Film: Kassa och konst

Svensk film står sig stark. Det var budskapet då höstens blågula premiärer presenterades på Filmhuset i Stockholm. En både intressant som blandad kompott är tänkt att serveras. Sommarsäsongen har också överträffat många förväntningar, inte minst tack vare att Stieg Larssons Män som hatar kvinnor redan setts över 1,3 miljoner biobesökare. Det är väldigt mycket och ligger på nivå eller rent av överträffar succén med Arn. För närvarande står svensk film för ungefär en tredjedel av det totala utbudet i landet (32,4 procent) och ytterligare sju filmer har lockat fler än 100 000 personer vardera.

Cissi Elwin Frenkel, VD för Filminstitutet, kunde i sin inledande presentation räkna upp mycket att vara glad och stolt över: En bra filmsommar och en stark dokumentärtradition som bland annat speglas i Fredrik Gertens uppmärksammade Bananas! Sverige kommer att representeras av fyra filmer vid festivalen i Venedig och det handlar även om tung närvaro i Toronto. Även om många biosalonger fyllts de senaste månaderna så är det ändå så att svenskarna av de 52 filmer de ser i medeltal per år endast upplever två i riktigt fullformat på Röda Kvarn och andra ställen. Det talas om ”visningsfönster” då man väljer exempelvis TV, datorn eller rent av mobiltelefonen. Filminstitutet är ju en statlig institution och därför kan det väl inte direkt sägas vara förvånande att dess högsta chef avslutar ett anförande med att efterlysa mer pengar. Cissy Elwin Frenkel angav det till den jämna summan om 100 miljoner kronor!

Den tidigare näringsministern Björn Rosengren som sedan något år tillbaka är kontrakterad som frontfigur för landets producenter talade en hel del om det statliga filmavtal som löper ut årsskiftet 2010/11. Utredaren Mats Svegfors har undersökt förutsättningarna till en förlängning. Några ytterligare tre år är ”uteslutet” förklarade Rosengren. Men kanske ett år. Nackdelen med det är att i så fall måste strukturen till ett helt nytt avtal alternativt en ny svensk filmpolitik tas fram i samband med regeringsförhandlingar efter valet hösten 2010. Och alldeles oavsett om Alliansen sitter kvar eller S med stöd av V och MP dundrar in är det ju inte säkert att detta är den mest prioriterade frågan. Tolv månaders förlängning kan därför visa sig vara olyckligt. En möjlig kompromiss hade kunnat vara 18 månader. Då vet alla mer om det statsfinansiella läget och något så viktigt som förhållandet till svensk film kan avgöras under lugnare former.

Bland höstens filmer som säkert kommer att locka storpublik finns bland annat ännu en Beck (I stormens öga) med premiär 26 augusti. En ny Stieg Larsson kommer 27 november (Luftslottet som sprängdes). Själv tycker jag att den dystra beskrivningen av en kontinent i förfall, Metropia av Tarik Saleh, verkar spännande. Den kommer 6 november. Och Bröllopsfotografen av Ulf Malmros med premiär 16 oktober som handlar om överklass och landsbygd kommer säkert att innehålla många stereotyper som kan locka fram skratt.

Hösten kommer med säkerhet att präglas av åtskilliga samtal kring svensk film. Både genom det som visas på landets biografer som den filmutredning Mats Svegfors lägger fram 14 september. Tydligt markerar väl det kommande utbudet just det unika med film som kulturyttring att den finns i skärningspunkten mellan just kassa och konst.