Bananas!

Torsdag 1 oktober hamnade dokumentärfilmen Bananas! i riksdagen. Den kanske hade kommit dit ändå. Men nu var ett möte med visning organiserat för att markera mot storbolaget Dole som gör vad det kan för att bråka med regissören Fredrik Gertten och hans producent. De har stämts i domstol i Kalifornien och i sin tur gjort en motstämning. Det berömvärda initiativet till sammankomsten i riksdagen var taget av ledamöterna Mats Johansson (M) och Luciano Astudillo (S). I sig ett udda par vilka har få politiska beröringspunkter och det gör att de tillsammans verkligen understryker det parti- och blockpolitiskt övergripande som en manifestation likt denna innebär.

För ett antal månader sedan då riksdagens kulturutskott var på besök i Skåne presenterades en del av Region Skånes verksamhet vid en träff på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Bland annat kom det att handla om den imponerande filmsatsningen. Och då var Fredrik Gertten på plats och berättade om sin senaste film och det stöd han fått. Den verkade onekligen bra. Den dök även upp på Lilla filmfestivalen i Båstad. Däremellan hade den stoppats vid en större filmträff i Kalifornien. Dole hävdade sig nämligen vara utpekat som företag och med rätt grova anklagelser dessutom.

Redan i Helsingborg fick jag smak för Bannans! Att dessutom se filmen är ett politiskt ställningstagande i sig för yttrandefrihet och konstnärligt oberoende. Det gjorde det självklart att hörsamma inbjudan från Mats Johansson och Luciano Astudillo. Och filmen gjorde mig inte besviken. Ibland brukar Sverige pekas ut som en av världens ledande nationer ifråga om dokumentärfilm. Fredrik Gertten tillhör verkligen denna fina tradition! Det är ju inte alltid detta lämpar sig som långfilm utan kanske mer för ett kortare TV-format. Banans! är dock spännande som vilken långfilm som helst.

Det handlar om bananarbetare i Nicaragua som misstänks ha blivit sterila genom användandet av ett bekämpningsmedel på plantagerna. Och bruket skall ha fortsatt sedan kemibolaget själv velat avbryta produktion och användande. Något av huvudperson är en spansktalande advokat i USA som tar sig an fall mot löfte om procent på vad som dras in på skadestånd. Förlorar man målet utgår ingen ersättning. Dessutom en jurist som annonserar efter fler klienter på lokalbussarnas baksidor. Han röker cigarr och kör en röd Ferrari.

Det intelligenta med Gerttens film är att det är en tät berättad historia som handlar om bananarbetarnas villkor i kontrat mot det amerikanska bolaget, en latino till jurist i USA med alla fördomar han lockar fram och så det mycket speciella rättssystem som finns på andra sidan Atlanten. Det stämmande bolaget som försöker få filmen stoppad måste närmast ha storhetsvansinne därför att allt på inget sätt kretsar kring företaget som sådant och både Doles advokater som ledande företrädare ges rikliga möjligheter att utveckla sin syn. Visst är Gerttens film partiskt men inte på ett sätt som Dole tänker sig utan mer som den rätt vilken alla historieberättare tar sig. Han ger oss en story, sann eller osann, filtrerad eller ofiltrerad, men det är hans berättelse. Och det är ju ändå det konst handlar om. Att beröra. Att skapa tankar. Mitt första intryck efter att ha sett några sekvenser i Helsingborg visade sig vara helt korrekt: Banans! är bra och sevärd. Numera innebär dessutom varje visning en manifestation för yttrande- och tankefrihet! Den 9 oktober dyker den upp på ett antal biografer landet runt.

I en hel del media uppmärksammades visningen. DN skriver här: http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/riksdagen-fick-se-bananas-1.965348