Perspektiv i Sälen

Under socialdemokraternas sista år vid makten svepte förbandsdöden fram över landet. I en akt av massiv medelsförstöring stängdes exempelvis flygflottiljen F10 i Ängelholm kort tid efter rätt omfattande investeringar i ny hangar. Då handlade det om avveckling. Kontrasten mot i dag är rätt påtaglig. Sedan Alliansregeringen trädde till 2006 har inga förband avvecklats. Riksdagen klubbade strax före jul en budget som innebär att resurser tillförs så att 40-60 Jas Gripen av den senaste versionen kan förvärvas - i enlighet med önskemål från Försvarsmakten. Den allmänna debatten präglas dock inte precis av dessa fakta.

 

Jag tror att det har med perspektiv att göra. Ju kortsiktigare man ser, ju mer det korta tidsperspektivet fångar blicken, desto svårare är det faktiskt att se relevanta skillnader.

 

På detta tema skriver jag på Politikerbloggen med anledning av pågående rikskonferens arrangerad av Folk och Försvar. Och jag sätter den i relief till hårda ord som fällts tidigare år. 2011 handlade det exempelvis om Jas Gripen.

 

”För två år sedan var det exempelvis mycket diskussion vid Folk och Försvars årskonferens i Sälen om Jas Gripen. Var det aktuellt med en ny version? Hur såg finansieringen ut? Jag vet, för jag var med och debatterade i TV4 med Håkan Juholt. Mitt konstaterande löd: Sverige kommer inte att köpa någon Gripen i säcken. Nu vet vi: En lösning finns framförhandlad där Alliansregeringen med finansiering öppnat för förvärv av 40-60 nya flygplan av den senaste versionen. Det budgetförslag som lagts har också stöd av en bred majoritet i Sveriges riksdag/…/

 

Försvaret måste avspegla sin samtid och sedan Kalla krigets slut har en kontinuerlig anpassning av vår försvarsförmåga skett. Hotbilden har förändrats. Vårt tidigare storskaliga invasionsförsvar har nu ersatts med riktat insatsförsvar som dessutom fått delvis utökade uppgifter. Sverige är en aktiv medlem i det internationella samfundet, vilket ställer helt andra krav på kompetens, bemanning och utrustning.

 

Sverige har en lång och stolt historia av internationell solidaritet och deltagande i olika FN-aktioner. Dagens internationella samfund omfattar dock mer än FN och svenskt samverkan med andra aktörer som NATO och EU är därför en naturlig utveckling av vår internationella solidaritet. Terrorism, sjöröveri, väpnade konflikter, naturkatastrofer och liknande hot mot och störningar av mänskliga rättigheter, demokrati och världshandel har inneburit svenskt deltagande. Svensk trupp och personal har därför aktivt deltagit i operationer med Nordic Battle Group (NBG), i Adenviken, Afghanistan och Libyen.

 

Samtidigt har det den senaste tiden förekommit diskussion kring vår försvarsförmåga. Sverige befinner sig mitt i en försvarsreform. Alliansen övertog 2006 ett försvar i spillror och reformbehovet var påtagligt. Då tog det ett år för att mobilisera 11 000 man och ända upp till tre år för 30 000 man. När Alliansens reformer är fullt genomförda står 50 000 soldater och sjömän – med toppmodern materiel och utrustning - redo inom några dagar om vårt land skulle hotas. Alla höga ljud och skarpa ord till trots konstateras att vår förmåga i dag 2013 är bättre än för 10-20 år sedan!

 

Just detta med att restaurera har varit centralt sedan Alliansen tillträdde 2006. En kontinuerlig urholkning och förbandsnedläggningar präglade tiden fram till regeringsskiftet. Genom åren har det försökts förklara exakt hur illa det hade kommit att bli/…/

 

Det är aldrig dumt med perspektiv. Lika relevant nu som tidigare.”

 

Här finns hela mitt inlägg på Politikerbloggen:

http://politikerbloggen.tv4.se/2013/01/14/alliansen-overtog-ett-forsvar-i-spillror/

Japaner, japaner...

De senaste dagarna har förhållandet mellan Japan och Kina märkbart försämrats. Det finns en rad tvister om vilket land som har överhöghet över ett antal öar, kobbar och klippor i Sydkinesiska sjön. Ytterst handlar det om kontroll över viktiga handelsvägar men också möjligheterna att nyttja de resurser som finns på och under havsbotten i form av exempelvis olja och gas. Det som vid ett enkelt påseende kan verka vara en bagatellartad tvist är djupt allvarligt. Till det kan adderas ytterligare en dimension i form av historiska oförrätter från 1920-, 30- och 40-talet då Japan koloniserade delar av Asien och var axelmakt med Hitlers tredje rike. I både Korea som Kina finns fortfarande många som minns och som kräver ursäkt och upprättelse.

 

För någon dag sedan förklarade den japanska regeringen sig beredd att av några privatpersoner köpa ett par av de aktuella öar som det nu råder delade meningar om. Det skulle se till den nätta summan av två miljarder yen (motsvarande cirka 180 miljoner kronor). Från första parkett i Tokyo kunde jag följa inledningen på det drama som nu fortsatt med demonstrationer i Peking och rätt fräna angrepp på japanska intressen. Det har även meddelats att Honda och Nissan tillfälligt stängt några av sina fabriker i Kina.

 

Bakom anspråken döljer sig en grov och målmedveten offensiv från kinesisk sida. När nu landgränserna säkrats visas en tilltagande aptit för haven. Efter att under decennier ha agerat mer i det tysta kliver nu jättenationen fram på arenan med full kraft. Solen stiger i öster! Och det finns en strategi som med oro noteras av grannländerna. Vid försvarspolitiska samtal både i Indien som Japan är det notabelt att Ryssland knappast tillmäts intresse medan det mesta av tankemödan används till händelseutvecklingen i Kina. En tydlig tyngdpunktsförskjutning kan noteras söderut.

 

Japan har att hantera sin historia. Till skillnad från Tyskland har processen inte varit lika entydig. Samtidigt blev en av konsekvenserna av kriget, de båda atombomberna och den därpå följande freden ett uttalat pacifistiskt land. Fram till de senaste åren har försvarsmakten uttryckligen varit uteslutande självförsvarande styrkor med starka begränsningar att få använda vapen mot andra. Nu pågår en debatt om att försvaret ska få omorganiseras och att en del av tidigare hinder ska röjas undan. Japan är exempelvis en stor bidragsgivare till olika FN-insatser men japaner utomlands måste bäddas in i andra länders styrkor och i praktiken skyddas av dessa. Den allierade nationen USA (de två står varandra nära på ett intimt sätt som knappt kan liknas vid några andra länders relationer) vill säkert se ökad aktivitet allra helst som landet flyttar fokus från Europa mot Asien och Stilla havet. Under de mer radikala decennierna fanns det många som fann det direkt obekvämt att bära uniform. De kunde utsättas för spott och spe. Inte minst efter räddningsinsatserna efter jordbävningen och tsunamin för ett och ett halvt år sedan kan en förändrad och förbättrad inställning noteras.

 

Japan är fortfarande världens tredje största ekonomi. Imponerande med sina 127 miljoner invånare. Landet har brottats med ekonomiska problem i 20 år. Budgetunderskottet ligger på runt tio procent. Statsskulden är 230 procent och cirka 40 procent av statens utgifter används till räntor och återbetalning av lån. Trots det är valutan yen urstark vilket skapar ytterligare utmaningar. De stora lån som den japanska regeringen tar är dock huvudsakligen inhemska vilket minskar exponeringen. Japans postverk uppges exempelvis äga ungefär 30 procent av lånestocken!

 

Sverige är även i Japan ett land med mycket gott rykte. Det handlar både om kultur (med Astrid Lindgren och Ingmar Bergman) som välfärdslösningar inom äldre- och handikappomsorgen. Att vi dessutom är tydliga när det gäller EUs vapenembargo gentemot Kina är också något som extra mycket uppskattas. På försvarsmaterielsidan finns intresse av samverkan. Japan är ju en betydande havsnation (en uträkning visar att sett till vattenmängd är det världens fjärdes största nation). Det talas om ubåtar (från dagen 18 till 22) och då med särskilt intresse för Kockums Stirlingmotorer. Sedan en tid tillbaka pågår samtal mellan Sverige och Japan som ska utmynna i ett MOU (en överenskommelse om samarbete). Kanske redan vid årets slut tecknas ett avtal som bland annat kommer att inledas med gemensamt analysarbete kring utvecklingen i Ryssland. Från den svenske försvarsattachéns sida var han väldigt glad över svenska parlamentariker på plats då vi hade möjligheter att träffa personer han svårligen skulle kunna nå. Under en dag sammanstrålade vi med försvars- och säkerhetspolitiskt ansvariga ledamöter från både under- och överhuset i Diet (som är namnet på deras riksdag). Av de årliga försvarsutgifterna på 390-410 miljarder svenska kronor går cirka 60 miljarder om året till materiel. Och den parlamentariska sekreteraren vid Försvarsdepartementet Hideo Jinpu berättade att han som barn byggt modellflygplan som föreställt Viggen och att han bara för några månader sedan fått drömmen uppfylld av flyga Jas Gripen.

Från försvarspolitikens "säljorganisation"

Jag tycker att den pågående försvarsdebatten har sina uppförs- som nedförsbackar. Den som pläderar för sans och balans riskerar att beskrivas som en del av regeringens hejarklack och säljorganisation. Stor sak i det ifall det handlar om att medverka i formandet av en ny bättre organisation. De flesta seriösa bedömare är helt överens om att Sverige under lång tid levde på en myt om den egna förmågan. Från både politiskt- som försvarshåll fanns en genuin önskan om att forma något modernt och flexibelt. Det är den nyorientering vi sedan något år tillbaka befinner oss mitt uppe i. Bortåt 2017-19 ska den nya organisationen finnas på plats. Den som tar del av Försvarsmaktens årsredovisning eller de dragningar som görs finner inget annat presenterat material än att arbetet stadigt fortlöper framåt. Självfallet kommer det under vägen att finnas problem och svårigheter. Så är det med alla reformer.

 

Parlamentariskt reser socialdemokraterna en del invändningar. Somliga av dem fullt rimliga. Men det finns inga som helst konturer av ett seriöst alternativ till den försvarspolitik som förs idag. Det är i närtid S också lämnat den tidigare uppfattningen från det rödgröna valmanifestet från 2010 om neddragningar på två miljarder. Kvar i den mer kritiska hållningen är dock V och MP – mig veterligen de samarbetspartners socialdemokraterna trots allt önskar luta sig emot ifall det skulle bli regeringsskifte…

 

Så om kritik och invändningar riktas mot Alliansen är det fortfarande tunt med förslag och idéer i den parlamentariska miljön som kan beskrivas som bättre eller mer trovärdiga. Det är en god anledning att kyla av känslorna en smula. I själva verket är nog avståndet inte så förskräckligt långt mellan kritiker som mer regelbundet dyker upp i Svenska Dagbladet respektive Dagens Nyheter och vi i ”säljorganisationen”. Det finns all anledning att seriöst och brett analysera både den faktiska som kommande förmågan, liksom det som händer i vårt närområde. Självfallet måste särskilt intresse visas utvecklingen i Ryssland - ett land jag själv på många sätt kritiskt berört i ett antal inlägg och texter. Men det gäller också att sätta saker och ting i ett större sammanhang. Otvivelaktigt sker en modernisering av den ryska försvarsmakten, men följs den av en förändrad och försämrad attityd mot länder som Sverige? Alla är överens om att den globala upprustningen just nu har sin tyngdpunkt i Asien och Stillahavsområdet med Folkrepubliken Kina som den drivande kraften. Hur mycket måste Ryssland låsa upp österut? Allt detta är också dimensioner som bör lyftas fram i ett seriöst samtal. Ingen kan på allvar hävda sig ha svaren - just därför inleds snart försvarsberedningens arbete.

 

För någon dag sedan hade jag på Brännpunkt en artikel som tog sin utgångspunkt i regeringens och Allianspartiernas besked om att det nu blir köp av en uppgraderad version av Jas Gripen:

 

”En viktigt pusselbit i ett starkt svenskt försvar är våra flygstridskrafter. Ett modernt flygsystem ger Sverige möjligheten att snabbt vara på plats i och utanför vårt territorium. Vi är en till yta stor och central Östersjönation. Flyg och luftvärn är vitala delar av vårt försvar. Det är därför alliansregeringen nu föreslår riksdagen att följa Försvarsmaktens behov om att uppgradera till nästa generations Jas Gripen. Det handlar om att även i framtiden kunna upprätthålla en god förmåga enligt de behov Försvarsmakten anfört. Detta är helt i enligt med de analyser som gjordes i samband med det senaste stora försvarsbeslutet 2009.

 

Det handlar om en lång process som förtjänar respekt. För tre år sedan fattade riksdagen beslut om försvarets inriktning, vilket inkluderade behovet av kvalificerad stridsflygförmåga. Försvarsmakten har förordat en uppgradering av Gripen givet att det finns en partner att dela kostnader med i ett livscykelperspektiv. Nu har Sverige ett utmärkt tillfälle när Schweiz fattat beslut om att bli en strategisk allierad med Sverige för en ny generation Gripen. Till det kommer även intresse från ett antal andra länder på flera kontinenter som nu för samtal med Saab. Den rådande ekonomiska och finansiella oron gör att det tas fasta på den samlade kostnadsbilden inklusive exempelvis underhåll.

 

Finansieringen av nästa generation Jas Gripen görs dels med redan avsatta medel i den materielplan som räknat med ett svenskt flygvapen långt bortom 2025, och dels ger regeringen i budgetpropositionen ett långsiktigt tillskott till Försvarsmakten. Att Schweiz nu har beslutat om köp av den nya versionen gör att det går att pressa priset ytterligare. Det har spekulerats i att kostnaderna för att anskaffa nästa generations Jas Gripen skulle försvåra finansieringen av andra försvarsgrenar. Så blir det inte. Med regeringens förslag till upplägg går det att undvika att det sker på bekostnad av övriga delar av försvaret. Därmed skapar vi förutsättningar för att fortsatt ha ett försvar i balans.”

 

Här finns hela mitt inlägg på Brännpunkt:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-jas-plan-gar-inte-ut-over-ovriga-forsvaret_7464092.svd