Skogens mörka minnen

Katynskogen har skördat nya offer. Först såg Stalin till att skjuta stora delar av den polska officerskåren 1940, därefter störtade presidentplanet 70 år senare med ledande företrädare på väg till en minnesceremoni för offren från andra världskriget.

Flygkraschen sägs vara det hårdaste slaget riktat mot Polen under efterkrigstiden. Och det handlar om en nation som genom historien stått inför stora utmaningar och som onekligen flyttats runt på kartan av omkringliggande stormakter.

För egen del tillhör jag dem som imponeras ju mer jag läser om Polen. Dessutom är det ett land från andra sidan järnridån som klarat av förändringarna bättre än många andra. Ekonomin är stabil, det finns oberoende media, tack vare den romersk katolska kyrkan och många akademiker står det civila samhället sig starkt och den nuvarande regeringschefen Donald Tusk visar prov på integritet. Även om andra stater ibland irriterats över att Polen går sina egna vägar i EU-sammanhang kan det också vara bra med någon som ifrågasätter. De mörka minnena från andra världskriget och vetskapen om att Europa styckades som resultatet av freden 1945 och Jaltaöverenskommelsen gör att USA och relationerna över Atlanten har en varm försvarare i Polen. Det retar Frankrike.

Under lång tid mörkades Katynmassakern från Moskvas sida. Kommunisterna vägrade erkänna sitt brott. I decennier hävdades att det var Nazityskland som kunde addera även detta blodbad till den långa listan av övergrepp. Framför allt kommer jag ihåg de politiska diskussionerna under 1980-talet då även socialdemokrater förnekade att de tre baltiska republikerna var ockuperade. Vi som talade om Röda arméns framfart och att länder och folk hölls fångna rekommenderades att ta det litet lugnare. Och det fanns dem som förnekade Stalins inblandning i Katynmassakern! Jag kommer ihåg insändare och debatter.

På goda grunder går det att vara kritisk mot en del av utvecklingen i Ryssland, både upprustning som brist på respekt för mänskliga rättigheter kan iakttas. Det finns dock anledning att också se de positiva steg som tas, hit hör erkännandet av skuld i samband med Stalins framfarter varav av skotten i Katynskogen bara ett av många exempel. Ryssland har också tydligt visat sympati och respekt för Polen nu i samband med flygkatastrofen.

För drygt 20 år sedan fanns det socialister och kommunister som förnekade Stalins inblandning i Katynmassakern. Vad gör de i dag? I de flesta Öst- och Centraleuropeiska länder kan de glömma allt vad politisk karriär heter. Men i Sverige?