Europas folk, res er!

Samtidigt som många européer tvingats notera hur aktiebörser visat tydliga tecken på misstroende och euron ratats av valutaplacerare som resultat av Greklands dåliga och under åratal misskötta ekonomi så har greker upprört protesterat. Bättre tillfälle kunde ha valts. Visst finns rapporter som visar på relativt sett hög korruption och visst har många politiker länge duckat inför de stora utmaningarna. Men var har den egna sjukdomsinsikten funnits? Hur går det att ställa stora krav på det offentliga samtidigt som alla vet att skattemoralen är låg? Ett nyhetsreportage berättade om den framgångsrika rederinäringen med möjlighet att tjäna 100 000 till 200 000 dollar om dagen per fartyg. I bästa fall har det genererat 4,5 procent i skatt. I vissa fall lägre än så! Och då inträffar det konstiga att greker ställer krav på internationell solidaritet i meningen att andra staters skattemedel varmt uppskattas som lånegarantier samtidigt som just grekiska rederier konkurrerat ut andra länders företag vilka faktiskt betalat skatter och avgifter i sina respektive länder.

När grekiska kommunister lyfter upp banderoller med budskapet ”Europas folk, res er!” kan man säga att detta sker då många skattebetalare på andra håll vägrar att ta ansvar för andras skulder. Och det är ingen tillfällighet att de länder som nu hamnat i blickfånget är Portugal och Spanien. Även här har traditionell S-politik drivits. Man har helt enkelt gjort av med mer pengar än som funnits och dessutom funderat väldigt litet kring hur utanförskapet skall bekämpas och sysselsättningen stimuleras. Om detta har det också utkämpats politiska strider. Nu handlar det om att städa upp efter traditionell socialdemokratisk politik. Och den är inte bättre i Spanien eller Storbritannien än i Sverige ifall Mona Sahlin fått styra!

Om Greklands kommunister drömmer om att Europas folk skall resa sig så kan ju Storbritanniens röstberättigade sägas ha gjort det! Premiärminister Gordon Brown och hans labour har röstats bort. Partiledaren har nu även meddelat sin avgång. Han visar att politik handlar om både innehåll som utstrålning. Gordon Brown misslyckades ju inom båda områden!

Självfallet innebär detta en möjlighet för de brittiska socialdemokraterna att modernisera sig till nytta och glädje för alla europeiska systerpartiet. Mona Sahlin kan sägas vara ett slags svensk Gordon Brown.

Samtidigt är det väldigt spännande att se hur olika länders politiska traditioner präglar sina medborgare och även media. De senaste dagarna har uppfyllts av reportage kring den extraordinära situationen att en koalitionsregering kan komma att behöva formeras i London. Det är ovant och man hänvisar till de olika erfarenheter som finns på kontinenten. Och omvänt gäller att många på andra sidan Engelska kanalen finner det synnerligen märkligt med enmansvalkretsar. Den bästa slutsats som kan dras är att det gäller att vara ödmjuk i frågor kring konstitution och grundlag då olika länder löst det på en mängd sätt och det faktiskt finns en hel del att lära sig av varandra.

Inför förra veckans brittiska val var liberaldemokraterna väldigt uppmärksammade. Det gick sedan inte så bra och nu förhandlar partiet både med de vinnande konservativa som förlorande socialdemokraterna. Uttalanden och en velighet från liberaldemokraternas och ordförande Cleggs sida som inte stärker utan försvagar partiet.

Då finns det anledning att dra en slutats: Europas folk, agera emot otydligheten!