På onsdagen vid ingången till Rosenbad fanns en hel del poliser, några aktivister och massor med mörkfärgad brunkol. Det såg smutsigt ut. Greenpeace hade ännu en gång gjort något spektakulärt för att på så sätt locka media och fånga uppmärksamhet. Ett halvdussin personer satt ned medan två andra klättrade omkring i flaggstänger med en banderoll. Enligt ett pressmeddelande hade organisationen med sig 18 ton brunkol vilket motsvarar vad som lastas in i en av Tysklands största energianläggningar; Jänschwalde. Var 20 sekund! Och det är ett kraftverk som ägs av Vattenfall och därmed den svenska staten och det förklarade varför Greenpeace nästan bokstavligt knackat på hos statsministern i Stockholm. Totalt har Vattenfall skaffat sig tolv stora kolkraftverk i Tyskland, Polen, Holland och Danmark under de senaste åren.
I sak kan det finnas anledning att hålla med om behovet av att peka på den skitiga och klimatpåverkande förbränningen i tyska, polska och danska kolanläggningar. Och det är viktigt att hela tiden påminna om Vattenfalls ansvar och europeiska expansion. Menas det allvar med alla vackra formuleringar kring miljö och klimat måste något göras åt de fossilbaserade energislagen. Det handlar om kol men också om gas. Onekligen finns här även en viktig dimension till den tänkta ledningen på Östersjöns botten mellan Ryssland och Tyskland. För egen del drar jag dock slutsatsen att det därför behövs mer och ny kärnkraft som alternativ. Där finns nog en stor skillnad gentemot Greenpeace som brukar bedriva kampanjer även mot denna energiform. Och detta är ju ett stort problem för många miljövänner som är skeptiska till olja, kol och gas. För dem är ju inte heller reaktorer något att tänka på. Och vad återstår då? Kraftiga prisökningar! Tung industri som slås ut! Eller att det blir väldigt kallt i ett land som Sverige med många månader fyllda av dåligt väder samt höst och vinter.
Trots allt hade det funnits goda skäl att lyssna på Greenpeace och efterhöra synpunkter om just Vattenfalls agerande i Tyskland. Men nu? Det mesta försvinner bakom upptåget och den självupptagna roll man tilldelar sig genom att vräka ut brunkol, smutsa ned och i det lilla försöka ockupera del av platsen utanför Rosenbad. Förhoppningsvis kommer organisationen att självmant och utan prut betala de kostnader som uppstod då allt skulle städas och ställas i ordning. I annat fall är det inte civil olydnad eller civilkurage utan bara vandalism!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Hans,
SvaraRaderadu är inne på helt rätt spår när det gäller de olika politiska och naturliga förutsättningar som finns för energiproduktion i olika delar av världen. I Sverige behöver vi inte kol eller gas till vår elproduktion eftersom vi har vattenkraften och kärnkraften. I Tyskland är ca 50% av elproduktionen från kolkraft (och 25% kärnkraft). Någon vattenkraft att tala om finns inte. Därför kommer kolkraften under lång tid att behövas där (precis som i många andra länder). Det som därför måste göras är att göra kolkraften så ren som möjligt. Vattenfall är världsledande inom CCS - en teknik för att rena kolet. Vi är dessutom ett av de företag i världen som satsar mest på förnybar elproduktion.
Vi är medvetna om att förståelsen hos många svenskar för att kolkraft behövs i många andra länder är liten. Men i de länder som väljer att undvika kärnkraft saknas tyvärr de realistiska alternativen för att förhindra att kolkraft fortsätter att vara en dominerande energikälla under många år framöver.
MVH Oskar Ahnfelt, Vattenfall