Var detta Obamas hemliga vapen?

För någon dag sedan var det ett intressant eftermiddagsseminarium i riksdagshuset om kopplingarna mellan religion och politik i USA. En del påståenden som satt sig i debatten granskades, prövades och avfärdades. Bland annat brukar det hävdas att den amerikanska konstitutionen bygger på en klar åtskillnad. Tvärtom visade professor Kjell O Lejon, som nu återvänt till Sverige och Linköpings universitet efter ett par år på andra sidan Atlanten, att det amerikanska statsbygget i allra högsta grad formats av starkt troende personer.

De första stora grupper som lämnade Europa för den nya kontinenten var puritaner och andra religiösa som sökte sig en ny framtid med frihet att utöva sin tro men också med en dröm om att skapa ett helt nytt samhälle. Det sistnämnda märks på många städer som Philadelphia, Nasareth och Betsaida som direkt lånat namn från Bibeln eller starkt återknyter till den. Kjell O Lejon betonade att den amerikanska konstitutionen, som fortfarande i bruk sannolikt gör den till i dag världens äldsta, istället gjorde en viktig distinktion mellan den federala nivån och delstaterna. I de senare fanns i många fall statskyrkor och ett starkt religiöst inslag. Anglikanska i Virginia, Maryland och Delaware medan andra inriktningar präglade dem i New Hampshire, Connecticut och Massachusetts. Det var först under mitten av 1800-talet som statskyrkosystemet avskaffades i delstaterna. Utifrån en svensk tradition kan det ibland vara svårt att förstå och begripa delstaternas starka ställning och ett federalt system med den omfattande tro på maktdelning som finns i USA. Den grundläggande ordningen består sedan 1776. Frågan om vilken religiös tolkning som var den rätta ansågs vara viktig men skulle ligga på delstatsnivå. Konstitutionen baserades inte på tron om frihet från religion utan på frihet till olika religioner och inriktningar.

Från Kalifornien kom forskaren Gastón Espinosa. Han har framför allt följt politiska trender inom olika etniska och religiösa grupper. Den tes han drev var att Barack Obamas valkampanj avgjordes av förmågan att attrahera ”lations” (den mer spansktalande delen av befolkningen med rötterna i Latin- och Sydamerika” med ”evangelikal” bakgrund (alltså vad som i Sverige skulle kallas väckelsekristna). Espinosa hävdade att Obama skickligt drivit en mittenorienterad kampanj där han också försökt nå de mer moralkonservativa grupperna bland lågutbildade och inom arbetarklassen. Dessa tilltalades av hans budskap om hopp och om en tydligare social agenda. Till sin kampanjstab knöt han måna ledande präster och teologer med markerade åsikter i exempelvis abortfrågan. Obama själv och det demokratiska partiet talade om kvinnans rätt att göra eget val men ändå tilläts centralt placerade personer att också ha en motsatt åsikt. Och det verkliga tecknet på att vara inkluderande är att många av rådgivarna nu getts centrala uppdrag även sedan Vita huset och makten erövrats. Det var alltså på riktigt och inte endast ett sätt att fiska efter väljare. Utmaningen blir naturligtvis ifall presidenten nu kommer att kramas sönder av olika och motsatta förväntningar från de grupper han attraherat eller om det går att forma en bred politisk kurs med plats för många. Gastón Espinosa var påtagligt optimistisk om Barack Obamas förmåga även om han med akademikerns kylighet också betonade tvivlen och det som talade emot.

De intressanta slutsatser som kan dras utifrån ett svenskt perspektiv är väl att den typen av grupptänkande, etniskt och religiöst, som kan iakttas i USA inte finns här på samma sätt. Colorado framhävdes som exempel på en delstat där den politiska majoriteten skiftar och där just inslaget från väckelsekristna ökar. Alltså blir det väsentligt att på olika sätt nå dessa. Däremot finns det all anledning att studera Barack Obamas inkluderande hållning och försöken att ändå i viktiga frågor kring moral och etik skapa ett gemensamt rum för motstridiga åsikter. Det märktes inte minst i presidentens försök att även räcka ut en hand till den muslimska världen genom det omtalade talet i Kairo för några månader sedan. Kopplingen religion och politik finns i vart fall då 140 000 kyrkoledare runt om i USA inbjöds till en telefonkonferens där Obama försökte visa hur hans viktiga sjukförsäkringsprogram som nu skall tas genom kongressen enligt honom och Vita huset också är en moralisk utmaning. Frågan är vilka framträdande politiker som i Sverige har en telefonbok med numret till åtminstone en religiös ledare?