EUs borgerliga storfamilj

Kulturhuset i Warszawa hävdades av Stalin vara en gåva till det polska folket. Den väldiga byggnaden, en krokan av tegel och cement, var snarast en ständig påminnelse om Sovjetstatens och kommunistpartiets närvaro. När EPP (European People´s Party) har sin kongress är det ett mycket medvetet val av premiärminister Donald Tusk att välja just denna plats för de politiska mötena. En enorm EU-flagga pryder ena sidan av huset och i lokaler som tidigare hyst röda delegationer samlas nu det blå laget. Själva öppningen sker genom en film som berättar om orädd kamp i Polen, om hur militärmakten fås på fall, men också om hur enskilda individer offrat sina liv för att få en förändring till stånd.

Av EUs 27 medlemsstater finns EPP-anknutna partier i regeringsställning i 19 av dem. I Warszawa talar premiärministrar från bland annat Polen, Rumänien och Litauen. Donald Tusk påminner om den ekonomiska kris som sköljt in över Europa: ”Inget av vad vi idag upplever av problem kan dock jämföras med villkoren på den tidigare förslavade kontinenten. Vi vet!”

Som svensk går det bara att instämma i applåderna och jublet. Men i bänkarna runt omkring sitter människor som för 20 år sedan levde i rädsla för en ständigt ingripande säkerhetspolis och där levnadsvillkoren var svåra med systemets rovdrift på både människor som natur.

Genomgående för många av talarna är betonandet av värderingar. Det är där skillnaden finns mellan en socialdemokratiskt styrd EU-familj och en borgerlig. Ordet ”social marknadsekonomi”, myntat av den förre tyske finansministern och sedan kanslern Ludwig Erhardt är fortfarande gångbart. Och dagens regeringschef, Angela Merkel, lyser upp och inspirerar i sitt slutanförande.

Rätt många av talarna som representerar EPPs närstående partier i de 27 länderna kretsar eller berör interna problem och utmaningar. Det är ju en valupptakt. Statsminister Fredrik Reinfeldt lyfter dock fram den gemensamma agendan. Det märks att han förbereder sig att axla ordförandeskapsrollen inom EU. Han pekar på tre viktiga områden: 1) EPP-partierna får aldrig bli intressepartier, utan ambitionen måste vara att tjäna hela befolkningen. Det handlar om att fånga de för många människor viktiga frågorna som sjukvård, pension och jobb. 2) Europa skall stå för frihandel och undvika stödsystem. 3) Klimatfrågor måste prioriteras och toppmötet i Köpenhamn bli en framgång.

Sverige är i EU-sammanhang ett mindre land men inom EPP en tung politisk aktör. Det beror på den starka politiska medvetenhet som bland annat Fredrik Reinfeldt ger uttryck för men också att många moderater arbetar hårt inom denna politiska gruppering. Med Eva Gustavsson, ansvarig för moderaternas utlandskontakter, och min riksdagskollega Walburga Habsburg Douglas finns personer med ett enastående kontaktnät, inte minst i Centraleuropa och de nya länder som visar intresse för EU. Det ger Sverige en stark röst!