Lars Vilks provocerar

Ibland är jag benägen att misstänka att allt vad Lars Vilks befattar sig med är inslag i en jätteinstallation. Jag har svårt att tro att han själv tog den så kallade rondellhunden på allvar. En slarvig teckning som ingen begripit ifall inte tolkningsnycklar erbjudits i form av att Islams store profet Muhammed på något sätt skulle skändas.

Lars Vilks har försökt väcka uppmärksamhet i andra sammanhang och med andra medel. Och han når publicitet. I Kullabergs naturreservat har uppförts Nimis och Arx. I dag populära utflyktsmål men också byggnationer som resulterat i långa och rikligt dokumenterade juridiska processer med de myndigheter som anser att ingen, inte ens en konstnär, kan strunta i bestämmelserna. 2001 forslades ett annat bygge, Omfalos, bort.

Av den anledningen tycker jag att man med viss misstänksamhet skall iaktta det enmanskorståg mot det muslimska som han nu ryckt ut i. Samtidigt tvingar den senaste tidens händelser även de skeptiska, surmagade och rent av fientliga mot Vilks att tydligt ta ställning. Nej, ingen skall behöva tystas vid ett universitet. Och absolut nej, ingen skall behöva känna oro i sitt hem och utsättas för brandbombsattentat.

Lars Vilks må vara en upptågsmakare. Finessen med ett öppet samhälle är att det finns plats även för dem. Ifall man tröttnar på vad de har att förkunna eller tråkas av deras försök till kullerbyttor är det bara att sluta lyssna eller titta. Det är inte med handgripligheter någon skall stoppas!

I Dagens Nyheter skriver författaren Nima Dervish om de exiliranier som i raseri och sorg protesterar utanför den islamiska republikens ambassad i Stockholm. Upprördheten är begriplig. Men de som ilsknade till i föreläsningssalen vid Uppsala universitet då det var dags för Lars Vilks senaste provokation hade ingen tvingat dit.

Nima Dervish konstaterar: ”Folk släpades inte dit av Vilks eller polisen utan valde att komma till föreläsningen. Då får man finna sig i att eventuellt få sina värderingar utmanade. Vet man med sig att man inte står ut med det får man låta bli. Djurrättsaktivister besöker inte McDonald´s för att i chock över förekomsten av hamburgare skrika ’stoppa stekningen’ och skandera ’kött är mord’/…/
Vilks kommer inte hem till dig och visar sina alster. När Vilks teckning trycks i tidningen kan du bläddra vidare.”

Därmed fångas en viktig poäng med en demokrati. Vi har yttrandefrihet. Det är en rätt att tala men inte en skyldighet att lyssna!

Just ett universitet skall också vara platsen att bryta åsikter och argument mot varandra. Inte att klippa till den vars tankar man finner frånstötliga. För några år sedan var det ett antal studenter vid ett annat universitet, jag tror det var Umeå, som krävde att någon skulle agera då en sverigedemokrat inbjudits att tala. Istället för att sätta tro till sin egen förmåga att vederlägga det falska och felaktiga kraxades om förbud. De som attackerade Lars Vilks var grövre än så.

Lars Vilks är en provokatör. Det provocerande med de senaste händelserna är att de tvingar enskilda att ta ställning, även de som slår vakt om dialog och respekt mellan religionerna och som finner en del av den senaste tidens teckningar och karikatyrer konstnärligt svaga. Då finns ingen annan ringhörna att välja än öppenhetens. Trots sällskapet!