Och Bo Balderson är...

Sent 1980-tal var det någon tidning som ”avslöjade” att bakom deckarförfattaren Bo Balderson dolde sig i själva verket förre kulturministern Jan-Erik Wikström (FP). Jag arbetade som politisk skribent på Barometern-OT. Jag ringde upp honom. Skrattande och mycket smickrad avvisade han allt samröre. Han gjorde det övertygande!

Tio, bortåt tjugo, år tillbaka i tiden var det inte ovanligt att det spekulerades kring pseudonymen Bo Balderson. Det kunde bli några kvällstidningsartiklar. Att uppgifter i Svenska Dagbladet 1 juli 2009 återges som en sensationell upptäckt och att exempelvis riksradion i nyhetssändningar berör ämnet är faktiskt intressant. För det är ganska länge sedan en nyutgiven Bo Balderson sålts.

Skribenten Magnus Sjöstedt försöker i SvD visa att Bo Balderson och kompositören samt vissångaren Olle Adolphson skulle vara samma personer. Tja, kanske inte helt övertygande med den text som rymdes på en tidningssida även om den lades fram i formen av en miniessay (under strecket). För egen del finner jag teorierna om författaren Sven Delblanc minst lika troliga.

De böcker som bär Bo Baldersons namn är verkligen välskrivna! Politisk satir av hög klass i kombination med många gånger bra pusseldeckargåtor. Den tydliga udden mot socialdemokratin gör att jag tror det är ganska klokt att bortse från namn som förre utrikesministern Sten Andersson (S) eller rent av Olof Palme. Det är faktiskt inte direkt socialdemokratisk tradition att kunna betrakta sig själv eller Rörelsen med självdistans. Tvärtom brukar S-ledare ta sig på mycket stort allvar.

Uppmuntrande är det däremot att de elva romaner som började ges ut 1968 fram till 1990 fortfarande finner nya läsare! Bara i min familj har sjuttonåringen hittat till böckerna. SvD-artikeln har självfallet diskuterats. Och visst har fler än en sommarsemester inneburit återläsning av någon tidigare bok.

Humorn och ett välskrivet språk har sin charm. Notabelt är väl också att mördarna rätt sällan fälls utan istället själva dör eller på annat sätt gruvligt straffas. Det finns en stram, närmast karolinsk, moraluppfattning. Miljöskildringarna, oavsett om det handlar om Stockholms skärgård eller Skåne, präglas av igenkännande. Att man kan bli statsråd genom att fylla sina galoscher med rätt sorts text då statsministern råkar titta på eller dråpliga beskrivningar om hur presstödet fungerar för inte mina tankar i riktning mot huruvida det verkligen var Delblanc eller Adolphson bakom namnet Bo Balderson utan att det faktiskt inte skrivits bra begåvad politisk satir på svenska sedan 1990!