Frankenstorm på Manhattan

Det talas om den värsta stormen sedan 1930-talet. New York och stora delar av den amerikanska östkusten är drabbat, rent av hemsökt. Hus har krossats av vågor, andra har brunnit ned då gasledningar brutits av och vägar har översvämmats. Flera miljoner antas vara utan elektricitet och hundratusentals evakuerade. Kostnaderna för skadorna beräknas till väldiga belopp.

 

Från 21:a våningen hade jag möjlighet att från 39:e gatan se ut över andra-, tredje- och femte avenyn då Sandy drog fram på måndagskvällen. Vid 20.30 , lokal tid, blinkade lampor och tv-apparaten till. Sedan blev allt svart. Och har så förblivit ett dygn senare.

 

I dagar har varnats för vindarna. Media har fyndigt döpt om det hela till Frankenstorm. Olika vädersystem har krockat med varandra och skapat något extraordinärt. Måndagen pekades ut som då allt skulle hända. Men tiden för att New York skulle drabbas sköts hela tiden fram. Under tiden hann folk handla vatten och mat. Det bunkrades. Och aldrig har väl så många doftljus och vanliga stearinljus sålts, liksom ficklampor och cigarettändare!

 

Själv promenerade jag runt både på för- som eftermiddagen. Och lite kusligt var det då affärer och restauranger höll stängt eller stängdes tidigare än vanligt. För att vara måndag var kommersen låg. Redan på söndagen vid 19-tiden hade tunnelbanan stängt och de sista bussarna slutade gå vid 21. Alla offentliga inrättningar, skolor och bibliotek hade stängt på måndagen. Medan folk höll andan började Sandy blåsa på! Redan på morgonen då jag besökte Sveriges FN-representation på 48:e våningen kunde det genom knakande och brakande i byggnaden förstås att vindarna började få sitt grepp över Manhattan.

 

Vindstyrkan lär på sina håll ha varit motsvarande dubbelt det Gudrun åstadkom i Skåne för ett par år sedan! Och det var allvarligt för oss som upplevde det!

 

På tisdag morgon tog jag en tre timmar lång promenad från mellersta Manhattan mot de nedre delarna och sedan tillbaka. Av och till sågs stängda gator på grund av nedfallna träd. På många håll större grenar. Butiksskyltar låg på marken och affärsställ hade förvandlats till förvridet metallskrot. Ju närmare man kom Wall Street och Battery Park, där flodvågor slagit in under natten, märktes spåren av kraftiga vindar och mycket vatten. Efter sju-åtta på morgonen började folk våga sig ut för att titta på nattens förödelse. Den berömde skulpturen av en adrenalinstinn tjur, i närheten av de finansiella kvarteren, som vanligtvis brukar vara svår att fotografera på grund av alla turister och besökare stod nu närmast ensam fångad i sitt frysta ögonblick av styrka och virilitet. På sitt sätt en symbol för hela staden - vanligtvis vibrerande av händelse, kraft och passion och nu så försvagad av orkanen.

 

Myndigheterna har vidtagit sina mått och steg. Redan på söndagen avbröts det mesta av den offentliga verksamheten. Så även exempelvis föreställningarna på Broadway. Tanken med att begränsa kollektivtrafiken var också att försöka få människor att stanna i sina egna hemkvarter och minska rörelserna i centrum. Från både borgmästaren och guvernören kom allvarsord om att de som inte följde order i den vänliga rekommendationens form av utrymning och evakuering riskerade inte bara sina egna liv utan också andras.

 

Med hela nedre Manhattan svart och nedsläckt samt både kraftigt regn och otrevliga kastvindar såg man på tisdagsmorgonen den fladdrande blicken hos många New York-bor på jakten efter dagens första kaffe. Starbucks och andra populära kedjor höll stängt. Men en och annan liten butiksägare såg en marknad att via gasspis fixa kaffe och bre mackor till. Förvånansvärt inga överpriser – få som försökte att missbruka eller överutnyttja den tuffa situationen utan istället en marknad som uppstår då några vill och försöker där andra struntar i eller misslyckas.

 

Dagar som dessa visar sig USA, i likhet med andra länder under liknande svåra lägen, både från sin bästa som sämsta sida. Det finns en vilja att hjälpas åt. Ett delat ansvar betonas. Samtidigt så är den service man betalar för fungerande så länge kunden har dollar i handen eller en reservation som går igenom. Den utan behandlas med samma brist på charm som någonsin den som fastnat i 70-talets ryska servicesamhälle!

 

Något det just nu spekuleras en hel del kring är hur Sandy kommer att påverka presidentvalet. Barack Obama har ställt in möten. Båda kandidaterna har också fått avblåsa (om uttrycket tillåts) möten i Virginia som ses som en av nyckelstaterna med jämnt läge i opinionen. Tillsammans har Obama och Romney satsat cirka motsvarande två miljarder dollar (14 miljarder kronor) på kampanjandet och nu kan det hela under de sista dagarna avgöras av hur de båda uppträder och vad man säger och gör i efterspelet till den värsta orkanen på mannaminne i USA! Allmänt spekuleras det i att ett fast hanterandet av situationen från Vita husets sida kommer att gynna den sittande presidenten. Men Romney har inte varit sen att ordna insamlingar till förmån för de drabbade.

 

Carola sjöng en gång om en stormvind: För egen del är det i New York högst påtagligt och närvarande!

Om exportkontrollen av krigsmateriel

Svensk export av försvarsmateriel är något som berör. Det finns starka åsikter. Inte minst mot bakgrund av de uppgifter om möjliga vapenaffärer med Saudiarabien som det rapporterats mycket om under 2012. Riksdagen har också begärt att frågan om exportkontroll ska ses över. Regeringen har sedan en längre tid meddelat att en utredning ska tillsättas, i dagarna blev det klart att jag ska leda den som ordförande.

 

Jag ser framför mig ett omfattande arbete. I direktiven räknas inte endast upp exportkontrollen som sådan utan dessutom en mängd kringuppdrag. Redan någon dag efter det formella beslutet om gruppens sammansättning, som fattades av handelsminister Ewa Björling på regeringens vägnar, kallade jag till ett första möte för att snabbt nu få igång arbetsprocesser.

 

Jag tror på värdet av stor öppenhet och nyfikenhet inför alla de frågor och olika dimensioner som kan lyftas fram. Det är nödvändigt att skapa möjligheter för företrädare för det civila samhället, kyrkor, fack och näringsliv att framföra sina tankar till utredningen. Debatten visar ju på mångas engagemang och då är det viktigt att deras aspekter och tankar också kan nå ledamöterna. Till det kommer att frågeställningarna om viktiga begrepp som exempelvis demokrati-diktatur men också vårt lands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressen kräver kvalificerade dragningar, inte minst det tidigare förutsätter kontakt med universitet och folkrättsexperter.

 

Statsrådet Ewa Björling konstaterade med anledning av att utredningens arbete nu startatar: ”Det kommer att handla om både utrikes- och säkerhetspolitiska intressen som mänskliga rättigheter. Alla argument ska prövas och diskuteras med eftertänksamhet”

 

Övriga ledamöter är en garanti för bredd, djup och engagemang. Det finns starka företrädare vana vid god argumentering men förhoppningsvis också att lyssna. De två övriga moderaterna är Jessica Polfjärd och Ulrik Nilsson. Från S sitter Urban Ahlin, Anna-Lena Sörenson och Lars Johansson. Allan Widman (FP), Kerstin Lundgren (C), Désirée Pethrus (KD), Bodil Ceballos (MP), Lars Ohly (V) och Mikael Jansson (SD).

 

I de direktiv som regeringen ställde sig bakom i juni görs en uppdelning mellan vad kommittén ”särskilt” ska titta på respektive det den ”vidare” kan göra:

 

”Kommittén ska särskilt

• utreda den framtida svenska exportkontrollen av krigsmateriel och ramarna kring den. Det huvudsakliga syftet med utredningen är att lämna förslag till ny krigsmateriellagstiftning i syfte att skärpa exportkontrollen gentemot icke-demokratiska stater,
• föreslå de överväganden som lämpligen bör göras för att fastställa om ett land är en icke-demokrati och som bör ligga till grund för den tillståndsprövning som görs när det gäller utförsel av krigsmateriel ur Sverige samt analysera hur dessa överväganden kan genomföras i den svenska exportkontrollen av krigsmateriel,
• utreda på vilket sätt en skärpning ska göras av exportkontrollen av krigsmateriel, gentemot icke-demokratier. Kommittén ska därvid lämna förslag på de författningsändringar och andra åtgärder som behövs för en sådan skärpning,
• pröva vad som i framtiden bör betraktas som följdleveranser och vilka regler som bör gälla för dessa, mot bakgrund av utredningens övergripande syfte. Konsekvenserna ska analyseras. De förändringar som kommittén föreslår ska inte få retroaktiv verkan. Nuvarande regelverk och praxis måste alltså tillämpas på följdleveranser avseende export som godkänts innan ny lagstiftning trätt i kraft,
• undersöka och kartlägga andra samarbetsländers – såsom de nordiska länderna, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien och USA – exportkontrollsystem och då särskilt deras exportkontroll av krigsmateriel gentemot icke-demokratiska länder,
• utreda konsekvenserna om exportkontrollen avseende krigsmateriel skärps gentemot icke-demokratiska stater, t.ex. påverkan på Sveriges bredare bilaterala relationer.

 

Vidare ska kommittén bl.a.

• analysera och bedöma om krigsmateriellagstiftningen ska förändras i klarläggande syfte. Om kommittén bedömer att krigsmateriellagstiftningen bör förändras i klarläggande syfte ska kommittén lämna förslag till de författningsändringar som anses nödvändiga,
• utreda lämpligheten av att införa administrativa sanktionsavgifter i krigsmateriellagstiftningen och i lagstiftningen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden samt lämna förslag till de författningsändringar som anses nödvändiga,
• utreda möjligheten att öka öppenheten och transparensen inom den svenska exportkontrollen, inklusive Exportkontrollrådet,
• redovisa hur den gemensamma ståndpunkten, de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport och Sveriges politik för global utveckling omvandlats i praxis och om denna förändrats över tid.”

Från Asien till Europa via Nato

Rätt snart utanför huvudstaden Tbilisi kan Kaukasus väldiga snöhöljda bergstoppar skönjas. Det är mäktigt. Landskapet är starkt kuperat vilket indikerar att det bakåt i tiden skänkt skydd men också i sina lägre delar fungerat som transportleder. Rent geografiskt befinner sig Georgien i Asien – mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Men det är på många sätt en del av den västerländska kulturkretsen och tillsammans med Armenien ett av de första länder att kristnas. Det är inte förvånande att en befolkning stolt över sitt arv önskar visa upp kyrkor och kloster med mellan 1000 och 1500 år på nacken. Ibland ger de nästan intryck av att de vill presentera bokstavligen talat samtliga byggnader...

 

Sedan tidigt 2000-tal har funnits en tydlig ambition att närma sig väst. Få känner sig som en del av en asiatisk kulturkrets. Det mycket speciella, närmast Indienliknande skriftspråket, fick behålls under decennierna av Sovjetunionens dominans som redan ett par år efter 1917 stängde ett fönster av demokrati och frihet som öppnats med utropad självständighet. Samhället har tydligt demokratiserat även om det senaste parlamentsvalet i början av oktober visar på ett starkt polariserat politiskt klimat.

 

På väldigt kort tid ryckte nämligen multimiljardären Ivanishvili fram som en samlande symbol för en brokig skara som utgjort opposition till den sittande presidenten. Att förmögenheten byggts upp med ryska pengar och att han kan beskrivas som oligark råder det inte någon större tvekan om. Frågan är vad hans allians – Georgiens dröm – verkligen representerar. Landets självklara ledare de senaste 7-8 åren, president Saakashvili har slagit vakt om den västorienterade politiken. Illavarslande var det då Ivanishvili direkt efter parlamentsvalet gav uttryck för att presidenten borde avgå som konsekvens av resultatet. I dagarna har den tillträdande regeringsalliansen uttryckt sig mer positivt om både EU som Nato. Saakashvili har talat med Natos generalsekreterare och är inbjuden som huvudtalare till senhöstens stormöte i den kretsen. För ett land som upplevt rysk aggression är detta naturligtvis en avgörande fråga. Och Moskva har markerat sin syn att den nya regeringen ska vara mer mjuk i förhållande till sin stora granne i norr som att inse att Nato-medlemskap uppfattas som en provokation. Ytterst har Ryssland ytterligare ett par hållhakar på Georgien då vissa delar av landet utropat ”självständighet” och människor där utrustats med pass från federationen – Abchazien och Nordossetien.

 

Inte minst därför är det viktigt att Georgiens västvänliga hållning besvaras positivt. Sverige har numera ambassad i landet. Och ett besök visar att det mesta snarare påminner om Europa än Asien. Nato-orienteringen är det som sedan ska leda till EU-medlemskap. Och nog har Georgien att göra i det sällskapet!

 

Ett av de områden som det fokuserats på för att stimulera ekonomin men också understryka den västliga dimensionen genom utbyte är turismen. För närvarande handlar det om cirka två miljoner besökare utifrån som kommer till detta land med strax över fyra miljoner medborgare. Det får sägas vara en bra start. Och visst finns potential! 6000 vingårdar markerar att det är ett gammalt vinodlande land. I Armenien finns berget Ararat som sägs vara där Noak landade med sin ark. Och alla som kan sin Bellman vet att den gamle gubben som första åtgärd såg till att plantera vin på marken. Kvaliteterna lämnar dock tyvärr fortfarande en del att önska. I likhet med en del annan produktion förstörd under sovjetisk tid handlar det om alldeles för mycket sötma och för lite lagring på ekfat. Glada tullare överlämnar på flygplatsen en liten flaska efter att ha stämplat i passet!

 

Trafiken kan också beskrivas som besvärlig. Folk korsar motorvägarna litet hur som helst. Det tutas och körs om på vad som kan beskrivas som ett ”oplanerat sätt”. På väg till en kyrka i bergen körde busschauffören förbi samma vattenkraftverk från 1927. När det passerats i olika riktningar både fyra och fem gånger ändrades strategi. Plötsligt befann sig fordonet på ett vägavsnitt ovanför där trafiken tidigare flutit fram. En annan motorväg månne? Men det verkade finnas risk för omfattande poliskontroller för alla bilar blinkade med helljuset. Sedan blev det uppenbart att han helt enkelt körde emot trafiken. I 100 kilometer i timmen. Han tvingades vända och köra med trafikströmmen, inte mot den! Här kan möjligtvis mer göras för en mer turistvänlig profil. Så är det även när det gäller den totala frånvaron av postkontor. Det går helt enkelt inte att köpa frimärken. Det säljs vykort men man får inte samtidigt erbjuda frimärken. Ingen saluför dessa. Till slut valde jag att ta taxi till det postkontor som utlovades finnas. Chauffören ropade och hojtade i sitt radiosystem. Det var alldeles uppenbart att ingen visste var det fanns. En stund senare stannade han bilen och sa: Här är det. Jag vacklade ur, gick in genom ett par väldiga portar för att upptäcka vad som var nedlagda och nedsläckta lokaler. Fortfarande är frimärken i Tbilisi en förborgad hemlighet.

Mina motioner 2012

En gång om året, i början av varje riksmöte, öppnas under några veckor en möjlighet för de 349 riksdagsledamöterna att väcka förslag inom snart sagt alla tänkbara områden. Den allmänna motionsperioden uppfattas nog som en lika tuff utmaning för handläggande tjänstemän som att den kan kittla valda ledamöter till både genomtänkta förslag som rena hugskott. För 2012/13 handlar det om över 3000 olika förslag. När dessa lite mer noggrant gåtts igenom visar sig rätt mycket vara upprepningar och dubbleringar av sådant som tidigare skrivits och föreslagits. Några av Alliansens ledamöter har därför för egen del bestämt att inte presentera en endaste egen text. De väljer att påverka på andra sätt - och ärligt talat kan det också vara nog så effektivt. Motioner kan dock även fungera rent opinionsbildande. Även i vetskap om att det inte just nu blir som man önskar gäller det att nöta in argumenten så att inte själva sakfrågan glöms bort. Gårdsförsäljning av alkohol är ett gott exempel!

 

Inom moderaterna har vi dessutom en gemensamt antagen policy som säger att man inte väcker motion i eget utskott. Som ledamot eller ersättare finns helt andra möjligheter att komma till tals med ansvarigt statsråd och statssekreterare än att behöva skriva till dem. För egen del innebär det att jag för arbetsåret 2012/13 inte skrivit något om försvarsfrågor. Inget heller om utrikespolitik då jag ska ta över som ordförande i Utrikesutskottet från mitten av november.

 

Tidigare år har jag försökt finna vissa teman kring mina motioner. Allt som oftast har det kretsat kring konstitutionella frågor som att exempelvis minska antalet riksdagsledamöter eller stärka statschefens ställning. Den här gången har det varit ett par saker kring ekonomi. Jag varnar exempelvis för det skuldberg ett antal av landets kommuner och landsting/regioner har framför sig. Har det inte gjorts några avsättningar eller fonderingar är läget allvarligt för skattebetalarna. Bland annat skriver jag:

 

”Från en del håll kan det nämligen komma att hävdas att skattehöjningarna eller neddragningar i servicen är oundvikliga för att parera de under ett antal år tillfälligt ökade utbetalningar som måste göras. Skattehöjningar slår hårdast mot dem med låga och medelstora inkomster, det slår mot pensionärer och innebär risken för indragen privat konsumtion som är särskilt allvarligt i lågkonjunktur. Försämrad service kan innebära att viktig verksamhet inom äldreomsorgen, utbildningen, vården och för handikappade kan hotas.

 

Kommande år kan krav resas på stöd eller hjälp till kommuner som har att brottas med kommande pensionsskulder. Ifall det handlar rent ekonomiskt stöd eller ändrade regler måste stor hänsyn tas till att några kommuner förutseende har försökt hantera detta medan andra struntat i varningssignalerna. En orättvis ordning får inte skapas där den som skött sig och agerat långsiktigt inte får någon fördel av detta medan den som agerat kortsiktigt får hjälp. Staten borde därför redan nu tillsammans med exempelvis en intresseorganisation som Sveriges kommuner och landsting (SKL) bistå med någon form av ekonomisk genomlysning där pensionsskulden och kommande utbetalningar för en kommande tioårsperiod gås igenom och möjliga intäkter, avsättningar och avyttringar identifieras som möjligheter att hantera det läge som uppkommer och därmed ett alternativ till ökat statligt stöd, skattehöjningar samt att välfärdens kärna urholkas.”

 

Ifråga om pensionerna har jag också motionerat om att redan avsatta medel bör säkras och inte användas till mer eller mindre vällovliga politiska projekt. Rör inte pensionärernas pengar!

 

”AP-fonderna uppges för närvarande ha ett samlat värde av runt 870 miljarder kronor. Ytterst är det en buffert och ett samlat kapital för att täcka nuvarande och framtida pensionsutbetalningar.

 

En sådan stor och imponerande summa väcker naturligtvis lystna blickar och intresse. I debatten har redan framförts tankar på att AP-fondernas pengar kan användas till olika projekt, allt från bostadsbyggande till klimatsatsningar. Varje enskild idé kan i sig vara vällovlig men riskerar att snabbt erodera respekten för AP-fondernas grundläggande syfte. Har ett undantag medgetts från principen att se till de kommande pensionärernas bästa är risken stor att fler undantag också kommer att accepteras. Därmed riskerar resurser att användas till annat än pensionsutbetalningar och som en pensionsbuffert. Den enda begränsning som kan vara rimlig är att investeringar och allokeringar sker inom ramen för ett etiskt ramverk.

 

Det finns anledning att se över de rättsliga förutsättningarna för att säkra att AP-fonderna inte brukas till annat än det som i förlängningen är bra för de kommande pensionsutbetalningarna. För det kan behövas ett uttryckligt stöd i lag att AP-fondernas pengar endast ska användas för investeringar och allokeringar så att pensionärernas långsiktiga intressen säkras.”

 

Några motioner blev det som även berör utbildningsområdet. Mer retorik i skolan genom bättre lärarutbildning:

 

”Retorik är ämnet som funnits väldigt länge. Inte minst förknippas den med den klassiska bildningen symboliserad av Athén och sedan rättsstat och demokrati i Rom. Retorik har i dagens svenska samhälle inte riktigt den ställning och plats ämnet borde tillmätas.

 

Eleverna ska ofta hålla i presentationer men får begränsad möjlighet att träna på det. Enligt en undersökning som Utbildningsradion gjort har var femte elev skolkat för att slippa hålla en redovisning inför klassen. Ytterligare en femtedel har på allvar funderat på att skolka, enbart för att slippa stå inför sina klasskamrater och prata. Det lär även finnas en undersökning där svensken fick lista sina största rädslor. På första plats kom att tala inför publik, på andra plats kom döden. Längre ner på listan kom rädslan för att bli allvarligt sjuk.

 

Rädslan är befogad, talaren ställs ensam inför en stor grupp och man känner sig lätt avklädd och granskad. Ska eleverna slippa rädas publika framträdanden måste de ges möjligheten att träna på retorik. Genom att ha retorik som ett återkommande inslag på skolschemat får eleverna en naturlig relation till att stå inför klassen och tala. Men också förstå ordens valörer och vikten av ett levande och varierat språk.”

 

Och slutligen har jag i en motion skrivit ned det jag i olika sammanhang efterlyst en längre tid, nämligen resurser för att seriöst granska och följa upp Stasis verksamheter i Sverige under ett antal decennier. Låt utomstående granskare försöka förstå och förklara det som hänt:

 

”I Sverige bedrivs ett projekt under professor Birgitta Almgrens ledning där diktaturens mekanismer undersöks. Hon har under 2009 och nu 2011 kommit ut med två genomarbetade böcker om den östtyska säkerhetstjänsten Stasi i Sverige som visar på kontaktvägar och hur människor inom en mängd samhällssektorer låtit sig påverkas. Inte minst skolan och kulturen användes som DDR-statens spjutspetsar. Den senare volymen bygger på uppgifter hon fått tillgång till efter en dom i regeringsrätten, dock med kraftiga inskränkningar och begränsningar/…/

 

Fri och oberoende forskning kan ta vid dit de rättsliga processerna inte når. Ett forskningsprojekt borde initieras från Utbildningsdepartementets sida där någon eller några institutioner tilldelas resurser och ges i uppdrag att brett och förutsättningslöst granska DDR-regimens förhållande och försök till påverkan i Sverige från 1950- 60- talet fram till Berlinmurens fall.”

I Tiden att vara elak

Tidskriften Tiden är ett klassiskt socialdemokratiskt idéorgan. Det startades av partiets nestor Hjalmar Branting 1908. I den öppna anda som nu och då kan prägla det svenska politiska samtalet har jag för mig att till och med någon artikel av mig själv publicerats där. Att lyssna på och läsa meningsmotståndare kan nämligen många gånger vara mer utvecklande än att ta del av alster präglade av den helt övertygades distanslöshet. Med den nu ganska omtalade nidbilden av kungaparet har denna anrika publikation passerat många publicistiska gränsstationer på vägen ut i tankens dyiga träskmarker. Vad värre är, det handlar knappast om ett tillfälligt misstag som chefredaktören antytt i någon intervju utan snarare om en illasinnad medveten handling. Den som vill kan nämligen köpa bilden som affisch för 200 spänn av Tiden.

 

Är det fel att satiriskt eller kritiskt kommentera kungen, drottningen och det konstitutionella statsskick vi har i Sverige? Absolut inte! Det är liksom ett av demokratins fundament att tillåta, rentav uppmuntra, en fri och obunden debatt med media som väljer egna vägar. Lika litet är det förkastligt att exempelvis skriva om S-ledares handel och vandel, om fackföreningsrörelsen som stor sponsor av socialdemokraterna eller ens påminna om hur det laborerades med löntagarfondssocialism endast 30 år bort i tiden.

 

Med stor frihet följer ändå ett personligt ansvar. Med vilken respekt ska vi möta varandra? Och just sagda Tiden tillsammans med andra S-röster i samhället brukar nogsamt påminna om hur den tidigare partiledaren Mona Sahlin behandlades under Toblerone-affären eller för den delen Håkan Juholt.

 

Att då presentera en bild (dessutom krängandes den kommersiellt som affisch) föreställande kungen tillsammans med ett grabbgäng som käkar pizzabitar tagna från en naken kvinnas kropp samtidigt som drottningen på knä försöker städa bort ett hakkors från golvet kan knappast beskrivas som intelligent eller roligt. Bilden lanseras som satir. Jag tillsammans med många andra har svårt att se den komiska glimten. Däremot ser vi något annat som gör oss rejält oroliga och ledsna: Elakheten!

 

Tiden väljer att publicera en bild enbart för att vara taskig och gemen. Som de yrkesrepublikaner de flesta socialdemokrater är anses kungafamiljen vara legitimt villebråd för förakt. En spottkopp. Det är precis samma reaktion som ligger bakom vänsterfolkets vägran att sjunga kungssången i samband med Riksdagens högtidliga öppnande. De är för fega att utmana den starka folkopinion som är för dagens statsskick. Modet räcker inte längre än till att de står tysta och surmulna när symbolen och den främste företrädaren för landet Sverige hälsas välkommen till vårt parlament. Eller så kan de inte texten och har missat att den finns längst bak i det programhäfte som delas ut…

 

Därmed medverkar intelligenta socialdemokrater och Tiden till ett förgrovat och elakt klimat. För om man får behandla kungen och drottningen hur som helst borde ju toleranströskeln vara ännu högre ifall någon önskar vara taskig mot något så prosaiskt som en partiledare eller fackföreningsfolk!

 

Av och till brukar annars just socialdemokrater vara hyperkänsliga då politiker och deras villkor kritiskt granskas och beskrivs. Men att göra narr av landets främsta symboler är samtidigt inget problem. Ibland är det faktiskt bra att försöka se sig själv med den andras ögon!

 

Till Tidens övergrepp med bilden kan även adderas den rubrik som satts: ”Om detta må vi berätta.” Dels är det en markering att det finns något att säga utöver illvilligt skvaller. Och dels är det en omskrivning av det arbete som inleddes under Göran Perssons tid som statsminister att faktiskt öka kunskaperna och insikterna om nazitidens grymheter: ”Om detta må ni berätta”. Utöver att Tiden väljer att vara elak är detta också en trivialisering och relativisering som i grunden är lika anmärkningsvärd som beklaglig. För egen del kommer det att ta lång tid innan jag åter tar den här tidskriften på allvar. Men det kanske var på tiden?

Blogg om twitter

Ord kan vara korta. Meningar rappa. Efter att ha livnärt mig på att skriva och använda olika formuleringar sedan 1988 delar jag Winston Churchills åsikt om att ju mindre du har att säga i tid desto mer kräver det förberedelser. Det spontana ska vara det väl inövade…

 

Det finns nog anledning för en del twittrare att fundera kring detta. För någon dag sedan skrev S-riksdagsledamoten Elin Lundgren under den pågående budgetdebatten: ”Mer tysk arbetsmarknad vill Borg ha. Arbeit macht frei.”

 

Att hon sedan snabbt försökte städa bort sitt famösa inlägg och sedan oförblommerat be om ursäkt mildrade kanske skadan men kunde inte reversera det redan sagda. Visst går det att peka ett kritiskt finger mot henne. På samma sätt som socialdemokraterna med rätta, men heller inte utan partiegoistiska skäl, vände sig mot en moderat som anklagade en ledande S-företrädare för att vara ”klappturk”.

 

Av detta finns det faktiskt massor att lära sig. För det första att alla ledande partimänniskor kan begå fel och göra övertramp. Då kan det, trots allt, vara bra med en förlåtande om än inte accepterande attityd. Inte för att mildra det sagda eller markera förståelse för det fördomsfulla utan för att synliggöra insikten om människans bräcklighet. Jag känner inte Elin Lundgren, men det vore tråkigt om hennes politiska framtid stupade på detta på samma sätt som jag tycker det är rimligt att den moderate twittraren också kan ges en ny chans. Det finns en fara ifall svensk politik endast kommer att handla om att leta reda på vad fel andra sagt eller skrivit snarare än att själv försöka bidra med något begåvat.

 

Både uttrycket ”klappturken” som ”Arbeit macht frei” markerar dock att det finns cementerade uppfattningar. Något liknande har också internationellt diskuterats efter ett omslag på Newsweek som uppfattas beskriva alla muslimer som ”jihadister”. Det finns skäl att nyansera och moderera. Fördomsfullhetens träsk är farligt och stinkande.

 

Ytterst handlar det om förkärleken för kollektiva egenskaper. Människor tillskrivs positioner de antas inta endast därför att de ses representera något. Samtidens politiska samtal är fullt av sådana exempel, tänk bara på Gudrun Schyman och hennes beskrivning av män!

 

Extra trist är Elin Lundgrens kommentar med tanke på att dagens Tyskland på många sätt sedan andra världskriget gjort uppriktiga och storartade insatser för att lyfta fram och vända sig mot de övergrepp och vidrigheter Hitlers rike gjorde sig skyldigt till. Inte minst Västtyskland har försökt göra upp med sin historia medan dåvarande kommunistiska DDR hade ett mer osunt förhållande till det förgångna där onekligen övergången mellan säkerhetstjänsterna Gestapo och Stasi var mer än flytande.

 

Det är synnerligen svårt att se något i dagens Förbundsrepubliken Tyskland som gör det rimligt att skriva om ”Arbeit macht frei” (hämtat från ingångsporten till ett av Förintelselägren). Tvärtom är Tyskland i dag Sveriges viktigaste handelsland. En nation med vilket vi har ett nära utbyte och är en viktig EU-allierad. Om Norden och de tre baltiska republikerna är våra självklara samarbetspartners kan även ytterligare några länder adderas till denna krets. I allt väsentligt de som tillhör den Nordeuropeiska tillväxtkorridoren. Däremot kan det nog vara så att vi i Sverige inte rätt förstår hur stort och inflytelserikt Tyskland är idag och vilka fördelar vi har av våra goda och nära förbindelser. Elin Lundgrens rader visar i blixtbelysning vikten av att vi lär oss mer!

 

S-ledamoten ger trist nog uttryck för den syn som kan finnas hos många svenskar. Dessutom visar hon det vanskliga i snabba och rappa kommentarer. Det övertänkta är att föredra. Allra helst om det ska uttryckas kort och kärnfullt. Där finns en stor fördel mellan den mer ordrika bloggen och dess karga kusin twitter. Ibland kan de många orden behövas för att nyansera. Det gäller inte minst när andra människor, kulturer, religioner och länder ska beskrivas. Det råa gapflabbet fastnar i halsen när insikten kommer att det på andra sidan finns en sårad eller förnärmad människa. Inte en del utav ett kollektiv utan en alldeles enskild vanlig individ!

Japaner, japaner...

De senaste dagarna har förhållandet mellan Japan och Kina märkbart försämrats. Det finns en rad tvister om vilket land som har överhöghet över ett antal öar, kobbar och klippor i Sydkinesiska sjön. Ytterst handlar det om kontroll över viktiga handelsvägar men också möjligheterna att nyttja de resurser som finns på och under havsbotten i form av exempelvis olja och gas. Det som vid ett enkelt påseende kan verka vara en bagatellartad tvist är djupt allvarligt. Till det kan adderas ytterligare en dimension i form av historiska oförrätter från 1920-, 30- och 40-talet då Japan koloniserade delar av Asien och var axelmakt med Hitlers tredje rike. I både Korea som Kina finns fortfarande många som minns och som kräver ursäkt och upprättelse.

 

För någon dag sedan förklarade den japanska regeringen sig beredd att av några privatpersoner köpa ett par av de aktuella öar som det nu råder delade meningar om. Det skulle se till den nätta summan av två miljarder yen (motsvarande cirka 180 miljoner kronor). Från första parkett i Tokyo kunde jag följa inledningen på det drama som nu fortsatt med demonstrationer i Peking och rätt fräna angrepp på japanska intressen. Det har även meddelats att Honda och Nissan tillfälligt stängt några av sina fabriker i Kina.

 

Bakom anspråken döljer sig en grov och målmedveten offensiv från kinesisk sida. När nu landgränserna säkrats visas en tilltagande aptit för haven. Efter att under decennier ha agerat mer i det tysta kliver nu jättenationen fram på arenan med full kraft. Solen stiger i öster! Och det finns en strategi som med oro noteras av grannländerna. Vid försvarspolitiska samtal både i Indien som Japan är det notabelt att Ryssland knappast tillmäts intresse medan det mesta av tankemödan används till händelseutvecklingen i Kina. En tydlig tyngdpunktsförskjutning kan noteras söderut.

 

Japan har att hantera sin historia. Till skillnad från Tyskland har processen inte varit lika entydig. Samtidigt blev en av konsekvenserna av kriget, de båda atombomberna och den därpå följande freden ett uttalat pacifistiskt land. Fram till de senaste åren har försvarsmakten uttryckligen varit uteslutande självförsvarande styrkor med starka begränsningar att få använda vapen mot andra. Nu pågår en debatt om att försvaret ska få omorganiseras och att en del av tidigare hinder ska röjas undan. Japan är exempelvis en stor bidragsgivare till olika FN-insatser men japaner utomlands måste bäddas in i andra länders styrkor och i praktiken skyddas av dessa. Den allierade nationen USA (de två står varandra nära på ett intimt sätt som knappt kan liknas vid några andra länders relationer) vill säkert se ökad aktivitet allra helst som landet flyttar fokus från Europa mot Asien och Stilla havet. Under de mer radikala decennierna fanns det många som fann det direkt obekvämt att bära uniform. De kunde utsättas för spott och spe. Inte minst efter räddningsinsatserna efter jordbävningen och tsunamin för ett och ett halvt år sedan kan en förändrad och förbättrad inställning noteras.

 

Japan är fortfarande världens tredje största ekonomi. Imponerande med sina 127 miljoner invånare. Landet har brottats med ekonomiska problem i 20 år. Budgetunderskottet ligger på runt tio procent. Statsskulden är 230 procent och cirka 40 procent av statens utgifter används till räntor och återbetalning av lån. Trots det är valutan yen urstark vilket skapar ytterligare utmaningar. De stora lån som den japanska regeringen tar är dock huvudsakligen inhemska vilket minskar exponeringen. Japans postverk uppges exempelvis äga ungefär 30 procent av lånestocken!

 

Sverige är även i Japan ett land med mycket gott rykte. Det handlar både om kultur (med Astrid Lindgren och Ingmar Bergman) som välfärdslösningar inom äldre- och handikappomsorgen. Att vi dessutom är tydliga när det gäller EUs vapenembargo gentemot Kina är också något som extra mycket uppskattas. På försvarsmaterielsidan finns intresse av samverkan. Japan är ju en betydande havsnation (en uträkning visar att sett till vattenmängd är det världens fjärdes största nation). Det talas om ubåtar (från dagen 18 till 22) och då med särskilt intresse för Kockums Stirlingmotorer. Sedan en tid tillbaka pågår samtal mellan Sverige och Japan som ska utmynna i ett MOU (en överenskommelse om samarbete). Kanske redan vid årets slut tecknas ett avtal som bland annat kommer att inledas med gemensamt analysarbete kring utvecklingen i Ryssland. Från den svenske försvarsattachéns sida var han väldigt glad över svenska parlamentariker på plats då vi hade möjligheter att träffa personer han svårligen skulle kunna nå. Under en dag sammanstrålade vi med försvars- och säkerhetspolitiskt ansvariga ledamöter från både under- och överhuset i Diet (som är namnet på deras riksdag). Av de årliga försvarsutgifterna på 390-410 miljarder svenska kronor går cirka 60 miljarder om året till materiel. Och den parlamentariska sekreteraren vid Försvarsdepartementet Hideo Jinpu berättade att han som barn byggt modellflygplan som föreställt Viggen och att han bara för några månader sedan fått drömmen uppfylld av flyga Jas Gripen.