måndagen den 30:e augusti 2010

Bristande närvaro? Nonchalans?

Dagens Nyheter har granskat vilka riksdagsledamöter som samtidigt är förtroendevalda lokalt eller regionalt. Protokoll från fullmäktigemöten från 1 januari 2009 till 1 augusti 2010 har gåtts igenom för att kolla upp närvaron. För egen del hamnade jag på 39 procent som ledamot av Ängelholms kommunfullmäktige. Hade å andra sidan mätperioden sträckts ut med ytterligare ett par veckor in i augusti hade ännu ett sammanträde hunnits med på vilket jag deltog och därmed hade det blivit en annan procentsiffra. Med möten relativt sällan kan frånvaro ett par gånger plötsligt bli rätt stora procenttal. Och det drabbar ju alla i fullmäktigeförsamlingarna alldeles oavsett om de är riksdagsledamöter eller inte.

Är då detta ett problem? Är det nonchalans? Inte nödvändigtvis!

För det första är man lokalpolitiskt aktiv mer än bara genom att besöka ett fullmäktigesammanträde en gång i månaden. Företrädarskap handlar om närvaro. Det innebär att man finns tillhands för medborgare som har synpunkter och tankar. Både genom att fånga upp goda idéer som att förklara och förankra.

För det andra finns tydliga kopplingar mellan nationell nivå och den lokala. Vi har ett långtgående kommunalt självstyre i Sverige – det är bra! Det innebär att många beslut som berör medborgarnas vardag fattas i fullmäktige snarare än i riksdagen. Däremot utformas generella regelverk genom lag. Även här finns ett företrädarskap: Att fånga tankar lokalt som sedan kan användas i den nationella debatten men också att försöka förklara hur nya bestämmelser påverkar vardagen i den egna kommunen.

Under mina år som kommunalråd i Ängelholm brukade vi i den moderata gruppen diskutera närvaron. För även om man som enskild ledamot har högt ställda ambitioner kan annat komma i vägen. Det kan handla om jobbet, studier, sjukdom, personliga orsaker eller den omtumlande verklighet småbarnsföräldrar kan hamna i. Även om det finns egna regler om att 50 till 75 procents närvaro är önskvärd kan det alltid göras undantag.

NST/HD slog mig en signal och bad mig kommentera min 39 procentiga närvaro. När jag bad dem kolla i protokollen även från tidigare år fick de skriva upp talet till 53 procent. Även det kan tyckas lågt men inom de gränser som tillämpats på andra. Till det skall komma en mycket intensiv europavalrörelse 2009.

Det finns också alltid en risk att som tidigare kommunalråd vara för aktiv i den lokala debatten. Det kan nämligen endast finnas en chef i taget! Under den första tiden som nyvald riksdagsledamot och just avgången ordförande för kommunstyrelsen var det självklart att följa några av de ärenden som jag fullt ut varit med om att bereda. I dag är däremot Åsa Herbst duktigt kommunalråd i Ängelholm och skall om några dagar för första gången möta väljarna som den främsta ansvariga. Då känns det också naturligt för mig att stå sist på den moderata valsedeln till kommunfullmäktige.

Jag tror och hoppas att de väljare som röstade fram moderaterna i valet 2006 var rätt införstådda med situationen. Som den mest inkryssade i Ängelholms fullmäktige med runt 1 200 personliga röster (12-13 procent) känner jag att det finns ett personligt mandat att förvalta. För mig innebär det närvaro i debatten, regionen och kommunen om än inte alltid på fullmäktiges möten. Det tror jag att folk som kryssade begrep.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar