Bra berättelse i Västerås

Moderaternas arbetsstämma i Västerås under de gångna dagarna fortsätter att generera mediekommentarer. Stora övningar som den här blir ibland mest att skademinimera. Det finns en ambition att tona ned motsättningar, bortförklara personangrepp och utåt rycka på axlarna åt att partiledningen körts över av ombuden. Fråga de socialdemokratiska strategerna om deras fjärilar i magen inför den kommande S-kongressen! För moderaterna blev dagarna i Västerås långt bättre än att det bara gick att undvika att en dålig bild förmedlades. Tvärtom visade ett ganska piggt, vänligt och spejande parti upp sig. Men också ett som fortsätter arbetet med att slipa ned vassa kanter och göra vardagsutmaningarna till det centrala för de politiska förslagen och inte ambitionen att lösa teoretiska problem eller knäcka idéhistoriska gåtor.

En del gör sig lustiga över att M är på väg att bli ett ”statsbärande” parti. Det är inte den självtillräckliga och självhyllande roll som präglat socialdemokraterna under decennier som sökes. Däremot förmågan att vinna val och att åtnjuta förtroende från breda grupper om att den egna politiken handlar om att göra något åt folks villkor och se deras utmaningar. Det handlar snarast om att försöka ställa sig i centrum för den politiska debatten. Med sitt inledningsanförande på torsdagen gav Fredrik Reinfeldt en berättelse om Sverige. Vart är landet på väg, var kommer vi från och vad kan vara moderaternas uppgift i försöken att definiera vad som skall uppnås. Vad skall ske inom exempelvis miljö, utbildning, tillväxt och vård för att vi skall kunna säga oss vara föregångare jämfört med många andra länder. Reinfeldts huvudanförande var dessutom nästan helt befriat från attacker på socialdemokraterna. Där S förekom var det mer som historisk företeelse. Vilken kontrast till hur det kunde låta inom M för några år sedan då sällan någon ledande företrädares tal innehöll färre än 28 påståenden om vad socialdemokraterna är och gör! Självfallet borde partier mer prata om sin egen politik än om andras!

Att stämman i Västerås präglades av stor värme är heller inget att beklaga. Några av debatterna blev långa med många inlägg och olika åsikter. Men det skedde med respekt för varandra! Och lördagskvällen avslutades med middag vid vilken spelades Abbalåtar som lockade upp folk till spontan dans mellan förrätt och varmrätt. Och att höra Carl Bildt offentligt sjunga schlagers har sin charm. Just det sista kanske inte direkt kan beskrivas som något som har med ”föregång” att göra. Men det var en av många delar som tillsammans skapade en helhet där stämman i Västerås kan sägas ha varit en av de bästa på många år!