Visar inlägg med etikett Helsingborg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Helsingborg. Visa alla inlägg

måndag 14 november 2011

Över 300 000 utdelade

För sjuttonde året i rad har Föreningen Norden i Helsingborg ansvarat för Nordiska Bokens Dag i Öresundsregionen. Det får nog beskrivas som en succé. Dels därför att en stor publik ständigt sluter upp bestående av 450-550 litteraturintresserade och dels därför att namnkunniga författare tillsammans med sina förläggare prioriterar deltagande.

Årets arrangemang som gick av stapeln söndag 13 november var inget undantag. I år var mötesplatsen Kulturvarvet i Helsingör. En speciell, mycket central miljö, som invigdes för ett år sedan (10/10 2010) och som fortfarande är under uppbyggnad. Här finns utställningslokaler, bibliotek och en scen. Allt på behagligt promenadavstånd från färjeläger och centralstation.

En författare från varje land brukar bjudas in. Kulturskribenten Philip Teir från Finland presenterade sin senaste novellsamling Akta dig för att färdas alltför fort. Den text han själv läste gav prov på en underfundig prosa. Jag köpte boken och fick med mig en dedikation: ”Till Hans. Endast för personligt bruk! Tack för att du kom.” Jag är övertygad om att den är bra men har också ett visst medlidande med den författare som får signera bredvid Jan Guillou. Kön ringlade omedelbart lång framför hans plats. Dessutom hade han gjort ett starkt och bitskt framträdande en stund dessförinnan hånandes både den alltför litterära litteraturen som mystiken kring att producera film. Hårt arbete och goda förberedelser var hans rekommendationer. När han blev alltför frispråkig skruvade några av de andra medförfattarna på sig.

Christina Hesslholdt från Danmark läste behagligt ur sin senaste bok och visade på textens möjligheter. Satsningen på att vara i Helsingör hade delvis möjliggjorts tack vare stöd från Svensk-Danska Kulturfonden där jag sitter som ordförande. Nordiska Bokens Dag är onekligen ett gott exempel på ett utbyte av hög nivå. Dels därför att det lockar till läsning och dels därför att de nordiska språken används ledigt och avspänt under timmarna av presentation. Det är ett föredöme i hur enkelt kulturutbyte mellan länderna kan vara – och just därför så svårt.

Svensk-Danska Kulturfonden har under året stött ett antal andra projekt. Totalt har 306 000 svenska kronor delats ut vid vårens stora fördelning, vilket är knappt hälften av alla sökta pengar. Såldes god utdelning för alla dem som hört av sig! Totalt 17 enskilda projektbidrag. Utöver Föreningen Norden i Helsingborg som fått pengar till bokdagar kan exempelvis följande noteras:

Forskarnätverket MultiNord, Stockholm, 25 000 för ett seminarium om flerspråkiga ungdomars språkbruk i danska, svenska och norska urbana miljöer och föreställningar om ungas språk samt flerspråkiga ungas känsla av erkännande och uteslutning i en globaliserad tid.

Upplysta spår, 20 000 kronor för musikdramatik. Ett visuellt audiodrama om ljus och mörker, är undertiteln till det en timme långa verket för sångare, musiker och dansare från både Sverige och Danmark.

35 000 kronor för samverkan mellan Københavns Musikteater och Malmö stadsteater för en uppsättning av en musikföreställning baserad på exilförfattaren Atiq Rahimis roman Les mille maisons du reve et de la terreur.

Svenska Stiftelsen Ung Nordisk Musik, 10 000 kronor för ett seminarium i Köpenhamn för att skapa en mötesplats för unga tonsättare från alla fem länder.

Danmarks Ambassad, Stockholm, 25 000 kronor för en bok om danskar som bor i Sverige och deras erfarenheter och upplevelser. Porträtten tecknas av personer som bor i olika delar av landet.

Kammarkören GAIA, Århus, 50 000 kronor. GAIA – en kammarkör med 26 medlemmar har bjudits in till Uppsala Domkyrka och Maria Magdalena Kyrka, Stockholm, for tre konserter. Målet är att skapa ett nätverk mellan svensk och dansk körmiljö.

Jag är glad åt att det blivit litet mer Danmark i Sverige och vet att systerfonden på andra sidan Östersjön arbetar lika träget med att förse Danmark med mer Sverige! Gott utbyte!

onsdag 28 april 2010

Jag kommer tillbaka!

För drygt fyra månader sedan besökte jag arbetsförmedlingen i Helsingborg med ansvar för 13 kommuner i det nordvästra hörnet av Skåne respektive rehabilteringsaktören Adaptus i Kristianstad. 17 december var det mörkt och kallt. Både ute som inne. Trots det präglades samtalen av framtidstro och en vilja att göra goda ting. Men det fanns ett stort mått av osäkerhet. I tisdags gavs möjlighet att följa upp och se vad som hänt. Det var dags för återbesök.

I Helsingborg träffade jag en av dem som varit oroliga inför den omförsäkring som innebär att det var dags att lämna socialförsäkringsområdet. För fyra månader sedan var det lätt att känna osäkerheten inför det som nu komma skulle. I dag var det jobb till 75 procent hos en offentlig arbetsgivare. Och det skulle bli 100 procent. Går det för dig, löd min fråga. Det måste gå, var svaret. Samtidigt var glädjen påtaglig. Och lättnaden.

Vi gick igenom vad som hänt några andra personer. Intressanta historier som visar på vägar tillbaka. En med svår ångest att vistas i smutsiga miljöer. Handskar hela tiden. Olust att röra vid vad som kan kännas som skitigt. Och nu tillsammans med arbetsförmedlingen har kontakts tagits med en privat arbetsgivare där just renligheten och viljan att sopa bort allt damm är en tillgång. Plötsligt kan det som tidigare varit negativt nu nästan bli en möjlighet. Fortfarande krävs ett lönebidrag på ett antal procent men på arbetsplatsen är man nöjd.

En annan person har rätt att stanna hemma på grund av uppflammande cancer men vill inget hellre än att jobba. Nu handlar det om 50 procents tjänst och en mycket förstående arbetsgivare som accepterar att på kort varsel kan medarbetaren tvingas stanna hemma.

Och så berättas i andra hand om den som i två år varit sjukskriven men som tack vare coachning vågat bryta med sin gamla arbetsplats. Nu sägs det vara en helt annan, mycket positiv, person som valt att läsa vidare.

Inte minst via media har alla den senaste tiden matats med väldigt tråkiga historier och människor som haft problem under omförsäkringen. Alla dessa finns och deras berättelser är var och en på sitt sätt gripande och relevant. Men det finns även en annan verklighet. Och den har svårare att nå ut. Där finns ett ansvar att upplysa och berätta. Dels för att de som nu skall pröva arbetsmarknaden skall känna mod och lust och dels därför att arbetsgivare som är flexibla och tar ansvar skall känna att de gör en stor insats. Vi har alla en skyldighet att berätta om hur det ser ut och hur det upplevs! Inte minst vi förtroendevalda!

Bra var det också att arbetsförmedlingen kunde berätta om att det nu i Nordvästskåne finns en ökad efterfråga efter vissa arbetsgrupper. Det behövs påtagligt fler inom teknik och industri men även fler chaufförer. Redan kan emellertid vissa ”flaskhalsar” noteras då det finns fler jobb än kompetenta och utbildade sökande.

Adaptus i Kristianstad arbetar med smärtlindring. De har fulltecknade kurser och alla patienter genomför i praktiken sina träffar utan något avhopp. Ett helhetsgrepp tas och den enskilde kan också få eldunderstöd i de vidare kontakterna med myndigheterna. Det här är verksamhet som uppstått som ett direkt resultat av Alliansregeringens satsningar. Utan rehabiliteringsprogrammen hade detta aldrig funnits som stöd och hjälp till regionens vårdcentraler. Och det finns många läkare och patienter som tyvärr inte känner till att detta erbjuds.

En stark berättelse framfördes av en person som 2002 fått sin högerfot krossad. Sjukskriven under ett år och med läkarens ord hela tiden klingande i öronen: Du kan aldrig mer jobba. Det handlade om att kämpa sig tillbaka. Och så skedde också. Men så kom andra problem. 59 år gammal är ambitionen att trots smärta och svårigheter nu komma tillbaka till en arbetsplats även om det inte går att återvända till den senaste. Och det är just om fall likt detta omförsäkringsdebatten borde handla. Under så många år lät den tidigare regeringen människor vara långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. De rensades ur rullorna. Fick aldrig eftervård, rehabilitering eller uppmuntrades att söka nya jobb. De fick vara hemma med olika månatliga återkommande fönsterkuvert som sällskap. Nu kommer stöd och hjälp tack vare det ändrade, mer humana, betraktelsesättet.

På arbetsförmedlingen i Helsingborg undrades om jag kommer tillbaka om ytterligare fyra månader för att höra hur det gått för alla dem vi talat om. Vad trevligt! Självfallet tackar jag ja till en sådan inbjudan.

onsdag 31 mars 2010

482 plus HH

Regeringen har berättat om de kommande infrastruktursatsningarna. Totalt handlar det om 482 miljarder kronor fram till år 2021. En imponerande summa helt obegriplig att förstå. Ingen kan förhålla sig till så mycket pengar. De rödgröna tror sig vara drömlika men är i själva verket en nattmara när kritik framförs att detta är otillräckligt. 1994 till 2006 hade socialdemokraterna chansen som regeringsparti, trots det hände inte mycket inom detta område heller. Tvärtom mixtrade S med infrastrukturpengarna då plötsligt satsningar på E22 i Skåne ströks med ett pennstreck för att istället hamna i ett ”Trollhättanpaket”. Förhållandet till vägar, järnvägar, broar och tunnlar är likt det till sänkt skatt för pensionärer - något de rödgröna gärna talar om inför valet 2010 men själva aldrig gjort någonting för att förverkliga när möjlighet funnits.

Utöver en enorm satsning på 482 miljarder har också öppnats för en fast förbindelse i norra Öresund. Det betyder mellan Helsingborg och Helsingör. Den har ju alla förutsättningar att i sig bära de egna kostnaderna ifall tåg, bilar och lastbilar tillåts för då kan alla transportslag via avgifter medverka till finansieringen. Endast en tågförbindelse kommer att bli mycket svårare att göra lönsam och kommer inte att bli till samma fördel för regionen. Helsingborgs kommun med Peter Danielsson (M) i spetsen har redan lagt ned ett stort och viktigt förberedelsearbete. Så i praktiken är det bara att omvandla planer i konkreta projekt då kringfartsleder och anslutningsvägar måste byggas. Visst är en fast förbindelse bra för Skåne nordväst men också av stor betydelse för flödena från resten av Västkusten och Osloområdet. Dessutom minskas sårbarheten av att i dag endast ha Öresundsbron.

Samtidigt behövs två för tango. Sverige kan inte bestämma sig för en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör utan att också Danmark visar intresse. Hittills har det varit ganska svag uppbackning från andra sidan Öresund. Även om det finns politiker och lokala företrädare som ger uttryck för vilja har den danska regeringen varit mer avvaktande. En förklaring är naturligtvis att mycket pengar kommer att investeras i bron mellan Danmark och Tyskland - något som naturligtvis kommer att ytterligare förstärka HH-projektet!

I oktober förra året hade Nordiska rådet sin session i Stockholm. Det arrangeras en frågetimme då ledamöterna har möjlighet att vända sig direkt till de nordiska samarbetsministrarna. Presidiet uppmanade dock att man inte skulle fråga ”sitt” statsråd. Till mångas glada skratt förklarade jag att trots att jag representerade Skåne ville jag ändå vända mig till den danska samarbetsministern. Vid den tidpunkten var det Bertil Haarder. Han gav ett litet undflyende svar dessvärre typiskt för den danska regeringen men som samtidigt visar hur viktigt det är att fortsätta driva opinion. För en del av mina danska kolleger från regeringens samarbetspartier nickade bekräftande och uppmuntrande då frågan ställdes:

Ur protokollet från Nordiska rådet:

E 23/2009: Ytterligare en broförbindelse över Öresund: Helsingborg – Helsingør?

Hans Wallmark (Den konservativa gruppen, m):

Fru president! Jag hoppas att jag får ställa en fråga till den danske samarbetsministern Bertel Haarder även om jag representerar Skåne.
Det har kommit beslut om Femehrn Bält-bron. Det tycker jag är väldigt bra. Det betyder mycket, inte bara för Danmark utan också för hela Norden. När det gäller den bron räknar man med ökad trafikmängd på både väg och järnväg. För detta tror jag att det behövs ytterligare en fast förbindelse i Öresundsområdet, inte bara mellan Malmö och Köpenhamn utan också mellan Helsingborg och Helsingör.
Detta är inte en skånsk-själländsk fråga. Det är inte en svensk-dansk fråga, utan den handlar om hela trafiken i närområdet, från Norge i norr till Tyskland i söder, och är sannerligen en stor nordisk fråga.
Detta tar ju väldigt lång tid. Min fråga till Bertel Haarder är därför: Kan man från dansk sida utlova att man påbörjar en dansk-svensk utredning om en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör?

Samarbejdsminister Bertel Haarder:

Det er et meget stort spørgsmål. Jeg har lige sejlet mellem Helsingborg og Helsingør og fået dejlig suppe. Det er dejligt med denne pause, når man kører fra Göteborg til København. Men for at være seriøs vil jeg sige, at det jo er noget, jeg skal tale med den danske transportminister om, og at det er noget, den danske transportminister skal tale med sin svenske kollega om. Det er jo noget, der i givet fald også forhåbentlig kunne udløse visse EU-tilskud. Så det er en stor, stor sag.
Man skal aldrig sige aldrig, og jeg synes, vi skal bevare denne dansk-skånske drøm om at få yderligere en fast forbindelse. Men jeg har ingen meldinger, hverken fra den danske regering eller fra samarbejdsministrene. Det skal begynde hos transportministrene. Men vi kunne jo begynde med at spise suppe på færgen en dag; så kunne vi tale om det der.

lördag 9 maj 2009

Det blev Blekinge!

Av bloggar och meddelanden på Facebook verkar valupptakten på Norrmalmstorg och MUFs kickoff i Stockholm ha varit mycket lyckat. Trist nog går det inte att klona sig och vara överallt. Samma tid denna Europalördag 9 maj kunde jag ha varit i huvudstaden, bland vännerna i Helsingborg i samband med kampanjstart där eller i Blekinge. Det blev det sistnämnda. Hela Sverige är också en europaparlamentarikers valkrets, inte bara storstäderna eller där man bor.

Det blev en bra förbundsstämma i Blekinge med ett anförande där jag pekade på det ibland glömda sambandet mellan dagens EU och bittra erfarenheter av en söndertrasad kontinent efter 1945. Just tron på frihet och insikten om att samarbete är bättre än rivalitet var vägledande i skapandet av de europeiska institutionerna.

Torget i Ronneby invaderades av mängder med moderater. I ett hörn stod socialdemokraterna och såg skrämda ut. Det är ju också en väldig skillnad i attityd. Europavalet 7 juni är något som följt med medlemskapet, något som de flesta moderater röstade ja till i folkomröstningen. Värre är det ju för toppkandidaten Marita Ulvskog. Hon vill nu bli en svensk röst i ett europeiskt sammanhang hon helst velat undvika. Haltande! Det märker nog även S-sympatisörerna.

I Hässleholm kom en MP-tjej fram och tackade för onsdagens debatt i Helsingborg som hållits med ett antal skånska gymnasielever som publik. Hon hade varit där. Jag blev väldigt glad då hon tyckte att jag varit schysst i debatten och enligt henne så var det Zaida Catalán (MP) och jag som varit klarast och bäst. Hon undrade vad Marita Ulvskog hade gjort där. Hon verkade nämligen helt ointresserad av att samtala om Europa.

Debatten kommer att sändas i SVT24 tisdag 9.30-11.30. Titta och avgör själv!

onsdag 6 maj 2009

Europeiskt smörgåsbord

Att vara nationell kandidat till europaparlamentet har varit mycket mer almanackshanterande än jag kunnat inbilla mig. Möten som bokas. Och sedan bokas av. Tider som ändras. Och tider jag själv måste ändra. Skall dessutom tidtabeller och allmänna kommunikationer blandas in blir det ett ännu knepigare pussel. Samtidigt visar det att Sverige är ett avlångt land. Den som önskar maximera antalet möten och personbesök skall naturligtvis hålla sig i de stora städerna. Men hela Sverige är en valkrets och därför är det en skyldighet att också besöka mindre orter och samhällen. För egen del har det ju varit både exempelvis Lessebo och Tingsryd i Kronobergs län vid olika tillfällen. Bra och intressanta möten.

För några dagar sedan var det Dalarna, med marknad i Rättvik och sedan möte med landstingets ledande M-politiker, Jan Wiklund. Han visade stolt sitt Mora. Och sämre var inte riksdagskollegan Ulf Berg som tog emot i sitt Avesta. Om Dalarna har jag haft två inlägg på den moderata kulturbloggen: http://moderatkultur.blogspot.com

Idag har det varit debatt på Dunkers kulturhus. SVT24 sänder detta på tisdag 9.30-11.30. Publik var några olika gymnasieklasser. Även om det inte blev så många publikfrågor verkade det ändå finnas ett intresse. En snabbrecension av några av mina meddebattörer: Marita Ulvskog (S) verkade sakna den övertygade europagnistan. Hon läste upp väl valda delar av partiet valmanifest. Sören Wibe (fd S, nu junilistan) ägnade sig åt ganska märkliga räkneövningar över hur många gånger de stora partierna röstat på samma sätt i europaparlamentet. Zaida Catalán (MP) hade ett piggt och engagerat sätt, men pendlade mellan stort detaljdjup och ganska slängiga formuleringar om olika satsningar utan att berätta om hur det hela skall betalas. Inte minst i EU-sammanhang behövs den typen av ansvarstagande och långsiktighet som präglar Alliansregeringens och riksdagsmajoritetens arbete.

Samtalet kom också att handla om EU som ett smörgåsbord. Det blir lätt gärna en rätt och en tallrik till. Inte minst verkar så kallat skeptiska partier intresserade av att ändå driva sina älsklingsfrågor via just europaparlamentet istället för att ha respekt för det nationella självbestämmandet. Det som är viktigt för EUs 27 medlemsstater är det som skall lösas gemensamt, som klimathotet och kampen mot den organiserade brottsligheten.

Och idag blev det klart att M och S möts i åtta olika debatter inför europavalet. För egen del blir det mot Anna Hedh i Malmö fredag 29 maj.