälhavaren i Svenska Dagbladet att det inte var aktuellt med något förrän tidigast runt 2014. I det sammanhanget gäller det att inom försvarsmakten motivera vad "Berget" kan åstadkomma och vad samt hur kostsamt ett alternativ kan vara.

Som riksdagsledamot deltar jag gärna i det informationsarbetet tillsammans med duktiga försvarsanställda och företrädare för Hässleholms kommun. Besöket och programmet är gjort av kommunstyrelsens ordförande Urban Widmark som också är med under dagen. I honom har Hässleholm en bra och drivande politiker.

Program Torsdag 14 januari 2010

Kl. 11.55 Samling i Stadshuset, Hässleholm
Kl. 12.00 Lunch på Harry´s, Hässleholm
Kl. 13.00 Avfärd till Hästveda
Kl. 13.30 Studiebesök tillsammans med platschef Torgny Persson
Kl. 15.00 Presskonferens i Hästveda (i civil lokal ovan jord)