Bok- och biblioteksmässan

Torsdag 24 september slogs portarna upp till årets Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Som vanligt ett stort arrangemang som lockar en bred publik. De första dagarna har det hela mest karaktären av ett ”kulturens Almedalen” med många seminarier och möten. På lördag och söndag strömmar en bokälskande allmänhet in bland alla utställare som samlar allt från unga frimärksamlare över Afghanistankommittén till stora som små förlag. Varje år uppmärksammas ett land eller en region. För 2009 handlar det om Spanien. En verklig kulturnation och gentemot alla som kan läsa spanska finns det anledning att vara ordentligt avundsjuk. Så många intressanta böcker! Nu gick det bara hjälpligt att bokstavera sig igenom baksidestexterna på det som plockats fram av spanska institutet. Retfullt, för jag upptäckte både några essaysamlingar som historieverk som det hade varit mycket givande att ta del av.

Under någon timme befann jag mig i Riksdagens rätt stora och centralt placerade monter. Många frågor, synpunkter och tankar. Inte minst kring kulturpolitik som i dessa dagar är aktuellt med regeringens kulturproposition som är den första framlagda på minst 13 år. På andra sidan gången stod europaparlamentet som gästades av både Olle Schmidt och Cecilia Wikström - två goda folkpartister och kära vänner. Den senare fick ju lämna riksdagen för sitt nya mandat i och med sommarens val och verkar trivas väldigt bra. Det gör mig glad för Cecilia Wikström har utstrålning och är en kulturmänniska i ordets djupaste betydelse.

Det var trevligt att träffa företrädare för framför allt de mindre förlagen. De stora kommer alltid fram. Inte minst i Stockholmsbaserade media. Extra roligt att då ta del av den bredd och det engagemang som kommer till uttryck i de många små. Nya Doxa tillhör en av favoriterna. Det blev också ett bra samtal med Jonas Ellerström om hans senaste utgivning på förlaget som bär hans efternamn. Vi kom också in på vedermödorna med krocketspel hos författaren Kristian Lundberg som jag bodde granne med under ett antal år i Härslöv. Självfallet stannade jag till hos mitt favoritförlag Atlantis som bland annat ger ut böcker av professor Svante Nordin, en av landets betydande idémänniskor. På plats fanns Johan Hakelius vars bok Döda vita män är glimrande.

På Carlssons förlag finns numera i bokform den kulturenkät Helsingborgs Dagblad sände ut till landets alla riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar. Den presenterades nu vid en pressträff där förre kulturministern Leif Pagrotsky (S) deltog tillsammans med kulturutskottets ordförande Siv Holma (V) och undertecknad. Det blev ett lättsamt samtal om kulturens betydelse för politiken. Själv tror jag att det finns en viktig koppling mellan ett levande fantasiliv och att vara en inkännande förtroendevald. Med böcker, musik och konst öppnas nya perspektiv och lärs man förstå att det ibland finns viktigare och relevantare tankar än ens egna!

Sverige är ett av knappt tio europeiska länder vilka huserar ett rumänskt kulturinstitut. Det gör väldigt stora insatser för att bygga broar mellan Rumänien och Sverige. Återkommande inbjuds framträdande kulturpersonligheter från både länderna till spännande möten och utbyten. För tredje året i rad delas också ut ett pris på den rätt imponerande summan 50 000 kronor och dessutom en vacker skulptur. I år hade man bestämt sig för att dela ut priset på just Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Jag var inbjuden som gäst och fick se hur författaren Peter Handberg hyllades. Välförtjänt. Både som skribent och översättare har han gjort mycket för kontakterna mellan Sverige och Tyskland. För två år sedan utkom han med boken Undergångens skuggor som bland annat handlade om Baltikum och de kärnvapen som fanns lagrade där under Kalla kriget med bland annat vårt land som möjlig måltavla. Helt nyligen har Peter Handberg utkommit med en bok om ohyggligheterna i Berlin under åren i murens skugga; Släpp ingen levande förbi (Natur & Kultur). Den finns nu bredvid mig med dedikation. Jag ångrar dock att jag inte ur portföljen tog fram mitt exemplar av Hakelius bok och bad även honom om en namnteckning. För han skrev med en snygg Mont blanc-penna med grönt bläck. Festligt mot hans boks rosa försättsblad. Får väl fixa det på annat sätt och vid annat tillfälle.