För ungefär ett år sedan ringde telefonen i riksdagshuset i Stockholm. Det var Gunnar Bergdahl, kulturchef på NST/HD. Han hade tänkt sända ut en enkät till alla riksdagsledamöter och undrade hur man bäst gick till väga. Vi talades vid en stund och när jag förstod att det inte fanns något dolt syfte utan endast en stor nyfikenhet kring de förtroendevaldas kulturvanor tyckte jag att han skulle understryka just denna öppna attityd. För inte sällan när journalister och medieföreträdare hör av sig med enkäter eller frågor finns andra avsikter än bara att få reda på svaren. Ibland finns en tes där allt som bekräftar denna används medan det som jävar eller komplicerar bilden ratas. Dessutom var det uppenbarligen litet av en nyhet att ministrar inte behöver ha en riksdagsplats och att alla invalda statsråd ändå har en inkallad ersättare i kammaren.
Med tiden kom det ett antal svar till NST/HD och dessa kom att publiceras. Det gick att läsa om partivänners och riksdagskollegers bästa minnen från konst, litteratur och musik. Många lyfte fram J R R Tolkien. Bruce Springsteen hade sina anhängare. Det var svårt att finna någon gemensam nämnare eller röd tråd utifrån partipolitiskt hemvist. Och det nyskapande och experimentella lyste nästan helt med sin frånvaro vilket ändå kan förklaras med att det var just de bästa upplevelserna som efterlystes och dessa är ju oftast några man funderat på en längre tid istället för vad man läste, lyssnade eller såg på i förra veckan.
Gunnar Bergdahl hörde av sig igen och hade fått en ny idé. Kunde man inte göra en bok av alltihop? Sammanställa svaren. Och det var ju en intressant tanke och skulle kunna bli ett tidsdokument över dem som just nu sitter i riksdagen. Riksbankens jubileumsfond ställde upp med litet pengar och Carlssons blev förlaget. Under Bok- och biblioteksmässan i Göteborg presenterades den färdiga skriften. Utöver NST/HDs kulturchef framme vid podiet var de inbjudna Siv Holma (V), ordförande i riksdagens kulturutskott, Leif Pagrotsky (S) och jag (M). Det blev en stunds samtal kring politik och kultur. Jag tror att fantasilivet har betydelse för det egna politiska arbetet. Dels är det ett sätt att försöka förstå hur andra människor resonerar och deras känslor men dels är det också något som kan göra att det egna personligheten växer och fördjupas. Insikten om att verkligheten är komplex och sammansatt skulle behövas istället för de förenklingar både politikerna som medierna kan förse oss med. Ett favoritexempel är Kjell Espmark och hans romaner från 1980-talet samlade i serien ”Glömskans tid”. Få har så träffande och exakt lyft fram olika aspekter av den svenska samtiden som han med historielöshet, enskildas utanförskap, ekonomisk girighet och Palmetiden.
Samma dag som pressträffen publicerade Svenska Dagbladet ett stort upplägg om boken. Där presenterades några av politikerna och deras svar. Och jag fick kommentera valet av bland andra Wislawa Szymborska och William Blake: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3563891.svd
Boken uppmärksammades också i en ledarkommentar i Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3569083.svd
Även Smålandsposten har på ledarplats analyserat svaren men också kulturens ställning inom politiken. Under rubriken ”Det kulturella ointresset” presenteras några intressanta tankar: http://www.smp.se/ledare/det-kulturella-ointresset(1539532).gm
söndag 27 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar