Vidrig verklighet

De senaste dagarna har media rapporterat om oroligheter i både Iran som Fastlandskina. Otäcka bilder och inslag om våld och övergrepp. Det handlar om styrande myndigheter som agerar med maktens arrogans.

I Iran uttrycks besvikelse över misstänkt valfusk i presidentvalet som trötthet över den islamska republikens säkerhetstjänst och förföljelse av oliktänkande. Förekomsten av en medelklass, basarägare och akademiker, gör att det finns medvetna grupper med både språkkunskaper och utlandskontakter som gör att regimens världsbild kan jämföras och värderas. Många i omvärlden har också kommit att reagera mot det som nu sker. EU har agerat diplomatiskt. På Facebook och i andra sammanhang har bildats stödgrupper både för att uttrycka upprördhet över valfusk som sympati med våldets offer. Ny tid och teknik paras med traditionell förföljelse och övergrepp. På moderna motorcyklar kör säkerhetsagenter in i folksamlingar eller för att spöa upp dem som uppträder misstänkt. Via Internet ges desinformationen spridning.

Att verkligheten kan vara vidrig ger också Fastlandskina uttryck för. Vem visste för några dagar sedan var Ürümqi låg någonstans? Eller ens vad det var? Med rapporteringarna från oroligheterna och motsättningarna har åtskilliga fått lära sig både om den här delen av världen som om folkgruppen uigurerna. På TV framträder en funktionär för kommunistpartiet och på fullt allvar hävdar att alla som stör ordningen kommer att avrättas. Rösten i falsett och den vita skjortan oklanderligt fläckfri. Och det finns ingen anledning att betvivla budskapet. Kina är utan konkurrens världsledande ifråga om avrättningar. Enligt besked från kommunistpartiets företrädare accepteras numera giftinjektioner som en lika bra metod som kula i huvudet.

Trots allt finns ändå skillnader i omvärldens förhållande gentemot Iran respektive Kina. Fördömanden mot den islamska republiken duggar tätt som ett svenskt sommarregn medan reaktionerna mot folkrepubliken är mer återhållsamma. Visst finns en skillnad i avstånd. Oberoende informationer sipprar också i större utsträckning ut från Iran. Tyvärr handlar det nog även om rädsla för ett Kina med helt andra ekonomiska och personella resurser. Det antas av andra länder vara förenat med större problem och utmaningar att komma på kant med den ena istället för den andra. Fast det kinesiska folket har ju inte ens blivit lurat på ett bortfuskat presidentval! Där har kommunistpartiet inte försökt organisera något val som ens hjälpligt kan beskrivas som fritt och öppet.