lördag 12 september 2009

På plats i presidentpalats

Monedapalatset i centrala Santiago är en stramt uppförd byggnad i klassicistisk stil från 1700-talet. Från början skedde här mynttillverkningen (därav namnet) för att sedan bli kontor för presidenten och regeringen. 11 september 1973 utsattes den för missilangrepp av den egna försvarsmakten och president Allende begick självmord som en moralisk och politisk protest mot kuppen.

Att delta i en minnesceremoni i Monedapalatset på årsdagen blir fullt logiskt ett frotterande med övervägande socialistiska och kommunistiska företrädare. Allende och kuppen 1973 väcker fortfarande mycket starka känslor och det finns en påtaglig bipolär stämning i Chile. Även om alla inte alltid refererar till kuppen och händelser både före som efter märks ändå att många förhåller sig till dessa år. Också dem som inte var födda då eller var barn och ungdomar. För några dagar sedan framträdde på det svenska residenset en grupp astronomer som berättade om det europeiska forskningsarbete som sker med hjälp av observatorier i Chile. De talade bland annat om svarta hål. Dessa går inte att iakttas men man kan anta att de finns då gaser och annat avger energi i sina allt snabbare rörelser då de dras mot det svarta hålets mitt. Så är det med 1973 och åren därefter. Även om man inte talar så mycket om det så kretsar åtskilligt kring kupptiden och det avges mängder med energi!

Terrorn har satt sina spår med kanske bortåt 90 000 personer som internerades och många av dessa som blev svårt torterade. Till det kommer bortåt 3000 personer som försvann, det vill säga mördades där kropparna sedan dumpades i havet. Vad det hittills talats mindre om är de övergrepp som även vänstern gjorde sig skyldig till även om detta inte står i proportion till eller motiverar den andra sidans våld. Det finns onekligen vissa paralleller till det spanska inbördeskriget där det först nu cirka 70 år senare börjat komma ut böcker och fackverk som problematiserar och analyserar alla grymheter, fel och brister.

I Monedapalatset stöter vi på president Michelle Bachelet som är väldigt populär bland landets 16 miljoner medborgare. Opinionsmätningar visar att hon har 70-75 procent av alla bakom sig. Enligt konstitutionen kan hon dock inte omväljas direkt för en andra mandatperiod. Glatt låter hon sig fotograferas med personer runt omkring sig. Vänliga ord och ihågkommanden strömmar ur henne. I drygt tio minuter stannar hon upp och på perfekt engelska konverserar med svenska riksdagsmän på plats medan protokollansvariga oroligt tittar på klockan och säkerhetsvakterna har det svettigt att hålla reda på den aktivt rörliga presidenten. Hon beklagar att det fortfarande finns starka politiska motsättningar i landet men uppskattar ändå att så pass många rör sig i riktning mot ökad respekt för sina motståndare. Hon betonar sitt eget inkluderande ledarskap. Och få länder har gjort så mycket för oss chilenare som ni svenskar, säger presidenten med en vänlig gest mot oss gäster. Och det säger jag inte för att smickra. Men det var smickrande, replikerar jag. Men det kommer från hjärtat, lyder hennes svar som på alla sätt verkar ärligt. Vi är också politiker, påpekas det. Då ler presidenten. Mycket brett och glatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar