Rysk frånvaro i Lyon

För 50 år sedan bildades CEC/KEK (Conference of European Churches). Det är en sammanslutning av lutherska, reformerta, anglikanska, gammalkatolska och ortodoxa kyrkor. För fem decennier sedan var kontinenten delad. Åtskilliga människor var förhindrade att ens utöva religion i sina hemländer. Folk hade efter andra världskriget och kommunistiskt maktövertagande i Öst- och Centraleuropa tvingats på flykt. Ekumenik blev ett sätt att ge uttryck för den europeiska mångfald som delvis hamnat på skuggsidan på grund av järnridån.

Idag handlar det om andra utmaningar. Fortfarande kan olikheter mellan de östra och västra delarna göra sig påminda. År av förtryck har resulterat i söndertrasade ekonomier som det tagit, och tar, olika lång tid att bygga upp. En gemensam utmaning är också en växande muslimsk närvaro på kontinenten. Visst borde man från olika kristna kyrkor försöka förhålla sig gemensamt till detta.

Det handlar onekligen om viktiga frågor. Religionsdialog, förståelse och respekt är väsentliga inslag i en god kosmopolitisk anda som bör prägla Europa.

Men det är inte alltid lätt att hålla sams. Den enskilt största medlemskyrkan inom CEC/KEK är den ryskortodoxa. Och den är inte alltid överens med den grekiskortodoxa kyrkan. Just nu koncentreras en del av slitningarna till Estland där en ny ortodox kyrka, trogen patriarken i Konstantinopel, bildats samtidigt som det finns en kyrka knuten till patriarken i Moskva. I bakgrunden finns större motsättningar än så som naturligtvis handlar om Rysslands förhållande till grannländer. Inte alltid oproblematiskt. För närvarande pågår i Lyon CEC/KEKs beslutande möte, som endast inträffar vart sjätte år, och då har alla företrädare och delegater för den ryskortodoxa kyrkan valt att utebli.

Istället för att stanna hemma och på det sättet markera är dialog att föredra. Ryssland precis som den ortodoxa kyrkotraditionen är delar av vår europeiska identitet. Därför finns det anledning att reflektera kring det faktum att respekt inte alltid är något som kan krävas utan att man själv också visar prov på den egenskapen.