Nordbor i New York

På fredagen kom beskedet om att New York maraton ställs in. Endast med två dygns varsel. Förberedelser var redan vidtagna. Löpare hade med flyg kommit från andra länder. Och några hade 48 timmar före med hjälp av sovsäckar och annan utrustning tagit bra platser i besittning längs vägen för att kunna följa detta evenemang. Borgmästare Bloomberg har kritiserats för senfärdigheten med att fatta beslutet men många stödjer det han kommit fram till. Det går helt enkelt inte att ha ett maraton i en stad där det finns delar som fortfarande efter fem-sex dygn sedan orkanen Sandy saknar el, vatten och fungerande sanitet. I Sverige och Europa kanske man inte fullt ut förstått kraften i det som drabbat den amerikanska östkusten. Hemska bilder på krossade hus och sanddränkta gator har visats från New Jersey. Och dödssiffran har stadigt tickat uppåt och ligger nu senast på över 70 människoliv. Men allt detta kan lätt bli endast siffror och bakgrundsbrus. För människorna i New York är det på riktigt. Fortfarande är det, när 39:e gatan på den östra sidan passeras nedåt mot finansdistriktet, Chinatown och Little Italy, kolsvart kvälls- och nattetid. Känslan av ett Öst- och Västberlin är påtaglig.

 

Media har helt naturligt de senaste dagarna i mycket stor utsträckning dominerats av orkanens härjningar. Politiken har fått maka på sig. Presidentvalet ser ut att bli en mycket jämn kamp även om Barack Obama har ett visst försprång. Hans problem att bli omvald säger något om missnöjet med hans första fyra år. Det som borde ha varit en promenadseger har visat sig bli en både svettig och vansklig vandring. Samtidigt är det fascinerande och se att nästan inget av den offentliga miljön i centrala New York präglas av valspurten. Här finns inga affischer. Det delas inte ut några flygblad. Ledande politiker dyker inte upp på torgmöten. För någon dag sedan såg jag den första försäljaren av kampanjmärken. Han arbetade för Obama men redan efter en stund pågick ett engagerat samtal inlett av en Romney-anhängare. Nu är det ju inte heller endast presidentval utan alla ledamöter av representanthuset, ett antal senats- och guvernörsposter står också på spel. Det märks däremot i media med många betalda inslag och annonser. Dessvärre alltför ofta genom att en person förklarar varför man inte ska rösta på en annan kandidat!

 

Även om skolor och en del offentliga inrättningar hållit stängt under hela veckan börjar livet sakta återgå till det normala. Folk lyckas ta sig in till city från ytterområdena och därmed börjar kassapersonal, servitriser och vakter finnas på plats så att butiker och kontor kan öppna. Även om det inte varit några formella möten i FN så har personer funnits på plats både i huvudbyggnaden som i de olika underorganen runt omkring. En knapp timmes träff blev det med biträdande generalsekreterare Jan Eliasson som tog emot i sitt tjänsterum med storståtlig utsikt. Han redogjorde engagerat för sitt arbete, inte minst hur utvecklingsfrågorna ska drivas på och rent av förstärkas efter de så kallade millenniemålen. Han berättade också om det bekymmersamma läget i Mali. Ett land med stora problem och extremistiska grupper som drivit folk på flykt. En inte alldeles orimlig bedömning är att detta land under mitten och slutet av november kommer att uppmärksammas mer i media. Jan Eliasson har ju under lång tid tjänat FN, tidigare som svensk ambassadör men också ordförande i generalförsamlingen. Han fullföljer en stolt tradition. Runt FN i New York finns det statyer, platser och namn som alla påminner om ett par andra svenskar: Dag Hammarskjöld, Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte.

 

Sverige är ett litet land med sina drygt nio miljoner invånare i en värld som befolkas av sju miljarder. Men i kraft av kompetens och engagemang går det att få inflytande. Ifråga om bistånd och pengar till utveckling i andra länder är vi snarast en stormakt. Överallt beröms vårt lands agerande. Och många gånger finns Sverige i topp sida vid sida med ett eller flera andra nordiska grannar. I New York är det mycket tydligt att alla arbetar för ett gemensamt nordiskt avtryck. Det är glädjande. Det finns en förtrolighet ifråga om vilka ärenden som ska drivas och en otvungen vilja att backa upp varandra. Ibland förs kritik fram mot att nordiskt samarbete skulle vara förlegat. Tvärtom! Den internationella arenan visar styrkan och effektiviteten. För mig som verkat inom Nordiska rådet under ett par år var det också kul att på en mottagning hos den norska ambassadören träffa kolleger från stortinget som jag mött i andra sammanhang. Det är små trådar likt dessa som binder samman och håller ihop! Resten av Norden var också mycket aktiv för att backa upp Finland då landet för en tid sedan kandiderade till en av de tio roterande platserna i säkerhetsrådet. Tyvärr misslyckades det. Nu ställer alla andra upp för Sverige som kandiderar till rådet för mänskliga rättigheter. I FN närmast köps och säljs det röster. Det handlar inte bara om att vara ett land med tydlig profil utan ännu viktigare är det att forma politiska allianser. De flesta nordbor går omkring med sina FN-passerkort dinglande runt halsen i synliga gula band som berättar att Sverige vill in i MR-rådet.

 

Utöver det självklara i att verka inom den nordiska familjen deltar Sverige också i EU-samarbetet de 27 medlemsländerna emellan. Återkommande sammankomster koordinerar arbetet. Från Bryssels sida finns en viss frustration över att EU som sådant inte direkt kan ges röst och företräde i FN-systemet utan att det måste göras via något av de enskilda länderna. Vid träff med EUs ambassadör i New York gavs jag också möjlighet att ta upp frågan om den fängslade journalisten Dawit Isaak. Kan mer göras gentemot Eritrea här på plats? Han lovade att sätta sig in ytterligare i ärendet och se vilka fler kanaler som kan användas. Jag underströk att detta är en parti- och blocköverskridande fråga i riksdagen och att för Sverige är det oerhört viktigt att markera för yttrande- och mediefrihet: Journalister ska inte sitta i fängelse de ska sitta på en redaktion!

Frankenstorm på Manhattan

Det talas om den värsta stormen sedan 1930-talet. New York och stora delar av den amerikanska östkusten är drabbat, rent av hemsökt. Hus har krossats av vågor, andra har brunnit ned då gasledningar brutits av och vägar har översvämmats. Flera miljoner antas vara utan elektricitet och hundratusentals evakuerade. Kostnaderna för skadorna beräknas till väldiga belopp.

 

Från 21:a våningen hade jag möjlighet att från 39:e gatan se ut över andra-, tredje- och femte avenyn då Sandy drog fram på måndagskvällen. Vid 20.30 , lokal tid, blinkade lampor och tv-apparaten till. Sedan blev allt svart. Och har så förblivit ett dygn senare.

 

I dagar har varnats för vindarna. Media har fyndigt döpt om det hela till Frankenstorm. Olika vädersystem har krockat med varandra och skapat något extraordinärt. Måndagen pekades ut som då allt skulle hända. Men tiden för att New York skulle drabbas sköts hela tiden fram. Under tiden hann folk handla vatten och mat. Det bunkrades. Och aldrig har väl så många doftljus och vanliga stearinljus sålts, liksom ficklampor och cigarettändare!

 

Själv promenerade jag runt både på för- som eftermiddagen. Och lite kusligt var det då affärer och restauranger höll stängt eller stängdes tidigare än vanligt. För att vara måndag var kommersen låg. Redan på söndagen vid 19-tiden hade tunnelbanan stängt och de sista bussarna slutade gå vid 21. Alla offentliga inrättningar, skolor och bibliotek hade stängt på måndagen. Medan folk höll andan började Sandy blåsa på! Redan på morgonen då jag besökte Sveriges FN-representation på 48:e våningen kunde det genom knakande och brakande i byggnaden förstås att vindarna började få sitt grepp över Manhattan.

 

Vindstyrkan lär på sina håll ha varit motsvarande dubbelt det Gudrun åstadkom i Skåne för ett par år sedan! Och det var allvarligt för oss som upplevde det!

 

På tisdag morgon tog jag en tre timmar lång promenad från mellersta Manhattan mot de nedre delarna och sedan tillbaka. Av och till sågs stängda gator på grund av nedfallna träd. På många håll större grenar. Butiksskyltar låg på marken och affärsställ hade förvandlats till förvridet metallskrot. Ju närmare man kom Wall Street och Battery Park, där flodvågor slagit in under natten, märktes spåren av kraftiga vindar och mycket vatten. Efter sju-åtta på morgonen började folk våga sig ut för att titta på nattens förödelse. Den berömde skulpturen av en adrenalinstinn tjur, i närheten av de finansiella kvarteren, som vanligtvis brukar vara svår att fotografera på grund av alla turister och besökare stod nu närmast ensam fångad i sitt frysta ögonblick av styrka och virilitet. På sitt sätt en symbol för hela staden - vanligtvis vibrerande av händelse, kraft och passion och nu så försvagad av orkanen.

 

Myndigheterna har vidtagit sina mått och steg. Redan på söndagen avbröts det mesta av den offentliga verksamheten. Så även exempelvis föreställningarna på Broadway. Tanken med att begränsa kollektivtrafiken var också att försöka få människor att stanna i sina egna hemkvarter och minska rörelserna i centrum. Från både borgmästaren och guvernören kom allvarsord om att de som inte följde order i den vänliga rekommendationens form av utrymning och evakuering riskerade inte bara sina egna liv utan också andras.

 

Med hela nedre Manhattan svart och nedsläckt samt både kraftigt regn och otrevliga kastvindar såg man på tisdagsmorgonen den fladdrande blicken hos många New York-bor på jakten efter dagens första kaffe. Starbucks och andra populära kedjor höll stängt. Men en och annan liten butiksägare såg en marknad att via gasspis fixa kaffe och bre mackor till. Förvånansvärt inga överpriser – få som försökte att missbruka eller överutnyttja den tuffa situationen utan istället en marknad som uppstår då några vill och försöker där andra struntar i eller misslyckas.

 

Dagar som dessa visar sig USA, i likhet med andra länder under liknande svåra lägen, både från sin bästa som sämsta sida. Det finns en vilja att hjälpas åt. Ett delat ansvar betonas. Samtidigt så är den service man betalar för fungerande så länge kunden har dollar i handen eller en reservation som går igenom. Den utan behandlas med samma brist på charm som någonsin den som fastnat i 70-talets ryska servicesamhälle!

 

Något det just nu spekuleras en hel del kring är hur Sandy kommer att påverka presidentvalet. Barack Obama har ställt in möten. Båda kandidaterna har också fått avblåsa (om uttrycket tillåts) möten i Virginia som ses som en av nyckelstaterna med jämnt läge i opinionen. Tillsammans har Obama och Romney satsat cirka motsvarande två miljarder dollar (14 miljarder kronor) på kampanjandet och nu kan det hela under de sista dagarna avgöras av hur de båda uppträder och vad man säger och gör i efterspelet till den värsta orkanen på mannaminne i USA! Allmänt spekuleras det i att ett fast hanterandet av situationen från Vita husets sida kommer att gynna den sittande presidenten. Men Romney har inte varit sen att ordna insamlingar till förmån för de drabbade.

 

Carola sjöng en gång om en stormvind: För egen del är det i New York högst påtagligt och närvarande!