En dag för Dawit (och andra)

Det har varit en dag för Dawit Isaak. Torsdag 16 april var det en teateruppsättning i riksdagen. På Kulturhuset i Stockholm agerade 40 profiler inom svensk medie- och kulturvärld. Och Expressen återgav en av de sista artiklar Dawit Isaak publicerat i Eritrea innan regimen grep honom och kastade honom i fängelse. Inspärrad har han varit i åtta år. I ett land där rapporter avslöjar bedrövliga villkor med bland annat tortyr och där fångarna kan hamna i underjordiska celler.

Orsaken till detta övergrepp: Dawit Isaak har arbetat som journalist. Han har gjort sitt jobb genom att skriva i sin tidning och därmed trotsat en mängd svårigheter i en stat med endast ett offentligt ägt tryckeri och alla andra uttryck för kontroll och förtryck. Enligt organisationen Reportrar utan gränser finns Eritrea på plats 173 när det gäller pressfrihet i världen. Det är snäppet bättre än kommunistiska Nordkorea, således en bedrövlig placering.

För drygt ett år sedan träffade moderater i riksdagens kulturutskott företrädare för SJF (Svenska journalistförbundet). Efter att ha talat om läget för media i allmänhet, upphovsrättsfrågor och presstöd avslutades med en orientering om läget för Dawit Isaak. Och bilden är entydig. Han sitter inte fängslad av någon annan anledning än att han gjort sitt jobb! Det ger upphov till tankar när man själv under många år ägnat sig åt tidningsskriverier. Att det finns dem som inte alltid gillar det man skriver är en sak, men att det skulle ses som något kriminellt!

Olika aktioner likt dem i Sverige den senaste tiden visar tydligt för regimen i Eritrea att den är sedd. Och ogillad! EU som en värderingsgemenskap har också all anledning att ställa sig på Dawit Isaaks sida. Dessvärre finns det fler kolleger som drabbas. I Ryssland sker mord och övergrepp. En uppgift gör gällande att 200 journalister dödats eller försvunnit de senaste två åren.

I den artikel Expressen publicerat skriver Dawit Isaak: ”De utländska journalisterna skriver om allmänhetens största frågor genom att intervju presidenten, medan landets egna medier inte får den möjligheten. Det är förvånande. Varför kan inte allmänheten få information direkt när andra fått det?”

För några dagar sedan var det en stor nyhet att Rysslands president Medvedev för första gången låtit sig intervjuas av en tidningsjournalist! Annars väljer han att mest tala genom den statliga TVn och radion.

Det finns paralleller. Dawit Isaak är ett enskilt tufft människoöde. Därför upprörs vi. Han är också symbol för försöken att tysta det fria ordet. Den maktkampen sker i fler länder än Eritrea. För Sverige som en del av en europeisk värderingsgemenskap är det enkelt att ta ställning.