Kvittar i riksdagen?

Under de senaste dagarna har det förts diskussion om närvaron i riksdagen. Tidigare har det faktum uppmärksammats att debatterna sällan drar fler än en handfull ledamöter och att det därför kan se rejält folktomt ut vid en TV-sändning. Den här gången har det varit mer fokus på voteringarna och ett särskilt intresse har visats advokaten och förre justitieministern Thomas Bodström.

Efter de första dagarnas upprördhet med kraftiga förenklingar som likställt frånvaro med skolk eller arbetsvägran kan nyanseringar nu iakttas. Svenska Dagbladet har på ledarplats skrivit om behovet av förtroendevalda med yrkeserfarenheter och förmåga att veta vad som finns även utanför väggarna i riksdagshuset. Smålandsposten har i en kommentar levererat det konstruktiva förslaget om att frånvaro vid voteringar kanske kan kombineras med ett register där den enskilde ledamoten kan göra en notering om skälet.

Idag finns ett kvittningssystem som är helt informellt och inte reglerat på något sätt. För att besluten i kammaren inte skall avgöras genom tillfälligheter och att någon plötsligt blivit sjuk, fastnat i en hiss eller något annat mer trivialt har partierna sinsemellan kommit överens om att det alltid skall vara borta lika många personer från båda sidor blocken så att riksdagsmajoriteten består intakt trots att det kan saknas 30 eller 80 personer. Litet tråkigt praktiskt kan tyckas i jämförelse med det brittiska parlamentet som kanske kan uppskatta den typen av spänning och dessutom ger MPs en anledning att stanna till i några av de särskilda restauranger, pubar och rum som är reserverade endast för dem. Men det är inte alldeles lätt att bli utkvittad. Tvärtom kan nog åtskilliga ledamöter vittna om hur de försökt beveka det egna partiets så kallade kvittningsman. Principen, i alla fall inom moderaterna, har varit att frånvaro endast accepteras ifall man har ett nationellt uppdrag på partiledningens uppdrag, företräder riksdagen i ett internationellt organ som FN eller Nordiska rådet eller ett starkt personligt skäl som eget 50-årsfirande, att ett barn tar studenten eller läkarbesök som inte kan bokas om. Det är den typen av anledningar som kan motivera. Annars inte.

Sverige är avlångt. Den som exempelvis måste delta på ett möte i Östersund eller Örkelljunga får bereda sig på en del restid till och från Stockholm. Att delta i något som börjar 18 eller 19 i Stockholmsområdet är busenkelt att hinna med även om voteringsklockan ljuder i riksdagshuset klockan 16. För allt som finns på längre avstånd än dit tunnelbanan i princip kan föra en är den typen av dubbla bokningar omöjliga. Skulle inte kvittning finnas torde en mängd besök, möten och träffar få ställas in. Och allt detta är ju också en viktig del av ett riksdagsuppdrag. Det handlar om att bli informerad, att svara på frågor, hålla anföranden, förklara och förankra. Ifall det hela förminskas till att uteslutande bli en fråga om att trycka ja, nej eller kanske handlar det dels om en fantastisk hög timpeng för att utföra 15 till 20 minuters jobb två till tre gånger i veckan och dels missas helt det som ligger i det politiska företrädarskapet.

Jag är övertygad om att riksdagsmän vill delta i voteringar. Möjligheten att påverka med sin röst är ju sällan så fysiskt påtaglig som då. Men det finns ändå situationer som tvingar fram att man är på en annan plats. För egen del fick jag uppleva detta under vårterminen då jag som en av moderaternas fem toppkandidater i europavalet dels fick mängder av förfrågningar från företag, skolor, föreningar och dels just fick partiledningens uppdrag att företräda partiet, ibland i direkt samverkan med ministrar. Utifrån ett riksdagsperspektiv fullt logiskt då bortåt 60 procent av svensk lagstiftning har sin grund i eller vilar på EU-beslut, rekommendationer eller riktlinjer. Kopplingen och närheten EU och riksdagen blir ständigt allt tydligare. Men det innebar också att från i praktiken påskhelgen fram till 7 juni var allt det andra viktigare än att finnas på plats i samband med voteringar. Hög frånvaro i kammaren men hög närvaro i debatten och bland medborgarna landet runt. Det är händelser likt dessa som gör det förklarligt att ett kvittningsssystem vuxit fram.