Den rödgröna sidan försöker ta sig in i debatten. Måndag 26 april nåddes i vart fall etappmålet DN-debatt med en artikel om en omfattande infrastruktursatsning. De allra flesta är varma anhängare av mer vägar, järnvägar och hamnar. Det svåra är inte att lova utan att hålla. Och då visar den politik S, V och MP tänker gå till val på sig innehålla åtskilliga tomrum .
Redan i dag är det ett stort problem att det finns en sådan skillnad mellan vad tidigare regeringar lovat att göra inom infrastrukturområdet respektive tilldelade medel. Alliansen har tvingats städa. En hel del satsningar har hittills gått åt till att finansiera vad som redan tidigare sagts skall göras men aldrig finansierats. Nu skall de rödgröna försöka sig på något liknande. Fram till år 2021 talas om 120 miljarder kronor mer än vad som hittills aviserats. Hur skall pengarna skakas fram? Statsminister Reinfeldts och finansminister Borgs linje har konsekvent varit att undvika lån till investeringar. Trots den svåraste finansiella oron på 70 år har statsskulden fortsatt betalats av under mandatperioden 2006-10 och är nu lägre än vid Alliansens tillträde. Det är en politik alla har nytta av genom att lägre ränteutbetalningar gör att staten kan använda pengarna till välfärdens kärna istället för att de sänds till olika banker och finansinstitut. Med löften om väldiga utgifter riskerar det som byggts upp att raseras.
Från miljöpartistiskt håll har den senaste tiden hävdats att de gröna inte är emot inrikesflyg. Istället föredras snabbtåg. I den nu presenterade och redan starkt ofinansierade planen finns några sådana projekt angivna. Det talas om höghastighetståg mellan Stockholm och Linköping respektive Göteborg och Borås. Kul, men sedan? För boende i Skåne är det ju en bit till perrongen i Borås eller Linköping. Som boende i Magnarp endast några kilometer från Hallandsås södra tunnelmynning går det dessutom baserat på erfarenhet att konstatera att stora prestigesatsningar inom infrastrukturens område kan ta längre tid än man tror! Mycket längre! Och fortfarande finns flaskhalsar på det dubbelspår som skulle finnas på plats mellan Göteborg och Malmö redan för några år sedan. Så även om det går undan några tiotals mil är risken stor att trafiken sedan får ledas in på ett stickspår i väntan på att någon annan skall passera.
Flyget kommer därför att vara en realitet under mycket lång tid. Och då går det inte att huka bakom formuleringar om snabbtåg. Vad vill miljöpartister och socialdemokrater? Är inrikesflyg söder om Gävle bra eller dåligt? De senaste dagarna har askmolnet från Island tydligt visat vad som händer när planen står stilla. Mänskliga möten förhindras och den som bor en bit bort från stora järnvägsställen med möjligheter att ta X2000 får räkna med många extra timmar för att ta sig till och från Stockholm. Det är allvarligt för ett näringsliv beroende av kontakter med affärspartners, myndigheter och det politiska styret i huvudstaden. Den bristande realismen i flygnegativismen har avslöjats. S, V och MP berättar inte vad de vill utan endast vad de önskar!
Maud Olofsson (C) har också snabbt och redigt agerat efter de problem som uppstått i och med askmolnet. En del flygföretag har uppvaktat. Hon har tydligt visat att regeringen månar om skattebetalarnas pengar. En lösning alla verkar gilla är att företag nu kan vänta med att betala in skatter och avgifter innan de åter börjat få in pengar med hjälp av passagerare. Det är en praktisk lösning för att hantera en akut utmaning. I förlängningen kan naturligtvis inte skattebetalarna tvingas ta konsekvenser av att olika kommunikationer inte fungerar på grund av dåligt väder eller vulkanutbrott. När tågen stod stilla tjänade möjligtvis flyget någon extra krona. Med flyg på marken har tågen kanske gjort sig en hacka. Den som månar om inrikesflyg ser dock till att denna transportform klarar sig på egna meriter genom att undvika straffbeskattning och nya pålagor. Där finns anledning att se upp! Nästa hot efter dåligt väder och vulkan är socialism. Den blir inte bättre för att den påstås vara grön och med lånade pengar ser till att det går ett snabbtåg mellan Göteborg och Borås.
Visar inlägg med etikett infrastruktur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett infrastruktur. Visa alla inlägg
måndag 26 april 2010
Tåg och flyg
Etiketter:
DN,
flygekonomi,
infrastruktur,
Maud Olofsson,
skattebetalarnas pengar,
snabbtåg
onsdag 31 mars 2010
482 plus HH
Regeringen har berättat om de kommande infrastruktursatsningarna. Totalt handlar det om 482 miljarder kronor fram till år 2021. En imponerande summa helt obegriplig att förstå. Ingen kan förhålla sig till så mycket pengar. De rödgröna tror sig vara drömlika men är i själva verket en nattmara när kritik framförs att detta är otillräckligt. 1994 till 2006 hade socialdemokraterna chansen som regeringsparti, trots det hände inte mycket inom detta område heller. Tvärtom mixtrade S med infrastrukturpengarna då plötsligt satsningar på E22 i Skåne ströks med ett pennstreck för att istället hamna i ett ”Trollhättanpaket”. Förhållandet till vägar, järnvägar, broar och tunnlar är likt det till sänkt skatt för pensionärer - något de rödgröna gärna talar om inför valet 2010 men själva aldrig gjort någonting för att förverkliga när möjlighet funnits.
Utöver en enorm satsning på 482 miljarder har också öppnats för en fast förbindelse i norra Öresund. Det betyder mellan Helsingborg och Helsingör. Den har ju alla förutsättningar att i sig bära de egna kostnaderna ifall tåg, bilar och lastbilar tillåts för då kan alla transportslag via avgifter medverka till finansieringen. Endast en tågförbindelse kommer att bli mycket svårare att göra lönsam och kommer inte att bli till samma fördel för regionen. Helsingborgs kommun med Peter Danielsson (M) i spetsen har redan lagt ned ett stort och viktigt förberedelsearbete. Så i praktiken är det bara att omvandla planer i konkreta projekt då kringfartsleder och anslutningsvägar måste byggas. Visst är en fast förbindelse bra för Skåne nordväst men också av stor betydelse för flödena från resten av Västkusten och Osloområdet. Dessutom minskas sårbarheten av att i dag endast ha Öresundsbron.
Samtidigt behövs två för tango. Sverige kan inte bestämma sig för en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör utan att också Danmark visar intresse. Hittills har det varit ganska svag uppbackning från andra sidan Öresund. Även om det finns politiker och lokala företrädare som ger uttryck för vilja har den danska regeringen varit mer avvaktande. En förklaring är naturligtvis att mycket pengar kommer att investeras i bron mellan Danmark och Tyskland - något som naturligtvis kommer att ytterligare förstärka HH-projektet!
I oktober förra året hade Nordiska rådet sin session i Stockholm. Det arrangeras en frågetimme då ledamöterna har möjlighet att vända sig direkt till de nordiska samarbetsministrarna. Presidiet uppmanade dock att man inte skulle fråga ”sitt” statsråd. Till mångas glada skratt förklarade jag att trots att jag representerade Skåne ville jag ändå vända mig till den danska samarbetsministern. Vid den tidpunkten var det Bertil Haarder. Han gav ett litet undflyende svar dessvärre typiskt för den danska regeringen men som samtidigt visar hur viktigt det är att fortsätta driva opinion. För en del av mina danska kolleger från regeringens samarbetspartier nickade bekräftande och uppmuntrande då frågan ställdes:
Ur protokollet från Nordiska rådet:
E 23/2009: Ytterligare en broförbindelse över Öresund: Helsingborg – Helsingør?
Hans Wallmark (Den konservativa gruppen, m):
Fru president! Jag hoppas att jag får ställa en fråga till den danske samarbetsministern Bertel Haarder även om jag representerar Skåne.
Det har kommit beslut om Femehrn Bält-bron. Det tycker jag är väldigt bra. Det betyder mycket, inte bara för Danmark utan också för hela Norden. När det gäller den bron räknar man med ökad trafikmängd på både väg och järnväg. För detta tror jag att det behövs ytterligare en fast förbindelse i Öresundsområdet, inte bara mellan Malmö och Köpenhamn utan också mellan Helsingborg och Helsingör.
Detta är inte en skånsk-själländsk fråga. Det är inte en svensk-dansk fråga, utan den handlar om hela trafiken i närområdet, från Norge i norr till Tyskland i söder, och är sannerligen en stor nordisk fråga.
Detta tar ju väldigt lång tid. Min fråga till Bertel Haarder är därför: Kan man från dansk sida utlova att man påbörjar en dansk-svensk utredning om en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör?
Samarbejdsminister Bertel Haarder:
Det er et meget stort spørgsmål. Jeg har lige sejlet mellem Helsingborg og Helsingør og fået dejlig suppe. Det er dejligt med denne pause, når man kører fra Göteborg til København. Men for at være seriøs vil jeg sige, at det jo er noget, jeg skal tale med den danske transportminister om, og at det er noget, den danske transportminister skal tale med sin svenske kollega om. Det er jo noget, der i givet fald også forhåbentlig kunne udløse visse EU-tilskud. Så det er en stor, stor sag.
Man skal aldrig sige aldrig, og jeg synes, vi skal bevare denne dansk-skånske drøm om at få yderligere en fast forbindelse. Men jeg har ingen meldinger, hverken fra den danske regering eller fra samarbejdsministrene. Det skal begynde hos transportministrene. Men vi kunne jo begynde med at spise suppe på færgen en dag; så kunne vi tale om det der.
Utöver en enorm satsning på 482 miljarder har också öppnats för en fast förbindelse i norra Öresund. Det betyder mellan Helsingborg och Helsingör. Den har ju alla förutsättningar att i sig bära de egna kostnaderna ifall tåg, bilar och lastbilar tillåts för då kan alla transportslag via avgifter medverka till finansieringen. Endast en tågförbindelse kommer att bli mycket svårare att göra lönsam och kommer inte att bli till samma fördel för regionen. Helsingborgs kommun med Peter Danielsson (M) i spetsen har redan lagt ned ett stort och viktigt förberedelsearbete. Så i praktiken är det bara att omvandla planer i konkreta projekt då kringfartsleder och anslutningsvägar måste byggas. Visst är en fast förbindelse bra för Skåne nordväst men också av stor betydelse för flödena från resten av Västkusten och Osloområdet. Dessutom minskas sårbarheten av att i dag endast ha Öresundsbron.
Samtidigt behövs två för tango. Sverige kan inte bestämma sig för en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör utan att också Danmark visar intresse. Hittills har det varit ganska svag uppbackning från andra sidan Öresund. Även om det finns politiker och lokala företrädare som ger uttryck för vilja har den danska regeringen varit mer avvaktande. En förklaring är naturligtvis att mycket pengar kommer att investeras i bron mellan Danmark och Tyskland - något som naturligtvis kommer att ytterligare förstärka HH-projektet!
I oktober förra året hade Nordiska rådet sin session i Stockholm. Det arrangeras en frågetimme då ledamöterna har möjlighet att vända sig direkt till de nordiska samarbetsministrarna. Presidiet uppmanade dock att man inte skulle fråga ”sitt” statsråd. Till mångas glada skratt förklarade jag att trots att jag representerade Skåne ville jag ändå vända mig till den danska samarbetsministern. Vid den tidpunkten var det Bertil Haarder. Han gav ett litet undflyende svar dessvärre typiskt för den danska regeringen men som samtidigt visar hur viktigt det är att fortsätta driva opinion. För en del av mina danska kolleger från regeringens samarbetspartier nickade bekräftande och uppmuntrande då frågan ställdes:
Ur protokollet från Nordiska rådet:
E 23/2009: Ytterligare en broförbindelse över Öresund: Helsingborg – Helsingør?
Hans Wallmark (Den konservativa gruppen, m):
Fru president! Jag hoppas att jag får ställa en fråga till den danske samarbetsministern Bertel Haarder även om jag representerar Skåne.
Det har kommit beslut om Femehrn Bält-bron. Det tycker jag är väldigt bra. Det betyder mycket, inte bara för Danmark utan också för hela Norden. När det gäller den bron räknar man med ökad trafikmängd på både väg och järnväg. För detta tror jag att det behövs ytterligare en fast förbindelse i Öresundsområdet, inte bara mellan Malmö och Köpenhamn utan också mellan Helsingborg och Helsingör.
Detta är inte en skånsk-själländsk fråga. Det är inte en svensk-dansk fråga, utan den handlar om hela trafiken i närområdet, från Norge i norr till Tyskland i söder, och är sannerligen en stor nordisk fråga.
Detta tar ju väldigt lång tid. Min fråga till Bertel Haarder är därför: Kan man från dansk sida utlova att man påbörjar en dansk-svensk utredning om en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör?
Samarbejdsminister Bertel Haarder:
Det er et meget stort spørgsmål. Jeg har lige sejlet mellem Helsingborg og Helsingør og fået dejlig suppe. Det er dejligt med denne pause, når man kører fra Göteborg til København. Men for at være seriøs vil jeg sige, at det jo er noget, jeg skal tale med den danske transportminister om, og at det er noget, den danske transportminister skal tale med sin svenske kollega om. Det er jo noget, der i givet fald også forhåbentlig kunne udløse visse EU-tilskud. Så det er en stor, stor sag.
Man skal aldrig sige aldrig, og jeg synes, vi skal bevare denne dansk-skånske drøm om at få yderligere en fast forbindelse. Men jeg har ingen meldinger, hverken fra den danske regering eller fra samarbejdsministrene. Det skal begynde hos transportministrene. Men vi kunne jo begynde med at spise suppe på færgen en dag; så kunne vi tale om det der.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
