Man kan förstå att generaler och militära strateger genom århundradena tittat glupskt på Åland. Med sitt läge i vattnen mellan Sverige och Finland erbjuds många möjligheter. Men frågan är avgjord. I dag är det en demilitariserad zon där det inte får finnas några soldater eller vapen. Trots en folkomröstning med ett överväldigande utslag på över 90 procent av dem som deltog att de önskade bli en del av Sverige avgjorde dåvarande Nationernas Förbund (NF) frågan till Finlands fördel. Men med särskilda rättigheter och ett självstyre för Åland. Sverige är en av ”garantimakterna” - alltså ett slags gudmor eller dopfé som har att se till att allt går rätt till. I den annars i grundlag fastslagna tvåspråkiga republiken utgör Åland ett undantag - här finns bara svenska.
Idag präglas väl bilden av färjetrafiken. Kortsemestrar med mat, dans och barbesök medan fartygen i maklig takt tar sig fram och tillbaka. Förbudet mot snusförsäljning inom EU-området har skapat stora problem då vinsterna från även denna tobaksprodukt är nödvändig för att klara marginalerna. Fler och fler flaggar över till svenskt då det finns ett blågult undantag.
Åland med 27 000 invånare är ju inte större än en svensk medelstor kommun. Det finns ändå 19 stycken inom hela området, den minsta på drygt 100 personer och Mariehamn som den största med drygt 11 000. Självstyret är långtgående. Den årliga budgeten är på ungefär 300 miljoner euro. Det finns en landskapsregering och ett lagting.
För ett självstyrande område betyder det nordiska arbetet en hel del. Det innebär att det finns ett organ där Åland tas på allvar och nära på har samma rättigheter och skyldigheter som de andra. För alla de svensktalande är det också betydelsefullt med kontakterna västerut. TV-tablåerna i de båda dagstidningarna presenterar ju huvudsakligen utbudet på den svenska och inte den finska sidan. Det finns politiker som uttryckt önskemål om att man borde införa den svenska tidszonen istället för den finska som är en timme före så att barnen slippa komma trötta till skolan efter att ha titta på film som börjar klockan 21 (alltså 22).
I Mariehamn är det nära till vattnet. Det finns många charmiga trähus. I ett av dem är det svenska generalkonsulatet inrymt. Endast Sverige och Ryssland har direkt diplomatisk närvaro på Åland. Utifrån svenskt perspektiv är det naturligt och självklart. Dels med en hel del konsulära ärenden men dels också med det särskilda förhållande som finns. Kronprinsessan Victoria har varit på besök och det blev en stor succé. Nu förväntas statsminister Reinfeldt också komma. Generalkonsuln påminner om att kanske bortåt hälften av alla som läser vidare efter gymnasiet väljer ett svenskt universitet eller en högskola. Försämra inte möjligheterna att läsa vidare för dem från Åland!
I samband med europvalrörelsen hade jag hjälp av två åländska politiker, Fredrik Karlström och Johan Ehn, med kampanj på Åland. Det finns ju en hel del med dubbelt medborgarskap. Till skillnad från finska EU-politiker hade jag radioreklam. Det hela resulterade i att ett antal personer uppsökte generalkonsulatet för att rösta. De vill stödja en moderat som gillade Åland. Tja, det ger ju onekligen uttrycket på kryss i Ålands skärgård en helt ny innebörd…
tisdag 6 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar