Sverigedemokraterna försöker profilera sig som ett bredare parti än det i själva verket är. För det är ju övertydligt att SD-folket även om de talar om sjukvård eller företag brinner för frågor kring invandrare och det man ser som det ”främmande”. Åtminstone i Skåne lanserar man sig som ett kulturbärande parti. Det blir faktiskt oavsiktligt lustigt. I en debattartikel respektive en insändare i NST/HD har jag den senaste tiden försökt visa på partiets haltande kultursyn. Det ges uttryck för en inskränkthetens politik i ett Skåne som historiskt präglats av utbyte och kontakter. Och i Ängelholm vill man ha vad som sägs vara traditionell bebyggelse med röda stugor:
”För någon dag sedan var det dags för sverigedemokraterna att granskas i NST/HDs artikelserie inför regionvalet. Bland annat sades att kulturen har en central roll i partiets regionpolitik. Ja, det vill säga inslaget är inte tungt utan lätt. Det ställs krav på nedskärningar och avvecklingar.
Kultur har ett värde i sig. Musik, konst och litteratur kan ge nya insikter, förmedla starka känslor eller också vara något lustfyllt för stunden. Utöver det så kan kultur ytterligare tillföra ett antal dimensioner. Just Skåne är ett försöksområde där det nu arbetas med projekt kring kultur och hälsa. Tabletter och rena medicinska ingrepp har tidigare kombinerats med motion på recept. Nu prövas nya vägar där teater och annat skapande kan visa sig framgångsrikt. Sedan tidigare vet man att musikbesök på äldreboenden har en mycket positiv effekt.
Skåne är dessutom en intressant region för besökare och turister. Självfallet lockar många kulturinstitutioner och platser. I Nordvästskåne finns allt från Hembygdsparken i Ängelholm till Sofiero och Dunkers i Helsingborg. Det handlar om olika saker som kompletterar varandra.
Sverigedemokraterna riskerar därför i sin ideologiska nit att såga av ett par viktiga grenar som Region Skåne redan sitter på. Kultur är inte en belastning utan en tillgång och medverkar till att göra Skåne attraktivt. I förlängningen betyder det jobb och skatteintäkter. Alldeles oberoende av just upplevelsernas egenvärde/…/
Ett Sverige och ett Skåne utan påverkan av stora utländska mästare som Shakespeare inom litteraturen, Goya inom konsten eller Mozart inom musiken vore platt och trist. Hela antiken som är grundläggande för vårt moderna västerländska tänkande och våra rättsregler formades av filosofer och lärde i områden som i dag är Grekland, Turkiet, Syrien och Mindre Asien.
Visst kan det tyckas vara en klämkäck formulering om att slå vakt om det svenska kulturarvet och i det nationella budgetförslag SD presenterat driva krav på minskade anslag till de delar av kultursektorn där dimensionen på verksamheten inte står i rimlig proportion till det folkliga intresset. Men vad döljer sig bakom de orden, för det handlar ju ingalunda om endast en vettig önskan om mer sponsring? I själva verket är det en systematisk brist på insikt om kulturens betydelse.
Sillen var en gång i tiden med och skapande rikedom och välstånd i Skåne. Skepp från främmande länder kom inte bara med silver och guld utan även med nya tankar och impulser. Det bör inspirera även fortsättningsvis. Det är inte ett stängt och tyst Skåne eller Sverige som är framtiden.”
Och apropå det ”nationella kulturarvet” och behovet av röda stugor i Ängelholm skrev jag:
”Det ’nationella’ kulturarvet skall lyftas fram och betonas. För egen del är jag glad över att det över parti- och blockgränserna funnits ett sådant engagemang att just framhäva det lokala och regionala i Ängelholm. Patrik Ohlsson (SD) vill inte ha konst med sexuella anspelningar utan pekar istället på Carl Larsson och Anders Zorn som sägs vara ’exempel på traditionell och nationell konst’. Då måste han ha missat ett antal avklädda dalkullor som med rikliga mängder färg fångades i olika situationer av bland annat just Anders Zorn!
Att låta teori gå före praktiken kan skapa problem. Sverigedemokraterna betonar det nationella i ett Ängelholm och Skåne starkt påverkat av just impulser och inslag från andra områden. Fram till 1658 var detta rent av ’utlandet’ i form av Danmark och staden fick sina rättigheter av en ’utländsk’ kung. SD säger sig vilja prioritera ’historiskt förankrade byggnadsmiljöer’ genom att skattebetalarnas pengar kan användas som stöd till personer som bygger ’faluröda hus med vita knutar’. Verkligen? Hur traditionellt är detta i ett Skåne präglat av sin landsbygd och sina fiskarlängor?
För egen del föredrar jag mångfald och att det kan se olika ut. Både när det gäller individer som byggnader. Det är för mig mycket mer Skåne och Ängelholm!”
fredag 27 augusti 2010
Nationell traditionell konst?
Etiketter:
kulturpolitik,
Skåne,
Sverigedemokraterna,
Val 2010,
Ängelholm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar