Nyliberalt - nonsens!

På Facebook såg jag någon som liknade den Kommunala rikskonferensen i Göteborg vid ett Almedalen fast bara för moderater. Årets arrangemang var större än någonsin. Det talas om mellan 2300 och 2500 deltagare och cirka 40 från media. Från alla nivåer kommer man samman för att diskutera politik, utbyta erfarenheter och också gå igenom några av de viktigaste argumenten. Särskilt ett valår är sådana här sammankomster av betydelse. Stora partier som moderaterna har en gemensam identitet att slå vakt om oberoende om man är förtroendevald i en kommunal nämnd eller riksdagsledamot, oavsett om det handlar om en kommun med endast några få procents stöd eller som Ängelholm, Båstad, Höganäs, Lomma och andra starka M-fästen där uppgiften är att vara det största partiet med 40 procent eller mer av väljarna bakom sig!

Finansminister Anders Borg var onekligen en av Kommunala rikskonferensens populäraste personer. Han varnade för oppositionens jobbstoppspolitik och pekade på de åtgärder Alliansen gjort för att få fler i arbete. Värdefulla förändringar Sverige har nytta av när vi nu är på väg in i en konjunkturuppgång. Han påpekade också att hög arbetslöshet, även om tillväxten ökar. riskerar att permanenta regionala skillnader. Sammanhållningen betonades. Detta är ett viktigt påpekande och kan tyckas något oväntat för att komma från M-håll. Samtidigt går det att se att den internationella finanskrisen slagit olika hårt mot landsdelar och branscher. Ifall det ännu en gång blir bättre konjunkturer men utan fler jobb kommer utanförskap att permanentas.

Gemenskap och sammanhållning är onekligen viktiga positiva hållningar som av somliga kanske beskrivs som socialdemokratiska men snarast kan karaktäriseras som ideologiskt konservativa. Det intressanta med moderaterna är dessutom att partiet som sådant är ett exempel på just sammanhållning. Trots att många är varma anhängare av sin region eller del av Sverige, att det finns olika viljor och ideologiska utgångspunkter så är moderater internt väldigt överens om den politiska färdriktningen med fortsatt nästan 30 procents opinionsstöd!

Det tål också att påminna om att när Alliansen tog över 2006 var den svenska statsskulden cirka 46 procent av BNP. Den sänktes med tio procentenheter under två år och ligger nu på 41 procent 2010 efter den svåraste ekonomiska oron på 70 år! Andra länder, oftast socialdemokratiskt styrda, har att hantera 90 procent eller mer i statsskuld. Där finns inget reformutrymme. Där är det besparingar och budgetneddragningar att vänta!

Ifråga om välfärdssystemen påmindes också om att under de socialdemokratiska åren sjukförsäkrades 140 personer om dagen. Det var till skada för de enskilda och det var till skada för den gemensamma ekonomin. Nu har formats en politik som innebär trygga sjukförsäkringar, många vägar tillbaka samt att de svårast sjuka värnas. Den tidigare bristen på rehabiliteringsåtgärder har regeringen gjort något åt. En utredare konstaterade apropå den tidigare ordningen att sjukskrivingar och förtidspensioner var ett ”svart hål av väntan”. Nu är allt fler tillbaka till arbetsgemenskap och självkänsla!

Alliansen önskar göra det enklare och billigare att anställa. Det har handlat om nystartsjobb men även halverad arbetsgivaravgift för unga under 26 år. De rödgröna vill riva och slita i detta. De befogade frågor som skall ställas är om det skall löna sig bättre eller sämre att arbeta? Skall det bli billigare eller dyrare att anställa unga? Skall det bli mindre eller mer attraktivt att starta företag? Och hur är det med skolan? Skall det vara mer eller mindre kunskap i skolan? Och skall verkligen miljöpartiets och vänsterpartiets betygsförakt få genomslag? Hittills är 70 000 fler sysselsatta 2009 än jämför med 2006. 50 000 lyder prognosen för 2010 som resultat av den globala nedgången. Arbetslösheten är högre då fler nu kommit ut på arbetsmarknaden. Det viktiga är att nu vara förberedda på konjunkturuppgången och ta tillvara den fulla potentialen av den!

Fredrik Reinfeldt talade om föregångslandet. Varifrån kommer vi, var är vi och vart är vi på väg. Han satte Sverige i sitt rätta historiska sammanhang. För drygt 100 år sedan var det en fattig nation. Minnet av denna tid kan numera förvaltas endast genom kulturens avtryck i form av exempelvis romaner av Vilhelm Moberg eller Per Anders Fogelström. För egen del hade jag gärna velat att statsministern adderat Kjell Espmark till sin lista. Vid 1900-talets första år gällde det att trycka tillbaka fattigdomen. Och för oss i dag finns det anledning att fundera igenom de mekanismer som gjorde Sverige rikt, starkt och till ett föredöme i mångas ögon!

Ansvarstagandet parat med historisk medvetenhet kan ganska enkelt ges en ideologisk etikett. En sak är klar: Till dem som hävdar att moderaterna av i dag är ett nyliberalt parti går det att avfärda detta med enklast tänkbara argument, ”nonsens”!