Claes G Ryn: En konservativ tänkare

Redan 1971 lämnade Claes G Ryn universitetsstaden Uppsala och Sverige. Ett land i vilket starka vänstervindar då blåste och studentmaoister tränade inför den kommande revolutionen övergavs för att söka akademisk frihet utomlands. Han har varit området runt Washington DC trogen sedan dess. Idag professor i statsvetenskap och författare till tiotalet böcker på engelska och en hel del artiklar. På somrarna brukar han återvända till hemlandet. Och när han ger föreläsningar eller för samtal är hans svenska precis, klar och distinkt. Inga Anita Ekberg-fasoner här! I samband med presidentval eller andra stora händelser i USA brukar han dyka upp som kunnigt och påläst intervjuobjekt i svensk TV och radio. Trist nog är urvalet av texter på modersmålet starkt begränsat. Någon bok eller ett par inlägg här hade nog uppfattats som uppfriskande även om Claes G Ryn genom sina starka övertygelser nog av somliga ses som lika udda idag som för 30 år sedan. Han påminner verkligen om Torgny Segerstedts fria fågel i starkt kontrast till de tama gäss som kacklande trängs vid mattråget.

I måndags var han på besök på Föreningen Heimdal i Uppsala och talade då kring demokrati i vår tid. Med utgångspunkt ibland annat Platon förde han ett antal intressanta, och bitvis provocerande, resonemang.

I USA har Claes G Ryn blivit en betydande kritiker av den neokonservativa politik som starkt förenklat bygger på tron att demokrati kan bombas fram i andra länder. Han betonar istället de kulturella och andliga aspekterna. Det är också en ganska mörk bild av samtiden som tecknas. Han menar att demokratins institutioner finns kvar men att det grundläggande innehållet urholkas. I västvärlden inskränks det fria samtalet då frågor och ämnen inte längre får tas upp eller då personer riskerar att stämplas ut på grund av sina åsikter. Här finns en samverkan mellan etablissemang och media. Citerande Platon varnar han för det sista stadiet före tyranniet tar vid: En tid kontrollerad av ledare som följer sina egna nycker och söker behovstillfredsställelse. Istället för att arbeta långsiktigt och för det allmännas bästa är det kortsiktighet och de egna villkoren som står i centrum. Han efterlyser politiker med civilkurage.

Claes G Ryns verkliga styrka är att klassiska tänkare, oavsett om det är Platon och Aristoteles eller andra mer nära vår egen tid, tas på fullt allvar. Han är ständigt inbegripen i ett pågående samtal. På Heimdal berättar han om några kritiska anmärkningar som gjorts i en tidskrift angående några av de slutsatser Platon dragit. För en person för vilka idéerna är viktiga är detta alls inget konstigt. Tvärtom. Och den slutsats han drar om kulturens grundläggande betydelse för det rådande allmänna debattklimatet i ett land, inom en kultur eller civilisation är nog alldeles korrekt. Det gör också att Claes G Ryn förstår att det efterlysta civilkuraget har sina begränsningar. Alternativet är att sitta kvar i ett akademiskt elfenbenstorn. Bättre att då befinna sig mitt i den kaotiska världen med de kompromisser och avvägningar som kan krävas. Men han hoppas att fler skulle kunna göra mer. Och där är han väl inte ensam.