torsdag 1 oktober 2009

Herr president och pappa Stoltenberg

Nordiska rådet har haft utskottsmöten på Åland. Den självstyrande ön mellan Sverige och Finland tog emot gästerna med höstvindar och bitande morgonkyla. Men man hade dessutom lyckats ordna två goda och intressanta talare; Nobelfredspristagaren och Finlands förre president Martti Ahtisaari samt Norges tidigare utrikesminister Thorvald Stoltenberg.

Till det inledande förberedande mötet anlände republikens före detta statschef inte i något flygplan som i USA med den stolta beteckningen Air Force One utan däremot hade landskapsregeringen tagit fram sin fina svarta tjänstebil med det fräcka registreringsnumret Åland 1. Ur den fick han kliva ur. Vid ett offentligt möte i Mariehamn tillsammans med de församlade nordiska parlamentarikerna fungerade jag som samtalsledare och moderator mellan de två toppolitikerna. Och det två timmar långa mötet kom att kretsa kring nordisk försvars- och säkerhetspolitik men även kring det faktum att länderna aktivt deltar i fredsinsatser och konflikthanteringar världen runt. Inte minst Martti Ahtisaari har ju själv genom åren varit aktiv i ett antal svåra förhandlingar mellan stridande parter som i exempelvis Pakistan och Namibia. Och Norge har under en längre tid åtagit sig att agera mäklare i mycket inflammerade situationer som på Sri Lanka och i Mellanöstern.

Först fick själva protokollsfrågorna hanteras. Man säger knappast ”hörrudu” till en tidigare president och statschef. I USA är ju exempelvis alla avgångna ledare i Vita huset fortfarande ”president”. Och så är det även med riksdagsmän, har man en gång av folket valts till representant i kammaren är man ”riksdagsman”. Och i Finland kan man ibland vara något mer formell än i Sverige. Mycket riktigt! Landets nuvarande statschef skall tilltalas Fru Republikens president. Men är man före detta blir det bara Herr president! Och vad blir då en tidigare utrikesminister? Jag ställde frågan till Thorvald Stoltenberg. Skall jag säga herr tidigare utrikesminister, herr ambassadör eller pappa Stoltenberg (hans son är ju Norges statsminister). Ja, skrattade han. I vart fall inte herr ambassadör…

I sina inledningar kretsade de två ledande politikerna kring några för Norden viktiga utmaningar. Martti Ahtisaari anslog en hoppfull ton och menade att det går att göra kraftfulla diplomatiska insatser. Det går att förmå parterna att komma till förhandlingsbordet. Men det gäller också att våga tala med alla. Som exempel lyfte han flera gånger fram Mellanöstern där han menade att det terroriststämplade Hamas som stöddes av många palestinier vid allmänna val sedan kommit att bojkottas av omvärlden. Thorvald Stoltenberg hänvisade till den rapport han lagt fram på beställning av de fem nordiska ländernas regeringar och som i tretton punkter anger var det går att öka samarbetet kring utrikes- och säkerhetspolitik. Han menade dessutom att hans slutsatser tagits emot mycket väl. Framför allt underströks att klimatförändringar gör att det utifrån ett nordiskt perspektiv är lika angeläget att fundera vad som händer i de norra delarna av Europa som mer söderut. Nya rutter öppnas i och med smältande isar. Därför behövs gemensamt kustbevakningssystem, satellitövervakning och att Island inte överges nu när USA dragit hem sina trupper utan att andra länder kan ställa upp med luftövervakning. Martti Ahtisaari berömde Stoltenberg för att han i strukturen för fredsuppbyggnad angett fyra nödvändiga komponenter: En militär, en humanitär, en samhällsuppbyggande (som polis, domare, rättsväsende och valobservatörer) samt en biståndsdel.

På frågor var båda mycket noga med att understryka vikten av att delta i operationer som nu i Afghanistan. Det handlar om en insikt om att världen kommer allt närmare. Martti Ahtisaari berörde det faktum att soldater kan skadas och dödas med orden: Varje dödsfall är tragiskt, men fler avlider faktiskt av trafikolyckor i Finland. De små ländernas oberoende läge underströks av båda. Ingen känner sig hotat av Norge, Sverige eller Finland och just därför är diplomater och soldater härifrån särskilt användbara. Och med hjälpligt inlindad kritik mot republikens nuvarande president menade Martti Ahtisaari att det är naturligt att västvärldens länder sluter sig samman och att av den anledningen är Natoanslutning ett naturligt och föga radikalt steg att ta.

Två timmar gick fort. Sedan avtackning och därefter rullade Åland 1 bort längs Mariehamns gator.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar