Den rödgröna sidan försöker ta sig in i debatten. Måndag 26 april nåddes i vart fall etappmålet DN-debatt med en artikel om en omfattande infrastruktursatsning. De allra flesta är varma anhängare av mer vägar, järnvägar och hamnar. Det svåra är inte att lova utan att hålla. Och då visar den politik S, V och MP tänker gå till val på sig innehålla åtskilliga tomrum .
Redan i dag är det ett stort problem att det finns en sådan skillnad mellan vad tidigare regeringar lovat att göra inom infrastrukturområdet respektive tilldelade medel. Alliansen har tvingats städa. En hel del satsningar har hittills gått åt till att finansiera vad som redan tidigare sagts skall göras men aldrig finansierats. Nu skall de rödgröna försöka sig på något liknande. Fram till år 2021 talas om 120 miljarder kronor mer än vad som hittills aviserats. Hur skall pengarna skakas fram? Statsminister Reinfeldts och finansminister Borgs linje har konsekvent varit att undvika lån till investeringar. Trots den svåraste finansiella oron på 70 år har statsskulden fortsatt betalats av under mandatperioden 2006-10 och är nu lägre än vid Alliansens tillträde. Det är en politik alla har nytta av genom att lägre ränteutbetalningar gör att staten kan använda pengarna till välfärdens kärna istället för att de sänds till olika banker och finansinstitut. Med löften om väldiga utgifter riskerar det som byggts upp att raseras.
Från miljöpartistiskt håll har den senaste tiden hävdats att de gröna inte är emot inrikesflyg. Istället föredras snabbtåg. I den nu presenterade och redan starkt ofinansierade planen finns några sådana projekt angivna. Det talas om höghastighetståg mellan Stockholm och Linköping respektive Göteborg och Borås. Kul, men sedan? För boende i Skåne är det ju en bit till perrongen i Borås eller Linköping. Som boende i Magnarp endast några kilometer från Hallandsås södra tunnelmynning går det dessutom baserat på erfarenhet att konstatera att stora prestigesatsningar inom infrastrukturens område kan ta längre tid än man tror! Mycket längre! Och fortfarande finns flaskhalsar på det dubbelspår som skulle finnas på plats mellan Göteborg och Malmö redan för några år sedan. Så även om det går undan några tiotals mil är risken stor att trafiken sedan får ledas in på ett stickspår i väntan på att någon annan skall passera.
Flyget kommer därför att vara en realitet under mycket lång tid. Och då går det inte att huka bakom formuleringar om snabbtåg. Vad vill miljöpartister och socialdemokrater? Är inrikesflyg söder om Gävle bra eller dåligt? De senaste dagarna har askmolnet från Island tydligt visat vad som händer när planen står stilla. Mänskliga möten förhindras och den som bor en bit bort från stora järnvägsställen med möjligheter att ta X2000 får räkna med många extra timmar för att ta sig till och från Stockholm. Det är allvarligt för ett näringsliv beroende av kontakter med affärspartners, myndigheter och det politiska styret i huvudstaden. Den bristande realismen i flygnegativismen har avslöjats. S, V och MP berättar inte vad de vill utan endast vad de önskar!
Maud Olofsson (C) har också snabbt och redigt agerat efter de problem som uppstått i och med askmolnet. En del flygföretag har uppvaktat. Hon har tydligt visat att regeringen månar om skattebetalarnas pengar. En lösning alla verkar gilla är att företag nu kan vänta med att betala in skatter och avgifter innan de åter börjat få in pengar med hjälp av passagerare. Det är en praktisk lösning för att hantera en akut utmaning. I förlängningen kan naturligtvis inte skattebetalarna tvingas ta konsekvenser av att olika kommunikationer inte fungerar på grund av dåligt väder eller vulkanutbrott. När tågen stod stilla tjänade möjligtvis flyget någon extra krona. Med flyg på marken har tågen kanske gjort sig en hacka. Den som månar om inrikesflyg ser dock till att denna transportform klarar sig på egna meriter genom att undvika straffbeskattning och nya pålagor. Där finns anledning att se upp! Nästa hot efter dåligt väder och vulkan är socialism. Den blir inte bättre för att den påstås vara grön och med lånade pengar ser till att det går ett snabbtåg mellan Göteborg och Borås.
måndag 26 april 2010
Tåg och flyg
Etiketter:
DN,
flygekonomi,
infrastruktur,
Maud Olofsson,
skattebetalarnas pengar,
snabbtåg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar