För sjuttonde året i rad har Föreningen Norden i Helsingborg ansvarat för Nordiska Bokens Dag i Öresundsregionen. Det får nog beskrivas som en succé. Dels därför att en stor publik ständigt sluter upp bestående av 450-550 litteraturintresserade och dels därför att namnkunniga författare tillsammans med sina förläggare prioriterar deltagande.
Årets arrangemang som gick av stapeln söndag 13 november var inget undantag. I år var mötesplatsen Kulturvarvet i Helsingör. En speciell, mycket central miljö, som invigdes för ett år sedan (10/10 2010) och som fortfarande är under uppbyggnad. Här finns utställningslokaler, bibliotek och en scen. Allt på behagligt promenadavstånd från färjeläger och centralstation.
En författare från varje land brukar bjudas in. Kulturskribenten Philip Teir från Finland presenterade sin senaste novellsamling Akta dig för att färdas alltför fort. Den text han själv läste gav prov på en underfundig prosa. Jag köpte boken och fick med mig en dedikation: ”Till Hans. Endast för personligt bruk! Tack för att du kom.” Jag är övertygad om att den är bra men har också ett visst medlidande med den författare som får signera bredvid Jan Guillou. Kön ringlade omedelbart lång framför hans plats. Dessutom hade han gjort ett starkt och bitskt framträdande en stund dessförinnan hånandes både den alltför litterära litteraturen som mystiken kring att producera film. Hårt arbete och goda förberedelser var hans rekommendationer. När han blev alltför frispråkig skruvade några av de andra medförfattarna på sig.
Christina Hesslholdt från Danmark läste behagligt ur sin senaste bok och visade på textens möjligheter. Satsningen på att vara i Helsingör hade delvis möjliggjorts tack vare stöd från Svensk-Danska Kulturfonden där jag sitter som ordförande. Nordiska Bokens Dag är onekligen ett gott exempel på ett utbyte av hög nivå. Dels därför att det lockar till läsning och dels därför att de nordiska språken används ledigt och avspänt under timmarna av presentation. Det är ett föredöme i hur enkelt kulturutbyte mellan länderna kan vara – och just därför så svårt.
Svensk-Danska Kulturfonden har under året stött ett antal andra projekt. Totalt har 306 000 svenska kronor delats ut vid vårens stora fördelning, vilket är knappt hälften av alla sökta pengar. Såldes god utdelning för alla dem som hört av sig! Totalt 17 enskilda projektbidrag. Utöver Föreningen Norden i Helsingborg som fått pengar till bokdagar kan exempelvis följande noteras:
Forskarnätverket MultiNord, Stockholm, 25 000 för ett seminarium om flerspråkiga ungdomars språkbruk i danska, svenska och norska urbana miljöer och föreställningar om ungas språk samt flerspråkiga ungas känsla av erkännande och uteslutning i en globaliserad tid.
Upplysta spår, 20 000 kronor för musikdramatik. Ett visuellt audiodrama om ljus och mörker, är undertiteln till det en timme långa verket för sångare, musiker och dansare från både Sverige och Danmark.
35 000 kronor för samverkan mellan Københavns Musikteater och Malmö stadsteater för en uppsättning av en musikföreställning baserad på exilförfattaren Atiq Rahimis roman Les mille maisons du reve et de la terreur.
Svenska Stiftelsen Ung Nordisk Musik, 10 000 kronor för ett seminarium i Köpenhamn för att skapa en mötesplats för unga tonsättare från alla fem länder.
Danmarks Ambassad, Stockholm, 25 000 kronor för en bok om danskar som bor i Sverige och deras erfarenheter och upplevelser. Porträtten tecknas av personer som bor i olika delar av landet.
Kammarkören GAIA, Århus, 50 000 kronor. GAIA – en kammarkör med 26 medlemmar har bjudits in till Uppsala Domkyrka och Maria Magdalena Kyrka, Stockholm, for tre konserter. Målet är att skapa ett nätverk mellan svensk och dansk körmiljö.
Jag är glad åt att det blivit litet mer Danmark i Sverige och vet att systerfonden på andra sidan Östersjön arbetar lika träget med att förse Danmark med mer Sverige! Gott utbyte!
Visar inlägg med etikett Helsingör. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Helsingör. Visa alla inlägg
måndag 14 november 2011
onsdag 31 mars 2010
482 plus HH
Regeringen har berättat om de kommande infrastruktursatsningarna. Totalt handlar det om 482 miljarder kronor fram till år 2021. En imponerande summa helt obegriplig att förstå. Ingen kan förhålla sig till så mycket pengar. De rödgröna tror sig vara drömlika men är i själva verket en nattmara när kritik framförs att detta är otillräckligt. 1994 till 2006 hade socialdemokraterna chansen som regeringsparti, trots det hände inte mycket inom detta område heller. Tvärtom mixtrade S med infrastrukturpengarna då plötsligt satsningar på E22 i Skåne ströks med ett pennstreck för att istället hamna i ett ”Trollhättanpaket”. Förhållandet till vägar, järnvägar, broar och tunnlar är likt det till sänkt skatt för pensionärer - något de rödgröna gärna talar om inför valet 2010 men själva aldrig gjort någonting för att förverkliga när möjlighet funnits.
Utöver en enorm satsning på 482 miljarder har också öppnats för en fast förbindelse i norra Öresund. Det betyder mellan Helsingborg och Helsingör. Den har ju alla förutsättningar att i sig bära de egna kostnaderna ifall tåg, bilar och lastbilar tillåts för då kan alla transportslag via avgifter medverka till finansieringen. Endast en tågförbindelse kommer att bli mycket svårare att göra lönsam och kommer inte att bli till samma fördel för regionen. Helsingborgs kommun med Peter Danielsson (M) i spetsen har redan lagt ned ett stort och viktigt förberedelsearbete. Så i praktiken är det bara att omvandla planer i konkreta projekt då kringfartsleder och anslutningsvägar måste byggas. Visst är en fast förbindelse bra för Skåne nordväst men också av stor betydelse för flödena från resten av Västkusten och Osloområdet. Dessutom minskas sårbarheten av att i dag endast ha Öresundsbron.
Samtidigt behövs två för tango. Sverige kan inte bestämma sig för en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör utan att också Danmark visar intresse. Hittills har det varit ganska svag uppbackning från andra sidan Öresund. Även om det finns politiker och lokala företrädare som ger uttryck för vilja har den danska regeringen varit mer avvaktande. En förklaring är naturligtvis att mycket pengar kommer att investeras i bron mellan Danmark och Tyskland - något som naturligtvis kommer att ytterligare förstärka HH-projektet!
I oktober förra året hade Nordiska rådet sin session i Stockholm. Det arrangeras en frågetimme då ledamöterna har möjlighet att vända sig direkt till de nordiska samarbetsministrarna. Presidiet uppmanade dock att man inte skulle fråga ”sitt” statsråd. Till mångas glada skratt förklarade jag att trots att jag representerade Skåne ville jag ändå vända mig till den danska samarbetsministern. Vid den tidpunkten var det Bertil Haarder. Han gav ett litet undflyende svar dessvärre typiskt för den danska regeringen men som samtidigt visar hur viktigt det är att fortsätta driva opinion. För en del av mina danska kolleger från regeringens samarbetspartier nickade bekräftande och uppmuntrande då frågan ställdes:
Ur protokollet från Nordiska rådet:
E 23/2009: Ytterligare en broförbindelse över Öresund: Helsingborg – Helsingør?
Hans Wallmark (Den konservativa gruppen, m):
Fru president! Jag hoppas att jag får ställa en fråga till den danske samarbetsministern Bertel Haarder även om jag representerar Skåne.
Det har kommit beslut om Femehrn Bält-bron. Det tycker jag är väldigt bra. Det betyder mycket, inte bara för Danmark utan också för hela Norden. När det gäller den bron räknar man med ökad trafikmängd på både väg och järnväg. För detta tror jag att det behövs ytterligare en fast förbindelse i Öresundsområdet, inte bara mellan Malmö och Köpenhamn utan också mellan Helsingborg och Helsingör.
Detta är inte en skånsk-själländsk fråga. Det är inte en svensk-dansk fråga, utan den handlar om hela trafiken i närområdet, från Norge i norr till Tyskland i söder, och är sannerligen en stor nordisk fråga.
Detta tar ju väldigt lång tid. Min fråga till Bertel Haarder är därför: Kan man från dansk sida utlova att man påbörjar en dansk-svensk utredning om en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör?
Samarbejdsminister Bertel Haarder:
Det er et meget stort spørgsmål. Jeg har lige sejlet mellem Helsingborg og Helsingør og fået dejlig suppe. Det er dejligt med denne pause, når man kører fra Göteborg til København. Men for at være seriøs vil jeg sige, at det jo er noget, jeg skal tale med den danske transportminister om, og at det er noget, den danske transportminister skal tale med sin svenske kollega om. Det er jo noget, der i givet fald også forhåbentlig kunne udløse visse EU-tilskud. Så det er en stor, stor sag.
Man skal aldrig sige aldrig, og jeg synes, vi skal bevare denne dansk-skånske drøm om at få yderligere en fast forbindelse. Men jeg har ingen meldinger, hverken fra den danske regering eller fra samarbejdsministrene. Det skal begynde hos transportministrene. Men vi kunne jo begynde med at spise suppe på færgen en dag; så kunne vi tale om det der.
Utöver en enorm satsning på 482 miljarder har också öppnats för en fast förbindelse i norra Öresund. Det betyder mellan Helsingborg och Helsingör. Den har ju alla förutsättningar att i sig bära de egna kostnaderna ifall tåg, bilar och lastbilar tillåts för då kan alla transportslag via avgifter medverka till finansieringen. Endast en tågförbindelse kommer att bli mycket svårare att göra lönsam och kommer inte att bli till samma fördel för regionen. Helsingborgs kommun med Peter Danielsson (M) i spetsen har redan lagt ned ett stort och viktigt förberedelsearbete. Så i praktiken är det bara att omvandla planer i konkreta projekt då kringfartsleder och anslutningsvägar måste byggas. Visst är en fast förbindelse bra för Skåne nordväst men också av stor betydelse för flödena från resten av Västkusten och Osloområdet. Dessutom minskas sårbarheten av att i dag endast ha Öresundsbron.
Samtidigt behövs två för tango. Sverige kan inte bestämma sig för en förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör utan att också Danmark visar intresse. Hittills har det varit ganska svag uppbackning från andra sidan Öresund. Även om det finns politiker och lokala företrädare som ger uttryck för vilja har den danska regeringen varit mer avvaktande. En förklaring är naturligtvis att mycket pengar kommer att investeras i bron mellan Danmark och Tyskland - något som naturligtvis kommer att ytterligare förstärka HH-projektet!
I oktober förra året hade Nordiska rådet sin session i Stockholm. Det arrangeras en frågetimme då ledamöterna har möjlighet att vända sig direkt till de nordiska samarbetsministrarna. Presidiet uppmanade dock att man inte skulle fråga ”sitt” statsråd. Till mångas glada skratt förklarade jag att trots att jag representerade Skåne ville jag ändå vända mig till den danska samarbetsministern. Vid den tidpunkten var det Bertil Haarder. Han gav ett litet undflyende svar dessvärre typiskt för den danska regeringen men som samtidigt visar hur viktigt det är att fortsätta driva opinion. För en del av mina danska kolleger från regeringens samarbetspartier nickade bekräftande och uppmuntrande då frågan ställdes:
Ur protokollet från Nordiska rådet:
E 23/2009: Ytterligare en broförbindelse över Öresund: Helsingborg – Helsingør?
Hans Wallmark (Den konservativa gruppen, m):
Fru president! Jag hoppas att jag får ställa en fråga till den danske samarbetsministern Bertel Haarder även om jag representerar Skåne.
Det har kommit beslut om Femehrn Bält-bron. Det tycker jag är väldigt bra. Det betyder mycket, inte bara för Danmark utan också för hela Norden. När det gäller den bron räknar man med ökad trafikmängd på både väg och järnväg. För detta tror jag att det behövs ytterligare en fast förbindelse i Öresundsområdet, inte bara mellan Malmö och Köpenhamn utan också mellan Helsingborg och Helsingör.
Detta är inte en skånsk-själländsk fråga. Det är inte en svensk-dansk fråga, utan den handlar om hela trafiken i närområdet, från Norge i norr till Tyskland i söder, och är sannerligen en stor nordisk fråga.
Detta tar ju väldigt lång tid. Min fråga till Bertel Haarder är därför: Kan man från dansk sida utlova att man påbörjar en dansk-svensk utredning om en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör?
Samarbejdsminister Bertel Haarder:
Det er et meget stort spørgsmål. Jeg har lige sejlet mellem Helsingborg og Helsingør og fået dejlig suppe. Det er dejligt med denne pause, når man kører fra Göteborg til København. Men for at være seriøs vil jeg sige, at det jo er noget, jeg skal tale med den danske transportminister om, og at det er noget, den danske transportminister skal tale med sin svenske kollega om. Det er jo noget, der i givet fald også forhåbentlig kunne udløse visse EU-tilskud. Så det er en stor, stor sag.
Man skal aldrig sige aldrig, og jeg synes, vi skal bevare denne dansk-skånske drøm om at få yderligere en fast forbindelse. Men jeg har ingen meldinger, hverken fra den danske regering eller fra samarbejdsministrene. Det skal begynde hos transportministrene. Men vi kunne jo begynde med at spise suppe på færgen en dag; så kunne vi tale om det der.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
