Monarkist - javisst!

Sydsvenskan har redovisat en enkät där det framgår att statsskicket med konstitutionell monarki fortfarande stöds av en majoritet av ledamöterna i Sveriges riksdag. Det var väl ett bra besked för kungen! I själva verket visar alla opinionsmätningar att folket har ett större förtroende för honom än för riksdagsmännen.

Även jag fick enkäten. Den besvarades. Frågornas formulering kan dock avslöja tidningens grundkritiska hållning. Monarki ses som något föråldrat.

För egen del tycker jag inte att det är något konstigt med att några av världens mest stabila demokratier och välfärdssamhällen som Sverige, Danmark, Norge, Storbritannien, Holland och Japan är just monarkier. Vid politiska oroligheter, som tidigare i Spanien, har kungen fungerat som en samlande symbol. Och när svenska regeringsföreträdare misslyckades var det Carl XVI Gustaf som gav ord till den sorg alla kände i samband med tsunamikatastrofen.

Även om kungaätterna växlat genom århundradena utgör den samlade regentlängden en länk mellan det förgångna och framtiden. Betraktas Sverige utifrån är det ett land i vilket krig på eget territorium utkämpades för unikt länge sedan, tidigt 1800-tal, en stabil demokrati som trots kraftiga ideologiska sidovindar kännetecknats av öppenhet och stadga. Under 1800- och 1900-talet ledde ekonomiska avregleringar och starka rättstraditioner till att förutsättningar skapades för tillväxt och industriell utveckling. Under dessa med- och motgångar har monarken och dennes familj utgjort symboler för ordning och kontinuitet.

Och visst är det en styrka att ha någon som står ovanför och bredvid de politiska bataljerna. Många kan samlas bakom Carl XVI Gustaf och i framtiden Victoria, färre hade visat den respekten för Ordförande Persson som vald president.

Här kommer frågor och svar:

1. Vill du behålla den konstitutionella monarkin i Sverige?

Ja.

Jag tycker också att man skulle kunna diskutera att förstärka vissa inslag. I dag är det ju talmannen som föreslår regeringsbildare. I de flesta länder vilar den typen av uppgifter på statschefen. Efter val då regeringsmakten övergår från ett block till ett annat kan det ju vara knepigt att det är avgående talmannen som sköter sonderingsarbetet.

2. Om du svarat nej, vad är alternativet?

3. Enligt successionsordningen måste den kungliga familjen bekänna sig till den evangeliska läran och prinsen/prinsessan måste ha regeringens samtycke för att få gifta sig. Vidare åtnjuter monarken immunitet och kan inte åtalas för sina gärningar. Vill du behålla dessa regler?

Reglerna kan i dag te sig föråldrade men har sin grund i en annan tid. Hittills har de ju inte skapat några större problem. Om det fungerar, varför ändra?

Successionsordningen är en grundlag och därför krävs ganska omfattande arbete att ändra den. Jag tror inte att viktigt lagstiftningsarbete för ganska dyra pengar skall låsas till detta när politiskt fokus borde ligga på det som är viktigt för den breda allmänheten som jobb, välfärdens kärnuppgifter, polis, pensionerna m m.

Ifråga om immunitet tror jag att den statschef som begår allvarligare förseelser kommer att medverka till en konstitutionell kris som ändå kommer att leda till någon form av sanktioner. I många republiker åtnjuter statschefen immunitet – delvis för att undvika att en mängd personer av politiska skäl riktar obefogade anklagelser.

4. Ditt eget parti skriver så här i sitt idéprogram: "Monarkin ska bevaras. Sveriges statsskick, monarkin, ska värnas. Monarkin är bärare av en lång tradition och utgör en nationell symbol och samlande kraft just därför att den inte är partipolitisk eller utsedd i val."
Hur ställer du dig till detta?

Jag ställer mig helt bakom programtexten och driver som ledamot av partistyrelsen en sådan linje.