I dag fredag 19 februari är S-ledaren Mona Sahlin på Downing Street 10. En och annan socialdemokrat har uttryckt stolthet över att hon nu får skaka hand med Storbritanniens premiärminister. Tänkande strateger inser dock att hon under dagen kommer att frottera sig med många förlorare. Därför har arrangemanget tonats ned här i Sverige även om S i Härnösand och andra lika partitrogna glatt berättar om det som skall ske på sin hemsida.
Gordon Browns dagar är räknade. Allmänt spekuleras om val i maj. De flesta opinionsmätningar visar på maktskifte och konservativt återtagande men också att labour kan komma att lida generande tillbakagångar. De senaste fyllnadsvalen har många gånger resulterat i att starka fästen fallit. Och i London finns numera en populär konservativ borgmästare med lyskraft.
Till mötet som Mona Sahlin skall tala på kommer också José Luis Rodriguez Zapatero från Spanien och George Papandreou från Grekland. De två senare basar över några av de svagaste och sämsta ekonomierna inom EU-området. Oron är stor i länderna.
Det är talande att Mona Sahlin kan blicka ut över företrädare för Storbritannien, Spanien och Grekland. För hade inte Sverige varit Alliansstyrt hade S-ledaren kunnat befinna sig i denna krets som statsminister och inte oppositionsledare. Och då hade Sverige haft att hantera samma problem och utmaningar. För just de tre andra länderna har bedrivit den politik inom det ekonomiska området som socialdemokraterna krävt i Sverige under det senaste året. Med förfärande resultat som följd.
Underskotten är rekordhöga. Statliga pengar till mängder med projekt och stimulanser har inte gett några synbara effekter på sjunkande arbetslöshet men har däremot kraftigt urholkat budgeterna. Nu kommer problem och svårigheter att strama åt efter allt penningutdelande.
Storbritannien, Spanien och Grekland är exempel på att politik får konsekvenser. Och dålig politik får dåliga konsekvenser. Kontrasten till ett land som Sverige är påtaglig där ansvarstagandet skapat stabilitet som nu leder till att de flesta prognosmakare menar att de ekonomiska kurvorna är stigande och arbetslösheten kan börja pressas tillbaka. Här går det att tala om kommande reformutrymme istället för att drastiska nedskärningar måste planeras.
Sahlin har alla möjligheter att lära sig det höga pris som S-misslyckande leder till när hon umgås med sina politiska vänner från arbetslösheternas och budgetunderskottens Storbritannien, Spanien och Grekland! De tre som gjort precis det hon ville men som hon aldrig fick. Bättre att de tre herrarna snarast blir oppositionsledare som Mona Sahlin än att hon tar plats i kretsen av regeringschefer.
torsdag 18 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar