I Landskrona har rasat stora bullkriget. Under pågående karneval fick Frälsningsarmén påhälsning av kommunens miljöförvaltning. Kaffe med dopp var inte att tänka på då livsmedelsverksamhet sades bedrivas utan registrering eller godkännande. Naturligtvis har folk reagerat både över själva ingreppet som att ingen hört av sig i förväg och berättat om gällande regler samt möjliga kontroller. Enligt uppgift skall man från miljöförvaltningens sida ha försökt ringa någon gång under 2006. Fullmäktiges ordförande Lennart Söderberg (M) tillhörde de irriterade och beslutade sig för att med egna pengar köpa Frälsningsarméns samtliga bakverk. En affär på drygt 8000 kronor. Landskronas miljöchef å sin sida reagerar mot dem som ondgjort sig över inspektörernas insatser.
Bullincidenten är intressant utifrån en mängd olika perspektiv. För det första tolkningsmöjligheterna. Det är lätt att skylla på EU eller lagstiftarna. Samtidigt finns öppningar. Den som bakar och säljer skall ha ett visst mått av organisation och kontinuitet. Hur många gånger måste ett kyrkkaffe ordnas för att det hela skall ses som återkommande? De flesta är överens om värdet och behovet av ideell verksamhet. En del pengar samlas in genom exempelvis kakor eller soppluncher. Då kan man från den kommunala myndighetens sida förebyggande försöka ta kontakt och informera. Rent av kan ansvarig nämnd fatta beslut om att man inte behöver betala någon avgift för registreringen. Det finns fler varianter än att rutinmässigt skylla på rådande bestämmelser.
Samtidigt gäller det att forma en organisation av tillit. Inget är naturligtvis enklare än att som lokalpolitiker, då media speglar något kontroversiellt, säga att man inte informerats och därmed hänga ut den enskilda tjänstemannen. Därför behövs det lyhörda chefer, även för förvaltningar med myndighetsansvar, som har dialog med sina politiker. Ytterst uppfattas ju de senare vara ansvariga. Det utrymme som skapas av att lagar och förordningar skall tillämpas bör fyllas med ett innehåll man är överens om. Är det den hårda och tuffa vägen som skall väljas, som i Landskrona, eller önskas en friare och mer serviceinriktad? Ytterst borde de lokala politikerna få säga sista ordet och hålla i taktpinnen.
Lennart Söderberg har agerat med hela sitt hjärta. Med sin handling ger han uttryck för vad den breda allmänheten tänker och känner. För ansvariga på miljöförvaltningen i Landskrona bör det vara en fingervisning om vad både politiker som medborgare önskar av allmänhetens ödmjuka tjänare.
Att kommunerna tillämpar regler på olika sätt kan naturligtvis av somliga uppfattas som ett problem. Samtidigt finns fördelar med ”institutionell konkurrens”. Kommuner med politiker och tjänstemän som vill markera hårda tag kan gör så och dem som tänker annorlunda kan välja annan väg. Just regeltillämpningar är något kommunerna i större utsträckning borde använda i sin egen marknadsföring. Viktiga ingredienser i det som skapar det lokala näringslivsklimatet är tolkandet av bestämmelser när det gäller byggande samt miljö. Hur viktigt detta är visas väl just av karnevalen. Kommunen har säkert investerat stora summor för att bilden av ett positivt och glatt Landskrona skall skapas. Och det många kommer att minnas är istället bullbråket som kostade Lennart Söderberg 8000 kronor!
Ambitionen i Landskrona, och andra kommuner, efter det inträffade med Frälsningsarmén borde vara: Nu är det dags för andra bullar!
söndag 12 juli 2009
Bullkriget i Landskrona
Etiketter:
Frälsningsarmén,
Landskrona,
Lennart Söderberg,
livsmedelslagen,
miljöförvaltning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar