Sveriges riksdag har diskuterat fortsatt deltagande i
Operation Atalanta i Adenviken och Indiska oceanen. För egen del har jag haft
förmånen att sitta ordförande för det sammansatta Utrikes- och Försvarsutskott
som haft att bereda ärendet. Vänsterpartiet som reserverat sig fick inleda i
kammaren onsdag 6 mars. Därefter följde jag som företrädare för alla de partier
som står bakom. I mitt anförande försökte jag lyfta fram argumenten för och
vårt ansvar:
Det handlar om att säkra humanitära hjälpsändningar som
transporteras via fartyg men också att förhindra det sjöröveri som är ett hot
mot internationell handel och som hjälper till att trasa sönder länder och
samhällen i regionen. EU har genom sina deltagande medlemsländer axlat sin del
av det internationella ansvaret sedan 8 december 2008. Sverige har varit på
plats tidigare, både genom Försvarsmaktens försorg som genom Kustbevakningen.
Rapsodiskt kan bilden tecknas av de senaste årens händelser
i Somalia med politiskt sönderfall, våld och övergrepp. Under lång tid, vi
talar om över två decennier, har det saknats fungerande regering. Människor har
plågats av inbördeskrig och nyhetsrapporteringen har präglats av rapportering
om Al Shababs övergrepp. Nu har våldsgrupperna sedan 2011 drivits ut ur
huvudstaden Mogadishu och det finns tecken på växande politisk stabilitet, om
än från tidigare låga nivåer.
Den humanitära situationen i Somalia är en av de svåraste i
världen med cirka 3,8 miljoner människor i behov av hjälp. Av dessa är runt 2
miljoner direkt beroende av humanitära insatser utifrån för sin överlevnad. Det
finns 1,1 miljoner internflyktingar i Somalia och 1 miljon somaliska flyktingar
i regionen. 236 000 barn uppskattas vara akut undernärda. Svälten i vissa
områden har krävt tiotusentals dödsoffer.
Det är i ljuset av detta Sveriges och EUs närvaro ska ses!
Livlinan har varit mattransporter och andra förnödenheter i
FNs regi. Från och med november 2007 har FNs livsmedelsprogram transporterat
mer än 800 000 ton mat till Somalia. Behovet av att skicka humanitär hjälp med
sjötransporter till Somalia 2013 bedöms förbli fortsatt omfattande med tanke på
läget. Sjövägen är det mest effektiva sättet att nå de hjälpbehövande. Varje
kapat fartyg kan innebära tragik för alla dem som väntar på lasten.
Det goda med insatser som Operation Atalanta är att sedan 2008
har inga fartyg med förnödenheter från FNs livsmedelsprogram attackerats! Vi är
med och gör nytta. Vi är med och gör skillnad!
Utöver Operation Atalanta deltar även Sverige på andra sätt
för att mildra nöden: Sverige har under 2012 bidragit med betydande belopp i
humanitärt stöd till Somalia. Stöd som går via FN, Rödakors- och röda
halvmånerörelsen och enskilda organisationer. Under 2011 bidrog Sverige med 438
miljoner kronor i humanitärt stöd till Somalia. Av dessa gick 74 miljoner kronor
till FNs livsmedelsprogram.
Utöver de viktiga mattransporterna handlar det också om att
säkra ett av de mest trafikerade fartygsområdena i världen. Via Adenviken går
fartygen på väg till och från Suezkanalen. Det handlar om 33 000
handelsfartyg per år. Under 2012 noterades en minskning av piraternas
framgångar till havs. I jämförelse med 2011 reducerades både antalet attacker
(från 317 till 89) och antalet framgångsrika kapningar (från 25 till 13). Minskningarna
kan bero på en kombination av åtgärder. Dels internationell närvaro som
exempelvis Operation Atalanta men också att ett växande antal länder tillåter
beväpning ombord på den egna handelsflottan. Fartygen utrustas också med taggtråd,
vattenkanoner, höga fribord, registrering och anmälan inför passage i
högriskområden. Till allt detta kommer också ett illegalt och oreglerat fiske
som hotar både fiskbeståndet som inkomstmöjligheterna för somaliska fiskare.
Genom avtal med olika länder som Seychellerna, Mauritius och
Kenya finns möjligheter att döma och hålla i fängelse de pirater och sjörövare
som fångas in. Det sammansatta Utrikes- och Försvarsutskottet, vars betänkande
vi behandlar, påminner om att en till annat land överförd person ska behandlas
humant och inte utsättas för tortyr eller andra övergrepp. Personerna ska inte
utsättas för inhuman behandling och den rättsliga prövningen ska vara rättvis
och öppen och göras av en kompetent, oberoende och opartisk instans. Utskottet
påminner också om att det i regeringens proposition saknas hänvisningar till
FNs säkerhetsrådsresolutioner 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, 1612 om barn
i väpnade konflikter och 1820 om sexuellt våld i väpnade konflikter. De utgör
självklara beståndsdelar i det viktiga freds- och säkerhetsfrämjande arbete som
sker inom ramen för Operation Atalanta.
Det svenska bidraget utgörs av HMS Carlskrona med
ombordbaserad helikopter, säkrings- och bordningsstyrka samt med förberedda
utrymmen för sjukvård och kirurgi. Totalt sett handlar det om att ställa till
förfogande en väpnad styrka bestående av högst 260 personer. Det handlar om
högst fyra månader från den 6 april i år.
HMS Carlskrona återvänder till Adenviken efter att ha varit
där tidigare. HMS Malmö och Stockholm samt stödfartyget HMS Trossö var på plats
maj till september 2009. Maj j till november 2010var som nämnts HMS Carlskrona
där med bland annat en säkrings- och bordningsstyrka. Sverige har också haft
ledningsansvaret för Operation Atalantas styrkehögkvarter och bidragit med en
helikopterenhet. Sverige har också vid två tillfällen, under perioderna mars
till juni 2010 och oktober 2012 till februari 2013 bidragit med ett
sjöövervaknings-flygplan från Kustbevakningen.
Avslutningsvis: Insatserna medverkar till att göra skillnad!
Det handlar om vårt bidrag för att försöka skapa något drägligare och bättre
villkor för hårt utsatta och plågade människor. Samtidigt så ska vi alltid vara
medvetna om att den här typen av uppdrag också är förenade med risker. Det kan
handla om fredsfrämjande uppdrag och krishanteringsinsatser. Det kan bli skarpt
läge. Vi har som landets främsta politiska företrädare i Riksdagen genom vårt
bifall axlat ansvar för insatsen. Och den utförs av duktiga kvinnor och män.
Sveriges insats i Operation Atalanta är i de nödlidandes intresse. Är i vårt
lands intresse. Och en del av det internationella ansvar som visas inom ramen
för EUs gemensamma insatser.
